Julgardiner åkte upp idag, jag hade först inte tänkt göra det förrän om en vecka eller två men dels så blev jag så sugen när jag monterade adventsljusstaken och så vill man ju att barnen ska få känna och uppleva julkänsla här hos oss. Med tanke på att de bara är på halvtid och att de inte är hos oss över julen får vi helt enkelt börja njuta i tid!
Den lilla snön som fallit under dagen ligger kvar och tempen ligger på ett par minus så det ser bra ut - välkommen vintern!
F har kommit hem och vi har avnjutit en gomiddag bestående av hasselbackspotatis, baconlindad fläskfile och rödvinssås - Mmm!
Till kvällsgott blidde det två apelsiner för min del, det har blivit min nya favorit. Innan var det de gröna blanka äpplena.
Ojoj vad han rör sig nu när jag la mej på sidani sängen! Knölar och bökar och gnor och möblerar om. Så häftigt att vi kan känna och se en klump sticka upp, ibland blir hela magen sne av att han bökar ut rumpan. Känner man på foten eller handen som sticker ut så är det alldeles hårt och rätt som det är så flyttas den eller sjunker in igen.
Åh vad jag är längtig! Så nyfiken på hur han ser ut, vem han är lik och vilka personligheter han sitter med. Ögonfärg? Mycket eller lite hår? Hårfärg? Ja det får vi snart reda på...
Lillskrutt..
Imorgon ska vi iväg och fotograferas alla fyra! Det ska bli jättespännande!!
fredag 30 november 2012
Siste dan i månan
Godmorgon alla finingar där ute. Här vaknar man upp den sista november och möter en vit mark. Inte mycket men det trillar ner små, små vita flingor och det är så otroligt fint. Äntligen! Glad är jag för att jag fortfarande kommer i mina vinterjackor och slipper köpa en ny för att ha nu de sista veckorna! Tacksamt!
F är iväg på jobbarresa och kommer inte hem förrän ikväll. Tänkte jag skulle åka och handla något gott att överraska honom med. Han har bara varit borta sedan igår morse men jag saknar honom ordentligt de gånger han är iväg. Innan jag träffade honom hade jag inte varit sambo med någon och då alltid tyckt det var en baggis att sova ensam och ha sitt eget att styra över. Men man är ju vanemänniska och nu blir det riktigt tomt och ensamt när han är iväg. Jag saknar honom ju! Fjantigt hehe..
Nä hörrni om man skulle ge sa ut och göra en snöängel? Jag blir som ett barn när det är vinter. Jag vågar nog dock inte åka pulka med barnen i år.. surt! Vi bor nära en backe och var där flera gånger förra vintern och hade med oss varm chokladmjölk. Lika kul för en annan..
F är iväg på jobbarresa och kommer inte hem förrän ikväll. Tänkte jag skulle åka och handla något gott att överraska honom med. Han har bara varit borta sedan igår morse men jag saknar honom ordentligt de gånger han är iväg. Innan jag träffade honom hade jag inte varit sambo med någon och då alltid tyckt det var en baggis att sova ensam och ha sitt eget att styra över. Men man är ju vanemänniska och nu blir det riktigt tomt och ensamt när han är iväg. Jag saknar honom ju! Fjantigt hehe..
Nä hörrni om man skulle ge sa ut och göra en snöängel? Jag blir som ett barn när det är vinter. Jag vågar nog dock inte åka pulka med barnen i år.. surt! Vi bor nära en backe och var där flera gånger förra vintern och hade med oss varm chokladmjölk. Lika kul för en annan..
torsdag 29 november 2012
Andra föräldrautbildningen
Andra föräldrautbildningen gjord. Idag handlade det om amning och att bli förälder. Min egna barnmorska på MVC var helt paralyserad när hon pratade om detta med mej vid ett besök. Hur man ska göra, att man ska amma och att man inte får göra fel. Hur kan detta fortfarande vara ett så stort moraliskt överanalyserat ämne. 2012! Det är så mycket man läser och hör om föräldraskap och amning så jag tror jag snart kräks. Går man in på familjeliv, som jag gör lite då och då, kan man hitta tusentals trådar där det påhoppas och analyseras till tusen. Det kan vara en lite orolig kvinna, oftast kvinna, som frågar något eller som har upplevt en sak och berättar det, vill ha råd eller bara lite stöd. De allra flesta svaren hon får handlar inte om råd eller stöd, nej nej, de allra flesta handlar om personliga påhopp, ifrågasättande kring hennes föräldraskap och många gånger spinner kvinnorna vidare och gör stora tjocka hönor av små fjädrar. Kanske en otydligt uppbyggd mening eller förvirrad tanke gör att de hittar "fel" och kritiserar trådstartaren.
Jag tycker det är fruktansvärt att se. Osmakligt och allmänt otrevligt. Att vi som vuxna människor, de flesta med barn, kan sitta och trakassera en annan person. Att det sker genom att vara anonym och att ha en datorskärm att gömma sig bakom gör bara att det hela accelererar ännu mera. Feghet och jävligt dålig karaktär är vad det är! Är det så vi vill att våra barn ska bli? Är det att vara en bra förebild? Är det inte så att de själva mår uselt och vill trycka ner en annan för att må lite bättre?!
Vart tog den mänskliga vänligheten och hjälpsamheten vägen? Att som erfaren kvinna kunna ge ett litet råd till en undrande och förvirrad blivande/nybliven kvinna. Vart faan är etik och moralen?
Nu kom jag lite ur spår kände jag. Upprörd blir jag också.
Tillbaka till amning och kursen. Jo jag kände att min egna barnmorska var rätt så på kring det här och jag tänkte att dagens info kommer säkert bli som en sektmöte..NI. SKA. AMMA. Men det var inte så. Det var inte alls påtvingat eller kritiskt informerande om att man måste till vilket pris. De poängterade flera gånger att om man inte kan eller inte vill så är man ingen sämre mamma för det. Det handlar om att knyta an och vara nära sitt barn.
Vi fick se en amningsfilm och jag var när att börja lipa så fin tyckte jag det var. Att se de skrynkliga små liven ligga i mammans famn och se deras samspel - magiskt.
Själv vill jag absolut amma. Om jag kan och det fungerar vill säga. Jag har det som en liten målbild. Första brösttuttandet efter förlossningen. Första amningen på BB. Första amningen hemma. För mej är det en mysig och vacker bild. Att få ha bebisen i famnen, tätt intill och ha ögonkontakt med honom. Bara han och jag. Mamma - bebis.
Jag har inget emot de kvinnor som väljer att inte amma. Alla gör som dem vill och jag hoppas att det är så att de kvinnor som inte vill eller inte kan bemöts på ett bra sätt på förlossningen, BB och i allmänna möten. Man är inte en sämre kvinna för det. Sedan kan jag förstå att man blir besviken på sig själv om det visar sig att det inte fungerar. Jag som har detta som en målbild kanske blir ledsen om jag inte kan sedan.
Kursen handlade också om föräldrarskapet. Bandet mellan partnerna. Att ha tid tillsammans och tid var för sig. Det viktiga i att inte tappa bort varandra i vaknätter, kräkiga bodysar och bajsblöjor. Att ta vara på stunderna när de kommer och njuta av varandras närvaro. Att finnas för varann och kunna prata om det tuffa. Nog så nyttigt i det hela.
Vi blir inte längre bara man och kvinna, make och maka utan också pappa och mamma. För mej kommer den omställningen förmodligen bli större. F har ju redan har två barn. För mej är han min älskare, vän, man och en pappa. Nu blir han också pappa till vårt barn, det är förstås skillnaden. Däremot blir ju jag mamma. Inte bara bonusmamma/vuxen för hans barn utan en riktig mamma till vårt barn. Jag har då inte längre bara en vuxenroll och fruroll utan också en mammaroll.
Ja mycket som ska falla på plats. Alla i familjen ska hitta sina roller och bonusbarnen ska få en lillebror. Pojken är redan storebror men tjejen blir inte längre minst utan får bli storasyster. Fyra ska bli fem och jag tror det kommer gå bra. Det känns som vi vet var vi har varann även att detta kommer bli en omställning. Det får ta den tid det behöver så alla hinner landa och känna av situationen på ett bra sätt.
Jag tror ju att vi har mycket bra förutsättningar till att det ska gå bra. Vi har varit tillsammans i tre år när lillebror kommer. Vi har varit sambo i två år nu och under den här tiden har vi hunnit hitta våra roller, även att det utvecklas hela tiden. Jag tror att det hade varit en större utmaning om vi hade varit för snabba med lillasyskon, att barnen inte hade hunnit knyta an till mej och/eller vi inte hade känt oss som en familj. Att barnen inte hade mått bra eller liknande. Då hade det varit en för stor omställning för alla känner jag.
Gud vad jag babblar idag.. Nu får det vara nog. Dags för lunch.
Hej.
Jag tycker det är fruktansvärt att se. Osmakligt och allmänt otrevligt. Att vi som vuxna människor, de flesta med barn, kan sitta och trakassera en annan person. Att det sker genom att vara anonym och att ha en datorskärm att gömma sig bakom gör bara att det hela accelererar ännu mera. Feghet och jävligt dålig karaktär är vad det är! Är det så vi vill att våra barn ska bli? Är det att vara en bra förebild? Är det inte så att de själva mår uselt och vill trycka ner en annan för att må lite bättre?!
Vart tog den mänskliga vänligheten och hjälpsamheten vägen? Att som erfaren kvinna kunna ge ett litet råd till en undrande och förvirrad blivande/nybliven kvinna. Vart faan är etik och moralen?
Nu kom jag lite ur spår kände jag. Upprörd blir jag också.
Tillbaka till amning och kursen. Jo jag kände att min egna barnmorska var rätt så på kring det här och jag tänkte att dagens info kommer säkert bli som en sektmöte..NI. SKA. AMMA. Men det var inte så. Det var inte alls påtvingat eller kritiskt informerande om att man måste till vilket pris. De poängterade flera gånger att om man inte kan eller inte vill så är man ingen sämre mamma för det. Det handlar om att knyta an och vara nära sitt barn.
Vi fick se en amningsfilm och jag var när att börja lipa så fin tyckte jag det var. Att se de skrynkliga små liven ligga i mammans famn och se deras samspel - magiskt.
Själv vill jag absolut amma. Om jag kan och det fungerar vill säga. Jag har det som en liten målbild. Första brösttuttandet efter förlossningen. Första amningen på BB. Första amningen hemma. För mej är det en mysig och vacker bild. Att få ha bebisen i famnen, tätt intill och ha ögonkontakt med honom. Bara han och jag. Mamma - bebis.
Jag har inget emot de kvinnor som väljer att inte amma. Alla gör som dem vill och jag hoppas att det är så att de kvinnor som inte vill eller inte kan bemöts på ett bra sätt på förlossningen, BB och i allmänna möten. Man är inte en sämre kvinna för det. Sedan kan jag förstå att man blir besviken på sig själv om det visar sig att det inte fungerar. Jag som har detta som en målbild kanske blir ledsen om jag inte kan sedan.
Kursen handlade också om föräldrarskapet. Bandet mellan partnerna. Att ha tid tillsammans och tid var för sig. Det viktiga i att inte tappa bort varandra i vaknätter, kräkiga bodysar och bajsblöjor. Att ta vara på stunderna när de kommer och njuta av varandras närvaro. Att finnas för varann och kunna prata om det tuffa. Nog så nyttigt i det hela.
Vi blir inte längre bara man och kvinna, make och maka utan också pappa och mamma. För mej kommer den omställningen förmodligen bli större. F har ju redan har två barn. För mej är han min älskare, vän, man och en pappa. Nu blir han också pappa till vårt barn, det är förstås skillnaden. Däremot blir ju jag mamma. Inte bara bonusmamma/vuxen för hans barn utan en riktig mamma till vårt barn. Jag har då inte längre bara en vuxenroll och fruroll utan också en mammaroll.
Ja mycket som ska falla på plats. Alla i familjen ska hitta sina roller och bonusbarnen ska få en lillebror. Pojken är redan storebror men tjejen blir inte längre minst utan får bli storasyster. Fyra ska bli fem och jag tror det kommer gå bra. Det känns som vi vet var vi har varann även att detta kommer bli en omställning. Det får ta den tid det behöver så alla hinner landa och känna av situationen på ett bra sätt.
Jag tror ju att vi har mycket bra förutsättningar till att det ska gå bra. Vi har varit tillsammans i tre år när lillebror kommer. Vi har varit sambo i två år nu och under den här tiden har vi hunnit hitta våra roller, även att det utvecklas hela tiden. Jag tror att det hade varit en större utmaning om vi hade varit för snabba med lillasyskon, att barnen inte hade hunnit knyta an till mej och/eller vi inte hade känt oss som en familj. Att barnen inte hade mått bra eller liknande. Då hade det varit en för stor omställning för alla känner jag.
Gud vad jag babblar idag.. Nu får det vara nog. Dags för lunch.
Hej.
onsdag 28 november 2012
Jag vill se barnmorskornas ögon på förlossningen
Vet ni vad man kan ha en vanlig sketen brökavel te?
Baka bullar givetvis, platta ut pajdeg, slå te mannen när han sexstrejkar, visst men det finns ytterligare arbetsområden.
Å man blir speciellt kreativ när man inte orkar massera sin gravida frus trötta rygg..
Precis!
Man RRRRRRullar den som Mannestig säger.
Ett: Det är rätt behagligt för ryggen.
Två: Det är väldigt behagligt för den late maken.
Denna har en given plats i BB-väskan!
Dagens planer
Godmorgon!
Här är vi uppe med tuppen. Tuppen det är F och vi det är jag och lillebror. Ätit lite frukost och pussat hejdå. Jag har nu i två nätter sovit bra utan att vakna av vare sig kisseblåsa, vaken lillebror eller ond kropp - så.jävla.gött!
Idag ser dagen ut som följande:
* Tvättstugan på fm
* Chatta med en nära vän som bor måånga mil härifrån. Hur bra är inte FB-chatten när man inte ses så ofta! Nästan som att sitta i samma rum och tjöta - me like!
* Opp på vinden och släpa ner julstjärnorna.
* Om jag inte tappar sugen så ska jag börja operation fönsterputsning. Tycker det är dödens tråkigt men att slänga opp stjärnor vid skitiga fönster går fetbort.
* Å äntligen ska jag på vattengympa i eftermiddag! Som jag har saknat det nu. Måste vara fyra-fem veckor sedan nu..
Ska bli spännande å se hur stora magarna har blivit + om någon har fått, det var ju åtminstone en av dem som skulle ha i mitten av nov om jag inte helt fel.
Men först, lite mer sängslappande..
Ligger dock och idisslar smörgåsarna..fasen att man ska få tillbaka kräkskänslan igen.. iiiuuu..
Här är vi uppe med tuppen. Tuppen det är F och vi det är jag och lillebror. Ätit lite frukost och pussat hejdå. Jag har nu i två nätter sovit bra utan att vakna av vare sig kisseblåsa, vaken lillebror eller ond kropp - så.jävla.gött!
Idag ser dagen ut som följande:
* Tvättstugan på fm
* Chatta med en nära vän som bor måånga mil härifrån. Hur bra är inte FB-chatten när man inte ses så ofta! Nästan som att sitta i samma rum och tjöta - me like!
* Opp på vinden och släpa ner julstjärnorna.
* Om jag inte tappar sugen så ska jag börja operation fönsterputsning. Tycker det är dödens tråkigt men att slänga opp stjärnor vid skitiga fönster går fetbort.
* Å äntligen ska jag på vattengympa i eftermiddag! Som jag har saknat det nu. Måste vara fyra-fem veckor sedan nu..
Ska bli spännande å se hur stora magarna har blivit + om någon har fått, det var ju åtminstone en av dem som skulle ha i mitten av nov om jag inte helt fel.
Men först, lite mer sängslappande..
Ligger dock och idisslar smörgåsarna..fasen att man ska få tillbaka kräkskänslan igen.. iiiuuu..
tisdag 27 november 2012
En fin framtida present
Jag beställde en bok från en arbetskamrats ena son för ett tag sedan. Jultidningar ni vet. Idag fick jag den och oj så mycket att fylla i.
Jag och mina kusiner fick varsin bok av vår farmor/farfar/mormor/morfar för ett par år sedan, fast då "Till mitt barnbarn". Jättefina och uppskattade presenter. Riktigt kul att kika igenom och mycket bilder från när vi var små.
Denna får lille T eller E när han har blivit lite äldre. En fin framtida present att fylla i under årens gång..
Tisdagmorgon
Har nu på morgonen gått igenom kläder och kollat vad som behöver inhandlas till lördagens stora happening - fotograferingen! Åh vad jag längtar nu! Ska bli så kul och spännande att se vad vi tillsammans med fotografen hittar på.
Vi måste matcha lite i klädvalet så det behövs lite vita t-shirtar och ev. tomteluvor. Får ju passa på att ta lite julkort när man ändå är igång liksom.
Som fotograferingsmaterial packar jag ner en ultraljudsbild, brett rött sidenband, kottens första gosedjur och ett långt halsband som går ner över magen.
Bonusbarnen ska få välja att ha med varsin sak också, k a n gissa på att de vill ha med min och F´s Iphones.. ha ha. Skulle vara en lite rolig bild när de sitter rygg mot rygg med varandra och är h e l t inne i sina spel. Lite av vardagen emellanåt.. :)
Nu är det bäst att jag gör mej i ordning, jag ska ut till mina fina arbetskamrater för morgonfika! Mycket trevligt att träffa dem igen!
Vi måste matcha lite i klädvalet så det behövs lite vita t-shirtar och ev. tomteluvor. Får ju passa på att ta lite julkort när man ändå är igång liksom.
Som fotograferingsmaterial packar jag ner en ultraljudsbild, brett rött sidenband, kottens första gosedjur och ett långt halsband som går ner över magen.
Bonusbarnen ska få välja att ha med varsin sak också, k a n gissa på att de vill ha med min och F´s Iphones.. ha ha. Skulle vara en lite rolig bild när de sitter rygg mot rygg med varandra och är h e l t inne i sina spel. Lite av vardagen emellanåt.. :)
Nu är det bäst att jag gör mej i ordning, jag ska ut till mina fina arbetskamrater för morgonfika! Mycket trevligt att träffa dem igen!
måndag 26 november 2012
Vecka 34 ( 33+0 )
Min telefon fungerar igen. TACKOCHLOV. Jag brukar inte ha tekniken på min sida och jag blev egentligen inte så värst förvånad när den slutade fungera. Mest nollställd. Jaha, hur ska jag nu kunna kommunicera med omvärlden? Man inser hur "handikappad" man blir av att ens telefon lägger av. Helst när man inte har hemtelefon. Tur det finns mail och facebook :) Och snälla anonyma läsare som räddade min dag! Tack! ;)
Här har vi magen i vecka 34. Den var segstartad minsann men nu har den fått fart och bullar upp sig ordentligt. Kul. Jag tror dock inte att jag kommer bli megastor som vissa blir. Å den enda som jag hittills har lagt på mej rent kroppsligt förutom magen är lite grann på arslet. Annars ingenting. Jo brösten - Jesus. De har paddat på sig och är i vägen. Jag kan ärligt säga att jag längtar till de är urammade så jag kan rulla upp dem och lägga i bh:n för nu jäklar rymmer då åt alla håll och kanter!
Från en sak till en annan: jag tycker det är himla spännande att vi är så många som väntar barn ungefär inom samma tidsram. Kul att se sedan vad det är för filurer som tittar ut! Himla synd att vi bor så långt ifrån varandra annars hade det varit trevligt att kunna träffas sedan när alla fötts. Känns lustigt att skriva det men det känns ändå som att man "känner" er andra lite grann nu när man har följts åt ett tag. Jag har bloggat här i snart två år och några av er har jag ju följt sedan dess..
Ja men den här dagen startar bra, det känner jag det.
Först ligger jag sömnlös i flera timmar. Lägger mej nere i soffan och lyckas sova någon timme innan jag vaknar av att F ska iväg till jobbet. Går upp och lägger mej i sängen för att försöka få ett par timmar till. Lönlöst. Läser bloggar på telefonen och helt plötsligt vänder sig internetsidan om, jag försöker vinkla telefonen så den ska hamna rätt igen men den vägrar. Istället slår jag på skärmsläckaren för att få den att "börja om" men den lägger då av helt. Fullständigt död. AMENVAFAAN!
Han är fullkomligt stendöd, reagerar inte ens om jag stoppar i laddningssladden. Han vill inte samarbeta alls.
Tur jag inte ska föda barn idag och behöver nå F..
Han är fullkomligt stendöd, reagerar inte ens om jag stoppar i laddningssladden. Han vill inte samarbeta alls.
Tur jag inte ska föda barn idag och behöver nå F..
Sömnlös..
Jaha då har man vänt och vridit på sig i över två timmar. Tredje natten i rad med flera timmars sömnbrist.
Är detta mjukstarten inför vad som kommer i januari tro?
Dags för kiss nr 2 och så en smörgås på det. Undrar vad som går på tv nu...?
Är detta mjukstarten inför vad som kommer i januari tro?
Dags för kiss nr 2 och så en smörgås på det. Undrar vad som går på tv nu...?
lördag 24 november 2012
men fortsättningen blir bara bättre..
Direkt efter att jag hade kräkts färdigt försvann illamåendekänslan. Snacka om att komma akut och ge sig av på en sekund. Vedervärdigt är det i stunden i alla fall. Avskyr att kräkas - å vem gör inte det?
Igår var vi en sväng på Ikea och köpte en ny vardagsrumsmatta, en madrass till vaggan och lite smått och gott till kåken. F valde ut en stor blomma att ha i ett hörn i vardagsrummet också, vilken skillnad det blev med nya gardiner, matta och blomma! Så fint så!
Vi åt på Makkedonkan efteråt och jag äter lika lite eller till och med mindre än barnen, den minsta kycklingburgaren och en liten strips så är jag proppmätt! Jisses.
Nähä.. nu är det snart dags att baka ut brödet som jag har på jäsning. Mmm.. finns det något godare än hembakat bröd? Inte om man frågar min man i alla fall ;)
Igår var vi en sväng på Ikea och köpte en ny vardagsrumsmatta, en madrass till vaggan och lite smått och gott till kåken. F valde ut en stor blomma att ha i ett hörn i vardagsrummet också, vilken skillnad det blev med nya gardiner, matta och blomma! Så fint så!
Vi åt på Makkedonkan efteråt och jag äter lika lite eller till och med mindre än barnen, den minsta kycklingburgaren och en liten strips så är jag proppmätt! Jisses.
Nähä.. nu är det snart dags att baka ut brödet som jag har på jäsning. Mmm.. finns det något godare än hembakat bröd? Inte om man frågar min man i alla fall ;)
Inte den bästa starten på dagen
Vaknade och gick ner i köket för att ta lite frukost, två ostmackor och vatten. Lite pilleriller och även en hemmabakad kanelskorpa. Yammi.
Mätt och nöjd går jag upp igen och kryper ner hos F. Direkt när jag bökat färdigt den sista kudden känner jag det: JAG SPYR!
Ur sängen fortast möjligt och in på dass.
Så. Onödig. Frukost!
F undrade vad som hände och jag såg hans tankar: Nej inte magsjuka IGEN?!
Men jag kom ihåg att en kvinna som också går på vattengympan berättade att hon började må illa och kräktes i tredje trimestern. Efter lite googlande fick jag ännu mer kött på benen: Det är heeeelt normalt.
Bara det inte blir en vana. Fan jag får inte bort smaken och lukten i näsa och hals. Hade velat kleta på tandkräm på en nappflaskborste och rensa rent i näsgångarna.. Fy fan!
Mätt och nöjd går jag upp igen och kryper ner hos F. Direkt när jag bökat färdigt den sista kudden känner jag det: JAG SPYR!
Ur sängen fortast möjligt och in på dass.
Så. Onödig. Frukost!
F undrade vad som hände och jag såg hans tankar: Nej inte magsjuka IGEN?!
Men jag kom ihåg att en kvinna som också går på vattengympan berättade att hon började må illa och kräktes i tredje trimestern. Efter lite googlande fick jag ännu mer kött på benen: Det är heeeelt normalt.
Bara det inte blir en vana. Fan jag får inte bort smaken och lukten i näsa och hals. Hade velat kleta på tandkräm på en nappflaskborste och rensa rent i näsgångarna.. Fy fan!
fredag 23 november 2012
Fjärde brevet till mitt barn
Älskade barn!
Snart är vi inne på den 34:e veckan och det går galet fort nu alltså. Jag försöker att stanna upp och njuta av den här sista tiden med dej inuti mej. Tänk sedan när vi får träffas, vilken häftig upplevelse det måste vara när du kommer ut till oss och vi äntligen får lära känna dej. Åh vad jag längtar dit!
I måndags var vi på ultraljud igen för att se så du växer som du ska och att moderkakan har förflyttat sig. Du är lite mindre än genomsnittet men väldigt söt och go! Du har ökat på dej sedan sist så det är ett gott tecken. Allt såg bra ut och vi frågade om barnmorskan kunde se vad du är för en filur.
En snopp! En lillebror! Så kul att nu äntligen få det helt bekräftat! Så gott att veta att du är en liten T eller en liten E. Dina storasyskon har väntat länge nu och de har önskat sig just en lillebror så de blev såklart jätteglada när vi berättade att det är just en liten bror i min mage! Älskade du!
Mest aktiv är du på morgonen och på kvällen men såklart vaken under dagarna också. Jag kände för två veckor sedan när du vände dej om och du ligger nu startklar med huvudet åt rätt håll. Det var en mycket märklig känsla när hela magen ändrade form och jag kunde inte redigt andas förrän du hade bökat färdigt. Jag älskar att känna av dej även att du numera har fått rejäla muskler och tar i för kung och fosterland ibland. Du trycker med huvudet neråt så jag många gånger tror jag är akut kissnödig men det är falskt alarm. Du spjärnar med både huvud och ben samtidigt så jag får luta mej bakåt för att du kickar mot revbenen. Det börjar bli riktigt trångt för dej där inne, det märks.
Ditt rum är snart färdigt. Jag och pappa planerar att måla om en liten byrå i helgen så vi har något att lägga dina små kläder i. Åh vad mycket smått och pluttigt det finns i affärerna! Jag blir helt salig när jag går omkring och känner och klämmer på allt. Jag har även sytt en del byxor och annat sött.
Nästa helg ska vi iväg och fotografera magen och hela familjen. Det ser vi fram emot allihopa! Kärlek!
Jag älskar dej mitt barn.
Puss och kram Mamma
Tankar
...under behandlingstiden:
Klimakteriekärring
Vaknar genomsvett och blir irriterad. Nä jag vaknar irriterad och är
genomsvett. Ont i magen. Tankarna far iväg. Duschar men ifrågasätter min
egna kropps temperaturreglerande funktioner. Gör mej iordning, går upp
till sovrummet, river ut och igenom halva garderoben, varför i helvete
har jag ingenting som passar?! In i andra garderoben, hivar ur lådorna,
hittar inga sköna strumpor, känner hur det pärlar sig mellan tuttarna,
faan jag duschade ju precis! Raffsar åt mej något gammalt, går ner och
möter F. Är fortfarande irriterad så han får ingen kram. För det är ju säkert hans fel?!
River i sta med frukosten som jag ska ha med mej till jobbet. Ungefär
här känner jag pärldroppar längs med ryggraden. MEN VARFÖR I HELVETE SKA
JAG HA DESSA BLODVALLNINGAR?! vill jag skrika men istället trillar
tårarna. Ja men tjut nu också. Gör det. F kommer in i köket och
lägger armarna runtom mej i en kram. Jag blir fem centimeter kortare,
vänder mej om och kramar honom. Han behöver inte säga någonting, hans
kroppsspråk talar för sig. Han finns där.Jag parkerar bilen utanför jobbet. Torkar tårarna och övar på ett fejkat leende innan jag går in. Det är nästan så det sitter vid det här laget. 8 timmar senare åker jag hem. Så fort jag sätter mej i bilen börjar jag storböla igen.
Detta är inte idag. Inte igår och inte heller imorgon. Men det är ett exempel på dagar som gått och dagar som kommer. Dagar som man tar sig igenom. Dagar som är vägen till målet.
Det hettar till så jag sliter av mej filten i soffan och skener ut i köket, öppnar frysdörren och lyfter på tröjan för att kyla ryggen och tuttarna. Återgår till soffan. Börjar frysa. På med tröjan. Burra in mej i filten. Känner hur det pärlar sig längs med ryggraden. Upp igen och öppnar altandörren på vid gavel.
-----------
och under graviditeten:
Stabil man vid min sida
När ska man kunna slappna av. På riktigt?
Jag är hemma ett par
dagar för att ladda och fungera. Fredagen och lördagen var kaos.
Fullständigt. Som att allt har kommit ikapp. All oro, ångest och tankar
kring hormonbehandlingarna, försöken och de olika orsakerna till
sjukhusbesök nu i graviditeten, blödningen som vi trodde var missfall - det har varit mycket. Mycket som har
byggts på.Bare kör - säger man ju till sig själv när man är mitt uppe i det. Men fan jag tror vägen svängde och jag fortsatte rakt ut i skogen. Som Pekka. Rätt ut bare. F samlade ihop mej och jag tog tag i det. Det fungerar inte att le hela tiden. Det biter en i röven. Hårt.
--------------
Ja. Vad ska man säga?
Jag bröt ihop och kom igen flera gånger under behandlingarna. Många orostankar och känslor blev utsuddade för att nya känslor kom. Det var hela tiden fokus på nästa behandling och att fundera på hur det blir om inte heller den går igenom. Jag stack ofta iväg i tankarna och såg den svarte fan på väggen. Såhär i efterhand inser jag också hur mycket jag tryckte undan.
Jag hade en enorm ångest och oro inför ifall vi skulle behöva gå den vägen. IVF-vägen. Att behöva åka upp till Linköping för vidare behandling, behöva ta många, många sprutor och suga ägg ur äggstockarna, hoppas på en befruktning som sedan avslutas med en återföring. Och så väntan. De dagar när man har ett befruktat ägg i sig och att världen vilken dag som helst bara kan rasa. Jag var fullkomligt livrädd för det. Och det tog över mina tankar mycket. Vad händer sedan? Hur blir nästa behandling?
Istället för att försöka slappna av och ta den nuvarande situationen för vad den var...
Jag bröt ihop och kom igen flera gånger under behandlingarna. Många orostankar och känslor blev utsuddade för att nya känslor kom. Det var hela tiden fokus på nästa behandling och att fundera på hur det blir om inte heller den går igenom. Jag stack ofta iväg i tankarna och såg den svarte fan på väggen. Såhär i efterhand inser jag också hur mycket jag tryckte undan.
Jag hade en enorm ångest och oro inför ifall vi skulle behöva gå den vägen. IVF-vägen. Att behöva åka upp till Linköping för vidare behandling, behöva ta många, många sprutor och suga ägg ur äggstockarna, hoppas på en befruktning som sedan avslutas med en återföring. Och så väntan. De dagar när man har ett befruktat ägg i sig och att världen vilken dag som helst bara kan rasa. Jag var fullkomligt livrädd för det. Och det tog över mina tankar mycket. Vad händer sedan? Hur blir nästa behandling?
Istället för att försöka slappna av och ta den nuvarande situationen för vad den var...
Jag har haft min anonyma blogg i snart två år. Här vet ingen vem jag är
och jag kan skriva precis som jag känner och upplever. Jag följs av
cirka 40-50 personer varje dag och det är kvinnor i liknande
situationer. Många av oss har lyckats men många fortsätter att kämpa.
Det har varit en enorm tröst att kunna skriva av sig här och lika stor
tröst att kunna läsa era bloggar och på så sätt känna igen sig i era ord. För det går inte att förstå om man inte har varit med om det.
Det går inte att tro att bara man säger: Ja jag veeet hur du har
det, jag och min kille försökte i ett halvår innan det tog sig. Vi mådde
jättedåligt när vi inte kunde få ett syskon så snabbt!
Det tröstar inte någonstans. Helst har man lust att dela ut en fet
käftsmäll och tala om att jag vet precis hur det är att få ett myggbett
på röven! Jag kan och har blivit så jävla ledsen på folks, säkert bara
välmenande men nog så idiotiska, "igenkänningar". Nej, det är inte samma
sak!
Jag har gjort böcker från min anonyma blogg så jag kan läsa mina inlägg
rent fysiskt. Även att det finns väldigt många ledsamma och ångestfyllda
inlägg så känner jag att fan så värt det har varit! Det var jobbigt
under tiden, att le det där fejkade leendet fungerar ett tag, sedan
lyser det igenom. Tårarna trillar och man inser hur jävla naken man är.
Så otroligt mycket känslor och ångest jag har haft de senaste åren. Inte
bara under mina snart 3 år med F utan under många, många år!
Jag
har sedan 16 års ålder misstänkt att något har felat med min kropp.
Varför hade jag mens endast två ggr/ år och då Niagarafallet? När jag
hela tiden fick höra av läkare m.m att det brukar vara oregelbundet i
början började jag tillslut skratta. Va faan, efter ett par år borde det
väl ha rättat till sig! Inte förrän 2006 fick jag min diagnos, PCO.
TACK! Vilken lättnad! Nog för att det var en smäll rätt över nosen och
jag insåg att mina chanser låg under mattan så det var ändå otroligt
skönt att få reda på att DET HÄR är orsaken till att kroppen bråkar med
mej.
Med facit i hand ska man inte som 16-åring få höra från en nonchalant läkare: Du kommer nog inte kunna få barn i framtiden.
Då fick jag ingen diagnos. Hon bara sa så, rätt ut och så fick jag ett
recept i näven på tabletter som skulle framkalla fejkad menstruation,
för att gå med utebliven mens var inte bra fick jag veta. Att ta reda på
orsaken fanns inte!
Det tog tills jag var 22 år och sökte mej till ett större sjukhus. Sedan dess har jag mer eller mindre intalat mej själv om att det inte kommer ske. Det går inte. Det är kört. När man bygger upp en sådan mur mot det jobbiga är det mycket svårt att sedan ta försöken med ro. När jag och F gick igenom utredningen med alla undersökningar och äntligen startade vår första behandlingen mådde jag skit. Jag kunde inte släppa tankarna på att det skulle vara kört och vilken misslyckad kvinna jag var. Hur usel jag var som inte ens kunde bli gravid när många andra inte ens lägger ner själ i att ens försöka innan de lyckas. Jag har i många, många år sagt till mej själv hur värdelös jag är som person som inte fixar något så enkelt.
Det tog tills jag var 22 år och sökte mej till ett större sjukhus. Sedan dess har jag mer eller mindre intalat mej själv om att det inte kommer ske. Det går inte. Det är kört. När man bygger upp en sådan mur mot det jobbiga är det mycket svårt att sedan ta försöken med ro. När jag och F gick igenom utredningen med alla undersökningar och äntligen startade vår första behandlingen mådde jag skit. Jag kunde inte släppa tankarna på att det skulle vara kört och vilken misslyckad kvinna jag var. Hur usel jag var som inte ens kunde bli gravid när många andra inte ens lägger ner själ i att ens försöka innan de lyckas. Jag har i många, många år sagt till mej själv hur värdelös jag är som person som inte fixar något så enkelt.
Därför blev nog de två första behandlingarna totalt kaos. Hormoner är
ett invecklat spel för sig + att jag hade all den där mångåriga ångesten
bakom mej, jag visste vad den hade gjort med mej ett par år tidigare
och jag var fullkomligt livrädd varje dag.
Under den tredje behandlingen gick det bättre. Jag mådde inte lika
dåligt, jag och F visste vad vi hade att vänta oss under
tablettdagarna och han kunde nästan på dagen säga att snart bryter
helvetet loss här hemma, snart knäcker M samman. Bryta ihop och
komma igen. Vi lärde oss längst med vägen att detta är något som är
jobbigt men som vi måste ta oss igenom. Det är en transportsträcka.
F tjatade hål i huvudet på mej för att jag skulle förstå att vi
kommer lyckas en dag och att han älskar mej trots läget. Det var han som
fick mej att börja försöka tro.
Fjärde behandlingen gick ännu bättre. Jag hade inte de där hemska
ångestkvällarna. Kanske någon men det var lugnare i det stora hela. Vi
landade lite. Jag hade inte samma hemska tankar och hade dessutom
äntligen fått igenom att få testa sprutor och det kändes äntligen som
att jag hade lite mer att säga till om jämfört med de andra tre
behandlingarna. De lyssnade på MEJ.
Så lyckades vi! Äntligen!
Rosa moln och nu skulle allt kännas bra. Nu skulle allt släppa och nu
skulle vi fokusera på det lyckliga och gulliga. Jag var ju gravid!
Jag går hos psykolog. Japp. Jag skäms nästan när jag skriver det men
varför egentligen? Jag är ingen sjuk människa. Jag har ingen diagnos
inom psykiatrin. Jag är en normal kvinna med bagage, som har tagit
VM-Guld i att trycka ner mej själv inom vissa områden och som nu
äntligen har tillsammans med den jag älskar lyckats med det som jag såg
var totalt omöjligt.
Psykologen berättar att när man har ställt in sig på en sak, längtat så
länge, fått kämpa och sedan lyckas så kanske det inte känns sådär rosa
moln-aktigt ändå. Man kan ha föreställt sig att all oro och ångest ska
försvinna direkt då man lyckas men ångest och oro finns kvar.
Jag är inte ledsen över graviditeten. Jag är inte missnöjd med min
situation. O nej! Jag är lycklig i detta! Vi är fullt lyckliga i detta!
Men jag har haft/har fortfarande svårt att förstå att vi verkligen ska
få bli föräldrar F och jag. Att JAG ska få bli mamma! Det är
liksom lite det som är det centrala. Att jag inte kan släppa oron. Att
jag inte kan lita på att bebisen faktiskt mår bra där inne. Att det när
som helst bara rasar och att vi har blivit grundlurade på denna
graviditet. Att när jag nu mer och mer har börjat tro på att det ska
kommer en bebis helt plötsligt ska gå miste om den. När jag väl har
börjat försöka få mej själv att njuta av det helt plötsligt ska förlora
det.
Det har blivit bättre och bättre. Jag får ha kvar kontakten med henne även tills efter bebisen har kommit. Det känns tryggt och skönt att ha en person som jag kan ventilera mej mot. Hon ger mej tips på hur jag ska försöka få mej själv att tänka i andra banor. Hon och så F som är min psykolog också.. he he.. får mej att tänka på annat sätt och släppa oron och njuta fullt ut. För det gör jag såklart, jag njuter och jag längtar massor! Jag har lugna tankar inför förlossningen och jag ser vår lilla blivande familj som en helhet. Det kommer ett barn i början av 2013 och jag längtar otroligt efter honom. Lillebror ju!
Jag är så tacksam! Tacksam över vår resa och vård som vi har fått längst med vägen. Tacksam över att vi nu står i den sista delen av graviditeten och otroligt tacksam över att bebisen mår bra där inne.
Åh vad vi längtar efter dej!
torsdag 22 november 2012
Å dagarna de rullar.. i klumpigheten och snurrighetens tecken..
Hoppla hejsan.
Nu i vecka 33 (32+) har jag börjat känna av det här med tyngdlagen och klumpigheten. Vår underbara, stora, djupa divansoffa som man i vanliga fall sitter/ligger/sover förbaskat bra i har blivit lite väl låg på sistone. Lite väl djup också. Även lite väl bakåtlutad. Ligger jag på sidan som jag mestadels gör så får jag ta tag i soffkanten för att få hjälp att ta mej runt eller upp. F har vid flera tillfällen fått ge mej handstöd när jag ska sätta mej upp - Åååå hej! Smidig.nu
Dagen idag är en bra dag. Det har varit bra sedan i måndags.. Annat var det i lördags och söndags. Då hade jag en dipp och tankarna for iväg långt åt fanders. Jag hade god lust att flytta ut i en koja i skogen. Knäpphjärna. Vad skulle jag där och göra? Jag som är så förbannat mörkrädd! :)
Det går upp och ner med känslorna och de mest knäppa tankarna kan sätta sig på hjärnan.. som att flytta. Det är något som jag verkligen INTE vill eller tänker göra men det liksom bara flummar i hjärnan emellanåt. Knas.
Jag har börjat bli förbaskat förvirrad och snurrig. Jag vet inte hur många gånger jag går in i ett rum, blir stående och undrar vad tanken var.. Har hittat saker i köksskåpen som inte hör dit som jag förmodligen har lagt där. Tappar bort telefonen i kåken och får leta som en tok efter den. Fostervatten i hjärnan.. måste var så.
Igår testade jag att sy ett par bebistossor och bebisvantar. Men... ha ha.. bonusdotterns dockor har snart en hel garderob.. det blidde på tog för små. Lite lättare sedan när lillebror är ute så jag kan mäta på honom..
Nu i vecka 33 (32+) har jag börjat känna av det här med tyngdlagen och klumpigheten. Vår underbara, stora, djupa divansoffa som man i vanliga fall sitter/ligger/sover förbaskat bra i har blivit lite väl låg på sistone. Lite väl djup också. Även lite väl bakåtlutad. Ligger jag på sidan som jag mestadels gör så får jag ta tag i soffkanten för att få hjälp att ta mej runt eller upp. F har vid flera tillfällen fått ge mej handstöd när jag ska sätta mej upp - Åååå hej! Smidig.nu
Dagen idag är en bra dag. Det har varit bra sedan i måndags.. Annat var det i lördags och söndags. Då hade jag en dipp och tankarna for iväg långt åt fanders. Jag hade god lust att flytta ut i en koja i skogen. Knäpphjärna. Vad skulle jag där och göra? Jag som är så förbannat mörkrädd! :)
Det går upp och ner med känslorna och de mest knäppa tankarna kan sätta sig på hjärnan.. som att flytta. Det är något som jag verkligen INTE vill eller tänker göra men det liksom bara flummar i hjärnan emellanåt. Knas.
Jag har börjat bli förbaskat förvirrad och snurrig. Jag vet inte hur många gånger jag går in i ett rum, blir stående och undrar vad tanken var.. Har hittat saker i köksskåpen som inte hör dit som jag förmodligen har lagt där. Tappar bort telefonen i kåken och får leta som en tok efter den. Fostervatten i hjärnan.. måste var så.
Igår testade jag att sy ett par bebistossor och bebisvantar. Men... ha ha.. bonusdotterns dockor har snart en hel garderob.. det blidde på tog för små. Lite lättare sedan när lillebror är ute så jag kan mäta på honom..
onsdag 21 november 2012
Att njuta fullt resterande tid
Å så fränt att verkligen veta vad det är där inne. Tack för fina kommentarer hörrni! Att det är en lillebror som syskonen önskat sig och att nu kunna sätta ännu mer känslor till vad det är som komma ska. Det är skillnad på att inte veta och att veta. Lillebror.. älskade lillebror.
Vi har som sagt två namn och båda är väldigt fina och personliga. Det ena norskt och det andra blivande storasysters förslag. Båda känns helt rätt och det kanske blir så att båda kommer bli hans namn men bara det ena som tilltalsnamn? Det är ju hans båda två känns det som..
Det sägs ju att det kan kännas helt opassande när den väl tittar ut. Att det är en typisk .... istället. Ja det får tiden utvisa helt enkelt.
De här tio dagarna som pappan har i samband med förlossningen kommer vi, som det ser ut nu, lägga upp som halvdagar. Att F jobbar fram till 12 och är hemma resterande tid av dagen. Känns som en vettig plan för oss. Igår kom han hem med vår födelseplan som jag hade mailat över till honom. Han skrev ut den på jobbet eftersom vi inte har någon skrivare. Det börjar kännas så verkligt nu. Det närmar sig mer och mer.
Jag börjar bli lite tudelad i mina känslor. Dels vill jag såklart att dessa veckor ska gå fort så vi får träffa lillebror men samtidigt vill jag att det ska gå sakta så jag får njuta av resterande tid. Tid för mej själv och tid för att njuta av att känna bebisen i magen. Att njuta av min graviditet. Jag går hemma och småfiser om dagarna och det kan många gånger kännas drygt men oj så tacksamt att kunna ligga på soffan en bra stund och få känna den lille buffa och knöla sig där inne. Få uppleva och ta vara på detta. Om 8 veckor har vi en parvel hos oss. Kanske till och med 6 veckor. Eller 10. Det vet man aldrig. Men inom snar tid så har jag inte längre den möjligheten att få känna honom inuti mej. Jag kan bli lite vemodig när jag tänker den tanken. Okej, att få ha bebisen ute i vida världen kommer vara tusen gånger bättre.. he he.. men just det att vara gravid, det har varit en sån stor sorg för mej att jag kanske inte få uppleva det. Att få vara en av de andra. Att få känna mej kvinnlig. Normal. Som en riktig kvinna. Jag har alltid haft det svårare att hantera just graviditeten gentemot spädbarn. Det har varit en enorm skillnad. Att ha sett en gravid kvinna på stan har gett mej mer ångest än en kvinna med barnvagn.
Så dessa åtta veckor som återstår ska jag verkligen njuta och känna in, känna av och må gott. Jag ska lägga mej i badet ikväll och se bubblorna sparkas över magen. Lille lille vän där inne..
Vi har som sagt två namn och båda är väldigt fina och personliga. Det ena norskt och det andra blivande storasysters förslag. Båda känns helt rätt och det kanske blir så att båda kommer bli hans namn men bara det ena som tilltalsnamn? Det är ju hans båda två känns det som..
Det sägs ju att det kan kännas helt opassande när den väl tittar ut. Att det är en typisk .... istället. Ja det får tiden utvisa helt enkelt.
De här tio dagarna som pappan har i samband med förlossningen kommer vi, som det ser ut nu, lägga upp som halvdagar. Att F jobbar fram till 12 och är hemma resterande tid av dagen. Känns som en vettig plan för oss. Igår kom han hem med vår födelseplan som jag hade mailat över till honom. Han skrev ut den på jobbet eftersom vi inte har någon skrivare. Det börjar kännas så verkligt nu. Det närmar sig mer och mer.
Jag börjar bli lite tudelad i mina känslor. Dels vill jag såklart att dessa veckor ska gå fort så vi får träffa lillebror men samtidigt vill jag att det ska gå sakta så jag får njuta av resterande tid. Tid för mej själv och tid för att njuta av att känna bebisen i magen. Att njuta av min graviditet. Jag går hemma och småfiser om dagarna och det kan många gånger kännas drygt men oj så tacksamt att kunna ligga på soffan en bra stund och få känna den lille buffa och knöla sig där inne. Få uppleva och ta vara på detta. Om 8 veckor har vi en parvel hos oss. Kanske till och med 6 veckor. Eller 10. Det vet man aldrig. Men inom snar tid så har jag inte längre den möjligheten att få känna honom inuti mej. Jag kan bli lite vemodig när jag tänker den tanken. Okej, att få ha bebisen ute i vida världen kommer vara tusen gånger bättre.. he he.. men just det att vara gravid, det har varit en sån stor sorg för mej att jag kanske inte få uppleva det. Att få vara en av de andra. Att få känna mej kvinnlig. Normal. Som en riktig kvinna. Jag har alltid haft det svårare att hantera just graviditeten gentemot spädbarn. Det har varit en enorm skillnad. Att ha sett en gravid kvinna på stan har gett mej mer ångest än en kvinna med barnvagn.
Så dessa åtta veckor som återstår ska jag verkligen njuta och känna in, känna av och må gott. Jag ska lägga mej i badet ikväll och se bubblorna sparkas över magen. Lille lille vän där inne..
måndag 19 november 2012
TUL och vi vet ÄNTLIGEN vad det är!!
Ultraljudet gick jättebra. Dock lite besvärande att ligga på rygg eftersom jag blev yr och mådde illa. Fick vända på mej i omgångar och sedan försöka ligga på rygg en stund så barnmorskan kunde mäta huvud, mage och lårben i etapper. Blev servad med vatten av mannen. Bäst han vänjer sig.. :)
Till att börja med så är moderkakan uppe vid naveln och alltså inte alls farligt lågt ner som tidigare. Bra. Normalt mycket fostervatten finns och bebisar i den här veckan förväntas väga någonstans runt 1900 gram men vår lille vän ligger runt 1700 så lite under medel. De - 17% som det var tidigare ligger nu på - 10% så det var ju bra. Vi fick veta att det är helt okej och att inga fler ultraljud planeras att göra men om min barnmorska märker att magen stannar av i växten så kan man behöva kolla upp det i så fall.
Vi frågade om hon kunde se vad det är för något och det gjorde hon så gärna. Det är som jag har trott och känt på mej hela tiden - en liten pojke! Älskade lillebror! <3 Det blir med andra ord en liten T eller en lite E. Får se vad som passar när han tittar ut.
Barnmorskebesöket gick också bra. Jag hade med mej ena bonusbarnet som tyckte det var roligt att vara med och se. Han tyckte hjärtljuden lät som ett tåg. Jag berättade innan för honom att det blir en pojke och han berättade det för alla där att han får en lillebror. Stolt brorsa!
Idag som 32+0:are ser värdena ut såhär:
Sf: 31
Vikt: 75,6 kg. Jag har gått NER 0,5 kilo men det beror med all säkerhet på magsjukan och att jag inte redigt kan äta lika mycket som tidigare.
Hb: 111. Bra! Jag ska fortfarande ta dem varje dag men det känns bra att tablettplågeriet har gett effekt.
P-glukos: 4,3
Blodtryck: 120/70
Hjärtljud: 142
Huvudet ligger numera neråt och det har jag också misstänkt. Dels så känns sparkarna som tydligast i övre kant till vänster om naveln. Hon kunde känna huvudet och det är rörligt. Men jag kände faktiskt när han vände på sig för någon vecka sedan. Jag satt i telefon med bonusbarnens mamma när jag kände hur hela magen ändrades och jag skrek typ rakt ut i luren att nu jäklar vänder han på sig!! Hon skrattade och sa att det känns verkligen speciellt! OJA!
Till att börja med så är moderkakan uppe vid naveln och alltså inte alls farligt lågt ner som tidigare. Bra. Normalt mycket fostervatten finns och bebisar i den här veckan förväntas väga någonstans runt 1900 gram men vår lille vän ligger runt 1700 så lite under medel. De - 17% som det var tidigare ligger nu på - 10% så det var ju bra. Vi fick veta att det är helt okej och att inga fler ultraljud planeras att göra men om min barnmorska märker att magen stannar av i växten så kan man behöva kolla upp det i så fall.
Vi frågade om hon kunde se vad det är för något och det gjorde hon så gärna. Det är som jag har trott och känt på mej hela tiden - en liten pojke! Älskade lillebror! <3 Det blir med andra ord en liten T eller en lite E. Får se vad som passar när han tittar ut.
Barnmorskebesöket gick också bra. Jag hade med mej ena bonusbarnet som tyckte det var roligt att vara med och se. Han tyckte hjärtljuden lät som ett tåg. Jag berättade innan för honom att det blir en pojke och han berättade det för alla där att han får en lillebror. Stolt brorsa!
Idag som 32+0:are ser värdena ut såhär:
Sf: 31
Vikt: 75,6 kg. Jag har gått NER 0,5 kilo men det beror med all säkerhet på magsjukan och att jag inte redigt kan äta lika mycket som tidigare.
Hb: 111. Bra! Jag ska fortfarande ta dem varje dag men det känns bra att tablettplågeriet har gett effekt.
P-glukos: 4,3
Blodtryck: 120/70
Hjärtljud: 142
Huvudet ligger numera neråt och det har jag också misstänkt. Dels så känns sparkarna som tydligast i övre kant till vänster om naveln. Hon kunde känna huvudet och det är rörligt. Men jag kände faktiskt när han vände på sig för någon vecka sedan. Jag satt i telefon med bonusbarnens mamma när jag kände hur hela magen ändrades och jag skrek typ rakt ut i luren att nu jäklar vänder han på sig!! Hon skrattade och sa att det känns verkligen speciellt! OJA!
Kärlek!
Uppdatering:
Kom på en sak förresten. Jag hade genomslag på ketoner i urinprovet och barnmorskan frågade om jag dricker dåligt men det tycker jag inte att jag gör. När jag kom hem googlade (såklart) och läste att det kan ge utslag i urinen om kroppen går i svält. Ja jo nog för att jag "svalt" under magsjukeperioden.. Jag är medveten om att jag äter mindre än vad jag gjorde innan, jag blir väldigt fort mätt och mår illa. En måltid kan bestå av en potatis och en halv lax. P.R.O.P.P.M.Ä.T.T
Jag småäter däremot mellanmål då och då.. jag vet inte vad jag kan göra mer?
Vecka 33 ( 32+0 )
Tjollahopp tjollahej så var det måndag igen. 32 + 0 idag och vad jag kan se i mina appar så har jag gått hela 80 % av graviditeten - galen känsla!
Jag har nu gått in i den åttonde månaden och har 55 dagar kvar till BF. Barnet är ca 43 cm långt och väger cirka gurka 2,2 kilo. Underhudsfettet fortsätter att lagras och den tjockar på sig. Fostervattenmängden ökar inte längre, det ligger på ca 1 liter och byts ut hela tiden. Barnet tränar "andningen" genom att andas fostervatten. Om bebisen är en pojke så vandrar nu testiklarna från bukhålan ner i pungen.
Jag känner mej väldigt trött under delar av dagen. Helgen har varit makalös, helt seg. Behöver ta en vilopaus någon gång då och då. Tog en promenad igår på ett par kilometer och jag fick såklart ont bak i höger fog men det var ändå ruggigt skönt att röra på sig. Jag känner mej förvånansvärt rörlig och smidig även att jag har det lite növvligt att ta mej i och ur soffan och säng.
Vissa dagar är värre än andra men i det stora hela så känns foglossningen bättre. Skönt!
Jag fortsätter att smörja magen varje morgon och kväll. Det har hittills klarat sig från bristningar och jag hoppas innerligt att det ska få hålla sig så. Navelontet kom tillbaka igår med dunder och brak. Det gjorde riktigt ont framåt kvällen och vid sammandragningarna fick jag stanna upp med det jag gjorde för att försöka slappna av och faktiskt andas igenom dem. Ont, ont. Jag blev orolig igen och ringde till förlossningen för att höra mej för angående detta. Även att jag kände mej löjlig så ville jag få lite lugnande besked. Fick prata med en barnmorska som inte tyckte det var något att hänga upp sig på, hon sa att det kan inte ha med bebisen att göra utan bara magmusklerna och dess försvagade område runt naveln. Jag kände att hon tyckte jag var löjlig. Allt hon sa var: Det är heeeeelt normaaaalt. Fasen jag börjar tro att det står i deras läroböcker!
Idag är det dags för tillväxtultraljud. Ska bli riktigt spännande att se hur moderkakan ligger och hur stor bebisen är. När jag var inne på förlossningen för en månad sedan just för det onda området kunde de se att moderkakan låg ända opp till livmoderns övre kant så det tyder ju på att den sitter på ett väldigt mycket bättre ställe gentemot vad den satt på tidigare. Bra, bra.
Efter ultraljudet ska jag åka och hämta bonussonen på fritids för att han ska få vara med hos barnmorskan. Han ville gärna följa med dit så det får han såklart.
Jag har nu gått in i den åttonde månaden och har 55 dagar kvar till BF. Barnet är ca 43 cm långt och väger cirka gurka 2,2 kilo. Underhudsfettet fortsätter att lagras och den tjockar på sig. Fostervattenmängden ökar inte längre, det ligger på ca 1 liter och byts ut hela tiden. Barnet tränar "andningen" genom att andas fostervatten. Om bebisen är en pojke så vandrar nu testiklarna från bukhålan ner i pungen.
 |
| Vecka 32+0 |
Vissa dagar är värre än andra men i det stora hela så känns foglossningen bättre. Skönt!
Jag fortsätter att smörja magen varje morgon och kväll. Det har hittills klarat sig från bristningar och jag hoppas innerligt att det ska få hålla sig så. Navelontet kom tillbaka igår med dunder och brak. Det gjorde riktigt ont framåt kvällen och vid sammandragningarna fick jag stanna upp med det jag gjorde för att försöka slappna av och faktiskt andas igenom dem. Ont, ont. Jag blev orolig igen och ringde till förlossningen för att höra mej för angående detta. Även att jag kände mej löjlig så ville jag få lite lugnande besked. Fick prata med en barnmorska som inte tyckte det var något att hänga upp sig på, hon sa att det kan inte ha med bebisen att göra utan bara magmusklerna och dess försvagade område runt naveln. Jag kände att hon tyckte jag var löjlig. Allt hon sa var: Det är heeeeelt normaaaalt. Fasen jag börjar tro att det står i deras läroböcker!
Idag är det dags för tillväxtultraljud. Ska bli riktigt spännande att se hur moderkakan ligger och hur stor bebisen är. När jag var inne på förlossningen för en månad sedan just för det onda området kunde de se att moderkakan låg ända opp till livmoderns övre kant så det tyder ju på att den sitter på ett väldigt mycket bättre ställe gentemot vad den satt på tidigare. Bra, bra.
Efter ultraljudet ska jag åka och hämta bonussonen på fritids för att han ska få vara med hos barnmorskan. Han ville gärna följa med dit så det får han såklart.
söndag 18 november 2012
Det onda runt naveln har kommit tillbaka igen
Idag har jag haft ont och har fortfarande ont runt naveln. Samma ställe som jag var och kollade upp en annan gång, rättare sagt den 19 oktober. Det är väldigt ömt och rör sig bebisen där runt så gör det väldigt ont. Hela magen stramar åt och jag får stanna upp i det jag gör för att andas tills det släpper.
Jag är väl egentligen inte jätteorolig eftersom jag har varit inne på förlossningen på grund av detta. Men ändå kan jag inte redigt släppa det och funderar på så inte det är något med navelsträngen....
Jag är väl egentligen inte jätteorolig eftersom jag har varit inne på förlossningen på grund av detta. Men ändå kan jag inte redigt släppa det och funderar på så inte det är något med navelsträngen....
lördag 17 november 2012
Igår skulle jag egentligen gått hem
Igår startade min gravidpenning. Jag går inte längre som sjukskriven utan laddar inför bebisens ankomst. Ytterligare ett mål på vägen! Check!
Jag ser faktiskt fram emot förlossningen nu. Föreläsningen gav mej nog mer än jag trodde till en början. Jag känner mej inte helt lika skrämd inför den. Jag menar skiter jag ner mej så gör jag det. Jag har tagit till mej mycket information genom vänner, internet, böcker med mera och att få se filmen igår + lite information gjorde det hela till att jag känner mej mer och mer redo. Det är två månader kvar nu och jag vill såklart gå tiden ut men jag kan ärligt säga att jag längtar för vår förlossning. Mycket märkligt! Jag längtar till vi får packa BB-väskan, jag kommer ju gå igenom den sjuttioelva gånger innan det är dags för avfärd, och att sedan vänta in dagarna. Åhh... spännande..!
Jag mötte en gammal granne i affären igår och hon blev jätteglad när hon såg bulan. När jag svarade att jag ska ha i januari så blev hon helt paff! - VA?! Du skojjar, det kan man inte alls tro! Du är inte stor!?
Det känns som jag har hört det tidigare. Det stör mej inte någonstans men det är tydligen inte bara jag och min man som tycker så. Jag känner mej förvisso större än vad bilderna visar med tanke på ont bäcken och att det trycker på neråt mer och mer. Osmidig. Det var inga jätteproblem med att knyta mina Converse men jag kör för det mesta med "skohorns-skor" och Uggs. Smidigast möjligt liksom. Det var mer bekymmer med att jag blev illamående och fick ännu mer sura uppstötningar av att hålla på och böka med skosnören än det var bekymmer med att komma åt.
Helgen är kommen och jag har som lite projekt att måla om en byrå som står i förrådet. Den blir bra att ha i kottens rum att ha kläder och bös i. Vi flyttade upp en stor röd matta igår och den gjorde sig jättefint i rummet. Jag har inte lagt ut någon bild på rummet va? Med den vitmålade vaggan?
Det kommer lite senare när allt är iordningställt. Det som fattas är som sagt byrån, lite tavlor på väggarna och en hängmobil över skötbordet. Annars är det mesta i fas, jag köpte en fleeceoverall förra veckan och likaså en lite tjockare mössa så i klädväg tror jag vi har rått i hamn. Möjligtvis är det någon lite tjockare smidig tröja att ha över body.
Jag ser faktiskt fram emot förlossningen nu. Föreläsningen gav mej nog mer än jag trodde till en början. Jag känner mej inte helt lika skrämd inför den. Jag menar skiter jag ner mej så gör jag det. Jag har tagit till mej mycket information genom vänner, internet, böcker med mera och att få se filmen igår + lite information gjorde det hela till att jag känner mej mer och mer redo. Det är två månader kvar nu och jag vill såklart gå tiden ut men jag kan ärligt säga att jag längtar för vår förlossning. Mycket märkligt! Jag längtar till vi får packa BB-väskan, jag kommer ju gå igenom den sjuttioelva gånger innan det är dags för avfärd, och att sedan vänta in dagarna. Åhh... spännande..!
Jag mötte en gammal granne i affären igår och hon blev jätteglad när hon såg bulan. När jag svarade att jag ska ha i januari så blev hon helt paff! - VA?! Du skojjar, det kan man inte alls tro! Du är inte stor!?
Det känns som jag har hört det tidigare. Det stör mej inte någonstans men det är tydligen inte bara jag och min man som tycker så. Jag känner mej förvisso större än vad bilderna visar med tanke på ont bäcken och att det trycker på neråt mer och mer. Osmidig. Det var inga jätteproblem med att knyta mina Converse men jag kör för det mesta med "skohorns-skor" och Uggs. Smidigast möjligt liksom. Det var mer bekymmer med att jag blev illamående och fick ännu mer sura uppstötningar av att hålla på och böka med skosnören än det var bekymmer med att komma åt.
Helgen är kommen och jag har som lite projekt att måla om en byrå som står i förrådet. Den blir bra att ha i kottens rum att ha kläder och bös i. Vi flyttade upp en stor röd matta igår och den gjorde sig jättefint i rummet. Jag har inte lagt ut någon bild på rummet va? Med den vitmålade vaggan?
Det kommer lite senare när allt är iordningställt. Det som fattas är som sagt byrån, lite tavlor på väggarna och en hängmobil över skötbordet. Annars är det mesta i fas, jag köpte en fleeceoverall förra veckan och likaså en lite tjockare mössa så i klädväg tror jag vi har rått i hamn. Möjligtvis är det någon lite tjockare smidig tröja att ha över body.
fredag 16 november 2012
Fredagsgott i soffan
Fyra familjemedlemmar ( fem.. ) popcorn, levande ljus och bulla upp med kuddar = fredagskänsla!
torsdag 15 november 2012
Första föreläsningen avklarad
- Jaha nu är ni väl kaffesugna va, säger den ena barnmorskan och jag tänker YES, det ska bli gött med lite fika!
- Vi kan säga 30 minuters paus och så ses vi här sedan, fortsatte hon.
Vad. Sa. Du?
Det var ett fattigt landsting. En ostfralla?
Jäjä, föreläsningen var okej, den gav väl inget nytt direkt, jag visste det mesta innan. Det kommer göra asballaont, det finns smärtlindring, jag kommer förmodligen be F fara och flyga och barnet kommer ut på ett eller annat sätt. Muffen kommer se ut som ett överkört vildsvin och jag blöder i ett par veckor. Ja jo.
Tre timmar, inkl halvtimmes paus, pågick det och jag hade skapligt ont i baken/svanken framåt slutet. Det var då inga preggovänliga stolar inte. Föreläsningen leddes utav min egna barnmorska och såklart satmaran som gjorde vårt RUL + det extra UL. Jag tror ho kände igen mej för hon tittade väldigt mycket på mej när hon pratade. Lite som att hon skulle häxkonsta över lite extra förlossningssmärta till mej som hämnd.. ha ha.
Det var det det. Nästa är om två veckor och handlar om amning och att bli förälder. Två veckor efter det är den sista och då ska vi gå båda två. Det är den föreläsningen som jag ser fram emot mest eftersom vi då får handfasta tips både F och jag. Han får en bredare bild av hur han kan hjälpa och stötta mej och jag vill lära mej hur jag själv kan påverka min situation genom att andas och slappna av rätt.
Förlossningsfilmen som visades var inte alls lika skrämmande som jag trodde att den skulle vara. Inget klabb och klet och heller inget Baloo-vrål. Den var fin och gav mej mest utav hela föreläsningen.
- Vi kan säga 30 minuters paus och så ses vi här sedan, fortsatte hon.
Vad. Sa. Du?
Det var ett fattigt landsting. En ostfralla?
Jäjä, föreläsningen var okej, den gav väl inget nytt direkt, jag visste det mesta innan. Det kommer göra asballaont, det finns smärtlindring, jag kommer förmodligen be F fara och flyga och barnet kommer ut på ett eller annat sätt. Muffen kommer se ut som ett överkört vildsvin och jag blöder i ett par veckor. Ja jo.
Tre timmar, inkl halvtimmes paus, pågick det och jag hade skapligt ont i baken/svanken framåt slutet. Det var då inga preggovänliga stolar inte. Föreläsningen leddes utav min egna barnmorska och såklart satmaran som gjorde vårt RUL + det extra UL. Jag tror ho kände igen mej för hon tittade väldigt mycket på mej när hon pratade. Lite som att hon skulle häxkonsta över lite extra förlossningssmärta till mej som hämnd.. ha ha.
Det var det det. Nästa är om två veckor och handlar om amning och att bli förälder. Två veckor efter det är den sista och då ska vi gå båda två. Det är den föreläsningen som jag ser fram emot mest eftersom vi då får handfasta tips både F och jag. Han får en bredare bild av hur han kan hjälpa och stötta mej och jag vill lära mej hur jag själv kan påverka min situation genom att andas och slappna av rätt.
Förlossningsfilmen som visades var inte alls lika skrämmande som jag trodde att den skulle vara. Inget klabb och klet och heller inget Baloo-vrål. Den var fin och gav mej mest utav hela föreläsningen.
Ett rejält mellanmål intagit, okej att blanda pepparkakor och
banan var inte speciellt lyckat, men det gick ner. Nästan.
Nu ska jag ut på stan en sväng. Jag ska på gardinjakt.
Snart dags för föreläsning
Om en timme ska jag åka upp till sjukhuset för att delta i den första föräldragruppsföreläsningen. Jag fick veta igår att det enbart var 11 anmälda, alltså 5 par och jag. F jobbar och jag kan gå själv, det gör mej ingenting. Däremot ska han vara med på den tredje och sista då partnern får praktiska, handfasta tips på hur han kan hjälpa och stötta kvinnan under förlossningsarbetet.
Idag ska det handla om att föda. Jag tror ärligt talat att han mår bättre utav att inte han går och ser den där förlossningsfilmen + att inte veta exakt vad som händer i vilket skede under arbetet. Han njuter ju inte direkt i sjukhusmiljö. Jag däremot som är undersköterska är ju av en annan typ, jag vill ju veta och se typ allt. Älskar sjukhusprogram och favoriterna är ju när man får se operationssår och skador. Jag är lite skev.
Hur som helst så ska det bli spännande. Jag hoppas det ger mej någonting. Åtminstone fika! ;)
Idag ska det handla om att föda. Jag tror ärligt talat att han mår bättre utav att inte han går och ser den där förlossningsfilmen + att inte veta exakt vad som händer i vilket skede under arbetet. Han njuter ju inte direkt i sjukhusmiljö. Jag däremot som är undersköterska är ju av en annan typ, jag vill ju veta och se typ allt. Älskar sjukhusprogram och favoriterna är ju när man får se operationssår och skador. Jag är lite skev.
Hur som helst så ska det bli spännande. Jag hoppas det ger mej någonting. Åtminstone fika! ;)
onsdag 14 november 2012
Magen och vi ska fotograferas
Nu så har jag bokat en fotosektion. Shit så spännande! Lördagen den 1:a december bär det av ett par mil bort och vi ska fotograferas alla fyra! Vi vill ha bilder på enbart mej, på mej och F, på alla oss fyra och på bara barnen. Ett bra samtal fick vi så jag tror vi är överens kring idéer och så.
Hon berättade att vi skulle få en skiva skickad till oss med alla bilderna ( 40-70 ibland mer) cirka en vecka efter fotograferingen. Så fort hade jag inte räknat med men det är ju bara toppen, då kan vi använda lite kort som julklappar!
Så kul! Jag är helt exalterad!
Hon tipsade lite om saker som jag kan ta med, personliga saker till barnen och t ex en utraljudsbild. Har också plan på att knyta ett brett sidenband runt magen. Åhh.. jag har hittat så många fina bilder på Google så jag vet inte vart jag ska ta mej till!
Wohoo!
Hon berättade att vi skulle få en skiva skickad till oss med alla bilderna ( 40-70 ibland mer) cirka en vecka efter fotograferingen. Så fort hade jag inte räknat med men det är ju bara toppen, då kan vi använda lite kort som julklappar!
Så kul! Jag är helt exalterad!
Hon tipsade lite om saker som jag kan ta med, personliga saker till barnen och t ex en utraljudsbild. Har också plan på att knyta ett brett sidenband runt magen. Åhh.. jag har hittat så många fina bilder på Google så jag vet inte vart jag ska ta mej till!
Wohoo!
Det där med att ligga
Jag har ett tag suttit och klurat på om jag skulle ta och skiva ner just detta inlägg. Men vill jag det? Ja. Njae. Eller va faan, man kan faktiskt hoppa över vissa sidor för det kommande barnet när han ska få ta del utav mammas böcker. Samtidigt som jag inser att det kanske är så pass stort att det faktiskt hittar sidorna själv och ljudar sig till L-I-G-G-A och G-R-A-V-I-D-S-E-X. Inte fan skulle jag som sjuåring vilja få reda på att mina föräldrar ligger med varandra. Det har man ju fortfarande svårt att ta in i huvudet även som 28-åring menar jag. Nu ligger ju inte direkt mina föräldrar med varandra, de har varit skilda i 19 år. Det var kanske det som felade?.. Nä ush, fy bort, bort.. radera huvudbilder.
Äh va fan. Det är en del av livet. Som vuxen ligger man med varandra. Vare sig man är 16 eller 67. Gravid eller ogravid. För det är just det som inlägget kommer handla om - att gravidligga.
Detta som man har hört så mycket om: Min kille tappade suget första veckan. Han tar inte i mej. Eller min gravida kvinna är som en kåt duracellkanin, hon vill hela tiden, jag får skavsår på ollat!
Ja, man k-a-n och ja man f-å-r ha sex hela graviditeten. Om allt är okej med livmoder och barn och hela mumindalen så är det helt okej. Sedan om man v-i-l-l och k-ä-n-n-e-r för det. Det är något annat det. På nätet skrivs det om det. I vänskapskretsarna pratas det om det. Det finns mycket tips och idéer.
* När magen är i vägen kan man ha sex bakifrån.
Jajamensan. Absolut. Men jag måste säga att det är lite skillnad från att som tidigare vara kåt, älsksugen och kunna ge sig hän åt sin partner mot nu under graviditeten då vi under många foglossningsveckor fick palla upp med kuddar och böka en stund för att jag skulle kunna ha höfterna i bra läge och när jag sedan stod där på alla fyra med magen hängandes kände jag mej inte direkt som en kåt flickvän som kunde vända mej om och säg ta-mej!
Snarare som Pumba i Lejonkungen.
* Man kan ha oralsex istället.
Jovisst.
Att ge min man - självklart!
Att få av min man - Nej tack! Hört talas om graviditetsflytningar?
Första tre månaderna mådde jag förvisso rätt illa och tröttheten satt som ett frimärke på röven men jag kände mej ändå som vanligt just på liggarfronten. F också. Lika gott och lika kåtbart. Dessutom mycket trevligare än då när vi behövde följa knullschemat. Nu kunde vi älska och ligga när vi kände för det och det var ofta.
Fram till mitten ungefär så var det i stort sett samma, bortsett från ett par skräckveckor när vi inte vågade med tanke på blödningen som kom i vecka 13. Både jag och F, men mest F, hade hjärnmonster om att vi skulle skada bebisen eller orsaka en ny blödning genom sexet.
Foglossningen kom i vecka 17, jag blev sjukskriven och blev mer eller mer störtsugen på min man. När han kom hem var det så jag fick hejda mej för att inte riva av hans kläder och våldta honom i hallen. Han som fortfarande hade kvar sina hjärnmonster i huvudet och kände att han kanske skadar barnet, att jag får ont med mera var inte riktigt i samma kåthetsgrad som jag. Men då och då lyckades vi få till det. Jag "led" nog mest under den perioden.
Nu när foglossningen har blivit betydligt bättre känns det okej att traska runt i sängen igen, okej Pumba är inte direkt känd för att på två sekunder vända och vrida sig som sin vän Timon. Men absolut.
Det blir mestadels skeden, något som fungerar bra för oss. Inte lika djupt som annars och mer lugnare. Man älskar mer som gravid. Inget nu-jävlar-i-min-låda-ska-du-få-åka-älskling.
Men är det som tidigare?
Nej det är klart att det inte är. Det är annorlunda. Det är klart som tusan att man tappar koncentrationen en smula när både jag och F kan se och känna barnet röra sig, att få sammandragningar mitt i eller att komma underfund med att jäklar var tuttarna skvalpar när jag står här på alla fyra och grymtar som ett hängbukssvin. Viljan, åtrån, lusten finns där men inte redigt känslan. Det är som att längta efter att få äta något riktigt gott, något som man saknar och verkligen vill ha. Man ser för sig upplevelsen men när man väl sitter där med den där goda middagen framför sig så infinner sig inte samma känsla till fullo. Det är precis samma mat men ändå annorlunda. Det fattas något.
Summan av kardemumman:
Jag älskar, åtrår och vill ha F precis lika mycket som innan graviditeten men jag längtar, och jag vet att vi är två om det, tills magen är borta och att vi får tillbaka det där rediga suget och känslan att verkligen vilja och kunna ligga med varandra igen. Utan att behöva tänka på mindre stötar, blödningar, lättorkad muff och fontanellsex. Jag längtar till jag återigen kan känna mej sexig rakt igenom och verkligen känna att vi bara är TVÅ i det här.
Äh va fan. Det är en del av livet. Som vuxen ligger man med varandra. Vare sig man är 16 eller 67. Gravid eller ogravid. För det är just det som inlägget kommer handla om - att gravidligga.
Detta som man har hört så mycket om: Min kille tappade suget första veckan. Han tar inte i mej. Eller min gravida kvinna är som en kåt duracellkanin, hon vill hela tiden, jag får skavsår på ollat!
Ja, man k-a-n och ja man f-å-r ha sex hela graviditeten. Om allt är okej med livmoder och barn och hela mumindalen så är det helt okej. Sedan om man v-i-l-l och k-ä-n-n-e-r för det. Det är något annat det. På nätet skrivs det om det. I vänskapskretsarna pratas det om det. Det finns mycket tips och idéer.
* När magen är i vägen kan man ha sex bakifrån.
Jajamensan. Absolut. Men jag måste säga att det är lite skillnad från att som tidigare vara kåt, älsksugen och kunna ge sig hän åt sin partner mot nu under graviditeten då vi under många foglossningsveckor fick palla upp med kuddar och böka en stund för att jag skulle kunna ha höfterna i bra läge och när jag sedan stod där på alla fyra med magen hängandes kände jag mej inte direkt som en kåt flickvän som kunde vända mej om och säg ta-mej!
Snarare som Pumba i Lejonkungen.
* Man kan ha oralsex istället.
Jovisst.
Att ge min man - självklart!
Att få av min man - Nej tack! Hört talas om graviditetsflytningar?
Första tre månaderna mådde jag förvisso rätt illa och tröttheten satt som ett frimärke på röven men jag kände mej ändå som vanligt just på liggarfronten. F också. Lika gott och lika kåtbart. Dessutom mycket trevligare än då när vi behövde följa knullschemat. Nu kunde vi älska och ligga när vi kände för det och det var ofta.
Fram till mitten ungefär så var det i stort sett samma, bortsett från ett par skräckveckor när vi inte vågade med tanke på blödningen som kom i vecka 13. Både jag och F, men mest F, hade hjärnmonster om att vi skulle skada bebisen eller orsaka en ny blödning genom sexet.
Foglossningen kom i vecka 17, jag blev sjukskriven och blev mer eller mer störtsugen på min man. När han kom hem var det så jag fick hejda mej för att inte riva av hans kläder och våldta honom i hallen. Han som fortfarande hade kvar sina hjärnmonster i huvudet och kände att han kanske skadar barnet, att jag får ont med mera var inte riktigt i samma kåthetsgrad som jag. Men då och då lyckades vi få till det. Jag "led" nog mest under den perioden.
Nu när foglossningen har blivit betydligt bättre känns det okej att traska runt i sängen igen, okej Pumba är inte direkt känd för att på två sekunder vända och vrida sig som sin vän Timon. Men absolut.
Det blir mestadels skeden, något som fungerar bra för oss. Inte lika djupt som annars och mer lugnare. Man älskar mer som gravid. Inget nu-jävlar-i-min-låda-ska-du-få-åka-älskling.
Men är det som tidigare?
Nej det är klart att det inte är. Det är annorlunda. Det är klart som tusan att man tappar koncentrationen en smula när både jag och F kan se och känna barnet röra sig, att få sammandragningar mitt i eller att komma underfund med att jäklar var tuttarna skvalpar när jag står här på alla fyra och grymtar som ett hängbukssvin. Viljan, åtrån, lusten finns där men inte redigt känslan. Det är som att längta efter att få äta något riktigt gott, något som man saknar och verkligen vill ha. Man ser för sig upplevelsen men när man väl sitter där med den där goda middagen framför sig så infinner sig inte samma känsla till fullo. Det är precis samma mat men ändå annorlunda. Det fattas något.
Summan av kardemumman:
Jag älskar, åtrår och vill ha F precis lika mycket som innan graviditeten men jag längtar, och jag vet att vi är två om det, tills magen är borta och att vi får tillbaka det där rediga suget och känslan att verkligen vilja och kunna ligga med varandra igen. Utan att behöva tänka på mindre stötar, blödningar, lättorkad muff och fontanellsex. Jag längtar till jag återigen kan känna mej sexig rakt igenom och verkligen känna att vi bara är TVÅ i det här.
tisdag 13 november 2012
Tidig morgon
Vaknar tidigt och är kissnödig. Så blir jag såklart hungrig också.
Sen kan jag inte sova utan går ner till vardagsrummet och upptäcker att Riskförlossningar visas på Sjuan.
Tittar med skräckblandad förtjusning och lipar nästan när den ena barnet föds. Går och hämtar en glasspinne i frysen och njuter av reaktionerna som lillkotten ger ifrån sig.
Jag älskar mitt liv och vår lille bebis där inne. Undrar vad det är för en filur..
Sen kan jag inte sova utan går ner till vardagsrummet och upptäcker att Riskförlossningar visas på Sjuan.
Tittar med skräckblandad förtjusning och lipar nästan när den ena barnet föds. Går och hämtar en glasspinne i frysen och njuter av reaktionerna som lillkotten ger ifrån sig.
Jag älskar mitt liv och vår lille bebis där inne. Undrar vad det är för en filur..
måndag 12 november 2012
Vecka 32 ( 31+0 )
O yeah, I´m alive. Jisses, det där var fan inget att hurra över. Både jag och F satt i soffan i lördags kväll och kände nästan samtidigt hur våra magar började göra ont och bubbla. Det slutade med att vi satt på dass på varsin våning och skrattade åt varandras ljud som ekade genom ventilationen. Då var det så komiskt.
Det var det inte vid 02 på natten då jag hade tömt mej från båda håll i ett par timmar. Fy faan för att kräkas. Jag är så sjukt glad över att jag undkom med endast två kräkningar under graviditetens början. Å då kom dem ändå i mitten någonstans. Jag avskyr verkligen att hänga över hinken och jag får kramper i halsen. Ush!
Magen var helt körd och jag fick många sammandragningar på grund av det. Till råga på allt levde parveln rövare där inne, låg inte stilla alls mycket under natten. Det gjorde så ont.
Igår var vi som två utsketna plommon både F och jag. Vidrigt. Idag är det lite bättre, jag hade världens energi på förmiddagen. Framåt kvällskanten så slog tröttheten till och vi fastnade i soffan. Segt. Trött. Slött. Lite varma mackor åkte ner i magarna idag. Ush, jag avskyr att ha magsjuka!
Finns det minsta lilla risk att vi åker på det igen så packar jag väskan och bor hos min moder ett par dagar. Detta vill jag INTE uppleva som gravid igen!
Vecka 32 idag, 31 + 0. Härliga veckor. Ja sammandragningarna kommer till som tätt. Eftersom jag troligtvis har träningsvärk i mina stackars magmuskler som jag inte har använt senaste halvåret så gör sammandragningarna ont. Bebisen börjar bli lång, han sparkar både långt ner i pullan så det ilar och gör ont och likaså uppe på revbenen.
Å så lite bilder..
Det var det inte vid 02 på natten då jag hade tömt mej från båda håll i ett par timmar. Fy faan för att kräkas. Jag är så sjukt glad över att jag undkom med endast två kräkningar under graviditetens början. Å då kom dem ändå i mitten någonstans. Jag avskyr verkligen att hänga över hinken och jag får kramper i halsen. Ush!
Magen var helt körd och jag fick många sammandragningar på grund av det. Till råga på allt levde parveln rövare där inne, låg inte stilla alls mycket under natten. Det gjorde så ont.
Igår var vi som två utsketna plommon både F och jag. Vidrigt. Idag är det lite bättre, jag hade världens energi på förmiddagen. Framåt kvällskanten så slog tröttheten till och vi fastnade i soffan. Segt. Trött. Slött. Lite varma mackor åkte ner i magarna idag. Ush, jag avskyr att ha magsjuka!
Finns det minsta lilla risk att vi åker på det igen så packar jag väskan och bor hos min moder ett par dagar. Detta vill jag INTE uppleva som gravid igen!
Vecka 32 idag, 31 + 0. Härliga veckor. Ja sammandragningarna kommer till som tätt. Eftersom jag troligtvis har träningsvärk i mina stackars magmuskler som jag inte har använt senaste halvåret så gör sammandragningarna ont. Bebisen börjar bli lång, han sparkar både långt ner i pullan så det ilar och gör ont och likaså uppe på revbenen.
Å så lite bilder..
söndag 11 november 2012
Frånvarandet
beror helt enkelt på att vi ligger i magsjuka. Att få det som gravid är nåt utav det jävligaste jag har varit med om..
Återkommer.
Återkommer.
fredag 9 november 2012
Näste man på tur
Så var det nästa man på listan. Igårkväll, på timmen tre dygn efter lillasyster, så åker storebror på magsjukan. Åh vad jag ryser längst med ryggraden när någon kräks. Men vad gör man? Jo man hjälper till och servar. Lustigt att vi vuxna inte har åkt på det än eftersom vi båda har varit aktiva i det. Men men.. när jag tänker tillbaka så klarade vi oss väldans bra förra gången de hade det, tror det var i februari. Då låg de däckade i över en vecka var med hög feber. Och vi klarade oss helt.
Denna variant verkar vara mycket lindrig. De har vaknat sent på kvällen och haft ont i magen och sedan kaskadkräkts. Det har fortsatt ett par timmar under natten för att lugna ner sig framåt 4-5. Sedan är det tröttheten och slöheten som hägrar. Man känner sig ju som ett utsketet plommon, helt klart.
Storebror är piggare men fortfarande slö. Lillasyster som varit på dagis igår och idag är helt återställd. De vuxna ser snabbt dubbelt av att återigen ha legat vakna i stort sett hela natten. Andra gången denna veckan. Vi skrattade gott inatt när vi insåg att detta bara är en mjukstart inför januari :)
Kidsen startar snart deras mammavecka och F och jag har vår ensamhelg. Det är inte många sådana kvar snart. Det tickar på minsann. Bäst att utnyttja dem till max nu innan kotten gör entré.
Men inte denna helg. Denna helg ska vi ta det väldigt lugnt. Sova och slappa. F fick en redig go flanellpyjamas utav barnen idag som Fars dags-present. Uppskattat - ja! Jag tror han kommer bo i den hela helgen!
Trevlig helg på er alla!
Denna variant verkar vara mycket lindrig. De har vaknat sent på kvällen och haft ont i magen och sedan kaskadkräkts. Det har fortsatt ett par timmar under natten för att lugna ner sig framåt 4-5. Sedan är det tröttheten och slöheten som hägrar. Man känner sig ju som ett utsketet plommon, helt klart.
Storebror är piggare men fortfarande slö. Lillasyster som varit på dagis igår och idag är helt återställd. De vuxna ser snabbt dubbelt av att återigen ha legat vakna i stort sett hela natten. Andra gången denna veckan. Vi skrattade gott inatt när vi insåg att detta bara är en mjukstart inför januari :)
Kidsen startar snart deras mammavecka och F och jag har vår ensamhelg. Det är inte många sådana kvar snart. Det tickar på minsann. Bäst att utnyttja dem till max nu innan kotten gör entré.
Men inte denna helg. Denna helg ska vi ta det väldigt lugnt. Sova och slappa. F fick en redig go flanellpyjamas utav barnen idag som Fars dags-present. Uppskattat - ja! Jag tror han kommer bo i den hela helgen!
Trevlig helg på er alla!
torsdag 8 november 2012
30 + 3
Kanske är det bara jag som ser eller så finns det faktiskt en liiiiten tunn gravidrand över hela magen. Säg att ni ser den. SÄG DET! Jag vill så gärna ha en sådan.. ha ha
Jag träffade en kvinna igår och köpte en påse med tyg utav henne. Färgglada och klatchiga mönster. Lapptäcket som jag sydde för någon vecka sedan gick åt det dystra mörka hållet tycker jag. Jag vill göra ett mer glatt! Så det blir att pula med det framöver. Även att jag tröttnade på att sitta och sicksacka runt varje liten lapp så är det himla kul när man äntligen får börja bygga rader se hur mönstret växer fram.
Om en timme har jag möte med psykologen igen. Fjärde gången. Just nu känns det som att jag inte vet vad jag ska prata om men vissa dagar känns det mer befogat. Jag har så lätt att spinna vidare på fel saker nu när jag är gravid. Okej jag har alltid haft den dåliga egenskapen men det har accelererat under sista halvåret. Som pregnant är man väl en aningens mer skev än normalt.. ha ha.
Dagens mage. 30 + 3. 66 dagar kvar till beräknad dag och jag vet inte hur många gånger varje dag som jag går förbi vagnen och antingen ler fånigt eller puttar lite på den. Har kommit på mej själv att stoppa ner handen innanför luftskyddet precis som om jag ska kika efter om han inte ligger där. Knäppis.
Tänk att lille kotten är ca 40 cm lång nu. Det är mycket ju. Den ska i princip bara lägga på sig vikten nu. Lille vän. Att du faktiskt finns där inuti mej. Om du visste vad du gör mej lycklig! Jag kan inte ens tänka mej hur det kommer kännas när du äntligen får komma ut och läggs på mitt bröst med pappa F vid min sida! Det är så sjukt mäktigt. Att jag kunde bli gravid! Det fanns inte i min värld innan.
Lille du, jag vill att du stannar året ut. Men samtidigt kan jag inte undgå att längta efter dej NU. Nu vill jag ha dej här hos oss. Nu vill jag sitta med dej i famnen och amma. Nu vill jag ligga i sängen och snusa in mej i din nacke. Åh bebisars nackar är magiska. Nu vill jag prova de där små kläderna som vi har köpt och som jag har sytt.
Jag träffade en kvinna igår och köpte en påse med tyg utav henne. Färgglada och klatchiga mönster. Lapptäcket som jag sydde för någon vecka sedan gick åt det dystra mörka hållet tycker jag. Jag vill göra ett mer glatt! Så det blir att pula med det framöver. Även att jag tröttnade på att sitta och sicksacka runt varje liten lapp så är det himla kul när man äntligen får börja bygga rader se hur mönstret växer fram.
Om en timme har jag möte med psykologen igen. Fjärde gången. Just nu känns det som att jag inte vet vad jag ska prata om men vissa dagar känns det mer befogat. Jag har så lätt att spinna vidare på fel saker nu när jag är gravid. Okej jag har alltid haft den dåliga egenskapen men det har accelererat under sista halvåret. Som pregnant är man väl en aningens mer skev än normalt.. ha ha.
Dagens mage. 30 + 3. 66 dagar kvar till beräknad dag och jag vet inte hur många gånger varje dag som jag går förbi vagnen och antingen ler fånigt eller puttar lite på den. Har kommit på mej själv att stoppa ner handen innanför luftskyddet precis som om jag ska kika efter om han inte ligger där. Knäppis.
Tänk att lille kotten är ca 40 cm lång nu. Det är mycket ju. Den ska i princip bara lägga på sig vikten nu. Lille vän. Att du faktiskt finns där inuti mej. Om du visste vad du gör mej lycklig! Jag kan inte ens tänka mej hur det kommer kännas när du äntligen får komma ut och läggs på mitt bröst med pappa F vid min sida! Det är så sjukt mäktigt. Att jag kunde bli gravid! Det fanns inte i min värld innan.
Lille du, jag vill att du stannar året ut. Men samtidigt kan jag inte undgå att längta efter dej NU. Nu vill jag ha dej här hos oss. Nu vill jag sitta med dej i famnen och amma. Nu vill jag ligga i sängen och snusa in mej i din nacke. Åh bebisars nackar är magiska. Nu vill jag prova de där små kläderna som vi har köpt och som jag har sytt.
♥
onsdag 7 november 2012
Jo jag är en tjockis
Höll på att garva ihjäl mej igår när jag skulle åka och handla och kommer ut till garaget.
Tack liksom..
In kom jag men det var lite lirkande och att sedan komma lagom in och då få med sig benet in.. ja herregud vad jag skrattade för mej själv..
Trött och slött
Hej och hå.
Nu börjar det ordna opp sig igen. I måndagskväll när jag och F satt i soffan hörde vi hur bonustjejen gnölade inne i sitt rum. F gick in för att se hur det var med henne och hon berättade att hon hade ont i magen. Han satt kvar hos henne länge och jag gick och lade mej. F kom upp senare och berättade att hon hade kräkts. Åh hej magsjuka - trevligt att råkas.
Det blev ett par rundor ner till henne för att hjälpa henne vid kräkningarna och hon berättade för mej vid sista gången att hon klarar sig bra själv, att hon inte behöver någon hjälp.
Hon fyller snart 6 år och är verkligen inte den som gnäller för något. Snutta.
Hela dagen igår var vi sega här hemma. Hon såklart efter nattens påfrestningar och jag och F (som Vab:ade) av förlorad sömn. Vi sov som skit under natten och jag tror jag fick fyra timmar sömn där framåt småtimmarna. Man blir lätt skev i pallet av sånt. Bonussonen som vi höll på ena husplanet och inte träffade sin syster på natten/morgonen åkte till skolan och vi andra gick här hemma som tre små zombies.
Idag är F på jobbet och jag och bonustjejen som är betydligt piggare idag har haft mysförmiddag. Vi har bakat kladdkakemuffins och varit på picknick ute i skogen. Måste ha frisk luft!
Vi valde dock ett par för låga stenar att sitta på så när jag skulle resa mej upp fick hon hjälpa mej. ha ha.. Smidigaste bruden i stan. När vi kom hem frusna och dana bytte vi om till myskläder, hämtade täcke och kudde och bäddade ner oss i soffan och kikade på film.
Snart dags för lite lunch och så ska vi hämta bonussonen på skolan i eftermiddag. Lugna gatan här idag också.
Inatt har jag sovit som en stock. Ändå är jag helt trött men det beror säkert på att graviditeten påverkar kroppen mer och mer nu. Lägg till ett lågt blodtryck och järnvärde på det. Även att jag har en liten mage så tar den emot när jag böjer mej framåt, det värker neråt mot pullan (foglossningen) och jag börjar få det növvligt med att knyta skosnörena, raka muffen och att ta upp saker och ting från golvet. När vi var i skogen och gick upp för en backe fick jag stanna både en och tre gånger, shit vilket taskigt flås jag har!
Upptäckte idag att jag har fått en rand över magen. Den går nerefrån pullan och ända upp till under brösten. Den är väldigt dov än så länge men så fräsigt. Jag har faktiskt gått och önskat mej en sådan, tycker det ser helmysigt ut..
Igår var det exakt tio veckor kvar till BF - WOW!
Nu börjar det ordna opp sig igen. I måndagskväll när jag och F satt i soffan hörde vi hur bonustjejen gnölade inne i sitt rum. F gick in för att se hur det var med henne och hon berättade att hon hade ont i magen. Han satt kvar hos henne länge och jag gick och lade mej. F kom upp senare och berättade att hon hade kräkts. Åh hej magsjuka - trevligt att råkas.
Det blev ett par rundor ner till henne för att hjälpa henne vid kräkningarna och hon berättade för mej vid sista gången att hon klarar sig bra själv, att hon inte behöver någon hjälp.
Hon fyller snart 6 år och är verkligen inte den som gnäller för något. Snutta.
Hela dagen igår var vi sega här hemma. Hon såklart efter nattens påfrestningar och jag och F (som Vab:ade) av förlorad sömn. Vi sov som skit under natten och jag tror jag fick fyra timmar sömn där framåt småtimmarna. Man blir lätt skev i pallet av sånt. Bonussonen som vi höll på ena husplanet och inte träffade sin syster på natten/morgonen åkte till skolan och vi andra gick här hemma som tre små zombies.
Idag är F på jobbet och jag och bonustjejen som är betydligt piggare idag har haft mysförmiddag. Vi har bakat kladdkakemuffins och varit på picknick ute i skogen. Måste ha frisk luft!
Vi valde dock ett par för låga stenar att sitta på så när jag skulle resa mej upp fick hon hjälpa mej. ha ha.. Smidigaste bruden i stan. När vi kom hem frusna och dana bytte vi om till myskläder, hämtade täcke och kudde och bäddade ner oss i soffan och kikade på film.
Snart dags för lite lunch och så ska vi hämta bonussonen på skolan i eftermiddag. Lugna gatan här idag också.
Inatt har jag sovit som en stock. Ändå är jag helt trött men det beror säkert på att graviditeten påverkar kroppen mer och mer nu. Lägg till ett lågt blodtryck och järnvärde på det. Även att jag har en liten mage så tar den emot när jag böjer mej framåt, det värker neråt mot pullan (foglossningen) och jag börjar få det növvligt med att knyta skosnörena, raka muffen och att ta upp saker och ting från golvet. När vi var i skogen och gick upp för en backe fick jag stanna både en och tre gånger, shit vilket taskigt flås jag har!
Upptäckte idag att jag har fått en rand över magen. Den går nerefrån pullan och ända upp till under brösten. Den är väldigt dov än så länge men så fräsigt. Jag har faktiskt gått och önskat mej en sådan, tycker det ser helmysigt ut..
Igår var det exakt tio veckor kvar till BF - WOW!
måndag 5 november 2012
Tredje brevet till mitt barn
Hej lille älskade vännen.
Nu är det mamma som skriver igen. Jag har redan så mycket känslor för dej så jag vet inte var jag ska börja hitta orden. Att nu få känna av dej mer och mer under dagen får mej att må så otroligt gott i hjärtat. De tidiga sparkarna har bytts ut mot bök och stök. Du ligger inte mycket still. Hoppas du inte är vaken dygnet runt sedan när du är hos oss :)
Jag kan känna hur du buktar ut med rumpan eller förflyttar en fot över hela magen. Det är bestämda men sakta rörelser och riktigt häftigt att känna av hur du ändrar läge. Ibland blir magen helt sned och det känns obehagligt innan du har funnit ett nytt läge.
Jag har fått låna ett angelsound av min kusin och pappa och jag har lyssnat på dej flera gånger. Åh vad mysigt att få höra ditt lilla hjärta slå. Igår fick även dina storasyskon lyssna på dej och de tyckte att det var riktigt häftigt! De pratar väldigt ofta om dej och längtar efter dej. De går in i ditt rum och fixar med dina saker och storasyster har bäddat ner sina dockor i din vagga. Jag är övertygad om att de kommer sitta länge, länge och titta på dej när du är här. De kommer vara som små barnvakter som reagerar vid minsta lilla pip som du ger ifrån dej. Älskade lilla du! Vad vi älskar dej alla fyra.
Om ett par veckor ska vi få göra ett extra ultraljud för att se så moderkakan har flyttat sig och att du växer som du ska. Vid förra läkarkontakten så var du lite mindre än genomsnittet och det är skönt att de har lite extra koll på dej. Jag längtar till vi ska få se dej igen. Du har vuxit mycket sedan förra gången. Vi hoppas också att du kan ligga så pass bra till i magen så vi kan lyckas klura ut vad du är för en parvel. Sära på benen för oss för vi så SÅ nyfikna!
Vi har valt namn men storasyster har sågat dem förslagen ordentligt och har sedan ett par veckor kallat dej för sin namnfavorit. När hon pratar om dej så säger hon det namnet och pussar dej godnatt varje kväll.
Du är idag 30 veckor gången och vi går in i vecka 31. Tiden går fort och snart är det jul. Lova att du håller dej kvar där inne till efter raketerna har skjutits upp. Okej? Det är onödigt att titta ut innan dess, det är så kallt :)
Må så gott älskade lilla vän! Vi ses snart!
Puss och kram Mamma
Vecka 31 (30 + 0) och lägesrapportering
Hej godingar!
Idag traskar vi in i en ny vecka, den trettioförsta i ordningen. Jag drömde inatt att jag och bebisen blev dödade igen. Dessa hemska mardrömmar, vad kommer dem ifrån?! När ska de sluta för de skrämmer verkligen skiten ur mej. Jag vaknade i ren panik och vågade inte gå upp och kissa så nästa gång jag vaknade hade jag en rejält sprängande kisseblåsa. Aj.
Ny vecka och jag tänkte jag skulle skriva ner lite hur jag hittills har ändrats i kroppen.
Illamåndet kan komma någongång ibland men det är ett tag sedan nu.
Jag äter mycket mindre portioner mat och blir proppmätt fort. Får som uppstötningar efteråt och vill helst bara gå och kräkas.
Järnvärdet låg sist på 104 och jag tvingar i mej Niferex och samkör med magpulverdrinkar. Det går sådär.
Jag får hela tiden höra att magen är liten, att man inte kan tro att jag bara har 2 ½ månad kvar. Jag gillar den, nej jag älskar den.
Håret på huvudet sitter kvar, tidigare har jag alltid fått en hel hårtuss i duschen men under graviditeten har jag knappt märkt av något sådant alls. Likadant på benen, dem behöver jag knappt raka längre. Skönt för det kan vara skapligt növvligt. För att inte tala om pullan, den behöver skötas om men jisses nu börjar det bli lite bökigt.
Min hy har blivit mer len tycker jag, jag har aldrig lidit av finnar eller så, har på sin höjd haft 5-6 riktiga finnar. Små små plitor som jag ändå måste pilla på kan jag ha men har inte haft alls mycket utav det heller under dessa månader.
Såg igår efter duschen att jag har fått ordentligt tydliga blodkärl på brösten! Stora blåa ådror! Brösten som också har ökat i storlek! Massor. Hjälp hur blir det med amningen? Dolly Patton, eller förlåt Parton!
Vad har vi mer.
Jo jag är täppt i näsan kvällstid och nattetid. Körde med Ovitrine ett tag men bad om något på apoteket som man får har regelbundet och jag fick en sort som allergiker tar. Minns inte namnet men det fungerar.
Jag smörjer magen med vanlig lotion varje morgon och kväll och har hittils inte en tillstymmelse till bristning, hoppas det håller i sig.
Jag har blivit varmare nu sista veckan och har börjat rata mitt duntäcke som jag annars sover med året om. Är en frusen skit till vardags men nu känner jag mej ganska varm och go (?). Det har börjat klia på kroppen. Mest på kvällen. På magen, på bröstet, på benen, på armar, på fötterna.. jag blir tokig.
Ja jo. Det kan låta som gnäll men det är det absolut inte. Helt enkelt en lägesrapportering.
Välkommen vecka 31. Idag är det 69 dagar kvar till beräknad dag. Uj uj.
söndag 4 november 2012
Förlossningstankar del 2
Förlossningen. Det känns inte längre lika främmande eller otäckt. Nog för att jag har mina orosmoln och så men det har smält in mer och mer. Jag började fila på ett förlossningsbrev häromdagen. Det känns lite långt till det är dags men samtidigt som en del av min bearbetning.
F gillar inte blod eller sjukhusmiljö och det är en bra grej att ta upp just i ett sådant brev. Så de kan torka av bebisen så mycket det går innan den läggs på bröstet med mera. Jag skulle vilja se moderkakan men det vill absolut inte F, bra för dem att veta så de inte bara flänger opp med den när den har kommit ut tänker jag.
Att ha ett brev känns mycket bra.
Jag skrev om mina tankar i ett tidigare inlägg och en del av det finns kvar men jag känner att ångesten inför att jag eventuellt kommer bajsa ner mej under förlossningsarbetet har minskat lite. Va tusan säger jag till mej själv, det kan väl inte vara så farligt. Det är vardag för barnmorskorna/undersköterskorna och om F far så illa utav det så är det hans problem. Eller mitt också ifall vi inte kommer kunna ha sex i framtiden.. ha ha..
Det är säkert ändå så mycket lukter i det där rummet så lite bajs kommer säkert bara vara toppen på snoppen. Fostervatten, blod, kiss, bajs, klet och slet. Jäjä..
Det som fortfarande är STORT orosmoment är krystningsfasen. Då jag ska ta i för kung och fosterland och bara vänta på att det säger RITCH och så har jag inte längre två hål utan ett. Stort. Hua. Jag kommer få panik i den stunden då det är dags att krysta. Jag känner det.
Jag skrev ner det i brevet och att mina önskningar är att få mycket, mycket pepp och tillit i det skedet och att barnmorskan ska göra det hon kan för att förhindra bristningar i pullangullan genom att hålla emot och se till att det inte går för fort. Ush, jag ryser på hela kroppen.
Jag bajsar heller fem hästalass på F än spricker från A till B och inte kan sitta på två månader och ha en hel korsstygnstavla i skrevet!
F gillar inte blod eller sjukhusmiljö och det är en bra grej att ta upp just i ett sådant brev. Så de kan torka av bebisen så mycket det går innan den läggs på bröstet med mera. Jag skulle vilja se moderkakan men det vill absolut inte F, bra för dem att veta så de inte bara flänger opp med den när den har kommit ut tänker jag.
Att ha ett brev känns mycket bra.
Jag skrev om mina tankar i ett tidigare inlägg och en del av det finns kvar men jag känner att ångesten inför att jag eventuellt kommer bajsa ner mej under förlossningsarbetet har minskat lite. Va tusan säger jag till mej själv, det kan väl inte vara så farligt. Det är vardag för barnmorskorna/undersköterskorna och om F far så illa utav det så är det hans problem. Eller mitt också ifall vi inte kommer kunna ha sex i framtiden.. ha ha..
Det är säkert ändå så mycket lukter i det där rummet så lite bajs kommer säkert bara vara toppen på snoppen. Fostervatten, blod, kiss, bajs, klet och slet. Jäjä..
Det som fortfarande är STORT orosmoment är krystningsfasen. Då jag ska ta i för kung och fosterland och bara vänta på att det säger RITCH och så har jag inte längre två hål utan ett. Stort. Hua. Jag kommer få panik i den stunden då det är dags att krysta. Jag känner det.
Jag skrev ner det i brevet och att mina önskningar är att få mycket, mycket pepp och tillit i det skedet och att barnmorskan ska göra det hon kan för att förhindra bristningar i pullangullan genom att hålla emot och se till att det inte går för fort. Ush, jag ryser på hela kroppen.
Jag bajsar heller fem hästalass på F än spricker från A till B och inte kan sitta på två månader och ha en hel korsstygnstavla i skrevet!
Bebisnamn
Men samtidigt så långt kvar..
Imorse låg vi alla i sängen och jag tog fram angelsound och lät bonusbarnen lyssna på deras kommande syskons hjärta. Det tyckte det var superhäftigt och jag kan bara hålla med dem - det är skitfräsigt. Det låter som ett tåg. Parveln bökar och bökar och jag undrar om han har sovit någonting idag.. ha ha.. jisses vad han håller på. Inte mej emot, jag älskar det. Fast jag måste säga att det är liiiiite jobbigt när man försöker sova eller när han inte verkar hitta en skön ställning, det får även mej att inte finna skön ställning. Känns som samarbetet oss emellan är sådär :)
Älskade lille vän. Bonustjejen har idag vikt kläder och bäddat ner sina dockor i vaggan, nattat dem och vaggat dem. Har varit länge i kottens rum och pulat med sakerna som står där inne. Hon och brodern kommer bli suveräna "barnvakter" och storasyskon! De ser fram emot bebisen väldigt mycket.
Jag och F har sedan länga bestämt ett pojk- och ett flicknamn men barnen har sågat dem totalt. De tycker de är konstiga eftersom de är norska. Bonustjejen har sedan säkerligen 1-2 måander haft ett helt annat namn som sin favorit och säger godnatt ..... till magen varje kväll. Han heter det enligt henne. Till en början blev vi lite full i skratt och tyckte att det var ju ett lite annorlunda namn men det har ändrat sig under tidens gång - nu gillar vi det jättemycket. Det känns helt enkelt som en liten ..... i magen.
Men samtidigt så gillar vi våra tänkta norska namn. Hm.. bra att ha lite på lager för det kanske inte alls är en sådan som vi har tänkt. Det kanske är någon helt annan. Kanske bonustjejens namn. Det märks helt enkelt.
Vad vi har tänkt tidigare och vad hon har som favoritnamn kommer jag inte avslöja förrän parveln är här...
lördag 3 november 2012
Livlig krabat!!
Lille vän.
Älskade barn vad du har börjat böka och stöka där inne. Vaknade inatt vid 04:30 och låg säkert i en halvtimme och upplevde ett bebisaerobic-pass! Herrejisses så han var i farten. Och inte bara långt upp eller nere vid pullan utan överallt samtidigt. Kullerbyttor frågetecken.
Likaså nu ikväll har jag legat i soffan och känt av hans tokiga aktivitet. F kände också och hela magen flyttas runt. Jag kan känna som om hela barnets rumpa (?) trycks ut t ex. Magen ändrar form helt. Eller som inatt när en fot eller hand ( det var något litet och hårt ) som flyttades över hela ovansidan av magen.
Riktigt fränt att uppleva men samtidigt lite obehagligt.
Livlig liten krabat minsann!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)