Året närmar sig sitt slut

Fick svar på mitt 1177-meddelande om att ev få skjuta upp spolningen till nästa vecka. Troligtvis går det inte jag får vänta in nästa mens.
Jag har sedan vi började denna syskonresa (juni) hela tiden känt att jag har full koll på läget. Har känt att vi tar det som det kommer. Jag har mått väldigt bra under behandlingarna och varit den som har behövt peppa upp min man vid minus på stickorna och inte tvärtom.

Men nu efter den senaste behandlingen känns det otroligt tomt. Innan har jag inte brytt mig om barnvagnar, bebiskläder i affärerna eller de minsta gny-ljuden från spädisar som man hör.

Men nu gör jag det.  Det börjar svida lite grann i magen.

2018. Tjugohundraarton. Vi håller tummar och tår för att spolningen kommer visa samma fina resultat och likaså makens spermaprov. Vi gjorde samma utredningsundersökningar under 2011/2012 och det visade inga som helst konstigheter.

Sedan hoppas vi att vi lyckas få till en graviditet under årets lopp.

Förstår nada

Har haft lite lättare spottings igår och idag. Min mens slutade ju helt i fredags. Denna kropp..

Lille hunden

 

Vi har under december haft 24 stycken papperstrutar hängandes i snöre ovanför vår säng. Vi skrev 12 lappar var och stoppade dem i en strut som vi hade varannan dag. På lapparna har det stått tex Massage 20 min, Grattis 4 trisslotter till dig och liknande.

Jättemysigt att vakna på morgonen och få dra en lapp som den andra har skrivit.

 

Under julen har vi varit hos mamma och hennes sambo och jag var allmänt tetig efter en vecka som inte blev som den skulle, minus på stickan och så farmors oväntade stroke och död. På uppestittarkvällen körde det ihop sig med min syster så jag blev ledsen/tjurig/arg och tog kväll redan vid 20. Mannen kom ner till vårt övernattningsrum och var sådär älskvärd som bara han kan vara.

Han berättade då att han verkligen hoppades på en graviditet denna gång och att han hade blivit mycket ledsen när vi fick minus.

Han hade tidigt förberett en extra julklapp som nr 24-lappen gav ledtrådar till. Han valde att ge den till mig redan dagen före julafton med orden: Jag tror du behöver den nu istället.

 

Han hämtade ett paket från resväskan och gav mig. När jag öppnade det var det en mjuk hund och nappar. Jag storbölade direkt. Så fin han är! Så omtänksam! Han har alltså stått i affären och valt ut en liten hund som vår bebis ska få. Han hade så hoppats att få ge den till mig på julafton efter att ha plussat tidigare i veckan..

 

Nu blev det dock inte någon graviditet denna gång. Men den styrkan vi har tillsammans.. Den kärlek vi känner för varandra! Det är nästa så jag bölar nu igen när jag skriver det. Han är mitt allt. Pappa till mina barn. Min person!  

Annadag jul

Vi har firat jul på östkusten detta år. Hemma hos min mamma och hennes sambo. En lugn och fin jul tullsammans med familjen. Idag bär det hemåt igen.

Jag hoppas innerligt att jag kan få göra äggledarspolningen nästa vecka. Vill helst inte vänta till januari/februari. Jag vill inte dra ut på det. Vill inte vänta. Sedan kommer nästa hjärnspöke...

Skall vi hoppa över behandlingarna i februari-april just för att inte få en planerad förlossning i december. Så trög man är som ens tänker de tankarna..! Så DUM man är. Spela roll när den kommer! För vem tusan säger att det skulle ta sig i vilket fall på de försöken? Vem försöker jag lura? Naiv och trög!

I vilket fall som helst - vi är i ett vänteläge nu igen. Det är så trist. Tiden går så långsamt..

JULAFTON

GOD JUL!

Många fina besked har jag sett under året. Jag hoppas innerligt att vi får ett fint besked under 2018.

Min farmor somnade in natten till fredagen och kommer begravas nästa fredag. Då hade jag tid för äggledarspolning som nu får skjutas på. Har bett om att få göra den veckan efter. Tänker att det inte vore någon fara eftersom jag ändå inte har ägglossning. I värsta fall kommer det inte bli av förrän nästa mens som kommer i januari/februari..

Vilken vecka

I  måndags fick vi reda på att fjärde behandlingen inte fungerat. I måndags eftermiddag hittades min farmor medvetslös i sitt hem. Tros ha legat på golvet i 5-6 timmar. CT visade att hela vänstra hjärnhalvan är förstörd av en massiv stroke.

Jag var bara och vände på jobbet i tisdags och var sedan hos henne på sjukhuset. Bor ett antal mil från henne. Idag är hon sämre så stämpade ut och sitter nu hos henne. Hon har förändrats mycket i ansiktet sedan i tisdags. Tunga lite ansträngda andetag. Fjärde dygnet nu. Starkt hjärta. Lilla farmor, släpp taget. Farfar väntar på dig.

Munkpeppar - Agnus Castus

Dessa tabletter har jag haft stående i köksskåpet ett litet tag. Tänkte jag skulle ge det en chans nu under denna "väntecykel". Påbörjade därför dem igår. Munkpeppar sägs skall stärka en ägglossning och förkorta menscykeln så vi testar. Vad har vi att förlora?

Utan stimulering har jag normalt 40-50 dagarscykel. Spännande att se om dessa påverkar något..

 

Telefonsamtal med läkaren

Tidigare idag kontaktade jag KK-mottagningen för att ge besked om negativt test samt att mensen har kommit igång.
Jag blev uppringd i eftermiddags och det som nu följer är:
1. Fått tid för äggledarspolning nästa fredag 29/12.
2. Remiss skall skickas för spermaprov.
3. Denna cykel ska vi avvakta. Nästa mens blir det nytt behandlingsförsök på. Då blir det samma dos av Pergotime/Clomid och Ovitrelle som tidigare.
Vi avvaktar FSH-sprutor i dagsläget. Ett beslut som både jag och läkaren tog tillsammans.
Känns tomt. Besviken. Men skönt att det finns en plan. Att det liksom händer något och inte bara står still.

Eller ja.. man bara väntar ju in nästkommande grej hela tiden.

CD32

 

14 dagar sedan ÄL och ett tydligt negativt test. Då vet vi. Bara att vänta in mensen..

Väntan är värst..

Dessa sista dagar tär på mig. Vill bara få ett besked.

1. Mens - okej då vet vi.
2. Plus - okej då vet vi.

Denna ovetskap gör en galen!

Nedräkning..

14 dagar sedan Ovitrellesprutan. Går fortfarande med inbillningen om att det inte har lyckats. Känner det bara på mig. Hade förmodligen ägglossning söndag/måndagen så ett par dagar är det kvar till BIM.
Har inga jättetydliga mens/icke menssymtom heller. ryggont men det beror mest på all snöskottning. :) Vi har fått jättemycket snö! Ligger säkert 40 cm på gräsmattan. Sådan julstämning!
Hoppas att det får ligga kvar till efter nyår.

Idag skall vi handla de sista julklapparna. Riktigt ovanligt att redan vara färdiga en hel vecka före jul. Brukar alltid vara ute sista dagen och slåss med alla vinterjacksklädda svettiga människor och leta de sista klapparna.. Men alltså inte i år! 

Kramper idag igen

Likaså imorse när jag hade varit uppe ett tag fick jag samma typ av kramper som igår. Knivhugg som strålade från magen och rakt bakåt neråt mot ändan. Gjorde jätteont. Nästan så man tvingas andas på ett speciellt sätt. Det höll i sig nån timme. Kom och gick i vågor. Blev lite rädd... överstimulering? Stor äggstock som vrider sig? Cystor? Ringde till KK  och blev uppringd på förmiddagen. Då hade det lugnat sig och låg bara som ett bälte med molande värk. SSK som jag pratade med höll med om att det förmodligen hade med stimuleringen att göra. Eftersom jag inte längre hade akut ont kom vi överens om att ligga lågt.
Hon berättade att min läkare är i jour nu i två dagar så skulle jag få akut ont igen så bad hon mig ringa på internnumret och så skulle jag få komma direkt till min läkare. Det känns tryggt. Dock oroväckande när kramperna sätts igång. Men gissar på att det är när jag har legat ner på natten och sedan kommer igång och rör mig att det krånglar till det lite för äggstockarna. Det kommer i kläm på något vis. Svårt att veta men när samma scenario händer två mornar i rad så börjar man ju klura på det..

CD26

Idag är det 10 dagar sedan jag fick LH-omslag och jag satte Ovitrellsprutan i magen. Ca 8-9 dagar sedan den förmodade ägglossningen skedde. Har inte haft några jättemarkanta symtom. Lite huvudvärk, trötthet och svullnad. Annars lugnt. I morse fick jag magkramper i någon kvart eller så. Riktiga hugg och molande efteråt. Tänkte att nu är det kört - nu kommer mensen idag. Men icke. Några gånger under dagen har jag känt lite molande. Bröstvårtorna har börjat ömma lite grann också. PMS förmodligen. Biverkningar av sprutan.

BIM söndag/måndag 17/18 december.

Trött och bortkopplad

Sovit dåligt i ett par nätter. Orolig. Splittrad. Trött. Koncentrationssvårigheter som ökar. Måste dubbelkolla allt jag gör/gjort och har inte huvudet med mig alls. Tar emot information men noterar inte exakt vad som skall göras, har inget minne av det efter en stund. Läskigt och otäckt.

Gick mot bilen med tårarna innanför ögonlocken. Ångesttryck i bröstet. Andas. Andas. Prioritera. Vad är viktigast?

Jo, familjen. Hälsa. Sist jobbet. Kroppen ger signaler...

CD23

7 dagar efter Ovitrelle. Känner inget annorlunda. Lite tröttare kanske. Halvvägs nu. "Bara" drygt 1 vecka kvar till BIM. Jag är sämst på att vänta. Verkligen!

CD22

Imorse lämnade jag progesteronprov, en kollega som vet om vår resa brukar ta provet på mig.
Loggade in på 1177 nu ikväll för att se hur det låg och det visade 67 nmol/L = bra ägglossningsvärde! Heja kroppen!

CD21

Beställde graviditetstest från Apotea och det kan jag säga var snabb leverans! Köpte även Sideral Forte ( järn ) i hopp om att de skall fungera för min mage. De är en snällare variant så jag håller tummarna.

Idag är det 5 dagar sedan Ovitrelle. Denna behandlingsomgång har känts mycket lugnare mot de tidigare. Jag hade inte så mycket biverkningar under kuren, kände/hade inställningen att det inte skulle/hade fungerat. Hellre bli glatt överraskad än hoppas för mycket och bli besviken.

Har idag börjat få molande på högersidan. Å svullen har jag varit i flera dagar. Idag är det värre. Hjälp vilken buk jag har!

Imorgon skall progesteronprov tas...

CD18

Ovitrelle togs i lördagsmorse vid 06:30 så ägglossningen borde ha skett senast inatt/tidig morgon. Förra gången fick jag stark smärta som strålade. Knivhugg rent ut sagt. Har däremot inte känt någonting alls denna gång vilket såklart oroar mig. Är bara svullen och öm i äggstockarna. Hmm.. Hoppas nu bara att det släppte inatt! Vi har i alla fall gjort vad vi har kunnat för att optimera för ägget.
Nu är det "bara" 2 veckors väntan...

CD16

 

 

 

 

 

Igår tom ring. Idag GLAD GUBBE! God morgon lille vän! CD16 och v har ett LH-omslag! Det bevisar återigen att det är  just Pergotime som min kropp behöver och reagerar på! Klockan 06:30 tog jag Ovitrellesprutan. L Y C K A !!

Om jag räknar med att ägget släpper söndag/måndag så har jag BIM 2017-12-18. Vilken julklapp det vore!

 

CD14

Inget tecken på LH-stegring ännu. Fortfarande ett svagt streck när jag tittade på stickan.

 

VUL - CD13

YES! Goda nyheter! Slemhinnan mättes till 9 mm. Check!
I vänster äggstock fanns bara många små äggblåsor. I högra däremot hittades 2 fina som mätte 15 mm respektive 18 mm! Check! WOW! Hon skrev ut Ovitrellesprutan som jag skall ta när jag får LH-omslag ( eller på CD17 om det inte slår om )

Detta känns så otroligt härligt! Detta innefattar naturligtvis inte att vi kommer att lyckas med det är så glädjande att komma såhär långt! Jag har ÄGG!

I väntan på VUL

Då var man här igen. Mumundalensglutt! *hoppas hoppas*
Lika spännande att smyga sig ut från mottagningen för att ta trapporna en våning upp utan att någon kollega skall se det. :)

 

CD12

Första ägglossningstestet denna omgång. Imorgon är det VUL! Vilken i ordningen har jag ingen koll på. Känns som hela läkarkåren har varit inne och gluttat i Mumindalen på mig genom åren.

Det är spännande. Inte speciellt nervös egentligen. Jag hoppas såklart på ett fint besked imorgon men känner mig/tror att det inte ska ge oss något ägg denna gång. Jag känner nämligen ingenting alls i äggstocksområdena. Inget. Nada. Inte alls. Nu ökade vi ju dosen till 1 ½ tablett. Fungerar det inte blir det FSH-sprutor. Och däremellan en äggledarspolning och spermaprov. Någon gång skall vi lyckas - det har vi bara gett oss den på!

 

Värmevallningar Allan!

Ovärderligt att ha öppningsbara fönster i arbetsrummet dessa värmevallningsdagar! Inatt vaknade jag ett par gånger - genomsvett. I övrigt inga som helst känningar.

CD9

Sista dosen Clomifen tagen. Har inte lika mycket besvär denna omgång men visst gör sig huvudvärk, nattsvettningar och trötthet sig påminda.. Nu får kroppen göra sitt..

VUL på onsdag.

Mensen är snart slut..

 

Sluttampen på mensen nu. Så skönt! Ytterligare en tuff jobbdag med mycket stress och press. Helt fel dag att bli utskälld utan orsak - blev så arg att jag grinade. Har jag gjort fel - fine! Men är det obefogat då skall man fan inte få skit. Men men.. säger som Morran: "Det är en  ny dag imorrn då"

Behandling nummer 4 startad

Äntligen igång med behandling nummer 4. Imorse intogs äntligen 1 ½ tablett Clomid. Bokat VUL 29 november.

 

CD4

Mens x Allan vilket bidrar till trötthet och yrsel. Har lågt järnvärde överlag så jag blir direkt påverkad när mensen kör igång ordentligt. Är bland annat stoppad för blodgivning just på grund av det.
Järntabletterna gillar jag inte alls, min mage strejkar direkt. Försöker få i mig järnrik mat.

Imorgon bitti tar jag första dosen av Clomid. 1 ½ tablett dos denna gång.. Samma dos som jag fick superfina ägg på och som jag också blev gravid på 2012. Hoppas!

Mensstart!

Å är det inte typiskt! När man skall ha barnfri egentid och bo på hotell och man 5 minuter efter incheckningen upptäcker att mensen kommit igång. Mannens min var obetalbar.
Idag är den igång i fulla drag. Men jag räknar gårdagen som dag 1 eftersom det var mer än bara spottingsliknande.
Progesteronkrämen fungerar uppenbarligen! Mot behandling nummer 4!

Hotellövernattning i Jönköping

Barnfri natt. Hotell och Pinchos. Ovärdeligt!

Ledig fredag

Åttionde dagen med progesteronkräm. Ingen mens ännu. Den får jättegärna hålla sig borta över helgen eftersom vi skall bo på hotell på tu man hand. Välbehövligt. Bara rå om varandra. Äta god mat. Gå hand i hand på stadens affärsgator.
Sedan är mensen mer än välkommen! Vi räknar ner till nästkommande behandlingsförsök.

Trött och less

Hjärntrött. Trött. Nedstämd. Ledsen. Inåtvänd. Ska bli skönt att träffa psykologen imorgon på min vårdcentral. Första mötet sedan bedömningssamtalet på psyk.mott.
Jag behöver det men känner samtidigt skam över att behöva det. Varför skall det vara så tabubelagt?
Mycket ligger till grund över mitt mående. Denna berg-och-dalbana med behandlingar gör sitt. Å jobbet sitt. Just nu suger det musten ur mig. Jag vill mycket. Vill att mina kollegor/chef skall vara nöjd med mina insatser/presterande/arbetsuppgifter men känner att ork tar slut fort. Kommer hem innan 17.  Vid 20 ligger jag i sängen nyduschad och somnar 20:30 varje kväll! Vaknar på morgonen och är fortfarande skittrött trots en hel natts sömn.

I skrivande stund ligger jag i sängen, dock ovanpå överkastet, med musik i hörlurarna och ärligt - jag skulle kunna somna nu om jag blundade.

Progesteronkrämssmörjandet fortgår och skulle gissa på att mensen kommer i början av nästa vecka. Jag är redo och vill börja med nästa behandlingsomgång.
Speciellt efter dagens videomöte på jobbet som inte alls gick som jag hade hoppats på! I ett par månader har jag påpekat att vi behöver ett koordinationsmöte, chefen, sektionsledare, jag som koordinator och fler kategorier. Jag har lagt ner mycket tid och möda på att få fram vad vi behöver gå igenom, gjort flödesbeskrivningar och tagit fram data.
Jag har bollat och uppdaterat chefen under loppets gång så hon har varit medveten om mitt engagemang och mitt driv till att igenom detta möte. Men vad händer?
Jo mötet tar dels 1 timma längre än planerat plus att vi inte "hann" gå igenom mina punkter och redovisningar! Jag var den som hade puschat på detta möte och så får jag inte ta upp min del och mitt arbete som jag har jobbat med länge. Tidigare har jag haft en känsla av att det känns som ett svek mot mina kollegor/chef om jag blir gravid eftersom jag har fått så mycket beröm och mycket extra uppgifter. Jag har varit rädd om mitt arbete och mitt ansvar. Liksom känt att jag kanske inte får tillbaka mina uppgifter när kommer tillbaka.

Men efter dagens möte är jag besviken och känner bara: För faan bli gravid fortast möjligt så kan de stå där.. jag ger blanka faan i det!

Tråkiga mellandagar

Idag är tredje dagen som jag smörjer med Progesteronkräm för att försöka få igång min mens. Jag vill verkligen komma igång med nästa behandling. 

Det här med att vänta var jag inte bra på när vi försökt få sonen och jag kan ärligt säga att jag har inte blivit bättre på det med åren. Jag vill gå med en liten kula på magen. Jag vill ta veckobilder och längta till förlossningen.

Jag är så redo att bli gravid igen. Detsamma gäller mannen. Å det är fortfarande så jag får nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Han gjorde en helvändning och är nu nästan mer längtig än jag. Det är otroligt härligt att se honom längta och "boa" i tankarna. Han har nog varje vecka kikat på Internet efter ny vagn och bil. 

Hoppas min mens kommer igång om nån vecka eller så.. 

"Vi kommer lyckas, vi vet bara inte när"

Min förhoppning var att börja med Clomifen idag, CD5. Men enligt läkaren behövs det uppehåll mellan behandlingarna. Det känns både och, dels förstår jag såklart anledningen men jag vill inte vänta. Jag vill påbörja nästa.

Vänta är ju det enda vi gör känns det som. Vänta in mens. Vänta in behandlingsstart. Vänta in VUL. Vänta in ägglossning. Vänta in blodprovssvar. Vänta in gravtest.

Frank trodde nog mer än jag på den här behandlingsomgången. Han hade börjat "boa" ordentligt i huvudet. Såg för sig bilbyte, vagnköp och en tjock fru. När vi nu fick negativa besked blev han påtagligt påverkad. Nedstämd och låg.

Man slängs hela tiden mellan bra och dåliga känslor. Man försöker vara realistisk men längtan tar över många gånger och man känner sig ledsen och nere när man får besked man inte vill ha. Vi har dock vuxit oss starkare tillsammans, vi pratar helt öppet om detta och stöttar varandra jättemycket.

Vi bär med oss den här resan med stolthet.

Vi kommer lyckas.

Vi vet bara inte när.

Telefonsamtal med läkaren

Läkaren ringde upp mig idag och vi diskuterade vidare planering. Eftersom jag inte blev gravid denna omgång var hennes förslag att gå över till FSH-sprutor. Jag bad då om att få testa Clomid-tabletterna och det var helt okej med henne. Hon vill att jag då skall testa 1 ½ dos, VUL på CD12-13, Ovitrelle och sedan progestronprov på CD22. MEN. Hon avrådde starkt att inte göra detta nu meddetsamma utan att vi väntar in nästa mens. Jag hade hoppats på att få börja med tabletterna på CD5 men får snällt lyda. Det är den kortsiktliga planen.

Den långsiktliga är att om jag inte blir gravid på nästa behandlingsdosen går vi vidare till FSH-sprutor och då vill hon att vi skall göra vissa undersökningar igen. Mannen skall lämna nytt spermaprov och jag skall göra äggledarspolning igen. Vi gjorde detta 2012 och hon tyckte att det har gått så pass lång tid att man vill ha de undersökningarna utförda igen.

Den spolningen minns jag med en stor portion ångest/rädsla/oro och smärta! Det gjorde riktigt ont. Men det är klart att jag går med på att göra den om det blir aktuellt.

När jag berättade för Frank om spermaprovet sa han bara att han hade räknat med att behöva göra om det. Inga bekymmer för hans del.

Summan: Avvakta till nästkommande mens. Spontan start eller med Provera. Ledsamt men skönt med planering.

Vidare planering

Ja eftersom Letrozol inte var en behandling för mig är den inte valbar. Mina två läkare är inne på att börja med FSH-stimulering. Puregonsprutor. Jag var också inne på det men när jag nu fick sådan fin ägglossning av Pergotime/Ovitrelle vill jag gärna testa det igen innan vi går över till sprutorna. Sist jag träffade läkaren frågade jag om jag kunde beställa Pergotime på internet och använda - det godtogs. Har därmed Clomid-tabletter i köksskåpet. Har fått en telefontid med läkaren på onsdag. Jag hoppas att vi skall kunna testa med dessa tabletter innan vi går över till nästa steg.
Jag är helt lugn inför FSH-behandling men vill ändå känna att jag har fått fler ärliga chanser med "bara" tabletterna och en Ovitrelle. Jag vill inte missa den chansen..

CD1

Från ingenting till mens när jag vaknade imorse! Då har startskottet för nästa behandlingsperiod gått! Hade precis kissat i en bägare för att ta ett graviditetstest men hällde ut det när jag märkte att jag fått mens.

Nu blickar vi framåt mot nästa..

BIM

BIM idag. Ingen mens ännu. Inte ens minsta spotting som visar att den är på ingång. Valde att inte ta ett test imorse utan har väntat ut dagen och räknar starkt med att mensen skall komma.

Den enda jag känner är en ökad bröstömhet. Eller ja kanske att det är lite känningar i magen... Det var en vecka med ömma bröst i samband med Ovitrellesprutan men tycker att det har lagt sig de senaste dagarna för att idag komma tillbaka med full kraft. Ligga på magen finns inte på kartan.
Jag brukar ha ömma bröst innan mens så det är inga konstigheter egentligen.

Kan kroppen bli skev av Ovitrelle och förskjuta mens? Jag hör själv att jag är ute och svamlar å norpar efter minsta halmstrå nu.. men kroppen har spelat mig spratt så många gånger förut så jag vet inte vad jag ska tro längre..
Jag fick en väldigt stark ägglossning och progesteronet visade 92. Detta gör mig så förvirrad!

Ingen mens ännu

Varje gång jag går och kissar blir jag förvånad över att inte mensen har kommit, dessa flytningar ger mig nu-kom-mensen-igång-känsla. Men icke. Jag går ju och tänker att det inte har tagit sig och då kan ju lika väl mensen komma igång så vi kan börja räkna dagar för en ny omgång. Jag har inte som helst känningar förutom ömma bröst - som jag alltid har innan mens.

Igår efter det negativa testet deppade jag på morgonen, jag har sagt till mig själv att det är okej att deppa ett tag och tycka att allt är orättvist och skit. Men sedan måste jag upp på spåret igen och blicka framåt!

Men ibland är det svårt.

Som när min arbetsrumskollega dagligen sitter och GNÄLLER över hur jobbig hon tycker sin graviditet är, suckar och stönar så fort hon får syn på mig och tjatar om hur trött hon är på situationen. Men allra värst är det att hon gnäller över att det TOG SIG FÖR FORT! Vafaan!

Jag sitter och ler och säger något halvt intressant fast jag egentligen bara vill skrika HÅLL KÄFTEN till henne. Jag är så stolt över mig själv att jag mjäkar med och ler.

CD31 och graviditetstest

Negativt. Kunde inte visa mer negativt. CD31 idag och det är alltså 14 dagar sedan jag satte sprutan i magen. I övermorgon är det 14 dagar sedan ägglossningen. Det känns dock väldigt kört. Hade jag varit gravid så hade det ju visat ett svagt plus redan idag. Vad spelar 2 dagar för roll tänker jag..

Fan. Bara att vänta in mensen nu då..

 

CD30

Ovitrelle+13. ÄL+11.

Köpte ett graviditetstest som planeras att tas imorgon (CD31) efter läkarens planering. Det är dock inte förrän på söndag som det har gått 14 dagar sedan jag kände den starka ägglossningen. Jag är övertygad om att det var det jag kände. Mitt progesteron var 92 på CD22 och det ger mig stark förhoppning och glädje med jag är hiskeligt nervös och pirrig vilket gör att jag knappt vågar ta testet imorgon!! Gaah!

CD29

BIM-4. ÄL+10. D29. Detta räknade..

Det här är ju som att vänta på julafton.

Fast man vet inte om tomten verkligen kommer..

UVI

Jag började få känningar i söndagskväll. Jaha.. ett halvår sedan sist. Vaknade vid 05 imorse och hade jätteont över urinblåsan! Knaprat Alvedon hela dagen och lämnade urinprov på jobbet. Klockren UVI. Ny Selexidkur med andra ord. Berättade för läkaren om en eventuell graviditet men det var ok att ta den tabletten. Vi vet ju inte ens om jag är gravid.

Just nu har jag mest symptom som hör ihop med UVI. Bröstspänningarna har avtagit lite grann (Ovitrellen är ju ute ur kroppen) För några dagar sedan hade jag en känsla av att vi kommer lyckas just denna månad men senaste dagarna har den känslan försvunnit och nu känns det annorlunda. Man pendlar verkligen mellan positiva och negativa känslor.

Hoppas så in i bängen..

CD27

10:e dagen efter Ovitrelle. Nu skall den med andra ord vara ute ur kroppen! Är jättetrött! Skulle lätt kunna sova middag varje dag om möjligheten fanns! Det är en ordentlig biverkning av sprutan som jag hoppas försvinner snart. Brösten fortsätter att spänna och vara stela/tunga. I eftermiddags upptäckte jag vad jag tror är en nidblödning, en rosa flytning. Jippi!

Pirrigt värre här kan jag lova! Dagarna segar sig fram...

CD25

ÄL+6. Åttonde dagen sedan Ovitrelle. Vaknade med ömma och stinna bröst idag. Tröttheten har varit stor senaste veckan, jag vill och har också lagt mig tidigt om kvällarna. Vi snackar inte 22...21.. här sovs det redan vid 20!
Lite molande på vänster sida. På måndag/tisdag har Ovitrellen lämnat kroppen och ett falskt plus är inte längre risken.

Jag är otroligt spänd över hur detta skall gå. Visar det minus så vet vi precis vad min kropp behöver. När jag hade varit på VUL och fått trista besked beställde vi hem Pergotimetanletter på nätet, Clomid, som kom hem häromdagen. Så, tar det sig inte vill jag testa samma typ av tabletter en gång till. Jag vägrar att använda Letrozol, de fungerar inte på min kropp! Det är Pergotime och Ovitrelle den skall ha!

CD24

7 dagar efter Ovitrelle. 5 dagar efter ägglossning. Alltså 8 dagar kvar till graviditetstestet skall tas. Tiden går såå saka. Många testar redan på dag 11 då Ovitrellen har gått ur kroppen. Jag vet att jag testade så tidigt när jag tog sprutan första och enda gången innan. Då visade det svagt plus på just den dagen och som sedan ökade för var dag som gick fram till ÄL+14 och sonen kom till oss.
Håller nu tummar och tår att det har tagit sig denna månad.

CD22

Imorse haffade jag en kollega. som vet om våra behandlingar, att ta Progesteronprovet på mig. Och när jag senare under dagen kikade på 1177.se visade det sig att värdet var 92! Wow! Vilket ägglossning! Jag kände av det ordentligt i söndags. Min läkare ringde i eftermiddags och sa grattis till ett jättefint värde! Planen är nu att ta ett graviditetstest på CD31 och vidare plan tas efter det. (Förhoppningsvis blir det att boka ett VUL i vecka 7..)

Såhär 5 dagar efter Ovitrelle börjar huvudvärken att ge med sig. Den har jag dragits med i ett par veckor nu. Jag är dock lika svullen och öm i nedre delen av magen. Å trött! Annars inga konstigheter, jag känner mig lugn inombords. Så glad.

CD19

För ett par timmar sedan fick jag under ett par minuter ordentligt ont i nedre delen av magen. Jag har varit mycket svullen senaste dagarna och haft ont men detta var något annat. Det knivhögg och strålade ända bak i rumpan. Obehagligt. Smärtsamt. Blixtar.

Tar för givet att det var min ägglossning! Det kom alltså 45-46h efter sprutan! Detta ska bli så spännande att följa!

Om två veckor vet vi...

Ovitrelle

 



Klockan 19:30 smög jag och Frank in i badrummet och satte denna spruta i magen! Vi hade besök av min mamma och bror men de anade ingenting. ÄNTLIGEN! Vi har nu en ärlig chans! CD17.

Vaknar upp till detta!

Jag är på tjänsteresa i Göteborg sedan i onsdags. Missade att ta ägglossningstest CD16 så i morse när jag tog detta förväntade jag mig verkligen inte detta! Jag kissade i glaset som står på bänken i badrummet (får inte glömma att inte dricka ur det senare!) la stickan på bänken och gick in i duschen. När jag kom ut kikade jag lite snabbt på testet och blev starkt chockad! WOW! Jag skrek rakt ut! Tur att min rumskamrat inte var lika bakis utan hade redan gått till frukostmatsalen så jag var ensam i rummet. Jag skickade en bild till Frank och likaså till läkaren vars nummer jag hade fått tidigare i veckan. Jag frågade om jag skulle kunna vänta till kvällen för att ta min Ovitrelle eller om hon kunde skriva ut recept på det nu och jag hämtar ut det på apotek här i stan.

Hon ringde upp mig efter en liten stund och meddelade att även hon var på tjänsteresa och inte hade någon möjlighet att skriva ut recept till mig nu. Hon hade även ringt till KK för att höra om någon kollega kunde göra det åt mig men ingen av fertilitetsexperterna var i tjänst just idag så vi kom överrens om att det är okej att ta sprutan ikväll när jag kommer hem igen. Wow! Hur kunde detta ske? Den var ju bara 6 mm i måndags!

Pergotime ÄR min tablett! Fasen vad roligt! Jag är öm i magen och svullen så visst är det aktivitet på gång där inne! Jihuu!

CD13 VUL

Skit. Inga äggblåsor denna gång heller! Eller jo massa små men ingen ledande, enbart en liten på 6 mm på vänster sida men det är inget att hänga i julgranen.. Slemhinnan var 7,5 mm tjock och 3-skiktad så det var åtminstone positivt, men vad gör det när det inte kan bli några ägg..

Min ordinarie läkare var ledig så jag fick komma till en annan, jag vill minnas att jag var hos henne i förra behandlingssvängen för 6 år sedan.
Hon var dock hoppfull och ville att jag skulle komma in på nytt VUL på fredag men då är jag på tjänsteresa så det går inte..
Istället började hon räkna dagar och millimetrar och sa att äggblåsan växer 3 mm / dygn ( jag har hela tiden hört 2 mm ) och hon tyckte sig vilja se en liten chans att ägget skulle kunna växa till sig. Hon rådde  mig att använda LH-stickor veckan ut och ifall det skulle bli omslag så skall jag ta min Ovitrelle-spruta. CD23 skall jag ta ett progesteronprov och på CD31 ett graviditetstest enligt henne.
Är det negativt så skall vi ev gå över till Puregonsprutor.

Hon gav mig sitt nummer, både internt arbeterstelefonnummer samt privat mobilnummer. Jag blev starkt förvånad men hon menade på att jag kunde ringa/sms om det skulle bli omslag. Jag kom dit arbetsklädd så jag antar att jag fick en liten genväg eftersom vi är inom samma landsting. Jag tror inte att hon gör så med vem som helst.. eller vad vet jag.. Kändes dock mycket tryggt och omhändertagande.  

Ägglossningstestandet har startat..

Snart.. snart VUL

Två dagar kvar till VUL! Jag är superdupernyfiken! Cd11 idag. På måndag får vi reda på hur det ser ut i Mumindalen! Jag känner av aktivitet i vänster äggstocksområde, har konstant huvudvärk samt akuta vallningar. Inatt vaknade jag och trodde jag skulle flyta ur sängen - genomsvett! Jag mår jättebra rent mentalt, känner mig lugn och trygg! Frank är mycket förhoppningsfull och vi hoppas båda att det ska ge oss ett rikigt bra resultat på måndag!

Tänk om vi har en liten kotte hos oss nästa sommar..

CD9

Å där var kuren uppäten! Nu håller vi tummar och tår!

CD7

Tredje tabletten togs i morse. Fortfarande otroligt lugn känsla inombords. Trygghet. Lugn. Värmevallningarna kommer och går. Blir varm helt plötsligt och på nätterna slänger jag av mig täcket i ena stunden och fryser i nästa.

Två tabletter kvar. På måndag har jag VUL. Det ska bli så spännande att se hur kroppen har tagit emot den här behandlingen!

Med Letrozol fick jag blödningar varje dag fram till VUL. Nu hade jag mens i 5 dagar och sedan dess ingenting! 

Pergotimebehandling startad!

Då var vi igång! Första tabletten är tagen! Känns så bra att kunna använda Pergotime igen! Hoppas hoppas att min kropp reagerar på ett positivt sätt så vi kan få en ärlig chans nu!! Cd5.

CD4

Lugna dagar. Vill mest att det ska bli morgondag så jag kan ta första Pergotimetabletten! Någonstans läste jag att den skall tas kvällstid men jag vill minnas att jag tog dem på morgonen då jag använde dem för x antal år sedan. Vad kan det göra för skillnad?

Ska bli så spännande detta! Både igår och idag har vi hängt i soffan sonen och jag. Vi har legat under täcket och tittat på Bamse-filmer. Den går nu för tredje gången idag ;) Tänk om vi får en liten människa till att ge kärlek och närhet till.

Bokad VUL

2 oktober fick jag tid för VUL! Dock inte till min ordinarie läkare men men.. Det känns tryggt att få testa Pergotimetabletterna igen! Jag är helt övertygad om att det kommer bli helt andra resultat med dem!
Trots hemska biverkningar så vet jag att jag fick ägg på dem! Letrozol hurrar jag inte alls för! Dock skrämmande att jag bara har en kur av Pergo, om kuren ger mig fin äggblåsa och ägglossning men att det sedan inte tar sig.. då blir det lagom surt eftersom tabletterna inte längre säljs i Sverige! Har dock läst att man kan få tag på dem från utlandet... men törs man köpa på internet? Osäker på vad man får hem....

MENS

Japp. Ingen tvekan om att det blev första mensdag idag! Skönt med spontan mens! Detta är 7 av 9 detta året! Gött kroppen!

CD40 och mens?

Förmodligen början till mens ikväll. Molvärk samt blodiga flytningar! Skuttar den igång så vill jag använda mina Pergotimetabletter! Men om jag räknar denna dag som cd1 så kommer jag vara bortrest på tjänsterresa cd15-17!! Ingen hit med andra ord! Förhoppningsvis drar det ut på det en dag eller två..

Tro mig. Jag önskar att vore så

Truls:
-"Men mamma, kan du inte bara äta ett frö så du får en bebis i magen? Jag VILL ha en bebis!"

CD32

Ska man avvakta och vänta in mensen (som kan dröja 1 månad till) eller skall man påbörja Provera och skjuta igång den för att använda Pergotimetabletterna?

Snart 3 veckor sedan VUL som visade cysta + uteblivna äggblåsor efter enkelkur Letrozol. Har många frågor och velar massor. Är det för tidigt för att börja på nästa kur? Gör Provera att cystan försvinner snabbare eller m den är kvar - ökar den risken att bestå då? Vill inte riskera att kuren avbryts pga cystan och att jag då har ätit mina enda Pergotimetabletter jag lyckligtvis har! Hmmm...

CD27

Har i ca 1 veckas tid haft huvudvärk och molande värk neråt vänstra äggområde. Sedan igår även på högra sidan. Känner stora ömma områden/knölar. Även ryggslutet värker. Mensvärk? Mens på gång? På morgonen är det värst eftersom urinblåsan trycker på ordenligt, då värker hela ägglådan! Flera cystor? Tröttsamt...

Det finns en plan A och en plan B

Från min journal 1177.

CD20

Cd20 idag och hormonerna är ALL OVER THE PLACE!
Det började redan igår kväll. Har inget filter varken inåt eller utåt. Molvärk neråt vänstra äggstocken, vilket är cystan. Igår fick jag värmevallning allan på jobbet men det ingenting gentemot idag! Det pärlade sig i pannan och på överläppen. Kletklibbig över hela kroppen och det RANN på ryggen! Skitäckligt! Jag som hatar att känna min ofräsch fick panik och ringde till Frank som kom med en påse med nya underkläder och duschgrejer så jag kunde ta mej en dusch under lunchrasten!

Duschade kallt och klarade mig hyffsat resten av dagen. Jag fick liknande när jag använde Pergotime men reagerade inte alls såhär på förra Letrozolkuren. VUL på cd13 visade inga äggblåsor men en cysta. Är det den som bråkar eller kan det vara något litet rackarns ägg som har vuxit på sig nu denna gång? Jag tror mer på att cystan är orsaken!

CD19

...eller cd10 om man räknar blödningen som kom precis efter avslutad Letrozolkur som egen/ny mens. Jag har känningar i vänstra äggstocksområde. Det har varit diffusa molande känningar i ett par dagar, förmodligen är det cystan som som ger sig till känna. Jag vill INTE att den skall spricka för det vet jag hur det känns! Fick  åka ambulans för 3 år sedan, själv misstänkte jag något åt blindtarmen/tarmarna men det visade sig vara en cystbristning.

Metformin

Började med Metformin i fredags enligt läkarens ordination. 1 tablett morgon och kväll i samband med måltid. Inga konstigheter fram tills igår morse då magen rasade fullständigt. 3 dassbesök innan jobbet men sedan ingenting. Mått lite illa vissa dagar.
Positivt är att jag nu kanske kan ta mina järntabletter som jag blir så in i bängen förstoppad av. Har länge haft lågt Hb och dåliga järndepåer. Med detta kanske kan bli en skitbra kombination :)

Kunde inte låta bli.

 

Målbild.

 

Målkläder.

Massage

Igår pep det till i telefonen och jag öppnade ett sms där det stod att jag hade en bokat massage! Direkt ringde jag till Frank som bekräftade att det var sant, han hade bokat in mig. Jag har världens bästa man, vän och familjefar! Han är den som lyfter upp min när jag fallit. Han är den jag kryper upp hos när det är tungt (ja annars också!) Han är delaktig och minst lika medkänsloladdad som jag som går igenom behandlingarna!

Massagen var precis vad jag behövde. Ljuvligt!

Känslornas berg och dalbana

Jaha då var man i dem här tråkiga mellandagarna igen. Då man bara vill att dagarna skall ticka på. Den längsta perioden.
Mitt mående har inte varit på topp den senaste månaden. Jag har varit inåtvänd. Lättstött. Lättkränkt. Lättjutig och tråkig att umgås med.

Frank hade hållit sig på sin kant men ändå tassat in till min i sovrummet där jag har legat och tjurat. Frågat om jag behöver något, om jag vill prata eller om jag är hungrig.
Svaren har varit korta, envägssvar och inget som helst tillfredsställande för den som står bredvid. Utanför. På andra sidan dörren.

Jag vet att jag blir psyksostörd av Proveratabletterna! De är värst av alla tabletter i detta sammanhang. Jag blir helt personlighetsförändrad för tusan! Alla mina känslor sitter utanpå kroppen. Jag har inget filter som skyddar varken inåt eller utåt.

Efteråt får jag skitdålig samvete och skuldkänslor. Jag måste ta hand om min man bättre.

VUL

VUL imorse och det var som väntat inget positivt besked! Fortsatt pågående blödning. Dessutom ömmade jag på vänster sida och när hon började med ultraljudet såg vi direkt en cysta i vänster äggstock. 4 cm mätte den. Jaha där har vi förklaringen. Eller kanske.. det är lite - vem kom först? Hönan eller ägget?

För.. fungerade inte behandlingen för att jag fått cystan av Letrozolen eller var det så att cystan fanns där innan och den producerar hormoner som i sin tur stör behandlingen.
Bara massa funderingar på läkarbesöket och inga konkreta svar..

Cystan måste försvinna innan nästa behandling påbörjas, annars kommer det bli samma sak igen. Antingen kommer den tillbakabildas eller så spricker den av sig själv. Å det vet jag precis hur ont det kan göra! Jag fick åka ambulans på grund av det för ca 3 år sedan.
Jag frågade om dubbeldos. Sprutor. Berättade att jag har en enkeldos med Pergotime hemma som blev över sedan min syster använde dem och tillsammans kom vi fram till:

1. Vänta in nästkommande mens. Alt ta Provera i slutet av september.
2. Enkelkur med Pergotime, boka VUL på cd13.
3. Förhoppningsvis har jag då en äggblåsa eftersom kroppen svarade betydligt bättre på den medicinen. Då tas Ovitrellesprutan.

Metformin. Ja jag hade förberett en rejäl hög med argument för att få den men när jag frågade om jag kunde få testa den så svarade hon ja och skrev ut den direkt. Det var jag inte alls beredd på. Hon berättade att det inte finns klockrena studier kring PCOS + Metformin men att många testar det och att det är bra om man kombinerar behandling + Metformin så hon var positivt till det.

CD12

...eller cd3 som det också är eftersom det dagen efter sista Letrozolen övergick från tidigare småblödningar till ren mens! Har nu för tredje dagen huvudvärk, mensvärk i mage/rygg och en överhängande trötthet. Håller mej igång på jobbet, håller skenet uppe där. Men kommer hem stupatrött och vill bara krypa ner under en stor sten och stanna där. Helt slut.

Imorgonbitti har jag läkarbesöket bokat.
1. Varför beter sig min kropp på det här viset? Första kuren var precis likadan! Läkaren hade då ingen vettig förklaring. Men när nu samma sak upprepar sig..
2. Hur planeras nästa steg? Dubbeldos? Sprutor? Menopur å allt vad det heter..
3. Metformin! Jag ska böna på mina bara knän att få testa det! Mitt sötsug är extremt x 3. Är normalviktig men kilona tickar fan på..

CD10

Vaknar med ett illamående, ryggont, magont och en mensliknande blödning. Va faan. Andra behandlingen körd med andra ord. Varför?!

Sista Letrozoltabletten andra behandlingen

Sådär ja, då var hela kuren uppäten. Idag har jag inte haft några blödningar alls. Håller tummarna för att det bara var lite urdragen blödning och att det håller uppe nu. Jag vill så gärna få en ärlig chans! Så snopet att komma halvvägs i en behandling..
På torsdag har jag VUL - håller tummarna stenhårt!

3 av 5

Förra behandlingen (juni) hade jag småblödningar/blödning ända fram till cd18! På VUL hade jag ordentlig blödning och läkaren kunde inte ge någon bra förklaring till varför utan såg det som en tillfällighet bara. Otur.

Idag är jag på cd7 och min mens slutade redan på cd4. Sedan dess har jag blod på pappret vid varje toalettbesök. Detta känns så trist! Klarar inte min kropp av Letrozol? Är den för svag? För stark?

Bokat VUL

Japp, då har jag fått en tid på KK för VUL på cd13. Den 24 augusti springer jag upp på min frukostrast och får en bedömning. Hoppas att det har ger resultat denna omgång!

Tablettdag 2 idag: Huvudvärk, annars som vanligt.

Letrozolomgång 2

Imorse svalde jag första tabletten av andra behandlingen! Så skönt att vara igång! Nu kör vi!

 

 

Sex av åtta

Före graviditeten (2012) hade jag mens 2-4 ggr/år. Sedan sonen föddes har den ökat till 6-7 ggr/år. Hittills under 2017´s åtta månader har jag fått mens hela 6 ggr! Okej den senaste var framkallad av Provera men det var ändå 5/7 innan den kom! Jättebra!
Snittar nu på 45 dagar per menscykel.

YEAH

Yes, där kom mensen. Äntligen! På cykeldag 55! Det är så skevt - ena stunden vill man ha mens NU och i nästa vill man inte få den alls!

Snart är vi igång med andra behandlingen!

Proverakuren är slut

För fyra dagar sedan tog jag sista Proveratabletten och är nu på cykeldag 50. Mensen lyser med sin frånvaro. Jag har dock lite mensvärk och groteskt ömma bröst så jag hoppas att den kommer snart..

Snart är juli slut

Eftersom jag inte ville få mens i juli började jag ta Provera för att skjuta fram den eventuella blödningen. Är idag på tablettdag 7 och bara två dagar kvar i juli, det ser bra ut. Förhoppningsvis kommer mensen nästa vecka och jag kan då ringa till KK för att få en VUL bokad.

Ska bli spännande att starta behandling nummer 2. Dock skulle jag vilja ha dubbeldos med tanke på att det inte blev någon reaktion på enkeldosen..

Femårig bröllopsdag

Idag firar vi 5 år som gifta. Eller jag firar att min man har stått ut med mig ytterligare ett år.. ha ha.

Vi förfirade tidigare i veckan då vi åkte till Smögen, Kungshamn och sov på Vandrarhem och upplevde västkusten. Ingen av oss har varit där tidigare. Vilken vacker miljö.

Dagarna går och vi njuter av varandra och familjen. Dagen då vi får en kotte i magen kommer. Det vet vi. Under tiden tar vi det med ro.. 

I augusti startar vi nästa behandling.

VUL CD13

Så kom dagen D - VUL. 

Spänd satte jag mig i väntrummet med en känsla av att detta inte har fungerat. 

Och mycket riktigt. 

Jag berättade för min läkare om mina blödningar som har fortsatt sedan mensens slut och fortsätter än idag. Hon tyckte det var konstigt, ingen annan patient har fått blödningar efter avslutad kur. Men någon skall ju vara den första.. 

Ultraljudet visade en slemhinna på 6-7 mm vilket inte tyder på att den är mogen för att ta emot ett ägg. Höger äggstock har mest PCOS-utseende men inga äggblåsor som tagit ledning efter kuren. Vänster var och brukar vara svår att hitta, hon fick gå tillbaka i min journal för att se anteckningar om dess placering och hittade den tillslut. Men inga äggblåsor där heller. 

Vår första behandling gick inte alls som planerat med andra ord. Hon kunde inte ge någon förklaring varför jag har fått blödning i samband med kuren. Om det beror på just doseringen eller om det är något annat kunde hon inte ge svar på. 

Hon tyckte inte jag skulle behöva testa med ägglossningstest kommande tid för att det finns inget ägg som skulle kunna växa och spricka just nu. Jag behöver ej heller ta progesteronprov.

Fortsatt planering:

Vänta in mensen. Med tanke på semestertid och att jag skall ha samma läkare som följer mina behandlingar så skall jag avvakta till augusti. Får jag mens i juli så skall vi låta den gången ha sin takt utan stimulering. När mensen kommer i augusti skall jag åter ringa och boka in ett VUL. Jag fick med mig en ny laddning av Letrozol, enkelkur igen. Hon ville inte riskera en överstimulering med en dubbelkur då jag fick det med Pergotime. Hon berättade att Letrozol har en liten starkare effekt och jämförbart är att enkelkur motsvarare Pergotime 1 ½ dos ( den jag blev gravid på ) så hon ville att jag skulle testa samma dosering en gång till.

Är det så att jag får blödning som denna omgång så är det nog så att just Letrozol inte är en medicin för mig och då får jag istället testa med sprutor. Men det är i ett senare skede.

Trots föraningar och sunt tänk så är det ändå lite deppigt att det inte gav resultat av kuren, jag hade förhoppningar om att få se fina äggblåsor när jag åt kuren men sedan när blödningarna inte slutade kändes det knepigt och inte alls så säkert längre..

Detta var vår första chansning. Det kommer fler chanser till en liten kotte. Jag tillåter mig att känna depp idag, imorgon tar vi nya tag och så njuter vi av sommaren som vi har framför oss. Jag har nu haft 2 veckors semester och Frank går på sin semester som bara nån timme. 

Nu skall vi ha en skön och avslappnad helg! Jag har köpt rosor till vardagsrumsbordet - sånt gör mig glad. Tror det får lite räkor och cider till kvällen :) 

Oro och dålig sömn

Inatt har jag sovit skitdåligt igen. Dels somnade jag sent, låg och vände på mig i massor. Tankar. Funderingar. Oro. Spänning.

Vaknade vid 04 och hade svårt att somna om igen. Vaknade igen när F skulle gå upp och åka till sin sista arbetsdag innan semestern. Nu har vi 3 veckor tillsammans. Skönt. Vi behöver lite egentid just nu. Mitt humör har inte varit det bästa under dessa två veckor, allra helst sista veckan. Ush så irriterad och sur jag har varit. Igår berättade vi dock för barnen att vi har påbörjat vår resa till att försöka få ett barn. De blev såklart jätteglada! Vi berättade att medicinen gör att humöret åker berg och dal-bana så jag är inte arg med flit, jag kämpar med att försöka vara snäll och trevlig men det är inte alltid det går. De behöver få veta varför jag är en tjurkärring emellanåt.

Snart är det VUL. Blöder fortfarande. Känns hopplöst.

Ägglossningstester CD11 och CD12

Har testat lite med ägglossningstester just för att se hur det ligger till och ha ett utgångsvärde att jämföra om det skulle visa sig komma en stegring. Översta testet är CD11 och undre CD12. 

Som PCOS-are är testerna helt i sin ordning - vi har ofta svaga nivåer av LH i urinen så det ger sådana små streck. 

Inatt har jag sovit uruselt. Har varit lite varm och haft lite huvudvärk. Mycket funderingar och oro i kroppen. Fortfarande blödning vid toalettbesök. Det börjar bli rätt uppenbart att detta inte har fungerat men hoppet håller ju i sig in i det sista.. Men hur skall livmoderslemhinnan kunna tjocka på sig när jag hela tiden blöder? Känns rätt kört. 

CD10

Jag har sedan mensens egentliga slut fortsatt haft blödningar som kommer och går. Ena stunden är det bara lite brunt och jag tror att nu är det över men sedan nästa toalettbesök torkar jag rent och färskt rött blod. Det märks bara vid toalettbesök, det rinner inte som mens. Läser i FASS att vaginalblödningar är en biverkan men detta känns lite långsökt då det har pågått i flera dagar. Avslutade visserligen kuren igår så det kanske avtar inom närmsta dagen då läkemedlet har gått ur kroppen.

Varje gång jag öppnar kylskåpet ler jag

CD9 och tablettdag 5/5

Imorse tog jag sista tabletten av vår första behandling. Cd 5-9 är avklarade. Igår började jag känna av molande i vänster äggstock och kände mej lite svullen och grå. Samma känsla finns idag, känner mej trött och har lite lite huvudvärk. Molande och ömt när jag trycker på vänster äggstock.

Spännande dagar framför oss nu. Det är nu vi börjar räkna dagar och följa aktiviteten i tjejmagen. Jag ser så fram emot att gå på ultraljudet på fredag! Nu är vi mitt i sommaren vilket innebär att jag inte kan räkna med att få en till UL-tid om det egentligen skulle behövas. Jag fick det under någon tidigare behandling då läkaren inte var helt nöjd med äggblåsorna men ville se om de hade vuxit på ett dagar. Därför hoppas jag att det visar bra på fredag så min läkaren skall nöjd med resultatet så jag kan följa en eventuell ägglossning med stickor och sedan ta sprutan när det visar LH-stegring eller som senast en viss dag. Det är min plan.. ;)

Letrozol dag 4 av 5

Tablettdag 4 av 5. Cykeldag 8.

Hittills inga som helst annorlunda biverkningar eller mående. Har sedan mensen haft lite molande i vänster område och det fortsätter än.
Jag mår bra, har inga konstiga humörvändningar. Däremot låg jag vaken i ett par timmar inatt, det vill jag minnas var ett stort bekymmer tidigare kurer. Men som sagt, annars är det inga konstigheter. Jätteskönt!

Har varit hos mamma och firat midsommar. Vi var över till Öland en sväng igår. Ingen midsommar utan Borgholm! Nyligen hemkomna.

Imorgon tar jag den sista tabletten. Hoppas att det visar bra på fredag! :)

Letrozolbehandling påbörjad

Japp! Nu är första tabletten i magen och första behandlingen är startad! Det känns så spännande och pirrigt. Kommer min kropp att regera på detta? Är det likvärdigt med Pergotime? Vad visar ultraljudet om 1 vecka.. ja frågorna är många.

Biverkningar. Vilka biverkningar kan jag räkna med.. ?
När jag tänker tillbaka på Pergotimebehandlingarna så minns jag otroliga värmevallningar, huvudvärk och svårt att sova.
Värmevallningarna var allra värst! Det kunde komma från ingenstans, riktiga rusningar i kroppen och sedan försvinna i nästa stund och då bli kall. Jag minns så väl att jag satt i soffan och slängde ifrån mej filten och i nästa ta tillbaka den och sedan bli varm igen..  Varm - kall - varm - kall.
Eller när jag fick rusa fram till altandörren och stå i kalldrag för det hettade i hela kroppen. Sedan frös jag och kröp ner under filten igen tills nästa rush kom.. Ja jösses..

Idag åker vi till min mamma för midsommarfirande och kommer hem igen på söndag. Med andra ord - hela behandlingen kommer vi vara hos dem. Hoppas jag kommer må så bra jag kan...

Ovitrelle

Idag har jag hämtat ut denna spruta. Den ger mej ett lugn. Jag är övertygad om att min kropp behöver just den skjutsen. Det var på min fjärde behandling som jag lyckades få ägglossning, tack vare denna spruta. De tre tidigare behandlingarna hade jag fina äggblåsor men de lossade aldrig.

Den ligger nu i kylskåpet och inväntar order från läkaren :) 

Planerat ultraljud

Fredag 30 juni har jag fått tid 09:30 på KK för att se om behandlingen har gett resultat. Jag träffar då min läkare som har varit med sedan start vilket känns bra. Hon har full koll och det känns så hattigt om man ska träffa olika läkare varje gång som skall läsa på en massa för att se hur det har varit tidigare o.s.v.

Truls 4 ½ år

- Truls, tänk om vi får en bebis. Vad tror du om det?

- Å bara den inte bor i mitt rum. Den kan bo i ditt rum, mamma. 

- Får den inte vara i ditt rum? 

- Jo men om den gråter för mycket så får jag bära ut den så den kan äta på ditt bröst.


- Hur blir det en bebis?
- Från frön. Mamman äter ett frö.
- Hur kommer den ut?
- Man öppnar magen och så kommer bebisen ut.
- Tror du det blir en flicka eller pojke?
- Jag hoppas det blir en flicka. För du är en flicka mamma och då kommer det en flickabebis.
- Vad ska den heta?
- Kanske Juni.
- Hur tror du att den ser ut?
- Vet inte, kanske ljus. Kanske mycket hår, vi får se.
- Men vi har ingen vagn!
- Vi behöver ingen bil, vi kan köra bilen istället, det går mycket fortare.
- Var ska du vara när vi åker in till sjukhuset för att få bebisen?
- Eh, vi kan ringa till mormor på morgonen så kommer hon och tar hand om mig. 

Mensdag 2

Jag kontaktade KK idag men de hade stängt så jag skickade iväg ett meddelande via mina vårdkontakter så jag hoppas att de hör av sig imorgon med en bokad tid för ultraljud.

Mensen är betydligt mindre i blödningsmängd, tidigare då jag hade mens 2-3 ggr/år var det rena rama niagarafallet. Inte så konstigt då det samlade på sig och livmoderslemhinnan tjockade på sig ordentligt. Senaste två åren har varit väldigt bra, jag har haft 7-8 menstruationer/år. Alltid 7 dagar långa. Det pendlar mellan 35-60 dagar. 

Att jag denna månad fick en cykel på 28 dagar är häftigt! Jag är övertygad om att min ändrade livsstil till LCHF gör susen. (slarvar dock en hel del..) men även att jag har lagt till Donaferty samt progesteronkräm. Det måste ha haft en inverkan också.

Jag är så emot påhittat skit att stoppa i kroppen. Jag har testat en hel del olika preventivmedel genom åren men har inte trivts med det. För det första så får jag inte äta p-piller eftersom min mamma hade propp i benet som ung. Minipiller blir jag deprimerad utav. P-stav blödde jag i stort sett var och varannan dag i 6 månader. Har inte testat spiral eller liknande.. men varför skulle det fungera när allt annat varit skit?

Efter förlossningen blev jag övertalad att återigen testa mini-piller. "Du måste skydda dig nu förstår du.." hette det. Jag tror jag hann äta det 2-3 veckor innan Frank bad mig att slänga skiten i soporna eftersom jag mådde så dåligt av dem.

Sedan dess har jag inte haft något alls å fyra år senare har jag fortfarande inte "råkat" bli gravid. 

Nej. Jag vill inte äta en massa syntetiskt. Min kropp mår inte bra utav det. Jag känner mig själv bäst. 

Så det är häftigt och roligt när jag nu hittat progesteronkräm samt Donaferty att testa.  

Mensdag 1

Idag kom mensen. På dag 14 med Donaferty och dag 10 med progesteronkräm. Härligt att kroppen kan få fart. Cykellängden blev 28 dagar. Som en normalcykel. Skönt.

Imorgon skall jag ringa till KK för att meddela detta och att vi vill börja med behandling denna månad. Jag och läkaren kom överens om det när vi träffades i mars. Jag går hos samma läkare som gjorde utredningen på mig för flera år sedan. Jättebra läkare.

Planen är nu då att ta Letrozol på cykeldagar 5-9. Göra ett ultraljud på dag 12-13 och sedan försöka hitta ägglossningen. Om inte så blir det Otrivellesprutan som jag även gjorde den månaden som Truls blev till. Jag tror starkt på att jag inte klarar mig utan den. 

Spännande. ♥

Intervju på operation

Igår var jag på intervjun på Operationscentralen. Nervös över att inte leverera när de har valt att ta in mig på intervju eftersom de faktiskt vet vem jag är. Då måste man ju leverera extra.

Intervjun kändes bra, jag träffade såklart vårdenhetschefen men också en usk som jag lärt känna innan och en HR-konsult. De frågade direkt om jag verkligen hade sökt rätt eftersom jag precis skrivit på anställningen på Urologen.

Efter intervjun fick jag en rundvandring på operation, dels på nuvarande avdelning men även en titt på det nya som ska stå färdigt under hösten. Det kommer bli fantastiskt fint och moderniserat. Det hade varit häftigt att få arbeta där.

Under kvällen föll det in mer och  mer och jag blev helt övertygad om att jag vill vara kvar på Urologen. Det är där jag har min stabila plats. Sjukt galna och älskvärda arbetskamrater och mina tilldelade arbetsuppgifter. Jag trivs där.

För att vara lojal mot min närmsta chef på mottagningen skickade jag meddelande till henne på kvällen och berättade att jag varit på intervju och varför. Samt att jag kommer stanna kvar på Urologen. Ville berättade det för henne själv så det inte skulle komma bakvägen för saker och ting sprider sig oerhört fort. Så det känns bra!

Tänkte jag skulle ringa till vårdenhetschefen på måndag och tacka för intervjun, berätta att jag vill vara lojal mot min nuvarande arbetsplats som precis gett mig en anställning.
Kanske kommer det flera tillfällen senare.. vet att det kommer pensionsavgångar om ett par år..

LCHF, Donaferty och Progesteronkräm

Eftersom cykeldag 21 infann sig på en lördag, igår, tog jag blodprovet redan i fredags. Jag trodde inte det skulle gå att ta det som igår. Hade inte orkat sitta halva dagen på jourcentralen för ett blodprov så en kollega stack mig i armen i fredagsmorgon istället.

Igår började jag använda progesteronkrämen igen, morgon och kväll och hoppas på en relativt normallång cykel med hjälp av det.

I måndags 5 juni började jag även med det nya tillskottet för oss PCOS-are, nämligen Donaferty. Ett tillskott som blandas i vatten och skall tas morgon och kväll. Smakar inget vidare, har visserligen en citronsmak i sig men eftersmaken är vedervärdig så jag behöver skölja ner varje mun med något annat.

Många har fått positiva effekter utav det såsom viktnedgång, mindre acne, mindre hårtillväxt, mindre sötsug med mera..

Jag tror och hoppas på en positiv verkan utav mina val jag har gjort,

* LCHF
* Donaferty
* Progesteronkräm

Nästkommande mens är vi överrens om att starta med vår första behandling..

S p ä n n a n d e..

Tillsvidareanställning!

Japp! Jag har skrivit på min tillsvidareanställning! Fick papper hem i brevlådan förra veckan. Det komiska är att många på kliniken visste om att jag hade blivit anställd men jag visste ingenting. Jaja..

En timme efter att jag signerade papprena fick jag ett mail.

"Du har sökt jobbet som undersköterska på operationsavdelningen och vi skulle vilja träffa dig på en anställningsintervju. Boka tid nedan.. "

Komiken i det läget..

Jag trivs jättebra på min nuvarande plats, jag jobbar som undersköterska på mottagningen samt är SVF-koordinator och operationsplanerare, vilket jag är mycket stolt över och tycker om att arbeta med.
Jag sökte på operation av två anledningar. 1: Att jag ville ha det som lite "mothugg" mot min nuvarande klinik om jag fick det jobbet. 2: Jag har länge känt ett intresse och en nyfikenhet av operation, jag gillar ju det här med "snabbt rullande schema", patienter in och ut, olika varje dag.

Jag vet att jag får dubbelkrupp av att ha med samma personer att göra vareviga dag. Det var därför jag vantrivdes inom äldreomsorgen. Jag vet inte hur många jobb jag sökte inom Regionen då jag arbetade inom Kommunen. Fick aldrig komma på någon intervju då jag inte var ett känt namn/aldrig hade arbetat där innan. Så fort jag fick chansen på Dialysen under 4 veckor satte jag mitt namn inom sjukhuset och fick sedan jobbet på Urologmottagningen i ett nafs. Jag klådde 38 andra undersköterskor som sökte samma anställning. Bam!
Och nu när jag sökte på operation så kände jag att antingen så vill de absolut inte ha mig där och då kommer jag inte få komma på intervju överhuvudettaget. Då har jag gett en helt fel bild av mej själv i mitt arbete som operationsplanerare. De vet ju precis vem jag är! Vi har mycket kontakt samt att vi ses på operationsstyrelsemötena. Att jag nu får komma på intervju för en tillsvidaretjänst hos dem gör mig oerhört glad och stolt.

Såklart har jag bokat in en intervju. På torsdag klockan 15 sitter jag hos dem och säljer in mig. Sedan går jag på semester med ett stort leende.

Även om jag inte skulle få det eller om jag skulle få det men känna att jag vill vara kvar på Urologen så ser jag detta som en stor möjlighet att sälja in mig! Å jag vet att om ett par år kommer det vara stora pensionavgångar på operation så det finns fler chanser..

Blodprover och arbetsläget

När jag för några dagar sedan var på cykeldag 3 bad jag om att få ta lite hormonprover samt sköldkörtelprover. Allt såg bra ut förutom att testosteronet låg lite högt, vilket jag anade.

Denna senaste menstruation dröjde ända till 52 dagar. Jag testade att använda progesteronkräm denna gång för att få igång mensen och det lyckades. Mensen varade dessutom bara i 5 dagar och var inte alls lika riklig som annars. Skönt.

Läkaren meddelade att jag ska ta progersteronprov på cykeldag 21 vilket blir på en lördag. Då till frågan.. skall jag starta med progesteronkräm på säg dag 16-17 och sedan ta provet dag 21 eller blir det helt galet då.. kanske visar det ett bättre progesteronvärde mot om jag inte tar krämen och låter det ha sin lilla gång..

Vill inte att det ska visa ett högre värde gentemot läkaren för då kanske hon tror att jag ändå har ägglossning och kanske inte får ha så många behandlingskurer sedan..

Jag får nog ta och skippa krämen denna månad.

Häromdagen sökte jag en tillsvidaretjänst på operation och idag har sökt en nattjänst, också den tillsvidare. Jag vill sätta min nuvarande chef lite på prov, jag vill få en fast tjänst där jag är nu. Jag trivs jättebra men får hela tiden höra "Det löser sig med jobb, vi förlänger dig"

Jag vill inte gå på halvårsvikariat längre. Jag har varit i över 2 år nu och då har jag rätt att få en tillsvidaretjänst. Det konstiga är att när jag pratade med en kvinna på facket menar hon på att arbetsdag 721 går anställningen automatiskt över till en tillsvidaretjänst. Men när jag pratar med kollegor och chefen själv så är det inte alls så. De menar att jag har rätt till en tillsvidaretjänst, men inte alls rätt just på den platsen jag arbetar på förtillfället. Enligt facket så är detta fel av chefen, hon berättade även att om man har flera ställen man arbetar på så får man se upp vilken klinik/ställe man arbetar på dag 721 eftersom det är den arbetsplatsen som man får sin tjänst på.

Hur kan de säga så olika saker. Jag börjar tröttna rejält på att vara en bricka i ett spel. Jag har fått positioner där jag behövs, jag är absolut inte oumbärlig herregud men jag har fått utbildningar och kompetensutveckling och mycket mer arbetsuppgifter under senaste året så jag känner att har fått en stabil plats att vara på. Jag har 1 månad uppsägningstid, skulle jag då säga upp min lite hastigt så skulle de stå och klia sig i huvudena åtminstone en litet tag tills de har löst mina arbetsuppgifter till någon annan kollega. Jag hoppades att jag skulle bli fastanställd rätt så snart efter att jag fick operationsplaneringen också. Men icke då..
Tröttnat har jag i vilket fall.

Helst skulle jag vilja bli gravid på stört men det går inte med tanke på mitt arbete. Jag vill veta att jag har ett jobb att gå tillbaka till efter mammaledigheten. Jag vill absolut inte missa att få en dagtidstjänst. Att få gå hem på mammaledighet med känslan av att jag vet inte vart jag kan söka för jobb efteråt. Att få gå som timvikare på någon avdelning med kvällar och helgar vill jag då rakt inte.

Tanken var att vi skulle försöka oss på en behandling efter sommaren. Jag har fått förlängt till och med september ut så fram tills dess skulle ingen veta om våra planer. Då skulle jag få veta hur det blir framöver, förlängt eller fast tjänst. Men enligt chefens senaste ord kommer hon förlänga mig året ut. Va faan tänkte jag då...

OM vi skulle lyckas med en graviditet låt oss säga i september.. då är jag i 3:e månaden i december. Om de då vet om att jag är gravid lär jag inte få någon tjänst, då kommer de bara förlänga mig tills barnet beräknas födas. Det vet jag ju!

Samtidigt ska det inte stå som en broms i vårt liv och i våra planer. Vi vill ju få ett syskon till. Men det är lite klurigt hur man ska tänka.
Kan jag inte bara få en tjänst så är det här ur världen! Då är det bara att börja och hoppas att det tar sig!

De fine vi had sammen

Frank berättade imorse att han hade drömt en massa konstigt...
Att han hade drömt att vi var i Norge. Att hans pappa och hans nya kvinna var närvarande. Likaså Gerd. Hon hade stigit fram och sagt; Ingen kan ta min plats som mamma till mina barn! Det hela hade urartat och Frank hade blivit så arg att han hade slängt ut den ny kvinnan ur huset. När vi sedan satt oss i bilen hade jag pockat på hans uppmärksamhet och viskat att jag var gravid.

Märklig dröm men stora händelser som ligger bakom.

~ ~ ~

Frank förlorade sin mamma i cancer för snart precis 1 år sedan. 68 år gammal. När jag och Frank träffades var v i helt eniga om att vi inte kommer gifta oss men att vi gärna vill ha ett gemensamt barn i framtiden. Gerd påtalade flera gånger att vi borde gifta oss. Ifrågasatt om jag inte tyckte det var tråkigt att min man inte ville gifta sig med mig. Vi höll fast i vårt beslut men ju mer tiden gick desto mer grodde det lilla fröet som satt sig i oss, tillslut var vi helt överens - klart vi skulle gifta oss! :)

Vi träffades i januari 2010 och under sommaren 2011 kom vi fram till att jo det är klart att det ska bli bröllop. Ett litet och enkelt som skulle ske i Norge, annars fick det vara sa vi.
Under sommarresan till Norge 2011 besökte vi den lilla kyrkan uppe i fjällen, Så pytteliten och med utsikt över stora vackra fjäll. Japp, där skulle det ske! Banne mej!

Kyrkan bokades, under Thailandsresan i januari 2012 syddes min brudklänning upp på plats av Thailändska kvinnor. Gräddvit med spets/pärlor längst ena sidan av bysten, veckat över bysten och lagom stort släp. Jättevacker!!

I samma veva som vår bröllopsplanering rullade på gjorde vi hormonbehandlingar för att försöka få till en graviditet. På det fjärde behandlingsförsöket lyckades vi och väntade Truls.
Den 7 juli 2012 sa vi ja till varandra i den lilla fjällkyrkan, jag var då gravid i vecka 12. Lycka!

I januari 2013, 3 år efter att vi träffades, föddes Truls.

Tidigt frågade Gerd om vi önskade ett syskon till. Nej nej svarade Frank bestämt och så även jag. Någonstans var vi överens även att det senare skulle ändras för min del och bli en stor klump i magen - jag ville ju verkligen ha en till.

Gerd fortsatte hoppas att det en dag skulle komma en till.

I september 2013 fick Gerd sin cancerdiagnos. Hon opererades i oktober och vi åkte upp till Norge för att hälsa på henne på sjukhuset. Det var Truls första Norgeresa, han var då 9 månader gammal.

Gerd kämpade på och gick på många, många cellgiftsbehandlingar. Julen 2012 firades i Norge, vi var i Franks syster och mans hem och deras uterum hade gjorts så fin och familjär. Gerd såg mer oc mer sjuk ut, rasade i vikt men hankade på. Jag är otroligt glad över att vi firade det som skulle bli hennes sista jul.
Frampå våren 2016 blev hon snabbt sämre, hon pendlade mellan hemmet, sjukhuset i Namsos för cellgiftsbehandlingar, Trondheim för att stråla bort smärtorna i skelettet och bodde sista tiden på ett avlastningsboende, eller rättare sagt ett äldreboende. Hon passade så fel in där. Hon var inte gammal. Däremot väldigt sjuk. Palliativt registrerad.
Frank och jag stod i beredskap att slänga oss iväg i bilen om/när telefonen skulle ringa. En dag i maj ringde det och vi ordnade snabbt med våra jobb och satte oss i bilen. Hon hade blivit inlagd igen och var illa däran. Vi satt tysta långa perioder i bilen och tänkte det värsta - vi kommer inte hinna upp.
Resan på 110 mil kändes som den aldrig skulle ta slut!

Vi hölls oss meddelade under tiden och fick veta att det var under kontroll. Att hon kämpade på. När vi anlände hemma hos Franks pappa, Thor fick vi veta att hon skulle få komma till ett boende i närheten. Frank var och hälsade på henne på sjukhuset och vi andra väntade in att hon skulle komma tillbaka till Malm, samhället de bodde i. När vi träffade henne på hemmet var det en helt annan kvinna framför oss. Ännu magrare mot julen och så medtagen. Insulinpumpen ständigt närvarande. Dricka med sugrör. Vändningar i sängen. Rullstol. Hon sken upp när Frank, jag och Truls kom till henne. Vi var där korta stunder för att Truls inte skulle stöka för mycket, men samtidigt verkade hon tycka om att det var lite liv runtom henne, det var ju hennes lilla barnbarn.

Hennes högsta önskan var att få uppleva 17 maj! Hon ville så väl komma upp i rullstolen för att se kortegen utanför boendet. Få se alla dessa vackra klänningar och musiken. Franks systrar och Thor var med på morgonen på hemmet och gjorde henne fin, sminkade henne och fick upp henne i rullstolen. Hon var så fin och glad.
Tillsammans stod vi alla i familjen och tittade på det fina, stora tåget av människor som kom gåendes nerifrån samhället och uppför backen mot hemmet där vi befann oss. Alla röd/vit/blåa flaggor som vajade, klänningar i fina färger, sången, musiken. Så vackert. Vi stod inne hos Gerd och tittade ut genom fönstret. Jag tittade ner på Gerd, såg hur hon försökte sjunga med i sångerna. Hon mimade mest. Jag satte mig på huk och tog hennes hand. Hon tittade på mig, tårarna rann nerför våra kinder och vi höll hårt i händerna. Jag klappade henne på kinden. Alla grät. Alla visste vi att hon hade önskat detta så starkt. Alla visste vi att hennes dagar var räknade. Alla visste vi att det var hennes sista Nationaldagsfirande. Hon blev snabbt trött och vi la henne i sängen. Som planerat åkte vi till ett hotell/restaurang i Steinkjer. Thor stannade kvar hos Gerd.

Varje dag var vi hos henne, hon sov en hel del  men kunde när som svara i luften och svara helt rätt på vad vi hade pratat om. Hon var med oss men otroligt svag och medtagen. Morfinpumpen stod alltid i givakt på nästa dos. När vi hade varit i Norge i 1 vecka tog vi det svåra beslutet. Att resa hem igen. Att säga hej då till Gerd för sista gången.
Frank, jag och Truls var själva hos henne innan avresan, hon kom upp i sittande position för att få lite mat. Gröt med mjölk. Saft i glaset med sugrör. Jag satte mig jämte henne, höll om henne och hjälpte henne med maten. Hon fick i sig lite gröt, sakta men säkert. Jag reagerade på att hon inte längre orkade suga genom det långa sugröret så vi klippte av det en bit, det gick dock trögt ändå. Istället använde vi oss av suddar på pinne att blöta så hon kunde suga i sig vätskan. Jag torkade henne runt munnen. Där satt jag bredvid min svärmor och jag tog hand om henne likt jag gjort i så många år inom mitt arbete. Jag kämpade med att hålla bort tårarna. De brann innanför ögonen. Jag log mot henne, klappade henne på kinden och hon log tillbaka. Det var inte såhär det skulle bli, hon skulle få uppleva sina barnbarn längre tid. Jag tänkte på det lilla barnbarnet som hon önskade sig.

Hon blev mätt och vi la henne i sängen igen. Flertalet gången sög hon i sig saften från pinnesudden. Jag tvättade hennes mun med en annan och slängde den. Hon fick en ny full med vätska. Hon såg så tillfreds ut att få det kalla i munnen.

När vi skulle ta det tunga steget att åka ifrån henne kramade vi om henne allihopa. Truls sa hejdå Mimmi. Tårarna sprutade på oss alla. Frank pratade med henne. Jag gick fram till henne och kramade om henne, sa att jag älskar henne och sa hej då. När jag reste mig upp från sängen hade en släkting till familjen kommit in för att hjälpa Gerd med vändning/byte. Hon arbetade på hemmet. Hon grät. Alla grät, Jag kramade om henne och grät och sa åt henne att ta väl hand om henne de sista dagarna.
Det var så svårt att släppa hennes hand. Och då var jag bara svärdottern.

Frank. Min älskade Frank som släppte taget om sin dödssjuka mamma. Som satte sig i bilen tillsammans med oss och styrde bilen hem till Sverige igen....

Vi åkte hem på fredagen, var hemma på lördagen och på måndagen somnade in med Thor, Heidi och Ronny vid sin sida. Lugnt och stillsamt. Frank fick telefonsamtal på kvällen/natten och föll ner i mina armar i sängen. Älskade livskamrat.

24 maj 2016.

Om 10 dagar är det 1 år sedan.

Under sommaren 2016 tog jag mod till mig och berättade för Frank om min barnönskan. Han smälte mer och mer och under hösten var han fast besluten - det ska bli ett barn till. Vi vill det. Gerd hade velat det.

Hon hann aldrig få veta att vi vill få ett barn till. Hon hann inte uppleva sina barnbarns uppväxt mer än några år. Noah var 10, Siri 9 och Truls 3 när hon somnade in.

5 juni 2016 begravdes Gerd i Malm kyrka. Det var en otroligt solig dag, kyrkan var fylld av vackra vita och rosa blommor i en fin matchning av toner. Begravningen var jättefin, prästen höll tal som var skrivna av bland annat Ronny. Några bekanta sjöng två sånger där tårarna sprutade i kyrkan, varav den vackra De fine vi had sammen med Dde.

"Det Fine Vi Hadd Sammen" Lyrics

Dde

Det kan itj værra sant

Den beste tida skull' jo komma no

Vi hadd fortsatt mytji mer te go'

Æ va itj forberedt på det herre

Æ kan itj nå dæ no

Det e live sjøl som gir oss sånne slag

Men æ ska lell få sagt det no i dag

Du vil bli her for bestandig

Æ savne dæ no og det vi itj skull' få

Men minnan du har gitt mæ

ska æ ta godt vare på

Æ vil tenk på alt det fine vi hadd' sammen

Den gang vi trudd' vi kunn' klar alt

Æ vil tenk på alt det fine vi hadd' sammen

'No sjer æ dæ i ett og alt

Vi hadd' ei herlig tid

Skull' så gjern' ha gjort alt om igjen

Glad for at æ fikk ha dæ som venn

Vi levd livet mens vi gjor det

Vår lilla vision är att vi ska åka upp till Norge när vi har lyckats, sätta oss vid hennes grav och berätta för henne att vi väntar ett barn.

Jag vill ge henne det.