Har haft mens i oktober -10, januari -11 och nu även i februari -11. Efter varenda gång har jag haft ont i muffen i ett par dagar och de två senaste gångerna har jag haft rosa flytningar. Vidrigt är förnamnet.
Jag sökte idag läkare och fick reda på att jag har fått svamp. Likadant var det i oktober. Med medicin som behandling. Troligtvis var det även så i januari, jag hade samma problem som nu, men sökte inte för det.
Ont, ont, ont. Svullet och rött. Jag traskar omkring i mysbyxor och bara är.
Sista februari idag. Snart mars. Sen april och sen äntligen maj! Då ska vi boka tid till läkare för att bli förberedda till infertilitetsteamet. Åh vad jag längtar. Jag ser barnvagnar och gravidmagar ÖVERALLT! Häromdagen fick jag ett sms från en kompis som äntligen tryckt ut sin lilla dotter.
SUGEN som få!
Jag och sambon har vid flertalet gånger pratat om hur det kommer bli när vi väl börjar försöka få till det. Han är coollugn och jag är som ett nervrak. Fick någon frispel för ett par veckor sedan (det brukar vara i samband med kommande mens) jag grät och tjöt och sa att jag inte ville starta bebisverkstaden för jag ville inte få negativt svar. Det vore bättre om vi struntade i hela grejen.. snyft, böl, du borde skaffa någon som kan bli gravid istället för att vara med någon misslyckad brutta.. bla bla bla tjut och attack!
Han blev ruggigt irriterad på mej och förklarade att han visst inte skulle skaffa någon ny. Han älskar mej och vi ska hålla oss till våran plan. Maj-månad startar vi och vi gör detta tillsammans.
Efteråt tycker jag att jag reagerade väldigt naivt och dumt och jag förstår att han blir arg på mej när jag sätter igång på dem spåren. Om han nu vill lämna mej just för att jag kanske inte kan få barn ja då är han inte värd någonting. Är inte kärleken större än så ja då kan det kvitta!
Han och jag. Det är vi. VI. Och vi ska klara detta tillsammans. Vi är medvetna om att det kanske tar ett år eller två eller mycket längre tid än så. Men att vi kommer göra allt som står i vår makt (eller så mycket lån vi kan få ta av banken.. he he) att försöka bli gravida.
Han vet hur mycket detta betyder för mej och han längtar såklart själv efter en liten. Vi vill ha en bebis ihop och jag ger ma tusan på att vi kommer lyckas. Någon gång.
Han sa häromdagen: Tänk, tänk om det skulle ta sig på första försöket! Tänk om vi har en liten knodd i magen i höst?!
Han vill ju. Det vet jag. Jag vill också. Det VET jag. Min kropp skriker efter en mage, en bebis - vårt barn!
Om tiden kunde gå lite fortare..
