CD14

Inget tecken på LH-stegring ännu. Fortfarande ett svagt streck när jag tittade på stickan.

 

VUL - CD13

YES! Goda nyheter! Slemhinnan mättes till 9 mm. Check!
I vänster äggstock fanns bara många små äggblåsor. I högra däremot hittades 2 fina som mätte 15 mm respektive 18 mm! Check! WOW! Hon skrev ut Ovitrellesprutan som jag skall ta när jag får LH-omslag ( eller på CD17 om det inte slår om )

Detta känns så otroligt härligt! Detta innefattar naturligtvis inte att vi kommer att lyckas med det är så glädjande att komma såhär långt! Jag har ÄGG!

I väntan på VUL

Då var man här igen. Mumundalensglutt! *hoppas hoppas*
Lika spännande att smyga sig ut från mottagningen för att ta trapporna en våning upp utan att någon kollega skall se det. :)

 

CD12

Första ägglossningstestet denna omgång. Imorgon är det VUL! Vilken i ordningen har jag ingen koll på. Känns som hela läkarkåren har varit inne och gluttat i Mumindalen på mig genom åren.

Det är spännande. Inte speciellt nervös egentligen. Jag hoppas såklart på ett fint besked imorgon men känner mig/tror att det inte ska ge oss något ägg denna gång. Jag känner nämligen ingenting alls i äggstocksområdena. Inget. Nada. Inte alls. Nu ökade vi ju dosen till 1 ½ tablett. Fungerar det inte blir det FSH-sprutor. Och däremellan en äggledarspolning och spermaprov. Någon gång skall vi lyckas - det har vi bara gett oss den på!

 

Värmevallningar Allan!

Ovärderligt att ha öppningsbara fönster i arbetsrummet dessa värmevallningsdagar! Inatt vaknade jag ett par gånger - genomsvett. I övrigt inga som helst känningar.

CD9

Sista dosen Clomifen tagen. Har inte lika mycket besvär denna omgång men visst gör sig huvudvärk, nattsvettningar och trötthet sig påminda.. Nu får kroppen göra sitt..

VUL på onsdag.

Mensen är snart slut..

 

Sluttampen på mensen nu. Så skönt! Ytterligare en tuff jobbdag med mycket stress och press. Helt fel dag att bli utskälld utan orsak - blev så arg att jag grinade. Har jag gjort fel - fine! Men är det obefogat då skall man fan inte få skit. Men men.. säger som Morran: "Det är en  ny dag imorrn då"

Behandling nummer 4 startad

Äntligen igång med behandling nummer 4. Imorse intogs äntligen 1 ½ tablett Clomid. Bokat VUL 29 november.

 

CD4

Mens x Allan vilket bidrar till trötthet och yrsel. Har lågt järnvärde överlag så jag blir direkt påverkad när mensen kör igång ordentligt. Är bland annat stoppad för blodgivning just på grund av det.
Järntabletterna gillar jag inte alls, min mage strejkar direkt. Försöker få i mig järnrik mat.

Imorgon bitti tar jag första dosen av Clomid. 1 ½ tablett dos denna gång.. Samma dos som jag fick superfina ägg på och som jag också blev gravid på 2012. Hoppas!

Mensstart!

Å är det inte typiskt! När man skall ha barnfri egentid och bo på hotell och man 5 minuter efter incheckningen upptäcker att mensen kommit igång. Mannens min var obetalbar.
Idag är den igång i fulla drag. Men jag räknar gårdagen som dag 1 eftersom det var mer än bara spottingsliknande.
Progesteronkrämen fungerar uppenbarligen! Mot behandling nummer 4!

Hotellövernattning i Jönköping

Barnfri natt. Hotell och Pinchos. Ovärdeligt!

Ledig fredag

Åttionde dagen med progesteronkräm. Ingen mens ännu. Den får jättegärna hålla sig borta över helgen eftersom vi skall bo på hotell på tu man hand. Välbehövligt. Bara rå om varandra. Äta god mat. Gå hand i hand på stadens affärsgator.
Sedan är mensen mer än välkommen! Vi räknar ner till nästkommande behandlingsförsök.

Trött och less

Hjärntrött. Trött. Nedstämd. Ledsen. Inåtvänd. Ska bli skönt att träffa psykologen imorgon på min vårdcentral. Första mötet sedan bedömningssamtalet på psyk.mott.
Jag behöver det men känner samtidigt skam över att behöva det. Varför skall det vara så tabubelagt?
Mycket ligger till grund över mitt mående. Denna berg-och-dalbana med behandlingar gör sitt. Å jobbet sitt. Just nu suger det musten ur mig. Jag vill mycket. Vill att mina kollegor/chef skall vara nöjd med mina insatser/presterande/arbetsuppgifter men känner att ork tar slut fort. Kommer hem innan 17.  Vid 20 ligger jag i sängen nyduschad och somnar 20:30 varje kväll! Vaknar på morgonen och är fortfarande skittrött trots en hel natts sömn.

I skrivande stund ligger jag i sängen, dock ovanpå överkastet, med musik i hörlurarna och ärligt - jag skulle kunna somna nu om jag blundade.

Progesteronkrämssmörjandet fortgår och skulle gissa på att mensen kommer i början av nästa vecka. Jag är redo och vill börja med nästa behandlingsomgång.
Speciellt efter dagens videomöte på jobbet som inte alls gick som jag hade hoppats på! I ett par månader har jag påpekat att vi behöver ett koordinationsmöte, chefen, sektionsledare, jag som koordinator och fler kategorier. Jag har lagt ner mycket tid och möda på att få fram vad vi behöver gå igenom, gjort flödesbeskrivningar och tagit fram data.
Jag har bollat och uppdaterat chefen under loppets gång så hon har varit medveten om mitt engagemang och mitt driv till att igenom detta möte. Men vad händer?
Jo mötet tar dels 1 timma längre än planerat plus att vi inte "hann" gå igenom mina punkter och redovisningar! Jag var den som hade puschat på detta möte och så får jag inte ta upp min del och mitt arbete som jag har jobbat med länge. Tidigare har jag haft en känsla av att det känns som ett svek mot mina kollegor/chef om jag blir gravid eftersom jag har fått så mycket beröm och mycket extra uppgifter. Jag har varit rädd om mitt arbete och mitt ansvar. Liksom känt att jag kanske inte får tillbaka mina uppgifter när kommer tillbaka.

Men efter dagens möte är jag besviken och känner bara: För faan bli gravid fortast möjligt så kan de stå där.. jag ger blanka faan i det!

Tråkiga mellandagar

Idag är tredje dagen som jag smörjer med Progesteronkräm för att försöka få igång min mens. Jag vill verkligen komma igång med nästa behandling. 

Det här med att vänta var jag inte bra på när vi försökt få sonen och jag kan ärligt säga att jag har inte blivit bättre på det med åren. Jag vill gå med en liten kula på magen. Jag vill ta veckobilder och längta till förlossningen.

Jag är så redo att bli gravid igen. Detsamma gäller mannen. Å det är fortfarande så jag får nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Han gjorde en helvändning och är nu nästan mer längtig än jag. Det är otroligt härligt att se honom längta och "boa" i tankarna. Han har nog varje vecka kikat på Internet efter ny vagn och bil. 

Hoppas min mens kommer igång om nån vecka eller så..