Uppdatering juni 2017:
Vår kotte har hunnit fylla 4 år och förra hösten kom vi gemensamt överens om att vi vill försöka få en kotte till. Det här är vägen till vår kotte 2.
Jag är en 28-årig kvinna som är gift med med 34-åriga F. Varannan vecka bor hans två härliga barn hos oss som är 6 och 7 år. Vi träffades i januari -10 och bröllopet ägde rum 2 ½ år senare.
Jag diagnostiserades med Pco som 22-åring och har mått mycket dåligt över det till och från under åren. Jag ville vara ärlig mot min kärlek redan från början och berättade om sjukdomen/tillståndet för att han skulle få veta det innan vi gick in i ett alldeles för seriöst förhållande. Han tog det med ro och sa att den dagen vi vill försöka få en kotte tillsammans så tar vi tag i dem problemen som kommer. Han hade inga som helst planer på att lämna mej, vilket var en stor rädsla jag hade. Han har hela tiden varit den personen som stöttat mej och funnits vid min sida. Vi har inte en massa år tillsammans, men vi blev tokkära på väldigt kort tid och vi har svetsats samman ordentligt. Det känns många gånger som om vi har känt varandra bra mycket längre.
Under vår/sommaren 2011 genomgick vi en fertilitetsutredningen. Det innefattade undersökningar i form av bland annat spermaprov och äggledarröntgen. Allt visade toppresultat, bortsett från min Pco-diagnos.
I september 2011 var vi startklara och vi utförde vår första pergotimebehandling. En enkelkur som genom ett blodprov visade sig inte fungerat. Vi fick då testa en dubbeldos i oktober och resultatet blev en handvändning. Jag blev överstimulerad och fick reda på att jag hade en 8 cm stor äggstock och fyra stycken äggblåsor i storlekar 3-4 cm. Vi sattes på sexförbud och blodprovet visade värde 99. Vilken skillnad!
I februari återupptog vi försöken efter uppehåll för att kroppen skulle få landa lite. Denna gång blev det en enkeldos igen och jag fick nu äntligen komma på VUL efter behandlingsdagarna ( något som jag blivit nekad till tidigare. ) Jag hade en 17 mm äggblåsa och allt såg fint ut men mensen kom med dunder och brak redan på cd25.
I april gjorde vi den fjärde behandlingen och jag "tjatade" mej till en ägglossningsspruta. Jag hade haft min egna teori från början om att jag får säkert ägg men att de inte förstår att släppa. Läkaren gav med sig tillslut och skrev ut Ovitrelle till mej. Jag fick veta på VUL att jag hade tre finfina ägg, varav ett bra fint ledande och fick rådet att använda ägglossningstester för att följa stregringen. Min första glada gubbe dök upp på testet och jag satte sprutan i magen. Äntligen!
De tio dagarna som sprutan ger falska positiva utslag gick sakta och jag fusktestade lite då och då för att se hur hormonerna skulle gå ur kroppen. Strecket fanns på dag tio. Även på dag elva. Och tolv. Tretton och ja se på fasen även på dag fjorton - jag hade lyckats bli gravid!!
Enorm lycka och samtidigt en stor oro - får vi behålla det?
Veckorna rullar på och det är inte många veckor kvar nu. Jag är beräknad till den 15:e januari 2013 och hela familjen väntar otåligt på den lille femte medlemmen!
Detta är vår väg till en liten kotte..
