Jag drömmer då och då konstiga drömmar och det har eskalerat sedan jag blev gravid. Både jag och F drömde dessutom konstigt inatt.
Min dröm handlade om att jag och mina syskon åkte med på ett stort piratskepp, vi kände inte kaptenen och jag har ingen aning om hur vi hamnat där. Vi satt längst fram och skeppet hade inte en spetsig nos utan en platt framdel vilket resulterade i att jag sköljdes överbord vid en jättevåg. De andra klarade sig och eftersom skeppet hade sådan fart kunde de inte vända eller stanna och plocka upp mej utan fortsatte i samma kurs och försvann ur sikte. Själv var jag mitt ute i havet och började fundera lite på hur jag skulle ta mej därifrån. Jag trampade vatten en bra tag och rätt som det var så skulle jag visst föda barn där ute i havet. När barnet hade fötts stoppade jag ner händerna under vattenytan och vevade helt enkelt upp det med hjälp av navelsträngen. Hajarna i havet omringade oss när de kände blodlukten och så käkade de opp oss båda.
Kul dröm.
F berättade att han hade drömt att vi var i Halmstad, jag och mina vänner och han och sina vänner. Min mamma var visst också med. Killarna var iväg och spelade poker och när jag hade fött vårt barn så möttes vi upp på stan. När F kikade ner i vagnen så såg han att vårt lille nyfödde knytte hade en gummipropp på kinden. En sån där som uppblåsbara badleksaker har.
Haha. Så roligt att det kan bli helt skevt. F har dessutom sovit uruselt nu i ett par nätter. Han vaknar framåt småtimmarna och ligger vaken länge. Kanske är det en omedveten förberedelse för vad som komma ska?
onsdag 31 oktober 2012
måndag 29 oktober 2012
Barnmorskebesöket
Barnmorskebesöket gick bra. Min barnmorska hade idag med sig en barnmorskestudent så det blev nästan fullt i det där lilla rummet.
Dagens värden:
Vikt: 76,1. En ökning på 9,6 kg sedan positivt graviditetstest. Jag har vikterna sparade i en app och senaste vikten visade 76,8 kg men var på min mammas våg. Jag tog bort den för att bara ha en och samma våg att utgå ifrån.
Sf: 29
Hb: 104
P-glukos: 4,9
Urinprov: 2:a på socker
Blodtryck: 120/60
Bebisens hjärtslag: 140
Jag fick min blodgruppering. Fick veta att blodprovet som jag tog för ett par månader sedan visade u.a. Det togs för att se så jag inte har något bekymmer med tromobocyterna eftersom min mamma drabbades, av vad de misstänkte, en blodpropp när min lillebror föddes.
Att sockret slog igenom med en 2:a på urinprovet tyckte de inte var så farligt eftersom mitt blodsocker låg bra men jag fick med mej ett urinprovsrör för att lämna redan nästa vecka.
Mitt järnvärde på 104 är ju inget att hänga i julgranen och jag erkände att jag fuskar en del med järntabletterna eftersom jag blir förstoppad på direkten. Jag ska f.r.o.m nu ta dem v a r j e dag så jag for snabbt till apoteket och inhandlade ytterligare en variant av magmedel. Jag har provat både Laktulos och Lunelax och det är rena rama skiten. Istället fick jag något som hette Laxiriva. Blir nog skitbra. Så tröttsamt att hålla på med..
Jag bokade även in mej på de tre föräldraföreläsningarna som kommer nu i november/december.
Dagens värden:
Vikt: 76,1. En ökning på 9,6 kg sedan positivt graviditetstest. Jag har vikterna sparade i en app och senaste vikten visade 76,8 kg men var på min mammas våg. Jag tog bort den för att bara ha en och samma våg att utgå ifrån.
Sf: 29
Hb: 104
P-glukos: 4,9
Urinprov: 2:a på socker
Blodtryck: 120/60
Bebisens hjärtslag: 140
Jag fick min blodgruppering. Fick veta att blodprovet som jag tog för ett par månader sedan visade u.a. Det togs för att se så jag inte har något bekymmer med tromobocyterna eftersom min mamma drabbades, av vad de misstänkte, en blodpropp när min lillebror föddes.
Att sockret slog igenom med en 2:a på urinprovet tyckte de inte var så farligt eftersom mitt blodsocker låg bra men jag fick med mej ett urinprovsrör för att lämna redan nästa vecka.
Mitt järnvärde på 104 är ju inget att hänga i julgranen och jag erkände att jag fuskar en del med järntabletterna eftersom jag blir förstoppad på direkten. Jag ska f.r.o.m nu ta dem v a r j e dag så jag for snabbt till apoteket och inhandlade ytterligare en variant av magmedel. Jag har provat både Laktulos och Lunelax och det är rena rama skiten. Istället fick jag något som hette Laxiriva. Blir nog skitbra. Så tröttsamt att hålla på med..
Jag bokade även in mej på de tre föräldraföreläsningarna som kommer nu i november/december.
Vecka 30 ( 29+0 )
Idag startar graviditetsvecka 30, jag ligger alltså på 29+0. Shit vecka 30! Jag sa det till F igår att jäsingen vad det har gått undan! "Bara" 10 veckor kvar nu. 2 ½ månad. Till beräknad dag ja, det kan lika gärna dra ut på tiden och bli en februaribebis. Vem vet.
Ja det lunkar på. Jag tycker inte jag har haft sådär förbaskat ont i fogarna de senaste dagarna. Med det sagt så är det inte smärtfritt, o nej, men det känns ändå lite lindrigare vilket är otroligt skönt. Inatt t ex har jag inte varit vaken en enda gång. F sa imorse att jag har legat still och jag tror honom för jag vaknade på vänster sida och det var så jag la mej igår. Skönt!
Sitter nu och äter frukost nere i köket och har pussat hej då till min man. Jag har kommit in i den här rutinen att gå upp runt 6-6:30 för att "hjälpa till" vid morgonstyret med kidsen och så och det har fortsatt även under de barnfria veckorna. Ush det låter så illa, barnfria, men vad säger man då? Under mammaveckorna.. Ni förstår vad jag menar..
Jag lyssnade igår på kottens hjärta. Först var det lite növvligt att hitta honom, han hade bökat iväg sig från sin favoritplats som är till höger om naveln. När jag for omkring med soundet hittade jag några andra ljud också, dels mina egna hjärtljud men också något som lät Swisch...swisch... antar att det var blodflödet i navelsträngen..
Åh vad jag är sugen på att tvätta alla bebis- och sängkläder. Det har ju kommit upp i en del nu och jag vet inte hur många gånger jag har gått in i kotten rum och fingrat på hans saker. Igår rev jag upp all plast på sängkläderna och vek i fina högar i vaggan. Haha jag är som ett litet barn! Vagnen som luktade lite garage har stått ute i en en vecka säkert och togs in igår. Jag tvättade några av delarna i maskinen häromdagen igen och vågade mej då på att använda sköljmedel. Vilken skillnad det blev! Ingen lukt kvar alls! Men i alla fall - den har stått i hallen sedan igår och varje gång jag har gått förbi den har jag antingen lett fånigt, pillat lite på den eller vaggat till den för att sedan komma på mej själv: vad jag håller på med!?
Fjant - det ligger inget barn där i! Ha ha!
Ja det lunkar på. Jag tycker inte jag har haft sådär förbaskat ont i fogarna de senaste dagarna. Med det sagt så är det inte smärtfritt, o nej, men det känns ändå lite lindrigare vilket är otroligt skönt. Inatt t ex har jag inte varit vaken en enda gång. F sa imorse att jag har legat still och jag tror honom för jag vaknade på vänster sida och det var så jag la mej igår. Skönt!
Sitter nu och äter frukost nere i köket och har pussat hej då till min man. Jag har kommit in i den här rutinen att gå upp runt 6-6:30 för att "hjälpa till" vid morgonstyret med kidsen och så och det har fortsatt även under de barnfria veckorna. Ush det låter så illa, barnfria, men vad säger man då? Under mammaveckorna.. Ni förstår vad jag menar..
Jag lyssnade igår på kottens hjärta. Först var det lite növvligt att hitta honom, han hade bökat iväg sig från sin favoritplats som är till höger om naveln. När jag for omkring med soundet hittade jag några andra ljud också, dels mina egna hjärtljud men också något som lät Swisch...swisch... antar att det var blodflödet i navelsträngen..
Åh vad jag är sugen på att tvätta alla bebis- och sängkläder. Det har ju kommit upp i en del nu och jag vet inte hur många gånger jag har gått in i kotten rum och fingrat på hans saker. Igår rev jag upp all plast på sängkläderna och vek i fina högar i vaggan. Haha jag är som ett litet barn! Vagnen som luktade lite garage har stått ute i en en vecka säkert och togs in igår. Jag tvättade några av delarna i maskinen häromdagen igen och vågade mej då på att använda sköljmedel. Vilken skillnad det blev! Ingen lukt kvar alls! Men i alla fall - den har stått i hallen sedan igår och varje gång jag har gått förbi den har jag antingen lett fånigt, pillat lite på den eller vaggat till den för att sedan komma på mej själv: vad jag håller på med!?
Fjant - det ligger inget barn där i! Ha ha!
söndag 28 oktober 2012
Brödlev vs fräsisar
Jag vill slå ett slag för amningsbehåar. Ullareds. Jag har så länge jag
minns haft klurigt med att finna bra patthållare och eftersom den ena
tutten dessutom är snäppet större så har det liksom blivit att lägga sig
på en mellannivå och det är många, många tillfällen som jag har gett
upp i provrummet och tjurig lämnat affären för att komma hem och googla
bröstförminskning. Kapa av skiten, har jag tänkt.
Nu när de har fläskat på sig ytterligare, fan gud låt de inte växa ohämmat när mjölken rinner till amen, är det knappast lättare att få dem att samarbeta plus att sitta kvar i ursprungsläget, läget som de föll ifrån för x antal år sedan. Jag brukar skoja, likt Bridget Jones, och lyfta upp dem en halvmeter och säga år 2000 för att sedan låta dem falla likt hösäckar och säga 2012.
Jag nästan längtar till då dem är urammade och jag istället kan rulla upp de platta hängande öronen. Faktiskt.
Jag har provat amningsbehåar på H&M, Lindex och tror jag även var på Kappahl. Men icke då. Det har antingen inte funnits rätt storlek eller så det p.g.a saknade byglar sett ut som jag har stoppat in en hel brödlev! Allt blev en avlång pattdeg som pöst ut likt överjäst deg som tar första bästa väg ut ur bunken och jag tänkte där jag stod i trosor, stödstrumpor och rymningsbenägen deg att jävlar vilket kap ho är den där frun!
Jag hade därför inte så stora förhoppningar inför Ullaredsresan ur deg-synvinkel men jag packade ner ett antal behåar, tog ett djupt andetag innan jag provade dem och hittade två modeller som satt bra. Det var dessutom efter lunch så jag hade goda chanser att inte börja böla där innanför skynket. Och jo.. men ja.. jo..
Nog för att jag avskyr känslan av att inte ha byglar, det blir lite pensionärsvarning över det hela men attans så goa de är. Jag premiäranvände en utav dem igår och ja jäklar, jag har t v å tuttar. Ingen deg. Två frallisar. Visserligen så får jag synliga tuttfräsisar vid kall temp men vad sjutton gör det. Hellre det än frukosten innanför tröjan..
Nu när de har fläskat på sig ytterligare, fan gud låt de inte växa ohämmat när mjölken rinner till amen, är det knappast lättare att få dem att samarbeta plus att sitta kvar i ursprungsläget, läget som de föll ifrån för x antal år sedan. Jag brukar skoja, likt Bridget Jones, och lyfta upp dem en halvmeter och säga år 2000 för att sedan låta dem falla likt hösäckar och säga 2012.
Jag nästan längtar till då dem är urammade och jag istället kan rulla upp de platta hängande öronen. Faktiskt.
Jag har provat amningsbehåar på H&M, Lindex och tror jag även var på Kappahl. Men icke då. Det har antingen inte funnits rätt storlek eller så det p.g.a saknade byglar sett ut som jag har stoppat in en hel brödlev! Allt blev en avlång pattdeg som pöst ut likt överjäst deg som tar första bästa väg ut ur bunken och jag tänkte där jag stod i trosor, stödstrumpor och rymningsbenägen deg att jävlar vilket kap ho är den där frun!
Jag hade därför inte så stora förhoppningar inför Ullaredsresan ur deg-synvinkel men jag packade ner ett antal behåar, tog ett djupt andetag innan jag provade dem och hittade två modeller som satt bra. Det var dessutom efter lunch så jag hade goda chanser att inte börja böla där innanför skynket. Och jo.. men ja.. jo..
Nog för att jag avskyr känslan av att inte ha byglar, det blir lite pensionärsvarning över det hela men attans så goa de är. Jag premiäranvände en utav dem igår och ja jäklar, jag har t v å tuttar. Ingen deg. Två frallisar. Visserligen så får jag synliga tuttfräsisar vid kall temp men vad sjutton gör det. Hellre det än frukosten innanför tröjan..
Lite blandat
Godmorgon godmorgon. Klockan är snart halv tio och utetempen visar -5 grader. Fy sjutton men det ser samtidigt helt fint ut eftersom solen lyser. Nu är det snart vinter. Det är ett som är säkert. Varje dag tar oss närmare målet. Föda barn? Nej jag menar att få baka lussebullar! Jag är SÅ sugen på det nu! Speciellt när jag hittade två påsar Saffran i skafferiet från förra året. Men jag får hi ma ett tag te..
Igår var vi på stan och på Vero Moda fick jag tag i två par gravidjeans. Jag frågade en personal eftersom jag inte hittade några sådana plagg och hon kikade på mej i två sekunder för att sedan gå ut på lagret och kom tillbaka med de två paren. De satt som ett smäck runt mage, lår och röv. Impad på hennes känsla för´t.
Tidigare igår hade jag ett par vanliga jeansleggins som jag har haft ett bra tag och som trots att jag är i sjunde månaden fortfarande kommer i. Jag har inte gått upp speciellt mycket över just röv och lår, lite känner jag men inte så att det märks speciellt. Det har satt sig på tuttar och mage.
Vi var på 40-årsfest igår och jag åkte hem runt 01 medan F stannade kvar längre. Jag känner mej minst lika bakis som honom idag men det var jättetrevligt och bra planerat med tävlingar, bordslekar och uppdrag bland festdeltagarna. Lyckad kväll.
Imorgon har jag mitt andra barnmorskebesök. Det ser jag fram emot. Även att jag nu kan lyssna på bebisens hjärtslag när jag vill så är det ändå lite annat att ligga där på britsen och få höra det. Magen ska mätas och vikten ska skrivas upp. Jag ska även den gången lämna urinprov, jag vet inte om det görs varje gång eller om det har med att göra att jag har haft uvi sjuttioelva gånger i mitt liv? Skönt att de har det under kontroll.
Jisses, vi går in i vecka 30 imorgon. Hur i hela friden gick det här till? Om ett par veckor får jag börja finlira på ett förlossningsbrev, få tag i en bra BB-väska och fixa det sista med kottens rum. Jag skulle vilja få tag i lite fint papper, tyg scrappingpapper och göra egna motiv till tavlor. Jag har ju en del tid till att pyssla med sånt om dagarna om jag säger så..
Igår var vi på stan och på Vero Moda fick jag tag i två par gravidjeans. Jag frågade en personal eftersom jag inte hittade några sådana plagg och hon kikade på mej i två sekunder för att sedan gå ut på lagret och kom tillbaka med de två paren. De satt som ett smäck runt mage, lår och röv. Impad på hennes känsla för´t.
Tidigare igår hade jag ett par vanliga jeansleggins som jag har haft ett bra tag och som trots att jag är i sjunde månaden fortfarande kommer i. Jag har inte gått upp speciellt mycket över just röv och lår, lite känner jag men inte så att det märks speciellt. Det har satt sig på tuttar och mage.
Vi var på 40-årsfest igår och jag åkte hem runt 01 medan F stannade kvar längre. Jag känner mej minst lika bakis som honom idag men det var jättetrevligt och bra planerat med tävlingar, bordslekar och uppdrag bland festdeltagarna. Lyckad kväll.
Imorgon har jag mitt andra barnmorskebesök. Det ser jag fram emot. Även att jag nu kan lyssna på bebisens hjärtslag när jag vill så är det ändå lite annat att ligga där på britsen och få höra det. Magen ska mätas och vikten ska skrivas upp. Jag ska även den gången lämna urinprov, jag vet inte om det görs varje gång eller om det har med att göra att jag har haft uvi sjuttioelva gånger i mitt liv? Skönt att de har det under kontroll.
Jisses, vi går in i vecka 30 imorgon. Hur i hela friden gick det här till? Om ett par veckor får jag börja finlira på ett förlossningsbrev, få tag i en bra BB-väska och fixa det sista med kottens rum. Jag skulle vilja få tag i lite fint papper, tyg scrappingpapper och göra egna motiv till tavlor. Jag har ju en del tid till att pyssla med sånt om dagarna om jag säger så..
fredag 26 oktober 2012
Lilla hjärtats hjärtslag
Igår när mamma och jag kom hem från Ullared satte vi oss i soffan alla tre, F, hon och jag. Jag smetade på lite bodylotion på magen och satte angelsoundet, som jag har fått låna av min fina kusin, på magen. Eftersom jag flera gånger har fått lyssna på hjärtat på mödravården så vet jag vart han ligger och myser. Direkt hittade jag de snabba slagen och gav hörlurarna till F. Han sken upp och lyssnade länge på sin lilla bebis där inne. Tyckte det var häftigt att kunna höra den. Så älskvärt! Någon dag ska vi spela in ljudet så vi har det sparat i minnet! Kärlek. ♥
Mamma fick också lyssna och även senare känna när han bökade runt i magen och det var en speciell känsla att se henne känna och höra sitt barnbarn. Första barnbarn.
Lyckliga och magiska stunder. Jag har en känsla av att jag och F kommer lyssna på bebisen många gånger under resterande tid. Även barnen ska få lyssna på deras kommande syskon! ♥
Mamma fick också lyssna och även senare känna när han bökade runt i magen och det var en speciell känsla att se henne känna och höra sitt barnbarn. Första barnbarn.
Lyckliga och magiska stunder. Jag har en känsla av att jag och F kommer lyssna på bebisen många gånger under resterande tid. Även barnen ska få lyssna på deras kommande syskon! ♥
Bästa shoppingrundan!
Gårdagen var helt galet roligt! Bäckensmärtan tilltog ju mer vi traskade runt där men jag hade ju lovat mej själv att det skulle bli en gnällfri dag så jag bet ihop och hängde mer och mer över vagnen. Jag passade även på att sätta mej på olika pallar som stod i gångarna :)
Jag fyllde opp vagnen med diverse grejer till bonusbarnen, vinterjacka, underkläder, lite tröjor m.m. Hittade även två superfina "Onepiece:ar" men dem får bli en del av julklapparna.
Till mej själv hittade jag två olika modeller av amningsbehåar och eftersom jag har provat hela H&M´s utbud och tycker de sitter som skit så la jag ner fyra stycken bh:ar i vagnen. De satt riktigt riktigt gött! Hittade även ett par leggings, en lång tröjklänning och två par stycken farfars-skjortor. Allt på mammaavdelningen.
Så var det ju bebissakerna! Åh jisses. Jag klämde och kände på allt samtidigt som flertalet andra blivande mammor. Man redigt kunde se deras glitter i ögonen. Jag tror mina bländande dem också! :)
Jag fyllde opp vagnen med diverse grejer till bonusbarnen, vinterjacka, underkläder, lite tröjor m.m. Hittade även två superfina "Onepiece:ar" men dem får bli en del av julklapparna.
Till mej själv hittade jag två olika modeller av amningsbehåar och eftersom jag har provat hela H&M´s utbud och tycker de sitter som skit så la jag ner fyra stycken bh:ar i vagnen. De satt riktigt riktigt gött! Hittade även ett par leggings, en lång tröjklänning och två par stycken farfars-skjortor. Allt på mammaavdelningen.
Så var det ju bebissakerna! Åh jisses. Jag klämde och kände på allt samtidigt som flertalet andra blivande mammor. Man redigt kunde se deras glitter i ögonen. Jag tror mina bländande dem också! :)
Body, scarf och mössa med Laban.
Några strumpor och ett par byxor.
Vita body och "smurf-byxor".
En väldigt stor sovpåse i strl One size och två pyjamasar.
Muminfilt och nappar.
Badkarsinsats.
Täcke, kudde och plastad frotté till både vagga och vagn.
Tre stycken bäddset till vagn och vagga.
Förutom det här så blev det lite annat smått och gott. Amningskupor, tvättlappar med mera. Min mamma som var med handlade grejer till spjälsängen som vi kommer få senare och likaså en del kläder och en stor microfleece-filt. Jättefin var den!
Jag drömde om den röda Laban-bodyn inatt. Jag vet inte hur många gånger jag vek ihop och la den i lådan inatt.. ha ha.. Idag la jag in allt i kottens rum och oj så varmt och gott det blev i hjärtat! Underdelen av skötbordet är helt fullt av saker och ting! Älskar!
Min mamma åkte hem i eftermiddags och jag satte igång med att sy lite bebiskläder. Hon hade med sig två påsar med tyg igår när hon kom. Ett mintgrönt, ett lila velour och så ett ljusgrönt med vita elefanter på. Jättefint allt. Idag blev det ett par byxor och en liten mössa. Mössan ser lite fyrkantig ut men får en mycket snyggare form när den spänns ut lite. Bonustjejen provade på hennes dockor och den satt jättefint.
Jag hann även börja sy två par byxor av det lila velourtyget men mudden räckte inte till båda så jag får köpa mer sånt. Gillar inte att vi inte har någon tygaffär här i stan utan får beställa på nätet. Jag vill ju få hem det på direkten :)
Han kommer inte gå byxlös ;)
torsdag 25 oktober 2012
Snart bär de å
Finlirar på Ullaredslistan. Åh vad jag ser fram emot detta nu. Nästan lika spännande som att gå på ultraljud faktiskt!
Mamma är på väg, matsäck förberedd och jag ska bara ta ett skutt in i duschen. Eller ja, gå lite lätt.
Det kommer säkert bli en pärs i den stora gula affären men idag finns inga smärtor. Idag finns inget gnäll om jävligt bäcken. Idag är det välmående och kärlek i hjärtat som gäller! Woohoo..!
Mamma är på väg, matsäck förberedd och jag ska bara ta ett skutt in i duschen. Eller ja, gå lite lätt.
Det kommer säkert bli en pärs i den stora gula affären men idag finns inga smärtor. Idag finns inget gnäll om jävligt bäcken. Idag är det välmående och kärlek i hjärtat som gäller! Woohoo..!
Sexy mama!
onsdag 24 oktober 2012
Jag vill baka lussebullar!
Tjugofjärde oktober idag. Två månader kvar till julafton. Mindre än tre till beräknad dag. Frääänt. Snart får jag ta tag i lussebullebak och pepparkakor. Åh vad jag längtar! Ska bli så gött att få fylla opp frysen med sånt gott. I dagsläget har vi bara en kyl/frys och det är så det räcker precis när man veckohandlar. Men inom snar tid så ska vi köpa en hel kyl och hel frys av ett par bekanta. Det kommer dels bli finare i köket eftersom det i dagsläget är en tom yta ( dammsugarens plats dock ) men också lättare att handla och bunkra upp med bullpåsar och hembakt bröd.
Det lär ju bli ett och annat släktbesök när kotten kommit så det hade varit lite gott att ha ett gäng kakor och bullar liggandes i förväg.
Idag har jag varit på föreläsning genom jobbet och att sitta i en föreläsningssal mellan 08-12 tar på arslet och svanken. Vi fick dock fikapaus och bensträckare men det var drygt.
Det händer inte möe saker idag annars, jag väntar mest på att morgondagen ska komma då min mamma kommer hit och vi äntligen ska åka till Ullared! Åh vad jag har väntat på den dagen! Åh vad jag kommer må gott i hjärtat när jag får gå och klämma på allt på bebisavdelningen!
På tal om bebis, han har kickat mej något kopiöst vid ett par tillfällen. Eller bökat kanske är mer rätt ord. Ligger och vrider på sig så magen petar ut åt ena hållet. Så har det börjat att kittlas eller pirras långt ner i magen, jag vet inte riktigt vad han gör. Mysigt är det i alla fall att han är aktiv vissa stunder under dagen!
Lille älskade du!
Det lär ju bli ett och annat släktbesök när kotten kommit så det hade varit lite gott att ha ett gäng kakor och bullar liggandes i förväg.
Idag har jag varit på föreläsning genom jobbet och att sitta i en föreläsningssal mellan 08-12 tar på arslet och svanken. Vi fick dock fikapaus och bensträckare men det var drygt.
Det händer inte möe saker idag annars, jag väntar mest på att morgondagen ska komma då min mamma kommer hit och vi äntligen ska åka till Ullared! Åh vad jag har väntat på den dagen! Åh vad jag kommer må gott i hjärtat när jag får gå och klämma på allt på bebisavdelningen!
På tal om bebis, han har kickat mej något kopiöst vid ett par tillfällen. Eller bökat kanske är mer rätt ord. Ligger och vrider på sig så magen petar ut åt ena hållet. Så har det börjat att kittlas eller pirras långt ner i magen, jag vet inte riktigt vad han gör. Mysigt är det i alla fall att han är aktiv vissa stunder under dagen!
Lille älskade du!
måndag 22 oktober 2012
Gravidfotograf
När vi gifte oss så hade jag gjort en bröllopsgåva till min man. Ett litet album med sensuella bilder i. Han blev jätte-jätteglad och överraskad och undrade hur jag hade fått fix med det och när och var. Jag hade handlat hem grejer och gömt i garderoben och smusslat med detta ett bra tag och hade haft skitsvårt för att inte försäga mej. Kämpade som en tok.
Det var en gammal arbetskollega som tog bilderna, hon är hobbyfotograf men väldigt duktig.
Nu när man äntligen har ett litet växande liv i magen vill jag såklart att detta ska bevaras i minnet och absolut i kort. Jag är så otroligt sugen på att få bli fotograferad! Denna gång vill jag inte gå till arbetskollegan, hon är duktig men jag vill ha en utbildad fotograf som jobbar med det. Vet inte varför egentligen men det är väl just att ha studio och en med mycket idéer och kunskap.
Ett par vänner till mej och F gifte sig nu i somras, bara ett par veckor efter oss, och de anlitade en fotograf som följde dem under dagen och tog sjukt underbara bilder! Jag blir helt salig när jag kikar på hennes blogg! Fantastiskt kreativ och kunnig.
Jag bad om hennes nummer och har haft sms-kontakt med henne nu ikväll. Hon vill gärna fotografera mej. Hon har dels tillgång till studio men kan även ta i hennes hemmamiljö när dagsljuset tillåter. Jag fick veta att det blir mellan 40-70 redigerade bilder på cd-skiva ( ibland mer ) och för det skulle hon ta 700:-. I mina öron är det ingen snack om saken!
Tänk att ha ett album fullt med vackra bilder på min mage. Det hade varit jättekul att ha med F och barnen också. Göra en syskonbild med deras händer på magen eller liknande.. Hm.. det får vi klura lite på. Vi skulle höras av i november för att boka en tid. Det blir nog bra att ta en dag i början av december! Då är jag i vecka 35-36. Passar nog alldeles utmärkt!
Det var en gammal arbetskollega som tog bilderna, hon är hobbyfotograf men väldigt duktig.
Nu när man äntligen har ett litet växande liv i magen vill jag såklart att detta ska bevaras i minnet och absolut i kort. Jag är så otroligt sugen på att få bli fotograferad! Denna gång vill jag inte gå till arbetskollegan, hon är duktig men jag vill ha en utbildad fotograf som jobbar med det. Vet inte varför egentligen men det är väl just att ha studio och en med mycket idéer och kunskap.
Ett par vänner till mej och F gifte sig nu i somras, bara ett par veckor efter oss, och de anlitade en fotograf som följde dem under dagen och tog sjukt underbara bilder! Jag blir helt salig när jag kikar på hennes blogg! Fantastiskt kreativ och kunnig.
Jag bad om hennes nummer och har haft sms-kontakt med henne nu ikväll. Hon vill gärna fotografera mej. Hon har dels tillgång till studio men kan även ta i hennes hemmamiljö när dagsljuset tillåter. Jag fick veta att det blir mellan 40-70 redigerade bilder på cd-skiva ( ibland mer ) och för det skulle hon ta 700:-. I mina öron är det ingen snack om saken!
Tänk att ha ett album fullt med vackra bilder på min mage. Det hade varit jättekul att ha med F och barnen också. Göra en syskonbild med deras händer på magen eller liknande.. Hm.. det får vi klura lite på. Vi skulle höras av i november för att boka en tid. Det blir nog bra att ta en dag i början av december! Då är jag i vecka 35-36. Passar nog alldeles utmärkt!
Magen vecka 29
Ajfånkameran är under all kritik men här är veckans mage.
Läkarbesöket gick bra, jag har nu fått förlängd sjukskrivning tills dess att gravidpenningen startar.
Vecka 29 ( 28+0 )
Då var det ny vecka igen. Måndagmorgon och vi välkomnar graviditetsvecka tjugonio. I mina appar läser jag att barnet väger ca 1,4 kilo och är ca 38 cm lång från huvud till tå. Den kan öppna ögonen och har långa ögonfransar. Underhudsfettet bildas och skelettet utvecklas, även att det fortfarande är mjukt och böjligt. Benstommen hårdnar inte förrän efter födseln. Kroppen och huvudet är proportionerliga och barnet kan kontrollera andning och kroppstemperatur. Det är känsligare för ljus, ljud, smaker och lukter och har även drömperioder. Mamman känner regelbundna rörelser.
Japp. Vecka 29, ( 28+0 )
Så var det. Så är det och snart är det slut. Jisses. 70 % avklarat, 83 dagar kvar till beräknad dag.
Ena stunden känns det som magen växer som hundan för att i nästa kännas lika liten som innan. Jag vaknade inatt av att den bökade runt där inne och levde Allan. Lillfis.
Jag tog en bild nu på morgonen men jag fick inte till varken vinkel eller ljus så det kommer en ny lite senare under dagen.
Magen har morrat och kört hela natten och även nu på morgonen men utan resultat. Jag mår illa och tror mej vara klar för toa men det är liksom bara falskt alarm. Laktulosen åkte ner igår kväll igen. Med tillhörande klökningar. Fan så vedervärdigt det är!
Idag åker min man till Stockholm så jag blir ensam med barnen till imorgon kväll. Jag ska vara på sjukhuset om två timmar för att träffa läkare angående fortsatt sjukskrivning och jag hoppas att de skriver resterande tid nu, jag tycker inte det är något att diskutera eller dela upp tiden längre. Ös på bara så vi får det ur världen - för jobba kan jag ju inte.
Japp. Vecka 29, ( 28+0 )
Så var det. Så är det och snart är det slut. Jisses. 70 % avklarat, 83 dagar kvar till beräknad dag.
Ena stunden känns det som magen växer som hundan för att i nästa kännas lika liten som innan. Jag vaknade inatt av att den bökade runt där inne och levde Allan. Lillfis.
Jag tog en bild nu på morgonen men jag fick inte till varken vinkel eller ljus så det kommer en ny lite senare under dagen.
Magen har morrat och kört hela natten och även nu på morgonen men utan resultat. Jag mår illa och tror mej vara klar för toa men det är liksom bara falskt alarm. Laktulosen åkte ner igår kväll igen. Med tillhörande klökningar. Fan så vedervärdigt det är!
Idag åker min man till Stockholm så jag blir ensam med barnen till imorgon kväll. Jag ska vara på sjukhuset om två timmar för att träffa läkare angående fortsatt sjukskrivning och jag hoppas att de skriver resterande tid nu, jag tycker inte det är något att diskutera eller dela upp tiden längre. Ös på bara så vi får det ur världen - för jobba kan jag ju inte.
söndag 21 oktober 2012
Tjurig mage och vitmålade vagga
Idag har jag haft sketbekymmer. Eller det började redan igår. Jag kan inte äta utan mår illa. Blir proppmätt direkt och har rejält med uppstötningar. Till råga på allt så stannar allt jag äter kvar kroppen. Det far inte ut så att säga. Jag har inte kunnat bajsa på flera dagar.
Trevligt inlägg här nu känner jag ;)
Jag köpte en Laktulosflaska i början av graviditeten som jag då och då tvingade i mej. Jag avskyr med stort A den där skiten. Jag klöks och hulkar och tårarna rinner. Vedervärdigt är det.
Men igår var det inte så mycket att välja på. Jag hällde opp en redig hutt, det var ju ändå fredag, och så klunkade jag apelsinjuice efteråt. Jag ryser av äckel nu när jag bara tänker på det. Till det så knaprade jag i mej 6 plommon och en hel del vatten.
Likaså idag har jag bäljat i mej vatten och hetsätit plommon, allt för att slippa ta mer Laktulos. Det är ju för fan som att dricka fesljummen sirap! Kräks.
Jodå.. jo men magen har nog kommit igång igen. Inte optimalt men jag ska försöka att underhålla de systeminställningar som nu fungerar..
Jag har i många, många år haft problem med magen och har under en period druckit FitLine vilket har gjort att den har blivit bättre. Men jag har fuskat med drinkarna den senaste månaden då jag har emellanåt fått tillbaka illamåendet. Det får bli en rajd med morgondrinkar igen, jag hör ju det..
Nog om bajseriet.
Idag har jag målat fyra stycken moln på fondväggen i kottens rum. Det var lite pilligt men roligt. Jag är ganska kreativ när jag väl sätter den sidan till. Målade konturerna med en liten, tunn pensel och sedan fyllde i med en större. Nu ser de sådär difusa och ofärdiga ut men jag har inte bestämt mej för om jag ska måla en gång till så att de blir helt vita eller om de ska få vara lite halvt om halvt disiga.. Moln är ju faktiskt inte perfekta..
Vi har även målat vaggan idag. Jag har precis gjort sista strykningen. Åh så fin den blir! Jag ska inte shabba till den utan den får vara helt vit. Kommer bli jättegulligt med små bebislakan där i sedan!
Bilder kommer imorgon då det är helt iordningställt och ljuset är bättre.
Trevligt inlägg här nu känner jag ;)
Jag köpte en Laktulosflaska i början av graviditeten som jag då och då tvingade i mej. Jag avskyr med stort A den där skiten. Jag klöks och hulkar och tårarna rinner. Vedervärdigt är det.
Men igår var det inte så mycket att välja på. Jag hällde opp en redig hutt, det var ju ändå fredag, och så klunkade jag apelsinjuice efteråt. Jag ryser av äckel nu när jag bara tänker på det. Till det så knaprade jag i mej 6 plommon och en hel del vatten.
Likaså idag har jag bäljat i mej vatten och hetsätit plommon, allt för att slippa ta mer Laktulos. Det är ju för fan som att dricka fesljummen sirap! Kräks.
Jodå.. jo men magen har nog kommit igång igen. Inte optimalt men jag ska försöka att underhålla de systeminställningar som nu fungerar..
Jag har i många, många år haft problem med magen och har under en period druckit FitLine vilket har gjort att den har blivit bättre. Men jag har fuskat med drinkarna den senaste månaden då jag har emellanåt fått tillbaka illamåendet. Det får bli en rajd med morgondrinkar igen, jag hör ju det..
Nog om bajseriet.
Idag har jag målat fyra stycken moln på fondväggen i kottens rum. Det var lite pilligt men roligt. Jag är ganska kreativ när jag väl sätter den sidan till. Målade konturerna med en liten, tunn pensel och sedan fyllde i med en större. Nu ser de sådär difusa och ofärdiga ut men jag har inte bestämt mej för om jag ska måla en gång till så att de blir helt vita eller om de ska få vara lite halvt om halvt disiga.. Moln är ju faktiskt inte perfekta..
Vi har även målat vaggan idag. Jag har precis gjort sista strykningen. Åh så fin den blir! Jag ska inte shabba till den utan den får vara helt vit. Kommer bli jättegulligt med små bebislakan där i sedan!
Bilder kommer imorgon då det är helt iordningställt och ljuset är bättre.
lördag 20 oktober 2012
Lite smått och gott
Igår kom barnen och två-mannafamiljen blev fyr-mannafamiljen. Snart är vi fem-mannafamilj. Längtar! ♥
Efter gårdagens sjukhusbesök har jag ett lugn i magen och även att jag fortfarande har ont så vet jag att det åtminstone inte är något farligt.
Bonustjejen ville följa med mej på en liten skogspromenad idag och vi var även på stan för att handla lite mer ljung till blomkrukorna på framsidan. Det känns i bäckenet men jag ger mej tusan på att jag måste röra mej och försöka att se bort från det. Det kan inte hindra mej i min vardag. Om det inte skulle vara rent av förjävligt som det är vissa dagar, då får jag ta det lugnare helt klart.
Ikväll tog jag mej ett varmt bubbelbad och det är så gott både för kropp och själ. Mannen servade mej med dricka och godis. Jag hade tända ljus och låg där och njöt av att känna vårt bebis sparka i magen. ♥
Åh.. vet ni..jag vägde mej på förlossningen igår. Nu har jag visserligen vägt mej på tre olika vågar men om man ska gissa att alla väger någorlunda rätt och lika så har jag sedan positivt graviditetstest gått upp hela 10,3 kg! Herrejösses sär ja bare.. Mååånga veckor kvar..!
27+5.
Efter gårdagens sjukhusbesök har jag ett lugn i magen och även att jag fortfarande har ont så vet jag att det åtminstone inte är något farligt.
Bonustjejen ville följa med mej på en liten skogspromenad idag och vi var även på stan för att handla lite mer ljung till blomkrukorna på framsidan. Det känns i bäckenet men jag ger mej tusan på att jag måste röra mej och försöka att se bort från det. Det kan inte hindra mej i min vardag. Om det inte skulle vara rent av förjävligt som det är vissa dagar, då får jag ta det lugnare helt klart.
Ikväll tog jag mej ett varmt bubbelbad och det är så gott både för kropp och själ. Mannen servade mej med dricka och godis. Jag hade tända ljus och låg där och njöt av att känna vårt bebis sparka i magen. ♥
Åh.. vet ni..jag vägde mej på förlossningen igår. Nu har jag visserligen vägt mej på tre olika vågar men om man ska gissa att alla väger någorlunda rätt och lika så har jag sedan positivt graviditetstest gått upp hela 10,3 kg! Herrejösses sär ja bare.. Mååånga veckor kvar..!
27+5.
fredag 19 oktober 2012
Ett besök på förlossningen
Det onda har fortsatt och när jag har fått sammandragningar i samband med att jag har gjort vissa rörelser eller förflyttat mej i sängen har det fortsatt att göra ont så jag blev mer och mer orolig. Jag vaknade inatt och tog Alvedon. Jag vaknade tidigt imorse och la mej på soffan med värmekudde och framåt halv nio-tiden bestämde jag mej för att ringa upp förlossningen för att få reda på vad det kan vara för något. Varför har jag ett ömt område kring naveln!?
Fick prata med en trevlig barnmorska som gav mej en tid vid 10 och mannen som är föräldraledig idag skjutsade upp mej. Jag fick lämna urinprov och de tog temp och blodtryck. Allting visade bra dock lite lågt blodtryck på 95/60. Barnmorskan som tog emot mej och visade mej in på ett rum var hon som hela tiden hade koll på mej till läkaren kom. Hon hade fått besked om att läkaren ville ha en CTG-kurva så det har jag fått prova idag. När hon satte dit den och jag fick både höra hjärtats slag och se hur fort det slog så kände jag hur tårarna brände innanför ögonen. När hon sedan satte sig i sängen hos mej, la handen på min arm och frågade om jag var orolig så kände jag hur min underläpp började darra och tårarna trillade ner för kinderna. Vadå pricka rätt punkt..
Hon sa att allt visar bra och att bebisen ser ut att må finfint där inne. Magen är fin och känns mjuk. Vi pratade lite och så gick hon ut en stund för att låta mej ligga en stund, kanske 20 minuter med kurvan. Jag fick även en manick att trycka på varje gång jag kände fosterrörelserna.
Jag hade stenkoll på siffrorna som visade hjärtslagen som pendlade mellan 140-165. Vid ett tillfälle förvann hjärtljuden och kom tillbaka efter en stund men låg på låg siffra, runt 80. Fort kom barnmorskan in till mej och berättade att bebisen måste ha flyttat på sig och att maskinen fått in mina hjärtslag istället.
Det tog inte lång stund innan två läkare kom in och klämde och kände. Den ena var en av de tre kvinnliga läkarna som var "mina" under behandlingarna och hon sken upp när hon fick se mej. Hon lugnade mej och hjälpte mej i och ur sängen eftersom hon vet att jag har foglossning. Jag fick följa med in i ett läkarrum och de gjorde ett ultraljud för att se hur det såg ut. De hittade ingenting konstigt utan menade på att man kan ha som en muskelförsvagning just kring naveln, vissa har som ett bråck. Men det är ingenting farligt. Det bara är så ibland. De såg lite finurliga ut när de såg att jag har haft navelpiercing också. Som att det kan vara boven, men jag fick inget direkt bra svar på det.
Skönt att få reda på att det ser bra ut i allafall! Även att jag inte fick något korrekt svar mer än att de "trodde" men skönt att de inte hittade något konstigt.
De mätte bebisens huvud, mage och lårben för att se så den är tillräckligt stor för veckorna. Och det visade på - 17 %, något som hon sa brukar visas i de här veckorna. Någon vecka hit eller dit är inte farligt. Men hon ville ändå att ett tillväxtultraljud skulle göras och eftersom jag har ett ultraljud inbokat med tanke på moderkakans placering i vecka 32 så slog de dem samman. De kunde idag se att moderkakan ligger i bakkant men når nu upp till övre delen av livmodern så den har flyttat sig bra! Puh! Det var också ett stort plus i det hela! Med andra ord så finns det ingen risk längre att den ligger kvar där nere och försvårar en vaginal förlossning.
Lättnad.
Fick prata med en trevlig barnmorska som gav mej en tid vid 10 och mannen som är föräldraledig idag skjutsade upp mej. Jag fick lämna urinprov och de tog temp och blodtryck. Allting visade bra dock lite lågt blodtryck på 95/60. Barnmorskan som tog emot mej och visade mej in på ett rum var hon som hela tiden hade koll på mej till läkaren kom. Hon hade fått besked om att läkaren ville ha en CTG-kurva så det har jag fått prova idag. När hon satte dit den och jag fick både höra hjärtats slag och se hur fort det slog så kände jag hur tårarna brände innanför ögonen. När hon sedan satte sig i sängen hos mej, la handen på min arm och frågade om jag var orolig så kände jag hur min underläpp började darra och tårarna trillade ner för kinderna. Vadå pricka rätt punkt..
Hon sa att allt visar bra och att bebisen ser ut att må finfint där inne. Magen är fin och känns mjuk. Vi pratade lite och så gick hon ut en stund för att låta mej ligga en stund, kanske 20 minuter med kurvan. Jag fick även en manick att trycka på varje gång jag kände fosterrörelserna.
Jag hade stenkoll på siffrorna som visade hjärtslagen som pendlade mellan 140-165. Vid ett tillfälle förvann hjärtljuden och kom tillbaka efter en stund men låg på låg siffra, runt 80. Fort kom barnmorskan in till mej och berättade att bebisen måste ha flyttat på sig och att maskinen fått in mina hjärtslag istället.
Det tog inte lång stund innan två läkare kom in och klämde och kände. Den ena var en av de tre kvinnliga läkarna som var "mina" under behandlingarna och hon sken upp när hon fick se mej. Hon lugnade mej och hjälpte mej i och ur sängen eftersom hon vet att jag har foglossning. Jag fick följa med in i ett läkarrum och de gjorde ett ultraljud för att se hur det såg ut. De hittade ingenting konstigt utan menade på att man kan ha som en muskelförsvagning just kring naveln, vissa har som ett bråck. Men det är ingenting farligt. Det bara är så ibland. De såg lite finurliga ut när de såg att jag har haft navelpiercing också. Som att det kan vara boven, men jag fick inget direkt bra svar på det.
Skönt att få reda på att det ser bra ut i allafall! Även att jag inte fick något korrekt svar mer än att de "trodde" men skönt att de inte hittade något konstigt.
De mätte bebisens huvud, mage och lårben för att se så den är tillräckligt stor för veckorna. Och det visade på - 17 %, något som hon sa brukar visas i de här veckorna. Någon vecka hit eller dit är inte farligt. Men hon ville ändå att ett tillväxtultraljud skulle göras och eftersom jag har ett ultraljud inbokat med tanke på moderkakans placering i vecka 32 så slog de dem samman. De kunde idag se att moderkakan ligger i bakkant men når nu upp till övre delen av livmodern så den har flyttat sig bra! Puh! Det var också ett stort plus i det hela! Med andra ord så finns det ingen risk längre att den ligger kvar där nere och försvårar en vaginal förlossning.
Lättnad.
torsdag 18 oktober 2012
Sista akupunkturbehandlingen
Sjätte akupunkturbehandlingen gjordes idag och efter överenskommelse med barnmorskan så läggs nu det ner för min del. Det har inte gett gynnsam effekt utan jag har snarare fått mer ont. Om det beror på att hon har aktiverat punkterna eller om foglossningen i sig har blivit värre är svårt att säga.
Hon är verkligen jätteomtänksam och när jag berättade om mitt onda område kring och vid sidan av naveln så kände hon på magen och visst förstod hon att jag har ont, jag ömmade ordentligt som hon sa. Hon lyssnade på bebisens hjärta ( något som hon gör varje gång ) och gick för att hämta ultraljudsmaskinen ifall hon skulle kunna se om det rör sig om ett myom. En slags muskelknuta i livmodern. Hon såg ingenting och läste i min journal att jag har varit i kontakt med förlossningen ang detta + sammandragningarna som gör ont på grund av just det onda området och hon ville inte släppa det utan ringde upp jouren för att berätta. Läkaren sa att det kan vänta till måndag då jag har min läkartid ang vidare sjukskrivning men att ifall det blir värre så ska jag söka akut till förlossningen.
Hon sa att jag då ska kräva att få komma in och bli undersökt och inte nöja mej med råd om Alvedon och vila. Barnmorskor med lite jävlaranammat i sig gillar jag! :)
Eftersom jag har så ont i främre fogen struntade hon i att sätta nålar där idag och tog bara i svank, skinkor och fötter. När det var klart klistrade hon fast små kulor i höger öra som jag själv ska massera på. Hon hade en speciell penna som hon förde med på ytterörat som skulle ge signal när den rätta punkten hittades. Fräsigt. Hon hittade två stycken och tryckte lite för att få en markering och jäklar vad ont det gjorde. Hon sa att det är ju just de punkterna som har med bäckensmärtan att göra så hon var fullt förstående att jag blev lite svettig och grimaserade..
Jag for till Biblioteket efteråt och lämnade igen ett par böcker och passade på att låna två nya. Bra att roa sig med när man är hemma såhär för det är förbaskat tråkigt må jag säga.
Fick även med mej lite goda frukter och Alvedon från Hemköp. Nu ska jag värma bovetekudde och lägga mej i soffan innan mannen min kommer hem.
Hon är verkligen jätteomtänksam och när jag berättade om mitt onda område kring och vid sidan av naveln så kände hon på magen och visst förstod hon att jag har ont, jag ömmade ordentligt som hon sa. Hon lyssnade på bebisens hjärta ( något som hon gör varje gång ) och gick för att hämta ultraljudsmaskinen ifall hon skulle kunna se om det rör sig om ett myom. En slags muskelknuta i livmodern. Hon såg ingenting och läste i min journal att jag har varit i kontakt med förlossningen ang detta + sammandragningarna som gör ont på grund av just det onda området och hon ville inte släppa det utan ringde upp jouren för att berätta. Läkaren sa att det kan vänta till måndag då jag har min läkartid ang vidare sjukskrivning men att ifall det blir värre så ska jag söka akut till förlossningen.
Hon sa att jag då ska kräva att få komma in och bli undersökt och inte nöja mej med råd om Alvedon och vila. Barnmorskor med lite jävlaranammat i sig gillar jag! :)
Eftersom jag har så ont i främre fogen struntade hon i att sätta nålar där idag och tog bara i svank, skinkor och fötter. När det var klart klistrade hon fast små kulor i höger öra som jag själv ska massera på. Hon hade en speciell penna som hon förde med på ytterörat som skulle ge signal när den rätta punkten hittades. Fräsigt. Hon hittade två stycken och tryckte lite för att få en markering och jäklar vad ont det gjorde. Hon sa att det är ju just de punkterna som har med bäckensmärtan att göra så hon var fullt förstående att jag blev lite svettig och grimaserade..
Jag for till Biblioteket efteråt och lämnade igen ett par böcker och passade på att låna två nya. Bra att roa sig med när man är hemma såhär för det är förbaskat tråkigt må jag säga.
Fick även med mej lite goda frukter och Alvedon från Hemköp. Nu ska jag värma bovetekudde och lägga mej i soffan innan mannen min kommer hem.
Om att få känna vad man känner utan att dömas
Sammandragningarna fortsatte under gårdagen men jag kände inte att jag ville ringa igen. Jag tog Alvedon framåt kvällskanten och tog det rätt lugnt igår, städade lite och lagade mat till F kom hem. Panerad rödspätta, sås och potatis fick han. Vilken hemmafru jag är :)
Bovetekudden är verkligen guld värd. Smärtan försvinner inte men det lindrar en del och det är skönt att känna värmen. Den mesta smärtan sitter framtill nu. Pullbenet är väldigt ömt och det ilar/strålar inuti plus att det stramar och strålar upp ut mot sidorna av magen. Det gör ont att böja sig/sträcka på sig. Att ta på strumporna var en pärs imorse.
Det har blivit ett par inlägg om detta nu och jag vill inte få det att låta som att jag gnäller eller att jag är missnöjd med min tillvaro. Jag är jätteglad, spänd och lycklig på vad som komma ska. Men jag vill skriva ner det jag upplever och hur saker och ting ändras/förbättras. Jag som är rätt glömsk och virrevarrig av mej kommer uppskatta att jag gjort det senare då jag har mina bloggböcker att ta till. Det kan vara kul att läsa om hela graviditetens faser istället för att måla allt i rosa och lägga på fluffiga moln. För det är inte fluffiga moln och regnbåge alla dagar. Det är det inte för någon. Varken för dem som kämpar med att bli gravida eller för dem som lyckats bli gravida utan att tänka. Inte heller för de som är gravida eller för de som har fått sitt/sina barn.
Min kusin sa till mej häromdagen att man FÅR gnälla, man FÅR tycka att det är jobbigt att vara gravid/mamma/pappa. Man är inte mer än människa.
Det kommer dagar då man tycker att man är liten och att man känner att detta rer jag inte ut. Att det är tufft och har motstånd. Men mitt i allt så finns det stunder av lycka, stunder av glädje och stunder av gemenskap.
Man måste se det från flera håll.
Ja vi har kämpat med att bli gravida. Nej vi behövde inte gå den långa IVF-vägen men vi har ändå tyckt att det har varit kämpigt och jobbigt. Vi har i vår tillvaro mått dåligt. Ingen kan mäta sin sorg/frustration/ångest med någon annan. Alla har vi våra upplevelser, tankar och tårar.
Jag har sedan många många år mått dåligt över min diagnos och känt att jag är inte en människa värd att leva med eller älska just av den anledningen. Sedan träffade jag F och lät mej mer och mer "övertalas" om att så var fallet. Han stannade trots att han visste om min diagnos och mindre chanser att lyckas få barn. Han älskade/älskar mej för den jag var/är och jag likadant med honom. Vi vill leva tillsammans och tog beslut om att ge oss på den där resan. Resan som jag dömt ut för många år sedan.
På fjärde behandlingsförsöket lyckades vi.
Helt plötsligt dök det upp andra orosmoln och ångesttankar. Tänk om vi förlorar det vi nu har lyckats skapa tillsammans. Tänk om det dras ur våra händer som ett stort kallt hån!
Så kommer nästa känsla - nu får man inte ge uttryck för att gnälla eller visa något missnöje med situationen. Jag får inte gnälla över att jag mår illa. Jag får inte gnälla över att mitt bäcken värker och att jag inte kan sova på nätterna. Att jag inte kan gå mer än någon kilometer innan tårarna bränner innanför ögonlocken på mej.
Man. Ska. Vara. Så. Jävla. Nöjd. Och. Tacksam!
Jag är nöjd. Jag är tacksam. Jag är lycklig.
Men jag är inte mer än människa.
Bovetekudden är verkligen guld värd. Smärtan försvinner inte men det lindrar en del och det är skönt att känna värmen. Den mesta smärtan sitter framtill nu. Pullbenet är väldigt ömt och det ilar/strålar inuti plus att det stramar och strålar upp ut mot sidorna av magen. Det gör ont att böja sig/sträcka på sig. Att ta på strumporna var en pärs imorse.
Det har blivit ett par inlägg om detta nu och jag vill inte få det att låta som att jag gnäller eller att jag är missnöjd med min tillvaro. Jag är jätteglad, spänd och lycklig på vad som komma ska. Men jag vill skriva ner det jag upplever och hur saker och ting ändras/förbättras. Jag som är rätt glömsk och virrevarrig av mej kommer uppskatta att jag gjort det senare då jag har mina bloggböcker att ta till. Det kan vara kul att läsa om hela graviditetens faser istället för att måla allt i rosa och lägga på fluffiga moln. För det är inte fluffiga moln och regnbåge alla dagar. Det är det inte för någon. Varken för dem som kämpar med att bli gravida eller för dem som lyckats bli gravida utan att tänka. Inte heller för de som är gravida eller för de som har fått sitt/sina barn.
Min kusin sa till mej häromdagen att man FÅR gnälla, man FÅR tycka att det är jobbigt att vara gravid/mamma/pappa. Man är inte mer än människa.
Det kommer dagar då man tycker att man är liten och att man känner att detta rer jag inte ut. Att det är tufft och har motstånd. Men mitt i allt så finns det stunder av lycka, stunder av glädje och stunder av gemenskap.
Man måste se det från flera håll.
Ja vi har kämpat med att bli gravida. Nej vi behövde inte gå den långa IVF-vägen men vi har ändå tyckt att det har varit kämpigt och jobbigt. Vi har i vår tillvaro mått dåligt. Ingen kan mäta sin sorg/frustration/ångest med någon annan. Alla har vi våra upplevelser, tankar och tårar.
Jag har sedan många många år mått dåligt över min diagnos och känt att jag är inte en människa värd att leva med eller älska just av den anledningen. Sedan träffade jag F och lät mej mer och mer "övertalas" om att så var fallet. Han stannade trots att han visste om min diagnos och mindre chanser att lyckas få barn. Han älskade/älskar mej för den jag var/är och jag likadant med honom. Vi vill leva tillsammans och tog beslut om att ge oss på den där resan. Resan som jag dömt ut för många år sedan.
På fjärde behandlingsförsöket lyckades vi.
Helt plötsligt dök det upp andra orosmoln och ångesttankar. Tänk om vi förlorar det vi nu har lyckats skapa tillsammans. Tänk om det dras ur våra händer som ett stort kallt hån!
Så kommer nästa känsla - nu får man inte ge uttryck för att gnälla eller visa något missnöje med situationen. Jag får inte gnälla över att jag mår illa. Jag får inte gnälla över att mitt bäcken värker och att jag inte kan sova på nätterna. Att jag inte kan gå mer än någon kilometer innan tårarna bränner innanför ögonlocken på mej.
Man. Ska. Vara. Så. Jävla. Nöjd. Och. Tacksam!
Jag är nöjd. Jag är tacksam. Jag är lycklig.
Men jag är inte mer än människa.
onsdag 17 oktober 2012
Ligg en bit ifrån men kom hit med foten
Många gånger har jag läst artiklar kring sovställningar och när vi hade lagt oss igår och jag hade bökat mej till någorlunda bekväm ställning med kudde under mage, mellan benen och låg på sidan med ryggen mot Frank kom vi in på just liggandet. Hur vi ligger.
När vi sover alltså.
Samtidigt som vi är rätt lika i det så är vi olika. Jag kan ligga och vrida och vända på mej till fan där nere avlöser medan Frank har en OnOff-knapp och kan somna mitt i en mening.
Lika är vi på det planet att vi är båda närhetssökande. Sitter vi i soffan så utnyttjar vi ena hörnet istället för att fläka ut sa var och en i varsin ände. ( Eller där har jag lite fel. Senaste tiden så gör vi faktiskt det, jag behöver plats att kunna ändra på mej allt eftersom...) Men i grund och botten är vi lika och ligger nära.
Det märks också väldigt tydligt när barnen är hemma. De är likadana. Helst vill de sitta så nära de kan och det slutar oftast med att vi alla fyra ligger/sitter nästintill på varann i ena hörnet av soffan. Soffan är stor och familjemedlemmarna många och fler blir det, men jag tror det kommer se likadant ut nästa år också.. Något av barnen kryper gärna tätt intill, drar upp baksidan av tröjan och vill ha ryggkli.
I sängen ligger vi gärna sked och har det sådär kärleksfullt och mysigt en stund ( när ska smekmånaden gå över? ) innan vi kommer till punkten att nu ska vi sova. Oftast ligger vi då med ryggen mot varandra. När det är sovdags så vill båda ha spaceoch har varsitt täcke. Dels är Frank så bövla varmblodig att han knappt använder sitt och jag vill ha mitt egna för jag fryser oftast och vill böka in mej i det, dra upp det till halsen, in med fötter och händer och helst snurra det under fötterna också. Så att ingen inbrottstjuv kan bita tag i mina fötter/händer menar jag. För det brukar de ju göra..
Men samtidigt så är vi ju beroende av att känna närhet. Likförbaskat liksom. Antingen så bökar han in sin fot under mitt täcke eller tvärtom så att vi åtminstone har kontakt. Vi kan också ligga ganska nära varandra med ryggarna så att rumporna ligger mot varann. Det sistnämda sker inte så ofta för det är lite svårt att få till stoppet av luftinsläppet vid nackarna.. Gudbevaremaväl om det kommer in kalluft sär jag bare..
Oftast blir det närkontakt med foten eller att jag/han har handen mot den andre. Lite som att känna: Ja men där är du ju.
Jag googlade lite på det här idag för att återuppta artikeln kring detta och fann en bra beskrivning på det hela.
På eDarling hittade jag en riktigt bra beskrivning på hur just vi sover. De har tagit upp fyra olika: Frihetsälskarna, Det skedande paret, Den ouplösliga enheten och Cirkeln - närhet och avstånd.
Cirkeln - närhet och avstånd:
Par som sover i en ”cirkel” kan vid första anblick påminna om frihetsälskarna, eftersom att de sover med ryggen vänd mot den andra. Men det finns beröringspunkter, exempelvis att era fötter snuddar vid varandra. Ni vill vara säkra på att den andra finns där, men har samtidigt ett behov av frihet i relationen och utvecklas ständigt.
När vi sover alltså.
Samtidigt som vi är rätt lika i det så är vi olika. Jag kan ligga och vrida och vända på mej till fan där nere avlöser medan Frank har en OnOff-knapp och kan somna mitt i en mening.
Lika är vi på det planet att vi är båda närhetssökande. Sitter vi i soffan så utnyttjar vi ena hörnet istället för att fläka ut sa var och en i varsin ände. ( Eller där har jag lite fel. Senaste tiden så gör vi faktiskt det, jag behöver plats att kunna ändra på mej allt eftersom...) Men i grund och botten är vi lika och ligger nära.
Det märks också väldigt tydligt när barnen är hemma. De är likadana. Helst vill de sitta så nära de kan och det slutar oftast med att vi alla fyra ligger/sitter nästintill på varann i ena hörnet av soffan. Soffan är stor och familjemedlemmarna många och fler blir det, men jag tror det kommer se likadant ut nästa år också.. Något av barnen kryper gärna tätt intill, drar upp baksidan av tröjan och vill ha ryggkli.
I sängen ligger vi gärna sked och har det sådär kärleksfullt och mysigt en stund ( när ska smekmånaden gå över? ) innan vi kommer till punkten att nu ska vi sova. Oftast ligger vi då med ryggen mot varandra. När det är sovdags så vill båda ha spaceoch har varsitt täcke. Dels är Frank så bövla varmblodig att han knappt använder sitt och jag vill ha mitt egna för jag fryser oftast och vill böka in mej i det, dra upp det till halsen, in med fötter och händer och helst snurra det under fötterna också. Så att ingen inbrottstjuv kan bita tag i mina fötter/händer menar jag. För det brukar de ju göra..
Men samtidigt så är vi ju beroende av att känna närhet. Likförbaskat liksom. Antingen så bökar han in sin fot under mitt täcke eller tvärtom så att vi åtminstone har kontakt. Vi kan också ligga ganska nära varandra med ryggarna så att rumporna ligger mot varann. Det sistnämda sker inte så ofta för det är lite svårt att få till stoppet av luftinsläppet vid nackarna.. Gudbevaremaväl om det kommer in kalluft sär jag bare..
Oftast blir det närkontakt med foten eller att jag/han har handen mot den andre. Lite som att känna: Ja men där är du ju.
Jag googlade lite på det här idag för att återuppta artikeln kring detta och fann en bra beskrivning på det hela.
På eDarling hittade jag en riktigt bra beskrivning på hur just vi sover. De har tagit upp fyra olika: Frihetsälskarna, Det skedande paret, Den ouplösliga enheten och Cirkeln - närhet och avstånd.
Cirkeln - närhet och avstånd:
Par som sover i en ”cirkel” kan vid första anblick påminna om frihetsälskarna, eftersom att de sover med ryggen vänd mot den andra. Men det finns beröringspunkter, exempelvis att era fötter snuddar vid varandra. Ni vill vara säkra på att den andra finns där, men har samtidigt ett behov av frihet i relationen och utvecklas ständigt.
Hur sover ni?
Sammandragningar och ont i magen
Idag är det en seg dag. Igår hade jag grymt ont och låg med bovetekudden på kvällen och knaprade Alvedon. Hela svanken värkte, pullbenet och det strålade upp i magen. Hur jag än låg så var det inte skönt mer än en stund. La mej tidigt för natten för att försöka ligga skönare i sängen men fick gå upp efter 1-1 ½ timme för att jag inte kunde komma till ro. Nere i soffan kikade fortfarande F på tv så jag la mej en stund hos honom. När vi sedan av trötthet la oss så gick det att somna.
Har vaknat till och från vid flera tillfällen inatt. Bökat omkring, vänt på mej och haft ont. Igår började jag få sammandragningar. Hela magen spände och blev spetsig. Obehagligt nästan på gränsen till ont. Likaså var det inatt när jag vände på mej. Magen spände och det kändes lustigt. Bebisen sparkade på som hundan.
Imorse vaknade jag vid 05 och kunde inte ligga kvar utan gick ner för att ta lite frukost och kika på Friends. Jag tände ljus och det var redigt mysigt där på morgonkvisten. Sammandragningarna fortsatte att komma när jag satte/la mej eller ändrade ställning. Tidigare vid ett par tillfällen har jag haft ett ömt område till höger om naveln och runtom naveln. Det har jag också haft idag. Det går inte att peta på det utan att det gör ordentligt ont. Någon nerv eller muskel som ligger i kläm kanske..
Jag har även mått illa och haft diarrér under morgonen och förmiddagen och efter lite googlande på alltihopa så blev jag såklart lite orolig och ringde till förlossningen för att rådgöra lite bara. Jag berättade hur magen känns, att jag mår konstigt och har ont i magen.
Eftersom sammandragningarna inte kommer regelbundet eller gör ont som i ont så tyckte hon att jag skulle ta Alvedon och vila. Om det blir värre så får jag höra av mej igen.
Det är ju så svårt det här med kroppen och att vara gravid första gången. Jag har ingen aning om vad som är normalt och inte normalt. Men skönt att kunna ringa ett samtal och få höra deras tips och idéer.
Jag gjorde som hon sa och somnade gott där i soffan med nyuppvärmd bovetekudde. Den är ljuvlig att ha på magen eller i svanken.
Vaknade nyligen och känner mej som innan. Jag mådde illa så jag gjorde lite smörgås. Trött som jag vet inte vad och känner mej helt hängig. Kan jag vara förstoppad tro? Att det är det som gör ont i magen och att det liksom är förstoppningsdiarré? Hmm..
Knaskropp.
Har vaknat till och från vid flera tillfällen inatt. Bökat omkring, vänt på mej och haft ont. Igår började jag få sammandragningar. Hela magen spände och blev spetsig. Obehagligt nästan på gränsen till ont. Likaså var det inatt när jag vände på mej. Magen spände och det kändes lustigt. Bebisen sparkade på som hundan.
Imorse vaknade jag vid 05 och kunde inte ligga kvar utan gick ner för att ta lite frukost och kika på Friends. Jag tände ljus och det var redigt mysigt där på morgonkvisten. Sammandragningarna fortsatte att komma när jag satte/la mej eller ändrade ställning. Tidigare vid ett par tillfällen har jag haft ett ömt område till höger om naveln och runtom naveln. Det har jag också haft idag. Det går inte att peta på det utan att det gör ordentligt ont. Någon nerv eller muskel som ligger i kläm kanske..
Jag har även mått illa och haft diarrér under morgonen och förmiddagen och efter lite googlande på alltihopa så blev jag såklart lite orolig och ringde till förlossningen för att rådgöra lite bara. Jag berättade hur magen känns, att jag mår konstigt och har ont i magen.
Eftersom sammandragningarna inte kommer regelbundet eller gör ont som i ont så tyckte hon att jag skulle ta Alvedon och vila. Om det blir värre så får jag höra av mej igen.
Det är ju så svårt det här med kroppen och att vara gravid första gången. Jag har ingen aning om vad som är normalt och inte normalt. Men skönt att kunna ringa ett samtal och få höra deras tips och idéer.
Jag gjorde som hon sa och somnade gott där i soffan med nyuppvärmd bovetekudde. Den är ljuvlig att ha på magen eller i svanken.
Vaknade nyligen och känner mej som innan. Jag mådde illa så jag gjorde lite smörgås. Trött som jag vet inte vad och känner mej helt hängig. Kan jag vara förstoppad tro? Att det är det som gör ont i magen och att det liksom är förstoppningsdiarré? Hmm..
Knaskropp.
tisdag 16 oktober 2012
nu förstår jag
hur stressade pensionärerna med rullatorer som går över övergångsställena känner sig.
Ja ja jag går så fort jag kan. Å nej det stannade en bil på motsatt sida också..
Jag känner igen fingertrumningarna på ratten och svärorden över lagen att stanna.
Denna foglossning blir bara värre och värre. Plus att jag även idag dagen efter akupunktur är helt körd i pullbenet och bak i ryggen. Men jag måste ju röra på mej tänkte jag och klädde på mej och gick till nya Coop som ligger exakt 1 km från oss, jag har checkat med telefonappen. Hela bäckenet är skevt och jag haltar mej fram. På hemvägen hade jag så ont att jag tog av mej bäckenbältet och jisses det var som att allting föll isär. Otäckt att gå utan. Lite som den där känslan när man har åkt slalom ett helt pass och man sedan tar av sig pjäxorna och tar på sig sina vanliga skor. Läskigt fast i det fallet gör det ju inte ont i alla fall.
Nä.. jag ska inte gnälla. Jag har velat detta hur länge som helst och jag håller verkligen inne det inför andra. Men fan det gör ont. Det gör ont att sitta, ont att ligga, ont att gå och ont att stå. Det är ju inte direkt sluttampen kvar - å nej, hela 13 veckor!
Det stannade en bil och en medelålders man frågade om jag hade ramlat. Eller: Har du ramlet? RRRRamlet. Han var dansk. När jag sa att jag har foglosning och att jag nästan var hemma såg han lite bekymrad ut som om han inte visste vad det var, sa okej och åkte vidare. Snällt tänkt av honom.
Det blir Ullared nästa vecka!
Vill börja med att be om ursäkt för en groteskt bild på min navel. F blev helt chockad igår att jag ens la upp den på bloggen! Finns visst de som inte gillar navlar tydligen.. :) Men som sagt, den ser inte ut sådär i vanliga fall. Bara när jag ska sätta mej upp och liksom spänner magen eller liknande. Plus när jag skrattar.. då kan jag liksom inte sluta skratta för den sticker ut så fult. Ond cirkel.
Det var det. Nog om äckliga navlar.
Idag är det en sån där seg och trött dag. Jag tog lång sovmorgon, la mej i soffan för att kika lite på Friends men somnade och vaknade ett par timmar senare. Trött tjej. Har nyligen suttit och skrivit inköpslista till Ullared dit jag och min mamma ska åka nästa torsdag. Spännande! Kul! Häftigt att få gå där och själv vara den gravida tjejen som jag så länge har längtat efter. Att jag får gå på bebisavdelningen och välja påslakan och likn. till vår bebis! Längtar!
Så är det ju det här med vad man behöver och vad man inte behöver. Vad som behövs i början och vad som behövs senare. Eftersom den är beräknad efter jul så tänker vi ju passa på att önska lite klappar även till lillen. Inte mer än rätt ju ;) Så allt nödvändigt vill jag inte handla! Måste vara lite smart..
T ex på sådana saker är babygym och babysitter. Likaså babyvakt tänkte jag kunde vara en utmärkt julklapp..
Det som ligger på listan hittills är:
Plastad frotté
Nappar MAM
Dreglisar
Amningskupor 50-pack
Våtservetter/tvättlappar
Lite kläder
Mössor, tunn, tjockare
Filt
Kudde och täcke till vaggan
Kudde och täcke till vagnen
Påslakanset till vaggan
Påslakanset till vagnen
Skötbädd till skötbordet
Någon mobil att hänga över
Snuttis
Små handdukar
Ja det var nog alles till den lille. Det ska även handlas lite underkläder, kläder och vintergrejer till bonusbarnen och jag ska se om jag hittar några sköna amningsbh:ar eller gravidtröjor. Resterande som jag hade på listan känner jag att det får tas senare. Typ som spjälssängsskydd m.m. Kotten har vaggan till en början så spjälsäng köps in senare också. Man behöver inte mängder på direkten.
Lite lite att åka ända till Ullared kan tyckas men eftersom vi bor så pass nära så kan vi ta en tur lite senare i år ifall det skulle behövas kompletteras.
Bara att komma dit och få glutta och känna och välja ut sakerna längtar jag efter mycket nu!
Det var det. Nog om äckliga navlar.
Idag är det en sån där seg och trött dag. Jag tog lång sovmorgon, la mej i soffan för att kika lite på Friends men somnade och vaknade ett par timmar senare. Trött tjej. Har nyligen suttit och skrivit inköpslista till Ullared dit jag och min mamma ska åka nästa torsdag. Spännande! Kul! Häftigt att få gå där och själv vara den gravida tjejen som jag så länge har längtat efter. Att jag får gå på bebisavdelningen och välja påslakan och likn. till vår bebis! Längtar!
Så är det ju det här med vad man behöver och vad man inte behöver. Vad som behövs i början och vad som behövs senare. Eftersom den är beräknad efter jul så tänker vi ju passa på att önska lite klappar även till lillen. Inte mer än rätt ju ;) Så allt nödvändigt vill jag inte handla! Måste vara lite smart..
T ex på sådana saker är babygym och babysitter. Likaså babyvakt tänkte jag kunde vara en utmärkt julklapp..
Det som ligger på listan hittills är:
Plastad frotté
Nappar MAM
Dreglisar
Amningskupor 50-pack
Våtservetter/tvättlappar
Lite kläder
Mössor, tunn, tjockare
Filt
Kudde och täcke till vaggan
Kudde och täcke till vagnen
Påslakanset till vaggan
Påslakanset till vagnen
Skötbädd till skötbordet
Någon mobil att hänga över
Snuttis
Små handdukar
Ja det var nog alles till den lille. Det ska även handlas lite underkläder, kläder och vintergrejer till bonusbarnen och jag ska se om jag hittar några sköna amningsbh:ar eller gravidtröjor. Resterande som jag hade på listan känner jag att det får tas senare. Typ som spjälssängsskydd m.m. Kotten har vaggan till en början så spjälsäng köps in senare också. Man behöver inte mängder på direkten.
Lite lite att åka ända till Ullared kan tyckas men eftersom vi bor så pass nära så kan vi ta en tur lite senare i år ifall det skulle behövas kompletteras.
Bara att komma dit och få glutta och känna och välja ut sakerna längtar jag efter mycket nu!
måndag 15 oktober 2012
Haha va fan!?
Haha jag dör lite grann! När jag skrattar eller magen blir spänd ställer sig naveln rätt ut och det ser groteskt ut..!
F han håller på att krypa ur sitt skinn så äcklad blir han.. ha ha!
Jag som inte äcklas av navlar över lag tycker bara det ser sjukt ut, jag kan liksom inte sluta skratta när jag ser hur det pluppar ut! Ha ha!
Amen det bara hände..
Saker och ting har en tendens att bara hända. Av sig själv. Och jag verkar vara speciellt drabbad. Det bara sker helt utan förvarning.
Det är många och åter många gånger som vi till en början har skrattat åt saker och ting Frank och jag. Men hur i hela friden lyckas du Malin? Som det här med dörrpostar. Dörrposter. Vad heter det? Skiten som sitter runt hålet. För smalt är det i vilket fall för säkert hälften av gångerna som jag går igenom en dörr så slår jag antingen i axeln, cp-knölen på foten, armen eller handen. Kroppsuppfattningen är lite skev. Jag tror att jag är längre ifrån än vad jag är. Eller jag vet inte. Vem fan har ställt den dörrposten där?
Det går åt plåster här hemma och då syftar jag inte enbart på lilltjejen i kåken som gjort sig illa. Stortjejen lyckas hon också. Speciellt i samband med vassa knivar och matlagning. Eller potatisskalare. För att inte tala om rivjärn. Känner ni känslan i fingret när det swichar te? Eller kanske inte..
Det bara händer. Och ofta skyller jag faktiskt på Frank för det är han som vid många tillfällen distraherar mej, alltid skönt att skylla på någon annan, han säger något eller så tittar jag på honom och liksom skär på måfå.
Kvantum har billiga plåster.
Ja saker och ting har en tendens att bara hända. Just mej. Vår dvd är lite finurlig. Den har touchknappar. Ooh. Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt att snart fipplar jag till det där och så sätter sig skivan på tvären och så får vi varken ut eller in den.
Det hände såklart.
Jag vet inte vad som hände. Det brukar jag inte veta. Det bara sker. I detta fallet var det teknikens fel. Faktiskt. Jag uppmanade spelaren att spotta ut skivan och så kom jag till det kritiska läget där jag skulle pilla ner ett finger i skiv-hålet för att fiska upp skivan men jag.. ja jag tappar den liksom och fladdrar till med handen och på något lustigt sätt komenderar till spelaren att det är helt okej att mata in luckan. Aoutch. Loading..... loading.... stod det på tv-skärmen. Ja på dvd:n också. Länge stod det så. Ända till jag insåg att jag kan inte sitta här med oups-grimas och killa mej i huvudet utan måste ta tjuren vid hornen och ringa Frank på jobbet.
- Heeeej älskling.. vad gör du för något roligt? Jag har ett problem. Ett litet kan man säga..
- Vad har du nu tagit sönder?
Just det där: Vad har du NU tagit sönder.
Med ett skratt och en jag-blir-så-trött-på-dej-Malin-suck hjälpte han mej. Med en bordskniv lyckades jag försiktigt öppna luckan och pilla lite för att den skulle hoppa tillbaka i rätt läge och kunna mata ut skivan. Jag tittade inte på mer film den dagen.
Igår var jag och handlade på Kvantum och när jag satte mej i bilen så startade han inte. Stendöd. Jävla Punto. Ringde Frank och var lite, enligt honom mycket, gravidstinn och förbannad men lugnade ner mej efter ett tag. Hua.. Mr Brodd-känsla där..Vad som hände med Punton? Inte vet jag. Det hände nåt.
Lite senare på eftermiddagen skulle vi laga plankstek. När vi hade pluttat ut allt det smaskiga på plattorna och stoppat in dem i ugnen skulle jag ta ner ett par matlådor till resterna. Jag öppnar ena skåpsluckan och hur följande skedde har jag inte en aning om men ett tu tre så flög armar omkring i köket och jag lyckades fånga upp en kökslucka i luften. Jag knäckte av skratt och lämnade över den till Frank som varken kunde skratta eller gråta. Malin, hur lyckas du med allt?!
Det bara sker. Skev kroppsuppkontroll. För mycket armar och ben. Fumlig. Fipplig. Jag tappar saker som jag håller i. Jag gör saker utan att tänka på varför och i vilken ordning. Häromdagen skulle jag gå upp ur sängen för jag var kissnödig. Istället för att ta på mej trosorna i sovrummet gjorde jag det liksom i farten. Nedför trappan. Jag höll på att drutta rätt ner med mage och allt eftersom jag naturligtvis fastnade med lilltån i ena kanten.
Gör. En. Sak. I. Taget. Kvinna.
Hur länge Frank står ut? Ja det har jag också frågat mej..
Det är många och åter många gånger som vi till en början har skrattat åt saker och ting Frank och jag. Men hur i hela friden lyckas du Malin? Som det här med dörrpostar. Dörrposter. Vad heter det? Skiten som sitter runt hålet. För smalt är det i vilket fall för säkert hälften av gångerna som jag går igenom en dörr så slår jag antingen i axeln, cp-knölen på foten, armen eller handen. Kroppsuppfattningen är lite skev. Jag tror att jag är längre ifrån än vad jag är. Eller jag vet inte. Vem fan har ställt den dörrposten där?
Det går åt plåster här hemma och då syftar jag inte enbart på lilltjejen i kåken som gjort sig illa. Stortjejen lyckas hon också. Speciellt i samband med vassa knivar och matlagning. Eller potatisskalare. För att inte tala om rivjärn. Känner ni känslan i fingret när det swichar te? Eller kanske inte..
Det bara händer. Och ofta skyller jag faktiskt på Frank för det är han som vid många tillfällen distraherar mej, alltid skönt att skylla på någon annan, han säger något eller så tittar jag på honom och liksom skär på måfå.
Kvantum har billiga plåster.
Ja saker och ting har en tendens att bara hända. Just mej. Vår dvd är lite finurlig. Den har touchknappar. Ooh. Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt att snart fipplar jag till det där och så sätter sig skivan på tvären och så får vi varken ut eller in den.
Det hände såklart.
Jag vet inte vad som hände. Det brukar jag inte veta. Det bara sker. I detta fallet var det teknikens fel. Faktiskt. Jag uppmanade spelaren att spotta ut skivan och så kom jag till det kritiska läget där jag skulle pilla ner ett finger i skiv-hålet för att fiska upp skivan men jag.. ja jag tappar den liksom och fladdrar till med handen och på något lustigt sätt komenderar till spelaren att det är helt okej att mata in luckan. Aoutch. Loading..... loading.... stod det på tv-skärmen. Ja på dvd:n också. Länge stod det så. Ända till jag insåg att jag kan inte sitta här med oups-grimas och killa mej i huvudet utan måste ta tjuren vid hornen och ringa Frank på jobbet.
- Heeeej älskling.. vad gör du för något roligt? Jag har ett problem. Ett litet kan man säga..
- Vad har du nu tagit sönder?
Just det där: Vad har du NU tagit sönder.
Med ett skratt och en jag-blir-så-trött-på-dej-Malin-suck hjälpte han mej. Med en bordskniv lyckades jag försiktigt öppna luckan och pilla lite för att den skulle hoppa tillbaka i rätt läge och kunna mata ut skivan. Jag tittade inte på mer film den dagen.
Igår var jag och handlade på Kvantum och när jag satte mej i bilen så startade han inte. Stendöd. Jävla Punto. Ringde Frank och var lite, enligt honom mycket, gravidstinn och förbannad men lugnade ner mej efter ett tag. Hua.. Mr Brodd-känsla där..Vad som hände med Punton? Inte vet jag. Det hände nåt.
Lite senare på eftermiddagen skulle vi laga plankstek. När vi hade pluttat ut allt det smaskiga på plattorna och stoppat in dem i ugnen skulle jag ta ner ett par matlådor till resterna. Jag öppnar ena skåpsluckan och hur följande skedde har jag inte en aning om men ett tu tre så flög armar omkring i köket och jag lyckades fånga upp en kökslucka i luften. Jag knäckte av skratt och lämnade över den till Frank som varken kunde skratta eller gråta. Malin, hur lyckas du med allt?!
Det bara sker. Skev kroppsuppkontroll. För mycket armar och ben. Fumlig. Fipplig. Jag tappar saker som jag håller i. Jag gör saker utan att tänka på varför och i vilken ordning. Häromdagen skulle jag gå upp ur sängen för jag var kissnödig. Istället för att ta på mej trosorna i sovrummet gjorde jag det liksom i farten. Nedför trappan. Jag höll på att drutta rätt ner med mage och allt eftersom jag naturligtvis fastnade med lilltån i ena kanten.
Gör. En. Sak. I. Taget. Kvinna.
Hur länge Frank står ut? Ja det har jag också frågat mej..
Vecka 28 startad och därmed sista tredjedelen
Inatt har jag sovit gott. Kors i taket på det! Jag vet med mej att jag har varit vaken vid ett par tillfällen och bökat runt för att ändra liggläge men inte varit så pigg eller haft så ont att jag inte kunnat somna sedan! Gött!
Igår kväll var det bedrövligt däremot. Satt illa, låg illa, stod illa, gick illa. Visste tillslut inte hur jag skulle placera min kropp i soffan. Tillslut tog jag två alvedon och värmde opp bovetekudden en gång till, la den i soffan under mej och bullade upp med fem kuddar under ben och nacke! Det var redigt skönt. En stund.
Idag byter vi vecka, lillkillen och jag. Ha ha vad förvånad jag skulle bli OM det tittar ut ett flickebarn! Jag är ju så inställd eftersom min tro är att det blir en pojke.
Hur som hur. 27 fulla veckor idag. Vecka 28 startar. Och tredje trimestern. Tjohoo!
Samtidigt som jag inte vill att veckorna ska rejsa eftersom jag älskar min mage och att äntligen få uppleva detta så kan jag vissa stunder ( som igår kväll ) tänka att det är grymt lång tid kvar!
Idag står det akupunktur på schemat. Har en känsla att hon inte sätter tre i muffen denna gången + att jag inte behöver ligga på rygg.
Å med det säger jag godmorgon!
90 dagar kvar till bf.
Igår kväll var det bedrövligt däremot. Satt illa, låg illa, stod illa, gick illa. Visste tillslut inte hur jag skulle placera min kropp i soffan. Tillslut tog jag två alvedon och värmde opp bovetekudden en gång till, la den i soffan under mej och bullade upp med fem kuddar under ben och nacke! Det var redigt skönt. En stund.
Idag byter vi vecka, lillkillen och jag. Ha ha vad förvånad jag skulle bli OM det tittar ut ett flickebarn! Jag är ju så inställd eftersom min tro är att det blir en pojke.
Hur som hur. 27 fulla veckor idag. Vecka 28 startar. Och tredje trimestern. Tjohoo!
Samtidigt som jag inte vill att veckorna ska rejsa eftersom jag älskar min mage och att äntligen få uppleva detta så kan jag vissa stunder ( som igår kväll ) tänka att det är grymt lång tid kvar!
Idag står det akupunktur på schemat. Har en känsla att hon inte sätter tre i muffen denna gången + att jag inte behöver ligga på rygg.
Å med det säger jag godmorgon!
90 dagar kvar till bf.
fredag 12 oktober 2012
Tre månader
Sitter och drömmer mej tillbaka till i somras. 7 juli 2012. Vår fina dag! Vår bröllopsdag! Lite mer än 3 månader har gått och den lille som jag håller hjärtat om i början av bilderna är inte längre bara 3 månader utan 6 månader. Tänk vad fort tiden ändå går! Det är nästan exakt ett halvår sedan som vi fick reda på att vi lyckats med vår högsta önskan! Om 3 månader sitter vi med en liten del av både mej och Frank hos oss!
TRE MÅNADER!
Störst av allt är kärleken!
Har man den så kommer man hur långt som helst!
♥
Förlossningstankar
Det känns som att just rädslan kring förlossningen har lagt sig lite. Jag förtränger det inte på samma sätt längre. Innan skojade jag om att det är lååångt bort och att F får minsann åka själv, jag tänker stanna hemma och så kan han ringa när det är klart o.s.v. Att det skulle födas barn ur min muff fanns inte på kartan.
Nu har det smält in mer. Nu känns det inte lika jobbigt att prata om det. Jag behöver inte skoja bort det. Det kommer ske och det är ca tre månader kvar innan det är dags. Det är långa månader. Men samtidigt tre korta månader. Även att man är mitt i det och att man ena stunden tycker att dagarna segar sig fram så rullar det på i bra fart ändå. Jag har varit hemma och sjukskriven i ca 1 månad. Bara det har gått i ett naffs när jag tänker efter.
Förlossningen.
Vad är det som är så skrämmande med det?
* Smärtan:
Ja jo det är klart att det kommer göra asballaont och jag kommer säkert ligga där och skrika att jag minsann aldrig mer vill ha sex och fan ta dej F för att vi lyckades! I smärtans värsta hetta menar jag. Jag gillar inte att ha ont, vem fan gör det? Sedan hoppas jag att jag kan vara så förberedd och påläst att jag vet vart i förlossningsarbetet jag befinner mej och att jag vet vad som komma ska. Vad som händer i just det skedet och varför och lite så.
Att man kan få smärtstillande hjälpmedel är något som jag kommer ta till. Helt klart när jag känner att jag inte klarar mer. Sedan vill jag helst försöka andas igenom så länge det går men när det hamnar utanför min kunskap och kapacitet så vill jag ta till vad som erbjuds. Typ allt.
Jag är egentligen inte rädd för själva smärtan.
* Kontrollen:
Nu kommer vi in på lite mer rädslor här. Att inte kunna ha kontrollen längre. Jag är lite av en kontrollmänniska. Inget freak som måste veta exakt var min sambo är eller ha koll på minsta lilla. Inte så. Men jag vill känna att jag har koll på läget. Att jag inte får några överraskningar som är ovälkomna. Det är nog lite i det som har varit ett stort och jobbigt problem för mej under hormonbehandlingarna - för jag har inte vetat utan har varit tvungen att lita på andra och att kroppen ska sköta det själv.
Jag t r o r att bara jag är förberedd på de olika stadierna av en förlossning, vilka smärtlindrande behandlingar man kan få, ungefär hur en förlossning går till med mera så kommer jag nog känna mej ännu mer lugn. Att inte veta är ju det värsta av allt. Okunskap och ovisshet. Med kött på benen så tror jag att jag kommer känna att jag är mer delaktig i det hela. Fysiskt och psykiskt. Det är något som jag ska ta tag i mer och mer framöver. Läsa på. Läsa in. Ta in information. Vara förberedd.
För jag är livrädd för vissa situationer under förlossningen.
1. Att jag inte ska kunna känna mej delaktig. Att kroppens alla impulser tar över och att jag liksom tvingas hänga med. Allt händer på en och samma gång och jag tappar kontrollen.
2. Att jag medvetet måste släppa kontrollen och släppa över ansvaret på personalen. Lyssna på dem och lita på dem. Tänk om jag inte kan känna tillit till dem, inte kan känna att jag vågar släppa.
3. Att något går fel under arbetet och att beslut tas över mitt och F´s huvud. Att larmklockan plingar, rummet fylls av folk och att varken jag eller F förstår vad som kommer hända. Ingen berättar för oss och det bara händer något på en sekund! Att då ligga där och inte veta och att se F som är sjukhusrädd bli lämnad och ingen tar hand om honom. Jag vill känna att han mår bra under tiden också!
* Om något går fel:
Ja, tvi tvi. Lite som nr 3 ovanför. Om något går fel och det händer saker över våra huvuden som vi inte kan påverka och vi tvingas hänga med utan att ha någon som helst kontroll eller information. Det är nog det här som jag är mest rädd över. Att känna mej i underläge. Det är nog det som är jobbigast. Att hamna i ett läge där jag kan förlora vårt barn. Där barnets liv eller hälsa står på spel. Kanske även mitt? Jag är rädd att något ska gå fel på "slutspurten" liksom. Här har vi inte haft det lätt att bli gravida, vi har kämpat och har genomgått hormonbehandlingar. Jag har varit orolig under graviditetens gång ifall något ska hända. Jag fick en rejäl blödning som vi trodde var missfall. De visste inte om hjärtats alla delar satt på rätt plats. Sedan när vi kunde andas ut lite efter alla de bra svaren så ska man gå igenom en förlossning där i stort sett vad som helst kan hända! Kompisar har berättat att barnet har fastnat, att de har varit tvungna att häva sig på magen för att få ut den lille i rätt tid. Kompisar som har fått göra urakuta kejsarsnitt eftersom hjärtljuden försvunnit. Ett tu tre så har sängen körts iväg och inom loppet av minutrar är man sövd och bebisen är ute. Vad hände?
Paniken, tänker jag. Paniken när hela rummet fylls av folk och det är ett kritiskt läge. Den måste ut NU.
Ush. Det är ett stort orosmoln för mej. Jag vill känna att jag är med i det hela och att jag påverkar och förstår vad som händer. Jag vill känna att jag kan släppa kontrollen och vågar lita på personalen som finns där och berättar för mej/oss. Peppar och hjälper.
* Att spricka:
Ja. Detta är nummer två på oro-listan. Att spricka ända dit solen inte lyser. Jag sa till F häromdagen att smärtan är jag inte nervös inför. Utan det är när man kommer till det läget då jag får klartecken att krysta. Att huvudet står innanför och är beredd på att komma ut. Att då ligga där och veta att tar jag i så säger det Scratch! Jaha.. då var man ett cyklop, som Mia Skäringen säger! Jag har inte längre två hål utan ett gemensamt. Hej!
* Att bajsa på mej inför F:
Haha nu får jag sånt där skrattfnatt igen. Försvarsmekanism kallas det. Här ska det inte bajsas inför någon man inte. Men sanningen är den att de flesta gör det och det är väl egentligen inget onaturligt med det. Trycket som blir från barnet pressar ut allt som man har ätit de senaste dagarna. Så är det och så blir det. Men fan alltså. Att ligga där i sängen med blod, kiss, bajs och annat gojjs från das muff.. jag dör. Så känns det. Jag kommer dö om.. när.. jag bajsar ner mej inför F. Vi har lätt för att prata med varandra, lätt för att skoja om saker och ting och tar egentligen inte något på så stort allvar när det gäller kroppens finesser. Men vi borstar fan inte tänderna när den andre sitter och gör nr 2! Där går en gräns.
Det känns väldigt jobbigt att veta att jag kommer ligga där med F vid min sida och så..
Men som en del kompisar har sagt, det är det sista du tänker på när du är mitt i det. F också. Och barnmorskorna är så snabba med att fixa undan och gör ingen stor sak av det hela.
MEN ÄNDÅ!
Sammanfattningsvis:
Smärtan är jag inte rädd för. Det finns hjälpmedel.
Att tappa kontrollen, om något går fel, om jag spricker till månen och tillbaka och att jag kommer bajsa på mej är mina stora orosmoment!
Jag vill kunna känna att jag har ett lugn och en bra insikt i vad som händer och sker runt om mej. Att jag har möjlighet att påverka och att jag kan så länge det bara går påverka och hänga med i smärtornas vågor. Sedan när det inte går längre hoppas jag att jag kan känna tillit till personalen att jag vågar släppa kontrollen utan att känna mej i underläge och helt utelämnad. Att jag kan med deras hjälp ta mej igenom värkar och att krystarbetet blir så bra som möjligt.
Sedan när bebisen är ute vill jag att F och jag ska få titta efter vad det är för kön. Jag vill inte att de säger det till oss. Jag vill ha upp bebisen på mitt bröst så fort de försäkrat sig om att den mår bra och andas bra. Och att F sedan klipper navelsträngen.
Hua.. tur det är tre långa månader kvar trots allt. Mycket att bearbeta och läsa in..
Nu har det smält in mer. Nu känns det inte lika jobbigt att prata om det. Jag behöver inte skoja bort det. Det kommer ske och det är ca tre månader kvar innan det är dags. Det är långa månader. Men samtidigt tre korta månader. Även att man är mitt i det och att man ena stunden tycker att dagarna segar sig fram så rullar det på i bra fart ändå. Jag har varit hemma och sjukskriven i ca 1 månad. Bara det har gått i ett naffs när jag tänker efter.
Förlossningen.
Vad är det som är så skrämmande med det?
* Smärtan:
Ja jo det är klart att det kommer göra asballaont och jag kommer säkert ligga där och skrika att jag minsann aldrig mer vill ha sex och fan ta dej F för att vi lyckades! I smärtans värsta hetta menar jag. Jag gillar inte att ha ont, vem fan gör det? Sedan hoppas jag att jag kan vara så förberedd och påläst att jag vet vart i förlossningsarbetet jag befinner mej och att jag vet vad som komma ska. Vad som händer i just det skedet och varför och lite så.
Att man kan få smärtstillande hjälpmedel är något som jag kommer ta till. Helt klart när jag känner att jag inte klarar mer. Sedan vill jag helst försöka andas igenom så länge det går men när det hamnar utanför min kunskap och kapacitet så vill jag ta till vad som erbjuds. Typ allt.
Jag är egentligen inte rädd för själva smärtan.
* Kontrollen:
Nu kommer vi in på lite mer rädslor här. Att inte kunna ha kontrollen längre. Jag är lite av en kontrollmänniska. Inget freak som måste veta exakt var min sambo är eller ha koll på minsta lilla. Inte så. Men jag vill känna att jag har koll på läget. Att jag inte får några överraskningar som är ovälkomna. Det är nog lite i det som har varit ett stort och jobbigt problem för mej under hormonbehandlingarna - för jag har inte vetat utan har varit tvungen att lita på andra och att kroppen ska sköta det själv.
Jag t r o r att bara jag är förberedd på de olika stadierna av en förlossning, vilka smärtlindrande behandlingar man kan få, ungefär hur en förlossning går till med mera så kommer jag nog känna mej ännu mer lugn. Att inte veta är ju det värsta av allt. Okunskap och ovisshet. Med kött på benen så tror jag att jag kommer känna att jag är mer delaktig i det hela. Fysiskt och psykiskt. Det är något som jag ska ta tag i mer och mer framöver. Läsa på. Läsa in. Ta in information. Vara förberedd.
För jag är livrädd för vissa situationer under förlossningen.
1. Att jag inte ska kunna känna mej delaktig. Att kroppens alla impulser tar över och att jag liksom tvingas hänga med. Allt händer på en och samma gång och jag tappar kontrollen.
2. Att jag medvetet måste släppa kontrollen och släppa över ansvaret på personalen. Lyssna på dem och lita på dem. Tänk om jag inte kan känna tillit till dem, inte kan känna att jag vågar släppa.
3. Att något går fel under arbetet och att beslut tas över mitt och F´s huvud. Att larmklockan plingar, rummet fylls av folk och att varken jag eller F förstår vad som kommer hända. Ingen berättar för oss och det bara händer något på en sekund! Att då ligga där och inte veta och att se F som är sjukhusrädd bli lämnad och ingen tar hand om honom. Jag vill känna att han mår bra under tiden också!
* Om något går fel:
Ja, tvi tvi. Lite som nr 3 ovanför. Om något går fel och det händer saker över våra huvuden som vi inte kan påverka och vi tvingas hänga med utan att ha någon som helst kontroll eller information. Det är nog det här som jag är mest rädd över. Att känna mej i underläge. Det är nog det som är jobbigast. Att hamna i ett läge där jag kan förlora vårt barn. Där barnets liv eller hälsa står på spel. Kanske även mitt? Jag är rädd att något ska gå fel på "slutspurten" liksom. Här har vi inte haft det lätt att bli gravida, vi har kämpat och har genomgått hormonbehandlingar. Jag har varit orolig under graviditetens gång ifall något ska hända. Jag fick en rejäl blödning som vi trodde var missfall. De visste inte om hjärtats alla delar satt på rätt plats. Sedan när vi kunde andas ut lite efter alla de bra svaren så ska man gå igenom en förlossning där i stort sett vad som helst kan hända! Kompisar har berättat att barnet har fastnat, att de har varit tvungna att häva sig på magen för att få ut den lille i rätt tid. Kompisar som har fått göra urakuta kejsarsnitt eftersom hjärtljuden försvunnit. Ett tu tre så har sängen körts iväg och inom loppet av minutrar är man sövd och bebisen är ute. Vad hände?
Paniken, tänker jag. Paniken när hela rummet fylls av folk och det är ett kritiskt läge. Den måste ut NU.
Ush. Det är ett stort orosmoln för mej. Jag vill känna att jag är med i det hela och att jag påverkar och förstår vad som händer. Jag vill känna att jag kan släppa kontrollen och vågar lita på personalen som finns där och berättar för mej/oss. Peppar och hjälper.
* Att spricka:
Ja. Detta är nummer två på oro-listan. Att spricka ända dit solen inte lyser. Jag sa till F häromdagen att smärtan är jag inte nervös inför. Utan det är när man kommer till det läget då jag får klartecken att krysta. Att huvudet står innanför och är beredd på att komma ut. Att då ligga där och veta att tar jag i så säger det Scratch! Jaha.. då var man ett cyklop, som Mia Skäringen säger! Jag har inte längre två hål utan ett gemensamt. Hej!
* Att bajsa på mej inför F:
Haha nu får jag sånt där skrattfnatt igen. Försvarsmekanism kallas det. Här ska det inte bajsas inför någon man inte. Men sanningen är den att de flesta gör det och det är väl egentligen inget onaturligt med det. Trycket som blir från barnet pressar ut allt som man har ätit de senaste dagarna. Så är det och så blir det. Men fan alltså. Att ligga där i sängen med blod, kiss, bajs och annat gojjs från das muff.. jag dör. Så känns det. Jag kommer dö om.. när.. jag bajsar ner mej inför F. Vi har lätt för att prata med varandra, lätt för att skoja om saker och ting och tar egentligen inte något på så stort allvar när det gäller kroppens finesser. Men vi borstar fan inte tänderna när den andre sitter och gör nr 2! Där går en gräns.
Det känns väldigt jobbigt att veta att jag kommer ligga där med F vid min sida och så..
Men som en del kompisar har sagt, det är det sista du tänker på när du är mitt i det. F också. Och barnmorskorna är så snabba med att fixa undan och gör ingen stor sak av det hela.
MEN ÄNDÅ!
Sammanfattningsvis:
Smärtan är jag inte rädd för. Det finns hjälpmedel.
Att tappa kontrollen, om något går fel, om jag spricker till månen och tillbaka och att jag kommer bajsa på mej är mina stora orosmoment!
Jag vill kunna känna att jag har ett lugn och en bra insikt i vad som händer och sker runt om mej. Att jag har möjlighet att påverka och att jag kan så länge det bara går påverka och hänga med i smärtornas vågor. Sedan när det inte går längre hoppas jag att jag kan känna tillit till personalen att jag vågar släppa kontrollen utan att känna mej i underläge och helt utelämnad. Att jag kan med deras hjälp ta mej igenom värkar och att krystarbetet blir så bra som möjligt.
Sedan när bebisen är ute vill jag att F och jag ska få titta efter vad det är för kön. Jag vill inte att de säger det till oss. Jag vill ha upp bebisen på mitt bröst så fort de försäkrat sig om att den mår bra och andas bra. Och att F sedan klipper navelsträngen.
Hua.. tur det är tre långa månader kvar trots allt. Mycket att bearbeta och läsa in..
Att halta sig fram
Det har verkligen blivit värre med foglossningen framtill. Det bränner, det ilar och det liksom värker inuti kroppen. Jag ligger skönast på sidan, helst på vänster men måste ju vända över till höger för att avlasta också.
Det är lång tid kvar innan kotten är här hos oss. Lång tid att halta.
Men det känns ändå som att vissa dagar är det lite mindre och lättare att gå. Felet man kanske gör då är att ge sig ut på en liten, liten promenad vilket medför att man får ont - men jag kan för sjuttan inte sitta hemma och uggla hela dagarna!
Idag har jag ont men jag tänkte jag skulle ta mej en runda ändå. Det är skön höstluft och att röra på sig skadar inte.
Fredag idag. Bonusbarnen åker till deras mamma i eftermiddag och det blir bara jag och F hemma i en vecka. Tomt. Tänk om ett par månader är vi föräldrar på heltid. Vi längtar!
Det är lång tid kvar innan kotten är här hos oss. Lång tid att halta.
Men det känns ändå som att vissa dagar är det lite mindre och lättare att gå. Felet man kanske gör då är att ge sig ut på en liten, liten promenad vilket medför att man får ont - men jag kan för sjuttan inte sitta hemma och uggla hela dagarna!
Idag har jag ont men jag tänkte jag skulle ta mej en runda ändå. Det är skön höstluft och att röra på sig skadar inte.
Fredag idag. Bonusbarnen åker till deras mamma i eftermiddag och det blir bara jag och F hemma i en vecka. Tomt. Tänk om ett par månader är vi föräldrar på heltid. Vi längtar!
Störst av allt är kärleken!
torsdag 11 oktober 2012
Blodtrycksfall
Idag har jag varit lite kreativ och tagit mej en runda till skogen som ligger strax bakom vårt bostadsområde. Jag rensade marken på björkris och lite löv och satte igång med att göra en krans till ytterdörren. Eller krans och krans, det blidde ett hjärta.
Höstigt, enkelt och stilrent. Som jag gillar det.
Var nyligen på akupunktur, min fjärde. Jag haltade in till henne och hon frågade om det hade blivit värre? Oja sa jag nu sitter det inte bara i ryggen utan fram också. Det har kommit mer och mer. Jag förklarade att jag hade väldigt ont efter måndagens behandling och att jag sovit uselt i ett par nätter. Hon sa att det är mer troligt att min foglossning i sig har blivit värre än att behandlingarna har gjort mej försämrad.
Jag fick lägga mej på rygg och hon satte tre rakt i muffen som förra gången men efter bara ett par minuter mådde jag dåligt. Det flimrade för ögonen, jag kände mej yr och fick blodsmak i munnen. Jag svimmar sa jag till henne och fort som attan for hon upp ur stolen och slet bort nålarna och bad mej vända på mej. Hon höll om mej och pratade med mej. Gav mej vatten efter en liten stund och lät mej ligga och vila på sidan. Blodtrycksfall - check! Hon sa att dels kan nålarna påverkat situationen eftersom jag hade mer ont nu men mest berodde det på att när jag låg på ryggen så trycktes aortan i magen ihop och jag fick blodtrycksfall.
Läskig känsla att ligga ner och känna att hela rummet snurrar. Jag har aldrig svimmat men det kändes inte långt borta. Hon struntade i att sätta nya i muffen utan lät mej vila en stund för att sedan sätta dem bak i ryggen. Jag låg på sidan och hon sa att nu när magen börjar bli tung så trycker den så mycket att jag ska nog inte ligga på rygg i fortsättningen under behandlingarna.
Nu ska jag ta en vilopaus och låta kroppen få ta hand om nålarnas aktivitet.
Höstigt, enkelt och stilrent. Som jag gillar det.
Var nyligen på akupunktur, min fjärde. Jag haltade in till henne och hon frågade om det hade blivit värre? Oja sa jag nu sitter det inte bara i ryggen utan fram också. Det har kommit mer och mer. Jag förklarade att jag hade väldigt ont efter måndagens behandling och att jag sovit uselt i ett par nätter. Hon sa att det är mer troligt att min foglossning i sig har blivit värre än att behandlingarna har gjort mej försämrad.
Jag fick lägga mej på rygg och hon satte tre rakt i muffen som förra gången men efter bara ett par minuter mådde jag dåligt. Det flimrade för ögonen, jag kände mej yr och fick blodsmak i munnen. Jag svimmar sa jag till henne och fort som attan for hon upp ur stolen och slet bort nålarna och bad mej vända på mej. Hon höll om mej och pratade med mej. Gav mej vatten efter en liten stund och lät mej ligga och vila på sidan. Blodtrycksfall - check! Hon sa att dels kan nålarna påverkat situationen eftersom jag hade mer ont nu men mest berodde det på att när jag låg på ryggen så trycktes aortan i magen ihop och jag fick blodtrycksfall.
Läskig känsla att ligga ner och känna att hela rummet snurrar. Jag har aldrig svimmat men det kändes inte långt borta. Hon struntade i att sätta nya i muffen utan lät mej vila en stund för att sedan sätta dem bak i ryggen. Jag låg på sidan och hon sa att nu när magen börjar bli tung så trycker den så mycket att jag ska nog inte ligga på rygg i fortsättningen under behandlingarna.
Nu ska jag ta en vilopaus och låta kroppen få ta hand om nålarnas aktivitet.
När man inte gör det man egentligen borde
26 + 3 idag och nu har magen börjat ta upp kampen med att komma om tuttarna. Kom igen magen, väx lite nu. Jag känner livmoderns översta kant mellan naveln och revbenen och igår när jag lade mej så kunde jag känna hur magmusklerna däromkring har delat på sig. Läskig känsla minsann!
När jag ändå är inne på magprat kan jag lika gärna dra om den andra magen. Att en Niferex-tablett kan ställa te´t så dant! Jag tar dem bara varannan dag men ändå så strular det i systemet. Jag har köpt hem fiberbröd, det är nästintill svart! Smakar inte hallon men jag äter ser glad ut. Likaså har jag börjat med en kiwi till frukost. Vatten är förvisso usel på att dricka. Jag har ingen speciell törstkänsla. Det är synd för jag glömmer bort att dricka vilket är en stor bov i det hela också.
Var på det tredje vattengympapasset igår och barnmorskan meddelade att hon skulle vara borta i ett par veckor och att det därför blir inställt så länge. Synd för jag gillar det starkt. En del övningar är inte så sköna att utföra men man får var och en anpassa sig till vad man klarar av. Avslappningen är guld värd. Hon gav oss en del övningar som vi kan göra hemma tills det att vattengympan körs igång igen men jag vet ju med mej själv att det kommer rinna ut i sanden. Det är som att jag måste komma iväg och någon säger till mej hur jag ska göra för annars blir det inte gjort. Att träna tillsammans är så mycket roligare än att ligga hemma på golvet och spänna och lyfta bäckenet.
Jag har en del att bli bättre på här känner jag.
onsdag 10 oktober 2012
SGI och KDI och fan o hans moster
Tre samtal från handläggaren på Försäkringskassan har jag fått idag och jag t r o r jag har blivit lite klokare. Med betoning på väldigt lite! Men hon har bara bedömt en del, mitt ärende är överskickat till en ny handläggare eftersom denna kvinna inte jobbar med gravidpenning/föräldrapenning. Men hon kunde räkna ut min årsinkomst vilken var väldigt krånglig med tanke på att jag har gått på vikariat under två år på 73 %, men har en 60 % fasttjänst i botten som trädde i kraft 1 oktober i år. Alltså gått ner i tjänsttid/årsinkomst. Hon sa vid första samtalet att jag kommer minska min årsinkomst men när jag ifrågasatte henne ang det så började hon prata om KDI, konsumentprisindex och att jag har säkrat min SGI eftersom jag var inskriven på arbetsförmedlingen då jag blev sjukskriven nu. Jag blev dock avskriven från AF när jag är blev sjukskriven men det hjälper mej ändå på traven. Eftersom jag var arbetssökande upp till 100 % på ett annat arbete innan jag fick 73 % viket och var inskriven på AF så säkrade jag min dåvarande SGI på 100 %.
Andas.
Nu när jag ligger på lägre procent + att jag också då räknas som arbetslös till 20 % så räknar det om i systemet och.. ja ungefär där slutade min hjärna att ta in mer krånglig information.
Hur eller hur så berättade hon min aktuella SGI och den kommer ligga högre än om jag inte hade säkrat den. TUR! Skönt, jag var rädd att det skulle göra situationen till ett sämre läge.
Nu har mitt ärende flyttats till en ny handläggare som sagt för att göra fortsatt utredning. Det blir nog bra bara det blir bra. Eller nåt..
Gaaahh!
Andas.
Nu när jag ligger på lägre procent + att jag också då räknas som arbetslös till 20 % så räknar det om i systemet och.. ja ungefär där slutade min hjärna att ta in mer krånglig information.
Hur eller hur så berättade hon min aktuella SGI och den kommer ligga högre än om jag inte hade säkrat den. TUR! Skönt, jag var rädd att det skulle göra situationen till ett sämre läge.
Nu har mitt ärende flyttats till en ny handläggare som sagt för att göra fortsatt utredning. Det blir nog bra bara det blir bra. Eller nåt..
Gaaahh!
Urusel natt
Ush, inatt har jag sovit riktigt uselt. Vaknade vid 02, inte av kisseblåsa eller hunger utan att jag låg illa och hade ont. Passade på att kissa för att förhoppningsvis kunna somna om. Ha!
Vände och vred på mej fram till halv fyra då jag gick ner i köket för att ta lite nattamat. Hittade F sovandes i soffan. Tur det här med sömnen går så bra för oss båda!?
Stod i köket och velade över hurvuda jag skulle ta alvedon eller inte men struntade i det. Även att det är okej under graviditeten så tar det emot. Väl uppe i sängen trodde jag att jag som nykissad och nyäten skulle kunna somna men lögn i tusan!
Klockan fem kikade jag på telefonen sista gången! Yeah!
Jag är glad att jag inte har ett jobb att gå till kl 07:00 efter en sådan natt!
F kom och pratade lite med mej innan de åkte till skola/dagis/jobb och jag slumrade till en stund senare. Vaknade av att telefonen ringde vid 8 och en kvinna från Försäkringskassan presenterade sig och sa godmorgon!
Vilken jävla god morgon!?
Vi pratade länge och ärligt talat så fattade jag inte hälften av vad hon sa! Men hon skulle ringa senare idag för att meddela sina uträkningar och meddömning av sjukskrivningen.
Vad är det för dag?!
Vände och vred på mej fram till halv fyra då jag gick ner i köket för att ta lite nattamat. Hittade F sovandes i soffan. Tur det här med sömnen går så bra för oss båda!?
Stod i köket och velade över hurvuda jag skulle ta alvedon eller inte men struntade i det. Även att det är okej under graviditeten så tar det emot. Väl uppe i sängen trodde jag att jag som nykissad och nyäten skulle kunna somna men lögn i tusan!
Klockan fem kikade jag på telefonen sista gången! Yeah!
Jag är glad att jag inte har ett jobb att gå till kl 07:00 efter en sådan natt!
F kom och pratade lite med mej innan de åkte till skola/dagis/jobb och jag slumrade till en stund senare. Vaknade av att telefonen ringde vid 8 och en kvinna från Försäkringskassan presenterade sig och sa godmorgon!
Vilken jävla god morgon!?
Vi pratade länge och ärligt talat så fattade jag inte hälften av vad hon sa! Men hon skulle ringa senare idag för att meddela sina uträkningar och meddömning av sjukskrivningen.
Vad är det för dag?!
tisdag 9 oktober 2012
En sväng till Kappahl
Idag kom äntligen paketet som jag har väntat på från Föräldragruppen. Direkt rev jag upp det och tog med mej kupongen ner till Kappahl. Gratis body tackar man ju inte nej till! Speciellt inte när man kan ta en Newbie. Älskar Newbie! Om jag visste att det var en tjej i magen så skulle hela hon vara klädd i Newbie-serien, jäklans så sjukt söt den serien för små flickbebisar är!
Men nu vet vi ju inte och jag tror ju dessutom att det är en pojke så det blev en neutral body istället. Två par små strumpor följde även med. Så göllit!
Men nu vet vi ju inte och jag tror ju dessutom att det är en pojke så det blev en neutral body istället. Två par små strumpor följde även med. Så göllit!
Tacksam!
Ligger i sängen och läser mina bloggböcker. Ja glass äter jag också! Jag är glad och nöjd över att jag startade min blogg i januari 2011, det har hjälpt mej under tiden men det känns också skönt att ha böckerna att läsa och minnas tillbaka i känslorna som flödade. För det var upp och ner. Är fortfarande.
Tacksam är jag. För resan som vi har gjort. För alla fina människor som stått bredvid och jag är otroligt tacksam för att vi nu väntar vårt lilla barn!
Att börja tisdagen med en morgonpromenad
Fy vad ont jag hade igår kväll efter akupunkturen. Likaså inatt när jag låg vaken i en-två timmar. Gick ner och la mej i soffan för att låta F sova ordentligt. Nu på morgonen känns det fortfarande. Det ilar i hela muffens område, som att benet bränns plus där bak där det alltid sitter. Jag lovade bonustjejen att gå till dagis idag, en promenad på ca gurka 200 meter. Det räckte! Jag hade å göra på hemvägen, det knakar rätt bra i höger led!
Nog om gnället.
Vad sugen jag är på att dra ut barnvagnen på gården och köra runt lite. Undrar vad grannarna skulle tänka?! Ha ha. Den lilla biten som jag gick med den från bilen och in i söndags kändes väldigt skum men samtidigt grymt häftig. Tänk att detta kommer bli vår vardag om ett par månader. Hjälp det går så fort nu!
Hos psykologen igår gick det bra tycker vi. Hon ville träffa F för att se hans bild av det hela och ge honom lite tips och idéer om hur han kan hjälpa mej när jag dippar. Mycket av det som hon sa har vi redan pratat om och gör till stor del men en del tog vi till oss. Framtida besök blir jag ensam, det är ju jag som behöver ha kontakten. Hon känns bra och hon tar in det jag säger och jag känner att jag kan berätta för henne hur jag känner eller har känt. Vi kommer ha kontakt resterande tid av graviditeten och även en stund efter att barnet är fött. Bra.
Nu när frukosten ligger i magen ska jag ta mej en liten extra sovstund. Jag känner att jag behöver ha lite mer sömn för att vara pigg hela dagen.
Nog om gnället.
Vad sugen jag är på att dra ut barnvagnen på gården och köra runt lite. Undrar vad grannarna skulle tänka?! Ha ha. Den lilla biten som jag gick med den från bilen och in i söndags kändes väldigt skum men samtidigt grymt häftig. Tänk att detta kommer bli vår vardag om ett par månader. Hjälp det går så fort nu!
Hos psykologen igår gick det bra tycker vi. Hon ville träffa F för att se hans bild av det hela och ge honom lite tips och idéer om hur han kan hjälpa mej när jag dippar. Mycket av det som hon sa har vi redan pratat om och gör till stor del men en del tog vi till oss. Framtida besök blir jag ensam, det är ju jag som behöver ha kontakten. Hon känns bra och hon tar in det jag säger och jag känner att jag kan berätta för henne hur jag känner eller har känt. Vi kommer ha kontakt resterande tid av graviditeten och även en stund efter att barnet är fött. Bra.
Nu när frukosten ligger i magen ska jag ta mej en liten extra sovstund. Jag känner att jag behöver ha lite mer sömn för att vara pigg hela dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)