Målar lite

Idag målas det trappdelar. Eftersom vi tog bort spalje'n vid inflyttningen blev det till att bygga en egen trappgrind nu. 
Truls har satt upp händerna och sträckt sig upp/fram så det kändes som en akut grej! 
Frank byggde igår och jag står som vanligt för målandet, behövs ett sista strök bara. 

Uush, jag har redan tröttnat å då är den inte oppe än. 
För att inte tala om skåplås! Också något som behövs inom kort tid! Han är och far i köket, sliter upp kökslådorna och drar ut ett par meter plastpåsar. Men man lär ju bli knäpp på't! Vad man än ska ha så får man pilla in fingrar och grejja.. Jag lär ju slita tag i luckorna på ren vana.. få handtagen i näven.. 
Jag är ju lite yvig i mina rörelser, två eller tre gånger har jag tagit tag i en lucka och på nåt klurigt sätt fått loss den och fått fippla och fånga den i luften.. 

Barn och Malin-lås är nog inte så dumt när jag tänker efter.. 

En annan sak,
Jag håller mej på vikten, ligger nu 4 kg under före-graviditets-kilo. Nöjd! Känns dock som att man lär lägga på sig när amningen upphör men bara jag håller mej under 66,5 kg så känns allt helt okej. 

Så här lite har jag aldrig legat på. Jo förståss, men inte på flera flera år! Har legat på 68-71 i många herrans år. Gick ner till 66,5 före hormonbehandlingarna och har kunnat gå tillbaka till det nu efter. Skönt!! Väldigt skönt eftersom Pco som mitt kroppstrassel heter gärna gör att man lägger på sig lätt. Jag var rädd att jag skulle få kämpa med kilo efter förlossningen men de har bara ramlat av mej! 



Jag är nyfiken på hur mina äggstockar mår nu efteråt. Vore intressant att se om det är lika packat med äggblåsor som innan. Mensen kan som normalt dröja opp till ett år och jag tänkte jag skulle låta den få dit på sig sedan ska jag boka tid för att få mej en glutt och att få utskrivet Provera för att framkalla mensen lite då och då. 
"Bästa" med Pco är ju helt klart att slippa de där röda veckorna men det är inte bra att gå för länge utan mens. Med tabletterna kan jag välja vilken månad jag vill ha den.

Framtidsplaner..

Små saker. Små inviter. Små tankar. Små förslag.

Ja det kommer. De kommer och jag blir lika förvånad varje gång.

"Men om vi blir en till..."

"En till" sa han när Truls gjorde något väldigt charmigt.

"Vill du ha en lillebror eller lillasyster, Truls?"

Han har ett jobberbjudande på ingång. Ett stort karriärbyte. En redig chans till att utvecklas och göra något annat. Säljarjobb! Det innebär att han då kommer fara på vägarna mestadels av veckans tider. Kommer hem sent vissa kvällar och måste även sova över på hotell och grejer. Det innebär en hel del förändringar..

1. Jag kan inte gå tillbaka till mitt jobb eftersom det innefattar kvällar. Vi har ingen när och kär i den här staden så vi kan inte få uppbackning med barnvakt eller lämna/hämta på dagis m.m.
2. Barnen som nu är här på halvtid kommer då förmodligen att bo mestadels hos deras mamma och bara komma hit varannan helg.
3. Jag kommer få ta det mesta hemmavid.
4. Truls kommer verkligen växa upp som ensambarn! Han kommer få gå här hemma med sin gamla morsa.

Ett syskon. Det var Franks egna idé. En deal som han uttryckte det. För Truls skull. Att han har ett syskon att leva tillsammans med.
Blir det nytt arbete så måste jag ordna ett annat jobb. Tidigare var planen att Truls skulle börja på dagis i augusti 2014 och att då Frank skulle vara pappaledig maj-juni och ha semester juli. Jag skulle alltså börja jobba igen i maj och sedan ta inskolningen i augusti.
Men han kan ju inte ta ut pappeledighet om han får det nya jobbet. Dels så känns det lite halvt om halvt skevt när man fått nytt jobb och dels för att han kommer vara en av två som arbetar som säljare. Han ska ev. få en tjänst för att underlätta för den andra säljaren, ska han då be om 2-3 månaders pappaledighet direkt så klingar det inte riktigt bra.

Ingenting är klart ännu. Han ska på anställningsintervju om ca 3 veckor. Först då vet vi om detta är möjligt. Allt måste gås igenom i minsta detalj. Hade Truls varit lite större så hade detta inte varit några problem. Hade han redan startat på förskolan så vore det inga konstigheter! Om han får/tar jobbet så faller all tidigare planering.
Det är så många delmål som måste klaffa.

Bröder

Hittade ett utkast här i bloggen och måste såklart posta det.

Siri var trött en kväll tidigare i veckan och ville själv gå och lägga sig lite innan vanlig läggtid. Noah och Truls var fortfarande uppe så de fick en stund för sig själva. Truls som var matad för natten, ombytt till pyjamas och med ögon på halvstång satt i Noahs knä i säkert 15 minuter. Tyst låg han och tittade på Noah, pillade på honom och gjorde "trött-ljud". Noah gosade med honom och det redigt lös stolthet och jag-kommer-ta-hand-om-dej-lillbrorsan om honom. Så härligt att se. Värmande och oerhört fint.

Bilstol nr 2

Detta med att välja ny bilstol har varit ett Google-projekt i sig. Ena stunden känns den ena modellen klockren för att i nästa finna tycke för en annan modell. Valet låg mellan Maxi Cosi Mobi, BeSafe och Britax Two-way. Tillslut föll lotten på BeSafe Izi Kid X3 och vi hittade en bra på Blocket som vi var och hämtade i Jönköping igår. De får ju inte vara äldre än 5 år när de tas till ett nytt barn och denna var uttagen årsskiftet 10/11 så den fick det bli. Är i jättefint skick. Helnöjda är vi och Truls sitter kanon i den. Har dock bara testat den en kortare runda men det känns som att han kommer kunna sova gott i den.
En redig makkapär, ett mindre helvete att få fast, ingen stol man flyttar från bil till bil, men sitter sedan som gjutet.

Frank håller på med projekt: bygga trappgrind och jag hade tänkt att lägga mej på soffan nu när Truls äntligen behagade att somna, han storstrejade fm-luren. Men vad gör man? Jo gnor, fixar, plockar, sätter sig framför datorn och passar på..

Fanten is home

Förra torsdagen var jag på stan och härjade, var på Babyrytmiken och sedan på Stigs och lunchade. Någonstans i virrevarret så tappades Elefanten bort. Fanten som vi kallar den.
Inte för att Truls led, det var mer jag som tyckte det var förbaskat träligt att bli av med honom. Han som har hängt med sedan ett tag, varit ett utbrottsslagdjur i bilen, sovit bredvid Truls i sängen/vagnen och lite så. Barnen har gosat med honom och Truls.. ja han hörde helt enkelt hemma hos oss.

Borta. Puts väck. Springer inte alls.

Men så i fredagskväll pep det till i telefonen och Malin hade sett att en tjej hade lagt upp en bild på Facobook-loppisen!

FANTEN!!

Jag slängde mej på telefonen och ringde för att tala om att han tillhör oss! 

Nu är han äntligen hemma igen! 

Galet vad glad man blir över snälla människor som bryr sig. Den som hade lämnat in Elefanten till affären efter att ha hittat den på parkeringen och hon som la upp bilden för att hjälpa till! 

Syskon

Som jag önskar att Truls skulle få ett syskon. Ett helsyskon. Det är inte samma lika med halvsyskon. Han har ingen att dela "ja du vet ju hur mamma är.. ha ha.." med!

Före graviditeten var jag helt med på att det blir bara ett barn! Jag var ju helt övertygad om att jag inte ens skulle kunna få ETT barn! Jag var och ÄR stolt och nöjd över vår son! Han är mitt allt! Mitt ALLT! 

Men jag känner samtidigt ångest över att han är ensam. Ja jo men det blir han ju vare sig vi vill se det på annat sätt eller inte. 

Frank har varit fast besluten från allra första början om att det blir bara ett barn. Tredje och sista barnet.

Vi har pratat om detta vid ett par tillfällen eftersom det har dykt upp i form av ångest hos mej - att han aldrig kommer ha några helsyskon-band! De är dessutom 6 och 8 år gamla och kommer dra ifrån i ålder och mognad om ett par år och då kommer han verkligen vara den där lille pysen som hänger här hemma och inte får följa med på saker och ting för han är för liten! Då får han dras med sin gamle morsa och farsa. 

Förmodligen kommer han ses som en bortskämd liten filur också.

Hade han haft ett yngre syskon så skulle det se annorlunda ut. Han och den andra lille skulle ha syskonband och de skulle ha roligt ihop så samma nivå.

De stora barnen älskar sin lillebror, det är inget alls att klaga på. Men jag känner att han kommer inte kunna följa med på det de tycker om om ett par år. Då är han inte heller lika rolig att ha och göra med som nu när han leker och de fortfarande är i lekstadiet lite då de känner för det. 

Frank vill inte ha fler barn. Punkt slut. Det har vi kommit fram till ett par gånger. 

Men saker och ting har liksom mjukats upp lite grann. När jag hittade ett par bebis-bebis nappar i skåpet häromdagen sa jag förvånat att oj här ligger de här, de kan vi ju ge bort till någon som får barn sedan, fick jag till svar att nä men det kanske nästa barn kan ha. 

Va?

Eller när han satt och kikade på Blocket för ett tag sedan och visade mej en 7-sitsbil och sa att de här är inte så dumma att åka runt i ifall vi blir fler.

Va?

Vad gör du med mej karl?! Ena stunden säger du en sak och jag får ställa om hjärnan, tvinga den att inte sakna ett till barn men så kommer han med hintar eller "skämt", jag vet inte. Snurra inte till det för mej, tack!

Åtta månader

Åtta månader idag, stora killen! Full fart framåt är det som gäller och som han älskar att busa. 

Vi var på BVC igår för mätning och vägning. Den gamla BVC-tanta som jag gått till tidigare har gått i pension och det var väl för bövvelen på tin! Ush så usel kemi vi hade. Men denna var helt galet bra. Jag har för första gången haft ett samtal med en BVC-sköterska. På åtta månader. Det ni! Innan har det varit som på löpande band - hej hej ja lägg honom på vågen och sedan här på längdmätaren och för guds skull skynda dej att lägga honom på madrassen eller förresten vi kan mäta huvudet när han ändå ligger där han ligger jaha å han ser ut att må bra å han är nöjd å han växer och äter och här har du en ny lapp med nästa träff hej då. NÄSTA! Det var aldrig några frågor, bara påstående. 

Jahaa... hade jag några frågor.. näe.. det hade jag nog inte.. 

Nu satt jag inne hos kvinnan i säkert 10 (!) minuter och pratade om ditten och datten. Kändes direkt lite mer trevligt att gå dit. 

Men det var ett sidospår.. 

Truls väger nu 8280 gram och mäter 68,1 cm. Millimetrarna var hon tydligen noga med.. Han följer sin kurva fint, ligger en-två under medelstrecket. 

Som åttamåndadersbarn får vi väl skriva nu, känns inte som att vi har en bebis längre även att jag vill påpeka för Frank då och då att han faktiskt är en bebis.. Litet barn går han väl som nu.. 

• Han använder gåstolen lite mer och han har fått redig fnurr på hur man kör med den. Eller kör över med den. Tår verkar ge en speciell terrängkänsla. Vi har inget megakök så det är liksom rädda-sig-först-den-som-kan. Han maler rätt över annars.  
• Använder knappt några 68-kläder längre, vissa 74 är för stora medan vissa sitter jättebra. Har till och med fått använda vissa body i 80 för de visade sig vara smala i modellen. Ärmarna får dock vikas upp på både 74 och 80. Kort i kropp men rund om magen :)
• Han är betydligt mer närhetssökande, leker dock väldigt bra själv på golvet men ser han att vi går iväg eller om han sitter i matstolen/gåstolen och jag går ur hans synfält så blir han ledsen. Har även börjat bli mer mammig när vi är med andra barn, vill helst komma fram till mej, drar mej i benen och vill ta sig upp i knät. 
• Vissa främmande är väldigt skrämmande. Helst de som kör fram nyllet och säger hej! Å kanske till och med tar på honom. Hjälp!
• Vad han än får tag i så ska han slå med det. I bord, på golv, på oss. Ju mer ljud desto bättre.
• Sitter vi alla vid köksbordet så vill han överrösta med glädje/ill-skrik. SE MEJ! 
• Får små rånbitar på sitt bord och han kör med pincettgreppet och får in dem i munnen. Så gulligt. Speciellt när han behöver möta med tungan. 
• Är väldigt fascinerad av tår, sina egna och andras. Sitter mycket med sina fötter och pillar in fingrarna mellan tårna och äter på dem. Smaskens. 
• Snurrar tungan, spottar, och "kör bil"
• Härmar oss när vi gör "kör-bil-ljud" eller hostar/harklar oss. Tycker det är skitkul när vi gör ljud till honom.
• Blir jättejätteglad när Frank och barnen kommer hem. Spottar ut nappen om han har den i munnen och spricker upp i ett stort leende och yvar med armarna! Hela han skriker: heeeej! Är barnen/Frank i ett annat rum men ropar på Truls så vrider och vänder han sig om för att se var de är. När de kommer i synfältet så blir han jätteglad. Noah och Siri är jätteroliga att busa och leka med. 
• Nappen har han som vana att stoppa in åt fel håll, han biter runt det hårda handtaget och har mjukdelen utåt. Med flit. 
• När han blir glad och uppspelt gör han ett brett leende, kniper ihop med ögonen och fnyser med näsan. Så. Jävla. Sött.
• Ålar fort som attans på golvet. Går upp på händer och tår och står som ett upp och nervänt V. Har lyckats göra två riktiga krypsteg (!) men jag skrek till av förvåning så han blev nog lite rädd. Nu lär det väl dröja till jul eller nåt.. he he. 
• Sitter vi på golvet/soffan så tar han tag i oss och klättrar upp på oss. Likaså mot soffkuddarna, han går upp till stående mot dem. Släpper dock med flit. Har även tagit tag med båda händerna på nedersta trappsteget och försökt där också så till helgen ska det ordnas med trappskydd! 

Allt händer verkligen på en och samma gång och från ena stunden till den andra!

• Aj aj aj och Nej är väl vad jag kommer tjata dagarna igenom framöver. Han hajar till och förstår att det är något som han inte får ta/göra. Ibland går det att locka undan honom men ibland skiter väl han i vilket.. 
• Säger något som låter som "titta" och "hej" och "ma ma". Får även till en klockren "datt" ibland. Vet dock inte vad det är.
• Gillar sång och att läsa i böcker. Många gånger när han är kinkig eller ledsen blir han tyst och nyfiken om jag börjar sjunga. Nu går det bättre när jag duschar, tidigare tjöt han varje gång. Då stod jag där och sjöng och det lyckades underhålla honom en stund åtminstone. Sjunger som en kråka det gör jag men han gillar det. Han tittar in i munnen på mej och lyssnar intresserat. Vi har lånat böcker på biblioteket i ett par omgångar och läser för honom, vi vuxna men även Noah och Siri. Han sitter som ett ljus i famnen och lyssnar och klappar/slår på sidorna. Jätteroligt att han är så intresserad av det. Barnen tycker det är jätteroligt att sitta med honom så. 
• Titt-ut-leken är en stor favorit. Lägger vi en våtservett eller likn. över hans huvud och frågar var Truls är sliter han ner den och när vi säger Titt-ut så skrattar han från magen och slår ihop med armarna. Han tröttnar aldrig på det. 
• I badbaljan kan han nu sitta själv, eller ja, det är ju förbaskat halt men han har ändå stabilitet att sitta och pilla med tvättlapparna eller leksakerna. När han inte slår med armarna i vattnet, får kallsupar, vatten i ögonen men fortsätter ändå, lite hårdare, lite fortare. Som han älskar att bada! 
• "Pratar" mycket och länge. da da da da da ma ma ma ma datt datt da da datt. Är tyst när vi säger något och fortsätter när vi är tysta. 
• Ibland får han till det att titta på lampan när vi frågar efter den.

Mat och sömnrutiner.

Han ammas fortfarande dygnet runt, äter gröt till frukost och kvällsmat. Däremellan lyckas jag om jag har tur att få i honom lite smakportioner men det går trögt - åh så trögt. Han spottar så fort jag tar på honom haklappen! Lyckas jag locka in en sked så ska jag vara glad om jag har på mej linser den dagen. Jag hade behövt ha vindrutetorkare på mina glajjer. Gröten har gått hur fint som helst men även den har han börjat trixa lite med, han tar emot skeden men ibland sitter han med det i munnen och spottar sedan ut det. Och lägger opp ett asgarv. Är han dock redigt hungrig så äter han.
Jag har testat med morot, palsternacka, ärtor, broccoli, majs, potatis, kyckling, fisk, såser, med smör/olja, utan smör/olja, med kryddor, utan kryddor, att blanda flera sorter, att bara köra en sort. Blanda med päronpuré..  

Men han tvärvägrar. Tillslut kniper han ihop munnen och vänder bort huvudet. Kommer man med en sked med fruktpuré ( vilket han gillar stort, helst päron och katrinplommon, mango fungerar också ) så nuddar han läpparna och när han känner att det är frukt så gapar han stort. Men är det mat och det luktar så lite som ynkepytte om det så kniper han ihop som ett hönsarsle och spottar åt skeden. Jäkla finsmakare!

Jag har i flera omgångar stått och fixat mat, kokat, mixat och gått in för att göra mat till honom och när man för sjuttioelfte gången får en spott i ansiktet och man hela tiden hör: jaaameeen det koommer, bara leeek fram det så gjorde jag det - jag åkte till Kvantum och köpte två barnmatsburkar (!!) 

Det kanske är min mat som han ratar? Jag kanske gör fel? Icke då. Lika samma. Till och med köttfärssås och spaghetti som det känns att alla ungar slukar spottade han ut. Lite skönt faktiskt.. he he.
Så, ja maten är ju ett kapitel för sig, skittråkigt. Jag vill amma så länge det går men han behöver ju få i sig annat också. BVC-sköterskan var dock inte orolig för honom, han följer kurvan fint så det går ingen nöd på honom. Att han dessutom äter gröt 2 ggr om dagen är en god grund. Så det var tydligen bara att försöka leka med honom. Jo tack.

Sovrutinerna ser ut som det har gjort tidigare månader. 

Vaknar vid halv 7 - 7. Har ammats tidigare på morgonen, brukar bli vid 4-5. 

Går upp och äter frukost vid 8, gröt och FitLine-yoghurten. 

Sover förmiddagsluren ute i vagnen, 8:30-9:30/10:00.

Ammas vid 11-tiden och före eftermiddagsluren som han har ute i vagnen vid 13:30/14-tiden, sover allt från 30-90 minuter. Igår sov han dock i 2 timmar!?

Ibland ammas han vid 16, ibland får han gröt.
Vi leker äta-mat runt lunch och när vi sitter alla och äter middag efter jobb/fritids.

Han får sedan gröt vid 18:30. Badar efteråt och ammas innan läggdags och somnar strax efter 19. 

Sedan är det lite oroligt. Han har i ett par veckors tid varit närhetssökande. Inte velat ligga "vaken" när han ska sova utan har då blivit ledsen och inte kommit till ro. Därför han han fått somna i famnen efter amningen. Han är fortfarande vaken när han ätit klart men ligger och gungas i famnen, söker efter min hand att hålla i och gör go-ljud som bevisar att han myser och är redo att sova. Det tar inte mer än ett par minuter och så sover han. Lugnt och stilla. Vi kanske gör oss en otjänst med detta men jag har inte längre mage att låta honom ligga och böka och bli mer och mer orolig i sängen då vi tidigare bara har sagt godnatt och sedan gått ut och "väntat ut honom". Nu när han är så närhetssökande så kan jag inte höra hur ledsen han blir. 

Flera gånger under kvällen vaknar han sedan och är ledsen. Han är inte vaken utan somnar om när vi ger honom nappen igen. Det kan vara allt från en gång till 4-5. Ofta vaknar han till och kan inte komma till ro igen vid 22-23-tiden och får då ammas många gånger för att somna om. Å ja han hamnar mellan oss efter det. Sedan brukar han sova fram till 4-5 då han äter igen och sover till halv 7-7.

Ibland är det mer bök och ibland sover han natten igenom och vaknar inte förrän vid 4-5 och vill äta. 

 

 

Helgen

Nu ska vi se sa den blinde till den döve när den lame hoppa häck. Vad har vi för dag? Vad har jag inte skrivit ner här..? Ibland har jag glömt hälften för att sedan skriva nästa grej två gånger. Hej.

I fredagskväll kom Frank hem igen, han har varit i Tyskland på den årliga mässan. Ja.. industri.. metall.. maskiner.. typ. Stort som attans. Med sig hem hade han lite gott till kidsen och frugan fick en ny parfym, Diesel. Min sådan har varit inne på sista slatten ett tag nu så jag har snålat, alltså var det en väldigt uppskattad present från min sida!

 



Igår packade vi in kids, gröt, blöjor och for till Buslandet i Lagan. 30 minuter härifrån och inte så värstingstort om man jämför men helt klart dugligt. Truls fastnade för de stora bollarna och härjade loss rejält i en vadderat område. Han övade på att ta sig upp till stående genom att hålla i de stora kuddarna och lyckades flera gånger. Lite farligt kanske eftersom det inte gjorde något om man släppte taget... här hemma har vi inte direkt vadderade rum..
Han höll sig även i skyddsnätet och stod för egen maskin. Gungade fram och tillbaka. Skitnöjd! Riktigt roligt att se!

Idag har vi varit en sväng till Ikea, A6 för att fylla på med skor till barnen. Gympaskor blev det denna gång. Plus att Truls fick ett nytt sovdjur - en räv. Väldigt passande eftersom Ylvis har blivit en favorit i denna kåk! Gaaah..

Truls har länge stått på knä och händer och gungat. Knäna har han fått fram under sig men har bara lyckats fega fram en hand då och då. Han studsar in men knäna under sig, slänger sig ner på mage och skjuter sig fram. Fort går det.
Ikväll låg han på golvet i köket och helt plötsligt tog han två riktiga krypsteg. Jag bara skrek i köket så nu lär han väl inte ge sig på det förrän till jul nästa gång.. he he. Så galet häftigt! Jösses så fort allting sker! Nyligen satt han på golvet och pillade på en leksak, nu är han betydligt mer lurig och man får hela tiden ha koll på var han är. Å värre blir det.. och roligare!

Har så svårt att se för mej honom gående! Eller som ettåring - det är en galen tanke! Om 4 månader fyller grabben ett år! VADTUSANHÄNDE?!

Himla bra med facebookloppisar förresten. Igår köpte jag en POP-fleecejacka och ett par ME&I-hängselbyxor idag. Inget fel alls på grejerna, dock inte årets modell - men vad i hela friden gör det!?

Fanten är borta!!

När jag och systeryster var i Ullared i somras köpte jag en Elefant till Truls, Fanten! Den har han haft vid läggdags. Har dock inte haft nytta för den förrän de senaste veckorna. Eftersom han är lite närhetskrank har den varit en perfekt kompis att ha under armen när man ska sova.. 
Han har även hängt med i bilen och fått utstå mycket våld när Truls har tröttnat av bilfärden.. 
Likadant i vagnen. 

Han var med på långpromenaden i förrgår. Igår var han med i bilen/vagnen på babyrytmiken. Efteråt gick jag och två mammor och lunchade på Stigs, vi ställde vagnarna vid entren och satte oss längre in. 

Inte förrän till kvällen upptäckte jag att Fanten saknades. Kikat igenom bil, väskor och kåk.. 

Antingen har han lyckats hoppa ur vagnen under promenaden från eller till bilen/Stigs eller så har nån fräck jäkel kidnappat honom, antingen på babyrytmiken eller på Stigs! 

Ett lejon får vikariera som nattkompis..

Senaste dagarnas projekt

Mönstren som jag använder mej utav kommer från Hanne Meedom´s Barnkläder 0-3 år. Byxorna som jag har sytt tidigare har jag dock ritat upp mönster till själv. Meedom har en väldigt bra grundmönster, dock får man ju ändra lite hit och dit. Det finns form 1, 2 och 3 beroende på tajthet. Tröjorna som jag sydde till Truls var form 1 och de sitter bra nu men blir det fler så ska jag testa att göra form 2 + öka längden lite.

 

Var ju helt enkelt tvungen att sy ett par matchande byxor till Truls tröja och mössa. Storlek 74, form 1. Bra i passform men jag fick rita om mönstret lite. Det känns som att man får fixa och trixa med de flesta mönster för att få det så man gillar det.

Så var det ju det här med dregglisar. Dregglisar till förbannelse men ändå har man inga torra eller rena! Jag testade att sy en för ett tag sedan men den vart inte bra någonstans. Nu ritade jag ett mönster, gjorde om och sydde, ritade om, sydde och ritade om igen.. Jag vet inte om jag är helt nöjd ännu. Men det är på rätt väg åtminstone. Övertyget är Jersey och undertyget är fleece för att hålla tröjan under torr åtminstone. 

I tygaffären här i stan hittade jag en stuvbit i detta underbara tyg. Jag gjorde tröjan i 74 men ökade runtom. Tyvärr tänkte jag mej inte för så jag ökade runt halsen också. Puckolainen. 

Tröjan motsvarar nog en 80 för den blev stor. Men den som väntar på något gott... 

Mamma Fjant

Vi måste, MÅSTE, bygga igen trapphelvetet! 
Frank är i Tyskland, åkte igår morse och kommer hem imöra. 
Igår släckte jag nedervåningen tidigt och befann mej enbart på övervåningen. 
Likadant ikväll men orutinerat så glömde jag ta med tandborste och tandkräm opp så jag fick gå ner och hämta. Idiot. 

Jag väckte halva radhuslängan när jag sedan elefantklivade upp för trappan. 

Vi har spjälsängen ståendes en halvmeter ifrån min sida av sängen så att jag lätt kan gå förbi men det är inte bara fördelar med det. Jag måste med andra ord sätta ner en fot i golvet när han vaknar om natten. Tääänk om någon skulle slita tag om fotleden. 
Jag skulle trilla ihop och dö på fläcken! 

Truls ligger där i sängen och sover så gott. Kan han inte vakna och komma och hålla om sin gamle morsa? 

Jag vet inte vem av oss som är 8 mån och lipar när en viktig person inte är i närheten.. 

Åh, han rörde sig! 
Kan jag strääääcka mej kanske..

Höstpromenad

Idag har vi tagit en redig rackarbajsarpromenad! Eller två, rättare sagt! Malin frågade om jag ville följa med till hennes vän och äta lunch med andra mammor och kottar. Oj tänkte jag, kan man bara hänga med så? Men det kunde hon lovade hon och det var riktigt trevligt! 4 mammor och kottar mellan 5-12 månader som överröstade varandra och härjade loss på golvet. De lyckades synka varandra och sov allesamman samtidigt så vi kunde sitta ner en stund i lugn och ro. 

Jag har gått över 1 mil idag! Tjejen vi var hos bor nämligen en bit utanför stan. Mitt ute i kossebajslandet. Jag gick hemifrån halv nio imorse, mötte opp Malin vid 9 och traskade iväg och kom fram en timme senare! 1 ½ timmes promenad i riktigt skön höstluft! När kottarna hade sovit middag och blivit tankade vid 16 satte vi kurs hemåt igen den promenaden tog bara en timme eftersom det är nerför i stort sett hela vägen. Dit var det då såklart tvärtom o fy fläen sicken taskig kondis jag har! 

Sammanlagt 2 ½ timmes promenad! 

Jag är stort besviken om jag inte har rumpträningsvärk imorgon med tanke på dem backarna! Hujedamej!

Jag är så glad att jag vågat ta kontakt med nya mänsker.

Och att de inte verkar tycka att jag är så hemsk att leka med.. he he.

Man kan inte innan man har lärt sig.

I helgen har mamma och Tommy varit hos oss. Det går ett tag mellan gångerna vi ses men så det värmer när det blir av. Truls som är i tykänsloåldern brukar bli lite ledsen när det kommer nya människor men det la sig fort när han såg att det var mormor! Vi hängde på stan i lördags och i söndags tog mamma, jag och Truls oss en tur till Ikea.

Tanken var att vi skulle åkt till Jönköping och tittat på en ny symaskin till mej eftersom den jag syr på inte redigt vill som jag vill. Då svängde vägen men inte faan svängde Pekka.. Lite så.
Men det blev ändrat när jag istället fick låna mammas heliga makkapär. Hon insåg väl att jag har mer nytta av den än hon just nu..

Åh! Jag har dött och uppstått i symaskinshimlen ta ma tusan! Helskotta så goer att köra på! Sömmarna tickar på och jag behöver inte oroa mej för att det ska tjoffsa ner tyg i undertrådsrummet, slå av nålar till höger och vänster, slita av tråden 567 ggr/plagg eller behöva sitta och gissa vilken trådspänning jag har eftersom ratten har gått sönder. Mitt i en söm kan den slå slint och få för sig att ändra trådspänning eller bygga trådbo på baksidan. Ska man sy en viktig söm som ska synas vill man lita på att det blir fint men med den förra maskinen var det ett under om den inte hoppade över eller gjorde dubbelvolter emellanåt. Plus att den lät som om den skulle lyfta från bordet när som. Dessutom kunde den stå och låta weeeeen när man började sy med den, fast den sydde liksom inte utan stod mest och väntade på.. nåt.

Mammas makkapär är en Husqvarna Viking Lily 555. Lugnt och metodiskt matar den fram. Inte KABOM KABOM KABOM vid varje nål-nerstickning. Jag nästan satt och blundande när jag sydde på den andra för jag tänkte snart smäller det och så sitter jag där med en nålspets i ögat..

 



Igår började jag sy på den, kände på sömmarna, hur inställningarna skulle göras m.m. Det är en datoriserad makkapär så det är väldigt roligt att pilla på den. Har dock inte vågat mej på mer än standard än så länge, men jag ska försöka få till att kunna skriva bokstäver med den..

Jag är inte van med trixet att sy tröjor men det är något som man lär sig med tiden. Man kan inte förrän man har försökt ett par gånger och sett misstagen. Gör om gör rätt. Eller på ett annat sätt.
Felet med de här två första var helt klart mudden i halsen, på den översta gjorde jag efter vad jag har hittat på nätet, att ta 75 % av måttet runt men det blev ändå stort. På den andra tröjan minskade jag 1 cm men det blev ändå lite buckligt i överkanten. Namnlappen satte jag i sidan av tröjorna, fållade den första i ärmar och nertill och sydde i ärmmuddar i den andra.

  

På den två andra ökade jag lite på längden, minskade mudden i halsen ytterligare och satte növvlas-lappen i nederkant istället, vilket kändes bättre! Lite mer pul eftersom dekorsömmen ska gå kant i kant på avigsidan och då måste det passas in så dekorsömmen går i överkant på namnlappen på översidan. Men det blev fint tillslut.
På den sista, den gröna testade jag att sy kantband av muddväv. Har man ingen bandkantare så får man göra det manuellt, helt okej för att vara första gången men jag såg ju helt klart hur jag skulle kunna göra det på ett bättre och smidigare sätt.



Tröjmönstret är från Hanne Meedom, 0-3 år, storlek 74.
Tygerna är från Ohlssons tyger och muddväven från Stoff och stil.

Helt klart något som kommer göras framöver istället för byxor. Finns många fina varianter, jag gjorde ett försök till farfarsknäppning igår men det såg ut som skit. Trots bra tuturial på bloggar så lyckades jag nog knöla till det. Vill även lära mej hur man gör med kantband vid slut/hörn. Får sätta mej om kvällarna och Googla detta. Lite svårt att koncentrera sig när man har lillplutten vid sidan om. Och ska man passa på att göra det när han sover så kan man ju ge sa sjutton på att han nöjer sig med en powernap!
Tröjorna började jag sy igår när Frank kom hem och sedan fastnade jag framför datorn och symaskinen. Halv tolv kikade jag på klockan och insåg att ju senare det blir desto trögare blir jag.

Riktigt kul att ha gjort egna tröjor och att kunna ha egen lapp på. Idag på babysången i Svenska kyrkan hade Truls på sig det blå bil-setet och det var fler som undrade var jag hade köpt dem. Sånt är roligt!

Så var det helg igen.

Här har vi varit igång sedan tidig morgon. Truls ligger på framsidan och sover sin förmiddagslur.

En till pappa, en till mamma och en till Truls. Han har dock inte kommit underfund med hur man dricker ur nappflaska så han biter mest på den och får på så sätt i sig lite grann. Bästa är ju helt klart att smaka på mammas..

I torsdags mötte jag upp Malin vid simhallen och vi badade med småkillarna.

 

Jag ska försöka få till ett badhusbesök i veckan.. han älskar det verkligen!

Om ett par timmar kommer mormor och Tommy hit! Åh vad vi längtar efter dem! Mormor har även med sig en redig makkapär! Det kliar i mina fingrar redan!

Truls rum

har länge stått som ett halvdant projekt. Nog för att vi målade klart och la golv och så innan han kom men det har sedan blivit lite utav ett skräprum. Det har återigen fått sin ursprungliga mening - garderob. In me allt å stäng döwwa...
Men inatt kom jag på´t. Som vanligt när Frank är iväg somnar jag aldrig innan han kommit hem, mörkrädsla och ansvar över alla kycklingarna ligger till grunden.
Så jag låg där och funderade lite allmänt över livet. Ett hobbyrum. Truls rum! Det hade varit alldeles lysande att ha ett krypin där man kan ha dator och symaskin uppställda. Slippa dra fram papperskassar och maskin, leta fram alla miljarders tillbehör, var la jag måttbandet nu igen, men visst sjutton hade jag väl mer vit sytråd. Batteriladdaren till kameran, var den inte här nyss..
Lite så.

Slippa plocka fram och framför allt plocka undan allt från köksbordet. Så trist om man är halvklar i ett projekt och så ska man ställa sig och laga middag och behöva städa undan det mindre kaoset i köket. Man tappar rätt fort då man sedan måste starta igång igen.
Innan har jag suttit vid skrivbordet i vårt sovrum och sytt men då har jag fått göra det på dagtid eller när Truls sover utomhus. Sen är det rätt träligt att ha massa bös liggandes framme i sovrummet, ser inte så hemskt roligt ut.
Likadant med datorn, den ligger överallt och ingenstans och jag kan inte sitta och blogga i sovrummet om kvällarna när Truls sover. Att ha den framme i köket där jag hela tiden måste stoppa undan den eller i vardagsrummet håller inte.

Så.
Idag har jag rensat och slängt opp en himla massa bös på vinden, bytt plats på vaggan som stått i Truls rum och istället placerat skrivbordet där inne. Så länge han knoppar inne hos oss så kan jag ju lika gärna utnyttja rummet till annat!





 

 

Mina minnesskåp. 

Tiden före och tiden efter.

 

Onsdag

Både igår och idag har jag gått morgonpromenad samtidigt som kidsen har cyklat till skolan. Jätteskönt att ha den vardagsmotionen fixad och klar så pass tidigt och för dem också, bara bra att öva och få smak på vad som komma ska om ett par år. Noah och Siri är himla bra i trafiken, de har god koll och cyklar en bit och så stannar de antingen vid nästa korsning eller när de tycker att luckan till mej har blivit för stor.
Igår blev det 3 promenadrundor för mej, skolrundan på morgonen, till öppna förskolan på förmiddagen och sedan hämta kidsen på eftermiddagen.
Idag blev det två rundor och jag har sedan i måndags traskat över 2 mil! Tänk om man kunde hålla i detta nu. Jag skende ju omkring som en tok i våras men sen slappade jag efter ganska rejält under sommaren..


På hemvägen igår stannade vi till vid Biblioteket och lånade med oss ett gäng böcker. Jag gillar att vara på Bibliotek, att bara kunna sitta där och bläddra. Det är lugn och ro och överallt har man massa kunskap runt sig. Jag satt ofta på Biblioteket i Mariannelund och Nässjö när jag gick i grundskolan/gymnasiet.
Det är så skönt att kunna behålla böckernas värde när vi i dagens samhälle stressar och skener omkring i den moderna utvecklingen. Att slå i Nationalencyklopedin är ju inte direkt det man gör längre när Google finns t ex.
Vi läser för kidsen varje kväll, de vill det, det är viktigt att göra sägs det och att sitta tillsammans i sängen är ett jättemysigt avslut på dagen. Jag har läst för Truls ett tag också och jag hoppas att jag ska få göra det på kvällarna med honom också sedan när har blir större.

Siri är hos sin mamma inatt och Frank kom hem från jobbet och åkte i stort sett igen, han är på jobbmiddag med någon leverantör så Noah, jag och lillfis har hängt här hemma idag. Vi gottade oss med lite Ice Age-film och prat på tu man hand när lillfisen somnat. Han är åtta år och samtidigt som han har en fot i leklivet så har han en stor fot i vuxenvärldstänket. Denna lilla man som är så mån om allt och alla och ska tänka lite för mycket ibland. Det är så man vill ruska om honom ibland och tala om att tänk lite på dej själv unge! Ha inte dåligt samvete för det ena och det andra.. som barn till föräldrar på två håll är det inte lätt alla gånger..
Han satt tyst vid kvällsmaten och så frågade han om jag inte hade några frågor till honom.
Jag vet att Frank och han har pratstunder vissa kvällar där Noah får fråga Frank fritt om vad som han kan komma på, något han vill lära sig eller varför saker och ting är som det är..
Så jag antog att det var det som han fiskade om med mej.

Jag svarade att jag inte hade några direkta frågor till honom och frågade ifall han hade några. Han satt tyst och såg lite finurlig ut. Jag berättade då att jag var ungefär lika gammal som han är nu då min mamma och pappa flyttade ifrån varandra och jag märkte på honom att det var åt det hållet han ville komma..

Han berättade hur det gick till när Frank och hans mamma inte längre ville bo med varandra. Jag frågade hur han känner att jag är med i hans familj nu och han svarade att han tycker bra om mej, att jag är snäll. Jag frågade om han kände så redan från början men då svarade han att han inte gjorde det. Att han då ville att hans mamma och pappa skulle bo tillsammans och att han tänkte mycket på det som var på den tiden. Att han inte var arg men att han var ledsen.
Vi pratade en stund om det och jag berättade att jag också var både arg och ledsen när jag var liten och att jag ville att mina föräldrar skulle bo tillsammans så som de flesta av mina kompisars föräldrar gjorde, men att jag med tiden också ändrade mej och tyckte att det var kändes okej tillslut.
Jag sa att även att jag inte är hans mamma eller pappa så finns jag för honom och Siri, jag är en vuxen som man kan luta sig mot, fråga vad som och som man kan ha som extra trygghet.
Han sa att det var bra och att han tyckte det var skönt att både jag och hans mammas sambo finns för honom och syrran.

Ja vad säger man. Små människor. I stora människors värld.





På tal om små människor. Den minsta i familjen har kommit i någon närhets-fas tror jag, han som tidigare gick att lägga i spjälsängen och kunde lämnas ensam en stund innan han med vår sällskap tillslut kunde somna, ibland helt själv också. Nu är han som ett plåster, blir orolig när man lägger ner honom och vill helst ligga och amma tills han somnar i famnen. Han vaknar flera gånger på kvällarna och är ledsen. Fyra gånger ikväll. Går man till honom och stoppar i nappen så blir han lugn och somnar om men han sliter tag i våra fingrar precis som: lämna mej inte. Tidigare när han har vaknat om nätterna så har jag ibland lyckats att bara ge honom nappen och så har han somnat om men nu kommer han inte till ro längre utan behöver ammas och sedan sova mellan mej och Frank. Vissa nätter har jag inte behövt amma honom utan han har kommit till ro direkt som han kommit i vår säng.
På dagarna blir han emellanåt ledsen när jag går ifrån honom. Ligger han på golvet med sina saker och ser att jag går iväg kravvlar han efter och sitter jag med honom så ska han bara opp i mitt knä.
Det är någon period han är i och behöver han närhet så får han det. Snutte.

Nu ska jag stänga ner denna makkapär, ta en kvällsdusch och krypa opp i soffan med andra delen av Mr Grey. Jag fick låna dem två sista av ena grannen. Jag har redan malt igenom nästan 100 sidor och jag är lika fast igen. Å ena sidan vill jag hångla opp Mr Grey å andra vill jag slå´n redigt ordentligt på käften. Jag har nog aldrig varit så ivrig på att läsa en bok som dessa!

 

Gör om. Gör rätt.

Vardagsmotion en tisdag som denna. Smådroppar föll oppifrån men fram med regnbrallor, cyklar och vagnskydd - mot skolan och morgonpromenad! 

Gött. 

Trist bara att de råkar ha världens mest förvirrade bonusmorsa! Inte nog med att vi vid skolan insåg att vi hade med oss cykelnyckeln men glömt själva låset så upptäckte jag när jag kom hem att Siris väska låg kvar under vagnen! 

Känner man sig usel?! 

Ska dock på öppna förskola vid 10 så jag kan styra opp det då..

Små ( stora ) etapper

Måndag och ny vecka. Som alla skriver. Som om någon har råkat missa det. Jag och Truls klev upp vid halv åtta och åt som vanligt frukost tillsammans, han sin lilla skål med gröt och jag morgondrinken m.m.
Solen sken som hundan men jag har återigen lyckats bryta av termometer-sladden i köksfönstret så jag vet inga grader längre. Men det både såg skönt ut och var det. En rask 45-minuters promenad staden runt blev det. Truls somnade halvvägs och sov sedan en stund ute på framsidan. Som han sover gott ute. ( speciellt när jag får in hans sovtider efter grannfrugans arbetstider.. gaaah )

Ska ta och slänga ut lite prylar på Facebookloppisen nu, himla bra. Kostar inget och så finns det mesta i stan eller någon mil utanför.

Truls har stått på knäna med händerna i golvet ett tag nu och gungningarna är både snabba och hårda. Knäna har han lyckats flytta fram men händerna har varit kvar. Förra helgen började han dra sig upp genom att ta tag i oss/våra kläder/soffkuddar och gick upp på fötterna. Och igår låg han på köksgolvet, gick upp på händerna och knäna och flyttade båda händerna fram men knäna var kvar.

Det kommer i etapper. Stora moment minsann!

Enögd fara

Jag har ju glömt att berätta om min krock häromdagen. Med katten. Javisst vettni.. tjong sa det och jag tror han blev minst lika chockad som jag.

Jag var på promenad med barnvagnen i lördags och mina linser är ju ett kapitel för sig, jag har dem liiite för länge så att säga ( har dock blivit betydligt bättre än innan om åren ) och den vänstra ögat brukar tjorva lite titt som tätt. Det känns som det har kommit i skit men det finns inget att pilla ut. Ändå ska man ju där och gno.. jag traskade på i rätt bra fart medan jag gnodde och pillade i ögat och råkade såklart pilla ut linsen och den for i backen. Det obehagliga slutade dock inte så jag fortsatte att gnugga och det var då tjonget kom.

Vad tusan..

O så ser jag katten som chockad springer iväg. Jag stannar och kan inte redigt förstå hur det gått till. Så galet fult. Stackarn.

Inte bara jag som är halvblind tydligen.

Badhuspremiär

Frank, Noah och Siri cyklade en runda idag medan jag och Truls rullade vagn och så möttes vi upp på badhuset. 

Alla kycklingarna gladde sig ordentligt och Junior som hade badhuspremiär sprattlade med benen, slog med armarna och gjorde illskrik. Han älskar att bada! 

Kommer försöka hänga där mycket under höst/vinter! Så härligt!

Lördag

Igår firade vi Noah och våra födelsedagspresenter gick hem med fullt godkänt! Han har fått smak för det Amerikanska och vill gärna ha det på det mesta, vad passar då inte bättre än att göra hans rum i just det temat. Vi hittade en byrå som jag målade om i signalröd och en massa andra prylar som gjorde sig fint i hans rum. Roligt när det går hem!

Vi har hängt i vårt uterum ikväll. Kvällsmaten avnjöts och likaså lördagsgodiset. Kidsen spelade på sina surfplattor och Truls han lyssnade på Metallica med pappa. Om hösten är fin så är hösten en redigt trevlig årstid! Lär bli många stunder där ute framöver under filten med duntofflor och kanske en bok.. 

 

Truls somnade tvärt så kvällsgröten uteblev. Snutte.

Mina finaste!

Samma båt

Fredag och helg på ingång. Känns finfint. Jag plattade håret och kände mej redigt fredagsfin och höstfin när jag och Truls promenerade till Arken för att träffa Malin och Mion. Pöjkarna busade och bet på varandras fötter och drog i tröjor och bytte dregel. Så kul att se deras miner och det är som om de har ett eget språk för de pratar och svarar med varandra och de skiner upp när de träffas. Kul! Kul för barnen och kul för mammorna. 

Livet som hemmamorsa i en icke barndomsstad känns bättre och bättre ju mer jag kommer in i gemenskapen och hittar mammor att leka med. Det var ganska ensamt i början av månaderna, jag satt hemma och tittade på vår lilla gosse och for väl inte så hemskt illa av det men jag behövde komma ut och träffa folk, hitta någon som förhoppningsvis blir en vän. 

I onsdags var jag på mammagruppsträff, igår var jag och fikade med en mamma som jag träffade i våras på sångstunderna i Stadskyrkan, hennes son är 1 vecka äldre än Truls och idag hände jag som sagt med Malin. 

Det gör så mycket. 

Jag har väl inte svårt för att hitta vänner/bekantskaper så men jag har inte varit den där som kliver fram och tar plats och tar för mej utan jag har kanske istället hängt med vid sidan om någon annan och genom det lärt känna nya människor. Jag är nog lite rädd för att de inte ska tycka  om mej. Att jag ska vara påflugen eller komma och störa i deras lilla barndomsvänsbubbla. Vi har gått tillsammans sedan dagis så kom inte här och försök leka med oss-känslan.

Därför är det alltid lättare att finna någon av sig egna sort. Ni vet alkisarna hittar andra alkisar.. lite så. Jag är inte någon inföding och hittar då lättare de andra som heller inte har bott i staden särskilt länge. 

Flera i mammagruppen är inflyttade och likaså morsorna som jag träffade igår och idag. Vi sitter i samma båt och det är skönt att kunna träffas och gå i land tillsammans då och då.

På tal om höstfin ja. Jag fick mitt hår klippt förra veckan. Senaste höstarna har det blivit lugg och som jag trivs i det. Det går åt lite mer tid i badrummet men det känns skönt att ha möjligheten att förändra utseendet så man inte bara slänger opp skiten i en tofs och spänner fast den vildvuxna före detta luggen i spännen oppe på skallen. Å så lite spray så det har lite motståndskraft när lillen sliter tag i kalufsen. Nä.. någon måtta på hemmaslasandet får det va!

Utslagen lite kille igår när vi hade varit och härjat med andra bebisar. 

Det tar på krafterna att slåss om sina egna leksaker. Och att försöka ta de andras. 

 Å här har vi Truls, 7 månader och hans kompis Mion, snart 5 månader. Liite knepigt att få till bra bilder där båda har blicken åt samma håll eller inte rör sig så den ultrasuperduperbra Ajfånkameran hinner med..