Cykeldag 19 (proveradag 8)
Igår hände något märkligt på eftermiddagen. Jag fick en väldans stark smärta i ena sidan av svanken. Den vänstra. Det molade när jag låg stilla men så fort jag skulle röra på mej eller gå ett par steg så högg det till som knivar. Ordentligt ont. Det höll i sig framåt kvällen och under natten har det minskat markant. Idag känns det bara lite grann.
Sist då jag blev överstimulerad minns jag att jag hade en väldans svanksmärta också. Denna smärta var av samma karaktär och jag berättade för min sambo. Vi beslutade oss för att inte ta några risker utan gjorde rätt för oss med tanke på pökstjärnan.
Kan det ha varit ägglossning? På dag 18? Inte helt osannolikt egentligen, förra månaden då det konstaterades att jag haft ägglossning så var cykeln på 30 dagar. Räknar man utifrån det normala så borde ägglossningen ha infallit på dag 17-18 någonstans.
Nog för att den månaden blev stimulerad av mediciner. Men jag blir lite hoppfull nu när denna ryggsmärta satte igång med dunder och brak.
Det är bara att vänta. Jag har idag tagit Provera nr 8. Börjar bli lite nojjig här angående den medicinen faktiskt. Min läkare sa att om det vore så att kroppen förstod hur den skulle bete sig och att jag blir gravid under denna opåverkade månad så kommer det inte bli någon blödning av proverabehandligen. Det är ingen fara att äta dom ifall man vore tidigt gravid. Dem utvecklar inte ett missfall.
Men jag blir ändå lite orolig.
Hur som hur. På fredag tar jag den sista proveratabletten. Så antingen kommer mensen i helgen eller lite senare eller så kommer den inte alls.
Jag röstar på det sistnämnda!
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Pökstjärna
Cykeldag 18 ( proveradag 7)
Jag vågar inte ens yttra mej om jag har haft ägglossning eller inte. Jag har haft lite funderingar kring detta men jag törs varken säga bu eller bä eller hoppas. Vad jag vet så har vi varit duktiga på att ligga varannan dag nu i en veckas tid så ifall det infann sig så har vi skött oss exemplariskt. Vi förtjänar varsin stjärna.
En pökstjärna.
"...att med gott resultat ha kunnat genomföra samlag vid flera tillfällen under en period utan att tappat vare sig hopp eller hårdhet på penis."
Men om vi ändå ska ge oss in på bu eller bä så har jag känt lite stickningar i nedre vänstra delen. Det har varit lite ömt och är så fortfarande. Svanken ömmar också. Kan däremot inte säga att jag har haft några typiska ägglossningsflytningar. Förra månaden då jag hade kraftig ägglossning reagerade jag inte på några flytningar heller, så jag vet inte hur det där redigt fungerar.
När jag läser om det så säger vissa att man märker det på pappret/i trosorna medans andra säger att man måste upp i pullangullan och gräva efter det eftersom det inte kommer ner och ut av sig självt.
Att sedan liksom gegga med det mellan fingrarna för att se hur många centimeter man kan sträcka det..
Näe va..
Jag vågar inte ens yttra mej om jag har haft ägglossning eller inte. Jag har haft lite funderingar kring detta men jag törs varken säga bu eller bä eller hoppas. Vad jag vet så har vi varit duktiga på att ligga varannan dag nu i en veckas tid så ifall det infann sig så har vi skött oss exemplariskt. Vi förtjänar varsin stjärna.
En pökstjärna.
"...att med gott resultat ha kunnat genomföra samlag vid flera tillfällen under en period utan att tappat vare sig hopp eller hårdhet på penis."
Men om vi ändå ska ge oss in på bu eller bä så har jag känt lite stickningar i nedre vänstra delen. Det har varit lite ömt och är så fortfarande. Svanken ömmar också. Kan däremot inte säga att jag har haft några typiska ägglossningsflytningar. Förra månaden då jag hade kraftig ägglossning reagerade jag inte på några flytningar heller, så jag vet inte hur det där redigt fungerar.
När jag läser om det så säger vissa att man märker det på pappret/i trosorna medans andra säger att man måste upp i pullangullan och gräva efter det eftersom det inte kommer ner och ut av sig självt.
Att sedan liksom gegga med det mellan fingrarna för att se hur många centimeter man kan sträcka det..
Näe va..
söndag 27 november 2011
Fortsätter med Provera ändå
Hej på er.
Trevlig första advent! Härliga årstid. Älskar när det mörkar på och jag får tända levande ljus i hela lägenheten tillsammans med stjärnorna i fönstren. Underbara tid.
Igår bakade jag och kärlek ett gäng lussebullar och ostfrallor som jag fick som frukost på sängen imorse. Härligt! Idag har vi inte gjort så många handtag, jag har varit ute en sväng och promenixat. Blåste som hundan och det regnade ordentligt. 27:e november. Första advent. Höst?
Jag fick ju rådet igår att inte ta mer Provera eftersom jag blödde i fredags. Men jag blev lite fundersam kring det där och efter lite råd från en familjelivstråd valde jag att börja med dom igen. De skadar ju inte.
Jag hade ställt in mej på att vi ska göra årets sista försök och när jag fick avbryta Proveran så blev jag lite besviken.
Men nu kör vi. Kom igen kroppen!
Trevlig första advent! Härliga årstid. Älskar när det mörkar på och jag får tända levande ljus i hela lägenheten tillsammans med stjärnorna i fönstren. Underbara tid.
Igår bakade jag och kärlek ett gäng lussebullar och ostfrallor som jag fick som frukost på sängen imorse. Härligt! Idag har vi inte gjort så många handtag, jag har varit ute en sväng och promenixat. Blåste som hundan och det regnade ordentligt. 27:e november. Första advent. Höst?
Jag fick ju rådet igår att inte ta mer Provera eftersom jag blödde i fredags. Men jag blev lite fundersam kring det där och efter lite råd från en familjelivstråd valde jag att börja med dom igen. De skadar ju inte.
Jag hade ställt in mej på att vi ska göra årets sista försök och när jag fick avbryta Proveran så blev jag lite besviken.
Men nu kör vi. Kom igen kroppen!
lördag 26 november 2011
Jaha, vad var det nu då?
Så förvirrande det ska vara då.
Jag började i onsdags med provera för att starta tredje försöket. Tanken var att få mens nästa helg. Men redan på dag två ( torsdagskväll ) så började jag få en blödning. Tänkte att det kanske bara var en blodflytning, men det fortsatte även på fredagmorgonen. Skumt tänkte jag. Hur ska jag nu göra? Ska jag avbryta med provera? Starta med pergotime på dag tre eller hur ska jag räkna? Ringde kk för rådgivning och fick svar på att jag inte ska ta mer provera. Det har blivit en obalans i kroppen. Jag var på cykeldag 12 när jag startade medicineringen och ja, det blev något knas på vägen helt enkelt. Jag skulle inte heller börja med pergotime utan avvakta och se om det höll i sig. Ska höra av mej igen i slutet av nästa vecka för vidare rådgivning.
Jag blödde som sagt igårmorse. Men sedan har det varit lugnt. Inget blod alls på kvällen så vi kunde ha sex. Har haft det nu varannan dag för att liksom maxa chanserna om min cykel kanske får med sig hormoner från föregående pergotimekur.
Men nu vet jag inte vad jag ska tro. Mensen varade bara en kväll och tills morgonen. Eller mens? Vad kan det kallas? Mellanblödning? Jag testade med ägglossningsstickor i torsdags och tyckte att mina streck var starkare än vad de brukar vara. De var inte lika starka som kontrollstrecket, men inte långt ifrån. Annars brukar jag ju bara ha svagt, svagt streck. Blev lite förvånad faktiskt. Och jag har haft lite känningar i nedre delen av magen. Vänstersidan igen. I går och idag har jag inte testat med ägglossningsstickor. Jag har bara låtit det vara. Vi har sexat varannan dag nu och kommer fortsätta med det ett par dagar. Kanske, kanske så har det blivit/blir det en ägglossning. Fan, det vore redigt fräsigt!
Men som sagt, så förvirrande det ska vara då!
Jag började i onsdags med provera för att starta tredje försöket. Tanken var att få mens nästa helg. Men redan på dag två ( torsdagskväll ) så började jag få en blödning. Tänkte att det kanske bara var en blodflytning, men det fortsatte även på fredagmorgonen. Skumt tänkte jag. Hur ska jag nu göra? Ska jag avbryta med provera? Starta med pergotime på dag tre eller hur ska jag räkna? Ringde kk för rådgivning och fick svar på att jag inte ska ta mer provera. Det har blivit en obalans i kroppen. Jag var på cykeldag 12 när jag startade medicineringen och ja, det blev något knas på vägen helt enkelt. Jag skulle inte heller börja med pergotime utan avvakta och se om det höll i sig. Ska höra av mej igen i slutet av nästa vecka för vidare rådgivning.
Jag blödde som sagt igårmorse. Men sedan har det varit lugnt. Inget blod alls på kvällen så vi kunde ha sex. Har haft det nu varannan dag för att liksom maxa chanserna om min cykel kanske får med sig hormoner från föregående pergotimekur.
Men nu vet jag inte vad jag ska tro. Mensen varade bara en kväll och tills morgonen. Eller mens? Vad kan det kallas? Mellanblödning? Jag testade med ägglossningsstickor i torsdags och tyckte att mina streck var starkare än vad de brukar vara. De var inte lika starka som kontrollstrecket, men inte långt ifrån. Annars brukar jag ju bara ha svagt, svagt streck. Blev lite förvånad faktiskt. Och jag har haft lite känningar i nedre delen av magen. Vänstersidan igen. I går och idag har jag inte testat med ägglossningsstickor. Jag har bara låtit det vara. Vi har sexat varannan dag nu och kommer fortsätta med det ett par dagar. Kanske, kanske så har det blivit/blir det en ägglossning. Fan, det vore redigt fräsigt!
Men som sagt, så förvirrande det ska vara då!
torsdag 24 november 2011
En karl med koll minsann
Jag har nu bloggat här i snart elva månader. Detta blir mitt hundrade inlägg. Hundra inlägg om längtan, väntan, oro, ångest, hopp och framtidstro.
Vi vill ju så gärna att detta ska få ett underbart lyckligt slut. Att den där lille kotten kommer till oss. Min älskade sambo sa igår när vi pratade om framtiden: Jag har ett lugn inom mej och är inte orolig längre.
Längre?, tänkte jag.
Han har ju alltid varit den som stått stabil kring detta. Som har peppat mej och haft otroligt gott hopp om det. Jag blev lite förvånad och frågade om han innerst inne inte vågat tro på att det ska fungera. Om han har varit orolig längst in.
- Ja innan var jag orolig för om vi skulle få en bebis. Om din kropp skulle ta till sig behandlingar. Om alla provtagningar och undersökningar skulle ge gott resultat. Men nu när vi har svar på att dina äggledare är öppna, mina spermier är perfekta och din kropp faktiskt reagerar på medicinen så ser jag inte längre någon oro i det hela. Det är klart att det kommer fungerar. Sedan om det inte kommer en kotte förrän kanske 2013 så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att den kommer. Och det gör den.
Lite senare:
Jag: Idag började jag med Proveran.
Han: Okej, så då kommer mensen snart?
Jag: Ja, den borde komma nästa helg, lördag tippar jag starkt på.
Han: Så på tredje mensdagen så börjar du med den andra medicinen och sedan 7-10 dagar efter det så är det dags, eller hur? Då någonstans börjar du må dåligt också? Ledsen..
Fasen alltså. Här har ni en man med koll. Det är ett tag sedan jag förklarade för honom hur det fungerar med dagar och ägglossningstid och varför man får ägglossning och varför det blir mens. Att det är slemhinnan och.. ja där ungefär höll han på att spy.. ha ha..
Jag trodde inte att det skulle gå in för honom.
Älskade livskamrat, vad stolt jag blir över dej!
Vi vill ju så gärna att detta ska få ett underbart lyckligt slut. Att den där lille kotten kommer till oss. Min älskade sambo sa igår när vi pratade om framtiden: Jag har ett lugn inom mej och är inte orolig längre.
Längre?, tänkte jag.
Han har ju alltid varit den som stått stabil kring detta. Som har peppat mej och haft otroligt gott hopp om det. Jag blev lite förvånad och frågade om han innerst inne inte vågat tro på att det ska fungera. Om han har varit orolig längst in.
- Ja innan var jag orolig för om vi skulle få en bebis. Om din kropp skulle ta till sig behandlingar. Om alla provtagningar och undersökningar skulle ge gott resultat. Men nu när vi har svar på att dina äggledare är öppna, mina spermier är perfekta och din kropp faktiskt reagerar på medicinen så ser jag inte längre någon oro i det hela. Det är klart att det kommer fungerar. Sedan om det inte kommer en kotte förrän kanske 2013 så spelar det ingen roll. Huvudsaken är att den kommer. Och det gör den.
Lite senare:
Jag: Idag började jag med Proveran.
Han: Okej, så då kommer mensen snart?
Jag: Ja, den borde komma nästa helg, lördag tippar jag starkt på.
Han: Så på tredje mensdagen så börjar du med den andra medicinen och sedan 7-10 dagar efter det så är det dags, eller hur? Då någonstans börjar du må dåligt också? Ledsen..
Fasen alltså. Här har ni en man med koll. Det är ett tag sedan jag förklarade för honom hur det fungerar med dagar och ägglossningstid och varför man får ägglossning och varför det blir mens. Att det är slemhinnan och.. ja där ungefär höll han på att spy.. ha ha..
Jag trodde inte att det skulle gå in för honom.
Älskade livskamrat, vad stolt jag blir över dej!
onsdag 23 november 2011
Back on track..
Jajamensan. Nu påbörjas förberedelserna för den tredje pergotimekuren! Denna gången ska jag få komma på VUL och det ser jag som stort positivt. Skönt att få reda på hur det ser ut i kissemurran i tidigt stadie utan att behöva vänta på det där blodprovssvaret som alltid dröjer.
Back on track, yeah!
Proverastart (x)
Mens ( )
Pergotimestart ( )
VUL med finfin äggblåsa ( )
Ägglossning ( )
BIM, testdag ( )
Back on track, yeah!
Proverastart (x)
Mens ( )
Pergotimestart ( )
VUL med finfin äggblåsa ( )
Ägglossning ( )
BIM, testdag ( )
tisdag 22 november 2011
Dagen före tredje starten
Vilket grått väder hörrni. Lagom trist och tråkigt. Sitter här vid köksbordet och snyter, snörvlar och hostar om vartannat. Höstbakterier. Dagisbakterier. Är de inte för härliga!
Är ledig idag och har inga som helst planer. Jag väntar mest på att det ska bli morgondag så jag får svälja första tabletten Provera. Jag såg innan att det tabl.paket som läkaren skrev ut sist bara låg på 5 mg. Jag har tidigare alltid tagit 10 mg. Tur jag upptäckte det annars kanske det hade blivit lite ruckande på mensstart och så, det hade varit tråkigt eftersom vi kommer få ett rätt tajt schema innan min kära sambo åker iväg under jul.
Så är det det här med min nuvarande cykel. Är idag på dag 11. Förra månaden hade jag ägglossning någonstans runt dag 16-18. OM kroppen skulle förstå såhär månaden efter så kanske en ägglossning kan falla in typ söndag-tisdag. Jag är lite sugen på att börja med ägglossningsstickor strax före helgen bara för att liksom se IFALL. OM det skulle bli så och OM det skulle ta sig så har jag BIM den dagen som jag ska boka in ett VUL till min pergotime-cykel. Det blir snurrigt det här, det hör jag ju.
Proverastart ( )
Mens ( )
Pergotimestart ( )
VUL med finfin äggblåsa ( )
Ägglossning ( )
BIM, testdag ( )
Är ledig idag och har inga som helst planer. Jag väntar mest på att det ska bli morgondag så jag får svälja första tabletten Provera. Jag såg innan att det tabl.paket som läkaren skrev ut sist bara låg på 5 mg. Jag har tidigare alltid tagit 10 mg. Tur jag upptäckte det annars kanske det hade blivit lite ruckande på mensstart och så, det hade varit tråkigt eftersom vi kommer få ett rätt tajt schema innan min kära sambo åker iväg under jul.
Så är det det här med min nuvarande cykel. Är idag på dag 11. Förra månaden hade jag ägglossning någonstans runt dag 16-18. OM kroppen skulle förstå såhär månaden efter så kanske en ägglossning kan falla in typ söndag-tisdag. Jag är lite sugen på att börja med ägglossningsstickor strax före helgen bara för att liksom se IFALL. OM det skulle bli så och OM det skulle ta sig så har jag BIM den dagen som jag ska boka in ett VUL till min pergotime-cykel. Det blir snurrigt det här, det hör jag ju.
Proverastart ( )
Mens ( )
Pergotimestart ( )
VUL med finfin äggblåsa ( )
Ägglossning ( )
BIM, testdag ( )
måndag 21 november 2011
Snart påbörjas årets sista försök
Två dagar kvar till Proverastart. Jag är taggad. Men inte för mycket. Jag känner att jag har hopp. Men inte för mycket. Jag intalar mej inte att nu kommer det fungera. Jag säger till mejsjälv: Tänk om enkelkuren ger ägglossning. Vad fränt i såfall. Sen om jag får mens eller inte. Det är skönt att veta att jag kan ägglossa med hjälp av medicinen. Det är en seger bara det.
Så blir jag samtidigt lite kluven. Idag är jag på cykeldag 10. Om det vore så att kroppen har kvar hormoner sedan förra kuren så kan det ju faktiskt vara så att jag får ägglossning om några dagar. Vem vet.
Ska man kissa på ägglossningstest tro?
Det känns som att jag kommer köra på dubbla chanser nu när jag ska starta nästa omgång mitt i en pågående cykel.
Rörigt med dagarna tänker jag. Appen är inte direkt gjort för sånt.. ha ha.
Så blir jag samtidigt lite kluven. Idag är jag på cykeldag 10. Om det vore så att kroppen har kvar hormoner sedan förra kuren så kan det ju faktiskt vara så att jag får ägglossning om några dagar. Vem vet.
Ska man kissa på ägglossningstest tro?
Det känns som att jag kommer köra på dubbla chanser nu när jag ska starta nästa omgång mitt i en pågående cykel.
Rörigt med dagarna tänker jag. Appen är inte direkt gjort för sånt.. ha ha.
Bonusmamma, bonuspappa och riktiga föräldrar
Åh herregud. Familjeliv hörrni. Vilket gäng. Nu ska jag absolut inte dra alla över en gräns. Men många gånger tycker jag att finns folk som gör höns av fjädrar och liksom är där för att gagga igång en het diskussion.
Bara ta det här ämnet "Biomammor vs bonusmammor"
Åh herregud.
I den ena tråden spyr biomamman på bonusmamman. I nästa spyr bonusmamman på biomamman och det är många gånger ett jävla levande. Hon gör si och hon gör så. Pappan gör inte ett skit. Hon lägger sig i för mycket. Hon bryr sig inte om mina barn. Hon anmäler. Han anmäler. De tvistas och det bråkas.
Jag blir mörkrädd. Ärligt.
Hur kan man som vuxen person hålla på och spela om barnen, sätta dem i dåliga lägen. Prata skit om den andra föräldern. Smutsa ner. Hålla på.
Lägg energi på rätt saker istället!
Jag är själv uppvuxen i en splittrad familj. Jag har haft flertalet nya vuxna i mitt liv. Men jag har aldrig sagt bonusmamma eller bonuspappa till/om dom. Jag hade inte heller en sån bra kontakt med min far på grund av olika anledningar. Jag lärde mej att/hur man bör tänka på barnen! Det är dem som betyder något. Deras känslor, deras välbefinnande. Sen hur man mår som vuxen i en separerad situation får man bara svälja. Bita ihop. Ta ut någon annanstans. Det ska inte barnen få höra/känna skuld för.
Jag har själv blivit bortvald av min pappa. Han valde att bo tillsammans med sin första nya istället för att ha oss hos sig. (dom gick isär efter ett par år och vi har idag en okej relation)
Hur som hur så var hon väldigt elak mot oss och honom. En redig äkta ragata. Men han var såpass underställd, feg och mesig att han inte vågade gå emot henne. Han kunde böla inför oss barn och ringa min mamma och vara ledsen, hon sa tillslut ifrån och mer eller mindre gav honom ett val: Var kvar hos henne men då får du inte ha barnen hos dej eftersom de mår skit varje pappahelg. (Vi tjöt i bilen när vi skulle åka dit) Eller så flyttar du från henne och tar hand om dina barn.
Han valde att stanna kvar. Vi var inte hos honom på ½ - 1 år.
Det är bara en händelse av flera.
Jag kan inte i mitt liv förstå hur man kan välja bort eller inte bry sig om sina barn. Det är ju ens kött och blod för hundan. Jag som pappas flickvän har inte tagit på mej någon bonusmamma-namnskylt. Varken jag eller min sambo har sagt att jag är deras bonusmamma. Det har kommit spontant från dem själva. Ibland kan de säga "mamma" till mej också. Nu sist tog jag inte upp det med dem, jag har tidigare sagt att jag är ju pappas tjej, inte eran mamma. Ni har en mamma m.m. Men sist så skulle de lägga sig och jag ville inte börja det samtalet vid nattningen.
Jag tror inte de tänker så mycket på det. De har sagt flertalet gånger att nu är vi en familj. En pappa, en mamma och två barn. Vi är en familj. De ser mej som mamman under pappaveckan. Jag svarade en gång med att mamma blir man ju när man har barn och det har ju inte jag.
- Men du har ju oss.
Det är knepigt det där. Kanske blir det ännu tydligare den dagen vi får en kotte. Då blir jag ju en mamma på riktigt. Jag har ett barn. Men jag är inte deras mamma. Eller så blir det ännu mer att jag är mamma. Till allihopa. Ha ha. Jag vet inte.
Det jag vet är att man behöver inte göra problem av saker och ting. Skapar man problem så blir det problem. Tar man det naturligt så tror jag att man får en fullt fungerande familj.
Jag och min sambo pratade/pratar mycket om det här med hans barn och mina bonusbarn. Vad som är okej hemma hos oss och vad som inte är okej. Vilka rutiner som gäller vid nattning med mera. Jag nattar barnen och de tycker det är helt okej. Även att pappa sitter ute i soffan så är det okej att jag gör det. Jag är en vuxen i deras hem.
Jag har den kvinnliga rollen.
Under mammaveckan har de mamman och hennes sambo. En manlig förebild. Han har papparollen under den veckan.
Under pappaveckan har de pappan och hans sambo. En kvinnlig förebild. Jag har mammarollen under den veckan.
Det faller sig som sagt naturligt. Om mamma och pappa fortfarande hade levt ihop så hade de delat på ansvaret, båda hade (om möjligt med tanke på jobb) hämtat/lämnat barnen på dagis/skola. Båda hade nattat dom. Om den ena vill träna en kväll så är den andra hemma.
Nu lever de inte tillsammans längre. De lever med nya. Varför kan det då inte hjälpas åt på liknande sätt? Enligt flertalet familjelivstrådar så är man ju totalt hjärndöd om man som bonusförälder tar lite ansvar för barnen. Man lägger sig i och tar på sig en roll som man inte har rätt till.
Jag har länge haft svårt för att säga att jag är en bonusmamma. Men barnen säger det. Jag är en bonusmamma. Och jag bryr mej. Jag tar hand om, tröstar, nattar med mera. Jag tar hand om barn som inte är mina.
Som tur är har barnen en rekorderlig mamma. Hon hade svårt i början för mej och vi har pratat ut om saker vid ett par tillfällen. Berättat vad vi känner och hur vi resonerar kring situationerna som vi är i. Jag har ingenting emot henne och hon har ingenting emot mej. Spänningen i luften har lagt sig emellan oss och hon har sagt att hon tycker att jag gör ett bra "jobb" med hennes barn. Att de mår bra och att jag är bra för dom.
Det känns riktigt gott i hjärtat att höra och få veta. Jag vill inte trampa henne på tårna, jag behandlar henne med respekt och förväntar mej det tillbaka. Det är inte bara hon som kan tycka att det är knussligt i denna sammanhang. Vi är fyra vuxna och två barn.
Oj, vilket långt inlägg det blev. Ni tappade säkert sugen redan halvvägs.
Bara ta det här ämnet "Biomammor vs bonusmammor"
Åh herregud.
I den ena tråden spyr biomamman på bonusmamman. I nästa spyr bonusmamman på biomamman och det är många gånger ett jävla levande. Hon gör si och hon gör så. Pappan gör inte ett skit. Hon lägger sig i för mycket. Hon bryr sig inte om mina barn. Hon anmäler. Han anmäler. De tvistas och det bråkas.
Jag blir mörkrädd. Ärligt.
Hur kan man som vuxen person hålla på och spela om barnen, sätta dem i dåliga lägen. Prata skit om den andra föräldern. Smutsa ner. Hålla på.
Lägg energi på rätt saker istället!
Jag är själv uppvuxen i en splittrad familj. Jag har haft flertalet nya vuxna i mitt liv. Men jag har aldrig sagt bonusmamma eller bonuspappa till/om dom. Jag hade inte heller en sån bra kontakt med min far på grund av olika anledningar. Jag lärde mej att/hur man bör tänka på barnen! Det är dem som betyder något. Deras känslor, deras välbefinnande. Sen hur man mår som vuxen i en separerad situation får man bara svälja. Bita ihop. Ta ut någon annanstans. Det ska inte barnen få höra/känna skuld för.
Jag har själv blivit bortvald av min pappa. Han valde att bo tillsammans med sin första nya istället för att ha oss hos sig. (dom gick isär efter ett par år och vi har idag en okej relation)
Hur som hur så var hon väldigt elak mot oss och honom. En redig äkta ragata. Men han var såpass underställd, feg och mesig att han inte vågade gå emot henne. Han kunde böla inför oss barn och ringa min mamma och vara ledsen, hon sa tillslut ifrån och mer eller mindre gav honom ett val: Var kvar hos henne men då får du inte ha barnen hos dej eftersom de mår skit varje pappahelg. (Vi tjöt i bilen när vi skulle åka dit) Eller så flyttar du från henne och tar hand om dina barn.
Han valde att stanna kvar. Vi var inte hos honom på ½ - 1 år.
Det är bara en händelse av flera.
Jag kan inte i mitt liv förstå hur man kan välja bort eller inte bry sig om sina barn. Det är ju ens kött och blod för hundan. Jag som pappas flickvän har inte tagit på mej någon bonusmamma-namnskylt. Varken jag eller min sambo har sagt att jag är deras bonusmamma. Det har kommit spontant från dem själva. Ibland kan de säga "mamma" till mej också. Nu sist tog jag inte upp det med dem, jag har tidigare sagt att jag är ju pappas tjej, inte eran mamma. Ni har en mamma m.m. Men sist så skulle de lägga sig och jag ville inte börja det samtalet vid nattningen.
Jag tror inte de tänker så mycket på det. De har sagt flertalet gånger att nu är vi en familj. En pappa, en mamma och två barn. Vi är en familj. De ser mej som mamman under pappaveckan. Jag svarade en gång med att mamma blir man ju när man har barn och det har ju inte jag.
- Men du har ju oss.
Det är knepigt det där. Kanske blir det ännu tydligare den dagen vi får en kotte. Då blir jag ju en mamma på riktigt. Jag har ett barn. Men jag är inte deras mamma. Eller så blir det ännu mer att jag är mamma. Till allihopa. Ha ha. Jag vet inte.
Det jag vet är att man behöver inte göra problem av saker och ting. Skapar man problem så blir det problem. Tar man det naturligt så tror jag att man får en fullt fungerande familj.
Jag och min sambo pratade/pratar mycket om det här med hans barn och mina bonusbarn. Vad som är okej hemma hos oss och vad som inte är okej. Vilka rutiner som gäller vid nattning med mera. Jag nattar barnen och de tycker det är helt okej. Även att pappa sitter ute i soffan så är det okej att jag gör det. Jag är en vuxen i deras hem.
Jag har den kvinnliga rollen.
Under mammaveckan har de mamman och hennes sambo. En manlig förebild. Han har papparollen under den veckan.
Under pappaveckan har de pappan och hans sambo. En kvinnlig förebild. Jag har mammarollen under den veckan.
Det faller sig som sagt naturligt. Om mamma och pappa fortfarande hade levt ihop så hade de delat på ansvaret, båda hade (om möjligt med tanke på jobb) hämtat/lämnat barnen på dagis/skola. Båda hade nattat dom. Om den ena vill träna en kväll så är den andra hemma.
Nu lever de inte tillsammans längre. De lever med nya. Varför kan det då inte hjälpas åt på liknande sätt? Enligt flertalet familjelivstrådar så är man ju totalt hjärndöd om man som bonusförälder tar lite ansvar för barnen. Man lägger sig i och tar på sig en roll som man inte har rätt till.
Jag har länge haft svårt för att säga att jag är en bonusmamma. Men barnen säger det. Jag är en bonusmamma. Och jag bryr mej. Jag tar hand om, tröstar, nattar med mera. Jag tar hand om barn som inte är mina.
Som tur är har barnen en rekorderlig mamma. Hon hade svårt i början för mej och vi har pratat ut om saker vid ett par tillfällen. Berättat vad vi känner och hur vi resonerar kring situationerna som vi är i. Jag har ingenting emot henne och hon har ingenting emot mej. Spänningen i luften har lagt sig emellan oss och hon har sagt att hon tycker att jag gör ett bra "jobb" med hennes barn. Att de mår bra och att jag är bra för dom.
Det känns riktigt gott i hjärtat att höra och få veta. Jag vill inte trampa henne på tårna, jag behandlar henne med respekt och förväntar mej det tillbaka. Det är inte bara hon som kan tycka att det är knussligt i denna sammanhang. Vi är fyra vuxna och två barn.
Oj, vilket långt inlägg det blev. Ni tappade säkert sugen redan halvvägs.
lördag 19 november 2011
Pappaveckan
startade igår eftermiddag och eftersom jag jobbade kvällspass så hann jag inte träffa dom. Imorse innan jag for till jobbet fick jag träffa dom en liten stund.
När jag sedan 9 timmar senare kom hem ropade grabben från vardagsrummet: Åhhh våran bonusmamma! Och båda två slängde sig som hökar på mej.
Finaste kidsen, vad jag tycker om er!
När jag sedan 9 timmar senare kom hem ropade grabben från vardagsrummet: Åhhh våran bonusmamma! Och båda två slängde sig som hökar på mej.
Finaste kidsen, vad jag tycker om er!
fredag 18 november 2011
En önskan
Får man önska sig något av Tomten?
Isåfall önskar jag att Provera/Pergotimekurerna ska gå bra och att läkaren ser en finfin äggblåsa på VUL som sedan ger en finfin ägglossning. Jag lovar att vi ska mysa ordentligt under julveckan och jag ska vara så snäll jag bara kan med tanke på Pergotimetabletterna.
Om allt går som det ska så är jag förmodligen på cykeldag 22 på självaste julafton.
Kan du inte, Tomte-lilla, se till att det där ägget fastnar?
Om allt går som det ska så kommer vi ha BIM på nyårsdagen.
Hörredu Tomten. Jag önskar mej inget annat.
5 dagar kvar till Proverastart.
onsdag 16 november 2011
Njut av att du har din kärlek hos dej som smeker din kind när det känns svårt
Jag mår så bra. Jag har ett sådant lugn i min mage. En sådan förhoppning om att jag kommer kissa positivt. Kanske inte nästa omgång. Kanske inte innan nästa sommar. Eller innan vårt bröllop. Men någongång. Jag har ett sådant hopp om att det kommer. Det bara gör det.
Helst vill jag ju redan ha kissat positivt, jag vill ju såklart redan vara lite småfet och känna mej illamående just på grund av att det ligger en liten kotte och växer te sa i buken. Men så är inte läget och så kommer det inte vara inom den närmsta tiden heller.
Men jag har hopp. Iallafall just nu. Jag är väl medveten om att när jag om ett par veckor börjar med Pergotimetabletterna så kommer helt andra känslor att sätta sig som griller i hjärnan på mej. Någonstans vet jag ju att jag kommer ligga på kvällen och få ångest och hjärtklappning och tro att det inte kommer fungera. Min sambo blir då återigen den som tar hand om mej, lägger mitt huvud på sitt bröst och låter mej lyssna på hans hjärtslag. Han smeker mitt hår, torkar mina tårar och viskar att vi kommer lyckas. Att vi kommer få en lite kotte i magen snart och att jag kommer få bli mamma. Att han älskar mej hur mycket jag än misstror det.
Jag vet ju det.
Men just nu mår jag förbenat okej och jag låter mej njutas. Jag mötte häromdagen en mamma med barnvagn och jag hörde på bebisens gnyende och gråt att det var en liten, liten färsk knodd.
Och vet ni vad jag gjorde?
Jag log åt henne och tänkte: Hon måste vara lycklig som har en sådan litet hjärta hos sig. Vad gott för henne!
Så slogs jag av en förvåning. Vad gjorde jag? Vad tänkte jag? Hade det varit för ett par veckor sedan så hade jag helst velat byta trottoar för att slippa höra spädbarnets gnyende. Jag hade inte tittat på henne utan gått förbi och tänkt: Fy fan för dom som knullar en natt och blir gravida.
Så barnsligt. Så otroligt elakt. Men så tänkte jag. Så kommer jag tänka fler gånger. Jag vet och jag skäms för det. Jag har inte en aning om hurvida de har fått kämpa för att få den lilla eller inte. Jag har inte en susning om hon har fått missfall före detta eller om hon är ensamstående och har fart som ett torrt skinn till Danmark och betalat flera tusen för insemination.
Jag har inte en jävla aning. Och jag dömer henne. Jag dömer ut henne och alla andra som blivit gravida eller går med barnvagn. Varför?
Lägg av med det!
Njut. Njut av det du har och det du påbörjat, säger jag till mej själv.
Njut av kärleken som ligger bredvid dej i sängen och smeker ditt hår och lyssnar på din ångest. Som gång på gång talar om hur mycket han älskar dej. Hur gärna han vill att det ska bli en kotte. Njut av att veta det. Njut av att ni är på gång. Att resan har startat. Att ni är ett steg på vägen. Att ni kommer närmare målet för varje gång. Även att det kanske inte känns så. Glöm inte bort att du har en fantastisk man vid din sida. Två små bonusbarn som älskar dej. Njut av att ni nu försöker utöka familjen och vill ha ett gemensamt barn.
NJUT!
Helst vill jag ju redan ha kissat positivt, jag vill ju såklart redan vara lite småfet och känna mej illamående just på grund av att det ligger en liten kotte och växer te sa i buken. Men så är inte läget och så kommer det inte vara inom den närmsta tiden heller.
Men jag har hopp. Iallafall just nu. Jag är väl medveten om att när jag om ett par veckor börjar med Pergotimetabletterna så kommer helt andra känslor att sätta sig som griller i hjärnan på mej. Någonstans vet jag ju att jag kommer ligga på kvällen och få ångest och hjärtklappning och tro att det inte kommer fungera. Min sambo blir då återigen den som tar hand om mej, lägger mitt huvud på sitt bröst och låter mej lyssna på hans hjärtslag. Han smeker mitt hår, torkar mina tårar och viskar att vi kommer lyckas. Att vi kommer få en lite kotte i magen snart och att jag kommer få bli mamma. Att han älskar mej hur mycket jag än misstror det.
Jag vet ju det.
Men just nu mår jag förbenat okej och jag låter mej njutas. Jag mötte häromdagen en mamma med barnvagn och jag hörde på bebisens gnyende och gråt att det var en liten, liten färsk knodd.
Och vet ni vad jag gjorde?
Jag log åt henne och tänkte: Hon måste vara lycklig som har en sådan litet hjärta hos sig. Vad gott för henne!
Så slogs jag av en förvåning. Vad gjorde jag? Vad tänkte jag? Hade det varit för ett par veckor sedan så hade jag helst velat byta trottoar för att slippa höra spädbarnets gnyende. Jag hade inte tittat på henne utan gått förbi och tänkt: Fy fan för dom som knullar en natt och blir gravida.
Så barnsligt. Så otroligt elakt. Men så tänkte jag. Så kommer jag tänka fler gånger. Jag vet och jag skäms för det. Jag har inte en aning om hurvida de har fått kämpa för att få den lilla eller inte. Jag har inte en susning om hon har fått missfall före detta eller om hon är ensamstående och har fart som ett torrt skinn till Danmark och betalat flera tusen för insemination.
Jag har inte en jävla aning. Och jag dömer henne. Jag dömer ut henne och alla andra som blivit gravida eller går med barnvagn. Varför?
Lägg av med det!
Njut. Njut av det du har och det du påbörjat, säger jag till mej själv.
Njut av kärleken som ligger bredvid dej i sängen och smeker ditt hår och lyssnar på din ångest. Som gång på gång talar om hur mycket han älskar dej. Hur gärna han vill att det ska bli en kotte. Njut av att veta det. Njut av att ni är på gång. Att resan har startat. Att ni är ett steg på vägen. Att ni kommer närmare målet för varje gång. Även att det kanske inte känns så. Glöm inte bort att du har en fantastisk man vid din sida. Två små bonusbarn som älskar dej. Njut av att ni nu försöker utöka familjen och vill ha ett gemensamt barn.
NJUT!
Å det är precis det jag just nu gör.
tisdag 15 november 2011
Med lussebullesmet på händerna ska det pökas vilt
JAA!
Idag har jag varit hos min läkare och fått mycket positiva svar! Jag har inte längre någon överstimulering utan äggblåsorna var borta och mina äggstockar var återigen i normala storlekar. Min läkare var lika förundrad som jag över synen på VUL-skärmen. Hon skakade på huvudet och berättade att alla kollegor som hon har pratat med är lika förvånade över min reaktion. Att man inte reagerar någonting på enkelkur för att sedan bli överstimulerad på dubbelkur är tydligen väldigt ovanligt.
Jag frågade om man inte kunde köra på med en enkelkur redan nu eftersom det för det första ser bra ut men också att kroppen kan ha lite hormoner kvar så då kanske det räcker med en enkelkur. Tillsammans kanske det blir en bra kombination. Hon var med på mitt tänk, men ville att vi skulle avvakta denna omgång och låta kroppen vila. På många kliniker har de som regel att man bara stimulerar varannan månad just för att det ligger kvar i kroppen och att det kan göra så att man ägglossar månaden efter. Av sig självt liksom.
Jag berättade att jag och min sambo inte kommer fira jul tillsammans på grund av jobb och att vi kommer befinna oss på olika platser. Plus att jag ska resa bort i två veckor efter nyåret. Hon tyckte att det skulle vara tråkigt om vi inte får försöka nästa omgång förrän i februari och vi satt och filurade med kalendern och kom fram till att vi knölar in ett försök nu innan julhelgen.
Det blir så att jag kommer ha två lite tätare mensperioder nu, men vad gör det. Om vi får ett försök nu innan så är det guld värt.
Så. Idag är det cykeldag 4 och vi ska avvakta med mediciner. Mensen väntas vara slut innan/under helgen. Nästa vecka (onsdag) ska jag börja med Provera för att framkalla mens. Den kommer förhoppningsvis 4-5 december. När den har kommit så ska jag boka in ett VUL på cykeldag 10-11 för att se om det har påverkats något. Då har vi 9 dagar på oss att pöka järnet innan min sambo åker iväg. BIM blir 1-2 januari. Ett par dagar efter åker jag utomlands, så antingen har det tagit sig och jag testar positivt eller så kommer jag ha mens de första dagarna på min resa.
Det blir tajt schema, det är mycket som ska klaffa. Men väldigt najs om det skulle fungera att genomföra!
Det blir ju en del aktiviteter under julveckan för oss. Det ska pökas, bakas pepparkakor, pökas, slås in julklappar, pökas, kläs gran, pökas, bakas lussebullar, pökas, pyntas och pökas lite till..
Idag har jag varit hos min läkare och fått mycket positiva svar! Jag har inte längre någon överstimulering utan äggblåsorna var borta och mina äggstockar var återigen i normala storlekar. Min läkare var lika förundrad som jag över synen på VUL-skärmen. Hon skakade på huvudet och berättade att alla kollegor som hon har pratat med är lika förvånade över min reaktion. Att man inte reagerar någonting på enkelkur för att sedan bli överstimulerad på dubbelkur är tydligen väldigt ovanligt.
Jag frågade om man inte kunde köra på med en enkelkur redan nu eftersom det för det första ser bra ut men också att kroppen kan ha lite hormoner kvar så då kanske det räcker med en enkelkur. Tillsammans kanske det blir en bra kombination. Hon var med på mitt tänk, men ville att vi skulle avvakta denna omgång och låta kroppen vila. På många kliniker har de som regel att man bara stimulerar varannan månad just för att det ligger kvar i kroppen och att det kan göra så att man ägglossar månaden efter. Av sig självt liksom.
Jag berättade att jag och min sambo inte kommer fira jul tillsammans på grund av jobb och att vi kommer befinna oss på olika platser. Plus att jag ska resa bort i två veckor efter nyåret. Hon tyckte att det skulle vara tråkigt om vi inte får försöka nästa omgång förrän i februari och vi satt och filurade med kalendern och kom fram till att vi knölar in ett försök nu innan julhelgen.
Det blir så att jag kommer ha två lite tätare mensperioder nu, men vad gör det. Om vi får ett försök nu innan så är det guld värt.
Så. Idag är det cykeldag 4 och vi ska avvakta med mediciner. Mensen väntas vara slut innan/under helgen. Nästa vecka (onsdag) ska jag börja med Provera för att framkalla mens. Den kommer förhoppningsvis 4-5 december. När den har kommit så ska jag boka in ett VUL på cykeldag 10-11 för att se om det har påverkats något. Då har vi 9 dagar på oss att pöka järnet innan min sambo åker iväg. BIM blir 1-2 januari. Ett par dagar efter åker jag utomlands, så antingen har det tagit sig och jag testar positivt eller så kommer jag ha mens de första dagarna på min resa.
Det blir tajt schema, det är mycket som ska klaffa. Men väldigt najs om det skulle fungera att genomföra!
Det blir ju en del aktiviteter under julveckan för oss. Det ska pökas, bakas pepparkakor, pökas, slås in julklappar, pökas, kläs gran, pökas, bakas lussebullar, pökas, pyntas och pökas lite till..
men äre jul så äre..
måndag 14 november 2011
Att förstå hur det ligger till och tänka därefter
Det är väldigt lätt att gräva sin egna grav när man söker på Google och FL. Man kan ju bli rätt nere när man läser om hur lätt alla andra blir gravida med lite hjälp på traven.
Jag har nu suttit och läst på båda ställena och sett flera och åter flera som lyckats bli gravida med hjälp av Pergotime. De kanske bara har behövt ta en eller ett par behandlingskurer och så vips - gravida. Så skönt att läsa om det. Så skönt att få pepp utav det. Jag känner mej inte alls nere på samma sätt som jag gjorde efter vårat första försök. Då jag inte lyckades få ägglossning. Andra omgången blev jobbig eftersom jag blev överstimulerad, men jag tar den som en positiv behandling ändå. Jag fick ägglossning. Sen att det inte blev en graviditet av det gör ingenting.
Herregud - ger man sig in på denna resan så får man inte tro att man blir gravid på FÖRSTA försöket. Vi med Pco-s har inte mer chans att bli gravida än de som inte har diagnosen. Får vi ägglossning så har vi samma möjlighet som vem som helst. Alltså 25 % chans! Jag får en känsla av att vissa tror att bara man äter lite tabletter så blir chansen 100%-ig. Fel. Fel. Fel.
Jag har mer och mer fått min sambos tankebanor nu efter den andra kuren. Han har ju hela tiden tyckt och tänkt att det kommer ordna sig. Bara vi får svar på att kroppen förstår så kommer det att ta sig med tiden. Det kommer en bebis, säger han till mej om och om igen. I början blev jag ledsen och tyckte att han var helt ute och cyklade, att han inte fattade någonting! Men nu så förstår jag honom och jag har mer och mer den känslan även jag.
Jag vet att min kropp kan reagera. Jag vet att jag ligger mellan enkel och dubbelkur. Att det är vad min kropp behöver. Alltså, kan man få in ett par kurer på rätt dos så borde det ju ta sig efter en stund. Jag ser hopp i det hela. Jag ser det och jag är säker på att vi kommer få våran lilla bebis.
Man måste bara förstå hur det fungerar.
Men det är att försöka vända det till något positivt.
Jag har nu suttit och läst på båda ställena och sett flera och åter flera som lyckats bli gravida med hjälp av Pergotime. De kanske bara har behövt ta en eller ett par behandlingskurer och så vips - gravida. Så skönt att läsa om det. Så skönt att få pepp utav det. Jag känner mej inte alls nere på samma sätt som jag gjorde efter vårat första försök. Då jag inte lyckades få ägglossning. Andra omgången blev jobbig eftersom jag blev överstimulerad, men jag tar den som en positiv behandling ändå. Jag fick ägglossning. Sen att det inte blev en graviditet av det gör ingenting.
Herregud - ger man sig in på denna resan så får man inte tro att man blir gravid på FÖRSTA försöket. Vi med Pco-s har inte mer chans att bli gravida än de som inte har diagnosen. Får vi ägglossning så har vi samma möjlighet som vem som helst. Alltså 25 % chans! Jag får en känsla av att vissa tror att bara man äter lite tabletter så blir chansen 100%-ig. Fel. Fel. Fel.
Jag har mer och mer fått min sambos tankebanor nu efter den andra kuren. Han har ju hela tiden tyckt och tänkt att det kommer ordna sig. Bara vi får svar på att kroppen förstår så kommer det att ta sig med tiden. Det kommer en bebis, säger han till mej om och om igen. I början blev jag ledsen och tyckte att han var helt ute och cyklade, att han inte fattade någonting! Men nu så förstår jag honom och jag har mer och mer den känslan även jag.
Jag vet att min kropp kan reagera. Jag vet att jag ligger mellan enkel och dubbelkur. Att det är vad min kropp behöver. Alltså, kan man få in ett par kurer på rätt dos så borde det ju ta sig efter en stund. Jag ser hopp i det hela. Jag ser det och jag är säker på att vi kommer få våran lilla bebis.
Man måste bara förstå hur det fungerar.
Å som sagt;
När vi väl har ägglossning så har vi samma chans som vem som helst! Friska par kan behöva upp till ett år innan det tar sig!
Hur gick det i helgen?
Ja det kan man undra. Jag tog ett grav.test i lördagsmorse och det visade blankt. Frampå eftermiddagen så fick jag en annorlunda värk i magen, aha- nu kommer mensen snart, tänkte jag och sant, lite senare dök den upp. Men bara lite, lite grann. På söndagmorgonen drog den i stad och inom en timme så hade den vanliga mensvärken ökat till superkramper som kom med jämna intervaller. Jag kunde inte sitta eller ligga still utan bökade runt i sängen och grät varje gång en kramp kom. Tillslut blev min sambo irriterad på mej varför jag inte ringde upp KK, han menade på att det måste ha hänt något. - Detta kan inte vara normalt!
Jag snörvlade färdigt och passade på att ringa emellan kramperna och fick prata med en barnmorska som sa att det är helt normalt. Förvånad sa jag att detta inte är normalt för mej, jag har aldrig haft såhär ont vid mens. Det känns som om mina kvinnliga organ har sprängts i buken på mej..
Hon berättade att det berodde på att jag är/var så pass stimulerad av Pergotimen och min slemhinna var så pass påverkad att det nu kommer som en chock för kroppen. Alla dessa (ursäkta) stora klumpar som ska ut gör förbannat ont. Och det kan jag säga, såhär mycket klumpar har jag aldrig upplevt innan. Jag brukar ha mens som rinner och rinner och rinner och rinner. Jag får ha tampong + binda för att vips så är tampongen full och då går det rakt igenom. Min mens är som en kran, i normala fall.
Men inte den här gången. Nu är det inget rinnande alls i stort sett. Jag har binda men den kan jag gå med en halv-hel dag utan att byta, för det är bara när jag går på toa som det kommer blod. Eller klumpar så att säga. Jag kan liksom pressa ut ett tiotal klumpar varje gång.
Lagom äckligt.
Hur som hur så sa hon att tabletterna som jag hade tagit, alvedon + tradolan inte hade någon vidare bra verkan på mensvärk. Däremot rekommenderade hon Ibumetin. Jag fick tag i det och kan väl säga som så att den tillsammans med alvedon + tradolan som jag redan hade i kroppen gjorde susen. Herrejäsingen så gott det var när det släppte. Jag gick och la mej med en het vetekudde på magen och lyckades somna när tabletten började verka.
Idag känns det bättre och jag är så glad över att mensen kom. Okej, lite besviken är jag att det inte blev ett + istället, men jag är inte ledsen eller arg. Jag är otroligt glad över att min kropp förstod och reagerade på Pergotime-kuren. Nu har jag hopp i min kropp. Det hade känts mer jävligare om jag fått svar på att dubbeldosen inte hade fungerat heller. Att jag hade blivit tvungen att ta en trippeldos. Att liksom fått veta att det inte tar på min kropp.
Nu reagerade min kropp istället åt andra hållet. Den fick en ordentlig spark i röven. Läkaren som jag var hos sist sa att jag faller lite emellan gränsen. Enkelkuren gav ingenting medans dubbelkuren blev för stor. Fast jag tänker att enkeldosen kanske inte var så dum trots allt. Det kan ju faktiskt varit så att jag fick ägg, men de växte inte till den storleken att de släppte utan stannade där. Sedan kom dubbeldosen och ökade på utav bara tusan. Därav mitt överstimulerade tillstånd.
Kanske skulle en enkelkur fungera. Men att jag får VUL-kontroller för att se hur ägget/en utvecklar sig. Det kanske behövs en push med den där ägglossningssprutan?
Vi har en del finjusteringar att ta itu med. Det hör jag ju. Nu hoppas jag på ett bra svar imorgon då jag ska träffa min läkare. Jag önskar att mina äggblåsor har minskat ytterligare och att äggstocken har krympt också.
Om inte annat så kommer den ha tid på sig nu under vinter. Vi kommer nämligen få ha ett uppehåll till januari-februari någonstans. På grund av olika anledningar, min sambo ska resa bort under julen och jag ska resa bort i två veckor efter nyår. Så detta med överstimulering och vänte-uppehåll kom ganska lägligt. Nu hinner kroppen komma i balans igen.
Det var nog allt för den här gången.
Långt inlägg, men mycket att skriva ner. För min egna del.
Jag snörvlade färdigt och passade på att ringa emellan kramperna och fick prata med en barnmorska som sa att det är helt normalt. Förvånad sa jag att detta inte är normalt för mej, jag har aldrig haft såhär ont vid mens. Det känns som om mina kvinnliga organ har sprängts i buken på mej..
Hon berättade att det berodde på att jag är/var så pass stimulerad av Pergotimen och min slemhinna var så pass påverkad att det nu kommer som en chock för kroppen. Alla dessa (ursäkta) stora klumpar som ska ut gör förbannat ont. Och det kan jag säga, såhär mycket klumpar har jag aldrig upplevt innan. Jag brukar ha mens som rinner och rinner och rinner och rinner. Jag får ha tampong + binda för att vips så är tampongen full och då går det rakt igenom. Min mens är som en kran, i normala fall.
Men inte den här gången. Nu är det inget rinnande alls i stort sett. Jag har binda men den kan jag gå med en halv-hel dag utan att byta, för det är bara när jag går på toa som det kommer blod. Eller klumpar så att säga. Jag kan liksom pressa ut ett tiotal klumpar varje gång.
Lagom äckligt.
Hur som hur så sa hon att tabletterna som jag hade tagit, alvedon + tradolan inte hade någon vidare bra verkan på mensvärk. Däremot rekommenderade hon Ibumetin. Jag fick tag i det och kan väl säga som så att den tillsammans med alvedon + tradolan som jag redan hade i kroppen gjorde susen. Herrejäsingen så gott det var när det släppte. Jag gick och la mej med en het vetekudde på magen och lyckades somna när tabletten började verka.
Idag känns det bättre och jag är så glad över att mensen kom. Okej, lite besviken är jag att det inte blev ett + istället, men jag är inte ledsen eller arg. Jag är otroligt glad över att min kropp förstod och reagerade på Pergotime-kuren. Nu har jag hopp i min kropp. Det hade känts mer jävligare om jag fått svar på att dubbeldosen inte hade fungerat heller. Att jag hade blivit tvungen att ta en trippeldos. Att liksom fått veta att det inte tar på min kropp.
Nu reagerade min kropp istället åt andra hållet. Den fick en ordentlig spark i röven. Läkaren som jag var hos sist sa att jag faller lite emellan gränsen. Enkelkuren gav ingenting medans dubbelkuren blev för stor. Fast jag tänker att enkeldosen kanske inte var så dum trots allt. Det kan ju faktiskt varit så att jag fick ägg, men de växte inte till den storleken att de släppte utan stannade där. Sedan kom dubbeldosen och ökade på utav bara tusan. Därav mitt överstimulerade tillstånd.
Kanske skulle en enkelkur fungera. Men att jag får VUL-kontroller för att se hur ägget/en utvecklar sig. Det kanske behövs en push med den där ägglossningssprutan?
Vi har en del finjusteringar att ta itu med. Det hör jag ju. Nu hoppas jag på ett bra svar imorgon då jag ska träffa min läkare. Jag önskar att mina äggblåsor har minskat ytterligare och att äggstocken har krympt också.
Om inte annat så kommer den ha tid på sig nu under vinter. Vi kommer nämligen få ha ett uppehåll till januari-februari någonstans. På grund av olika anledningar, min sambo ska resa bort under julen och jag ska resa bort i två veckor efter nyår. Så detta med överstimulering och vänte-uppehåll kom ganska lägligt. Nu hinner kroppen komma i balans igen.
Det var nog allt för den här gången.
Långt inlägg, men mycket att skriva ner. För min egna del.
fredag 11 november 2011
elva-elva-elva
är det idag. Exakt elva-elva-elva-elva-elva stod jag i köket på jobbet och sneglade till på klockan. I was there-känslan infann sig. Så töntig man är.
Jag har sagt till mejsjälv att sluta analysera så förbannat mycket. Tänk inte. Känn inte. Inatt var jag så nära att riva upp ett grav.test. Men jag hejdade mej. Likaså imorse. Men jag hejdade mej. Jag måste vänta några dagar till.
Det vore ju förbaskat fräsigt att kunna väcka min kärlek på söndagmorgon och ge honom ett grav.test. Godmorgon, Pappa! Det hade varit top notch.
Men.
Nej så blir det inte. Jag är inte gravid. Jag kommer inte att vara gravid denna månaden. Mensen kommer i helgen.
Det är så mina (smarta) tankar går. Bättre att bli positivt överraskad som sagt!
Jag har sagt till mejsjälv att sluta analysera så förbannat mycket. Tänk inte. Känn inte. Inatt var jag så nära att riva upp ett grav.test. Men jag hejdade mej. Likaså imorse. Men jag hejdade mej. Jag måste vänta några dagar till.
Det vore ju förbaskat fräsigt att kunna väcka min kärlek på söndagmorgon och ge honom ett grav.test. Godmorgon, Pappa! Det hade varit top notch.
Men.
Nej så blir det inte. Jag är inte gravid. Jag kommer inte att vara gravid denna månaden. Mensen kommer i helgen.
Det är så mina (smarta) tankar går. Bättre att bli positivt överraskad som sagt!
torsdag 10 november 2011
Äntligen lite bra besked i den här soppan
Det kändes lite vemodigt att återigen gå till receptionen och anmäla sig. Speciellt när hon i kassan sa: Är det .....? Jag skrattade och frågade om de börjat undra om jag var hypokondriker. Men jag var så välkommen så..
Läkaren gav mej positiva svar åtminstone. Inne hos läkaren så mätte han mina äggblåsor hit och dit. Muttlade lite när han kom till livmoderslemhinnan, mätte lite blåsor, gick tillbaka, muttlade igen. Hjälp, tänkte jag, detta ser inte bra ut.
Men när han hade skrivit ut bilderna och jag klätt på mej berättade han att äggblåsorna ser bättre ut. Den ensamma i höger äggstock har minskat mest, den var ganska okej nu. De tre som trängs i min vänstra har minskat något också och han menade på att mina knivhugg i magen troligen beror på att äggblåsorna omorganiserar sig lite i äggstocken och att det är det som hugger till. Det är ju trångt för dem små jävlarna.
Mitt illamående sa han inte kunde kopplas ihop med min överstimulering. Det tog han som ett tidigt graviditetstecken. Likaså slemhinnan som han mätte till 12-13 mm. Han sa att den är så tjock att antingen så blir det dundermens eller så är jag gravid. Fast att det inte visade något på urinprovet som jag gjorde precis innan besöket. Det kanske var för tidigt menade han på.
Hjälp.
Jag vill verkligen inte få sådana förhoppningar eller "jo men så är det nog" från honom. Jag vill inte ha en massa tro på att jag är gravid, för då kommer jag bli ledsen sedan ifall mensen gör entré med dunder och brak.
Men jag kan väl säga så mycket som att jag innerst inne håller alla mina tummar och tår för att inte mensen ska dyka upp nu i dagarna. Han sa att jag skulle avvakta ett par dagar och sedan testa. Så efter helgen borde det ju vara klart. Mens eller +
Schpännande minsann!
Läkaren gav mej positiva svar åtminstone. Inne hos läkaren så mätte han mina äggblåsor hit och dit. Muttlade lite när han kom till livmoderslemhinnan, mätte lite blåsor, gick tillbaka, muttlade igen. Hjälp, tänkte jag, detta ser inte bra ut.
Men när han hade skrivit ut bilderna och jag klätt på mej berättade han att äggblåsorna ser bättre ut. Den ensamma i höger äggstock har minskat mest, den var ganska okej nu. De tre som trängs i min vänstra har minskat något också och han menade på att mina knivhugg i magen troligen beror på att äggblåsorna omorganiserar sig lite i äggstocken och att det är det som hugger till. Det är ju trångt för dem små jävlarna.
Mitt illamående sa han inte kunde kopplas ihop med min överstimulering. Det tog han som ett tidigt graviditetstecken. Likaså slemhinnan som han mätte till 12-13 mm. Han sa att den är så tjock att antingen så blir det dundermens eller så är jag gravid. Fast att det inte visade något på urinprovet som jag gjorde precis innan besöket. Det kanske var för tidigt menade han på.
Hjälp.
Jag vill verkligen inte få sådana förhoppningar eller "jo men så är det nog" från honom. Jag vill inte ha en massa tro på att jag är gravid, för då kommer jag bli ledsen sedan ifall mensen gör entré med dunder och brak.
Men jag kan väl säga så mycket som att jag innerst inne håller alla mina tummar och tår för att inte mensen ska dyka upp nu i dagarna. Han sa att jag skulle avvakta ett par dagar och sedan testa. Så efter helgen borde det ju vara klart. Mens eller +
Schpännande minsann!
Nu har jag tröttnat på överstimulering
Japp.
Ordentligt.
Jag jobbade fullt kvällspass igår och min fina arbetskamrat tog det tyngsta, men det är ändå jobbigt att bara skena fram och tillbaka i korridorerna och liksom hålla igång. Att jobba som uska på en vårdavdelning kräver fysisk ansträngning vare sig man vill eller inte. Man måste hela tiden lyfta, vända, förflytta någon. Och man använder ju rygg och mage vad man än gör.
Jag hade väldigt ont när jag kom hem och fick flertalet "knivhugg" i magen under kvällen och natten. Jag vaknade inatt vid ett par tillfällen av smärta.
Illamåendet sitter i. Jag vaknade även idag med illamående. Det tär på en alltså. Om jag hade vetat att jag är gravid och att det beror på det, fine! Då hade jag kunnat ta det. Men att nu inte veta vad som händer i min kropp. Att det tillhör min överstimulering får mej att bli orolig. Det avtar liksom inte det här.
Det är snart två veckor sedan jag åkte in akut till förlossningen (lördagen) Under dessa två veckor har jag sökt läkarvård hela fyra gånger.
Femte blir om en liten stund. Jag ringde igår och fick svar att jag ska vila och ta det lugnt. Annars blir det värre och jag riskerar att bli inlagd på sjukhuset med dropp.
Spörs och se vad läkaren säger idag. Bara inte min äggstock har vuxit ytterligare! Hoppas!!
Ont i magen
Ont i svanken
Knivhuggsattacker
Illamående
Yr
Huvudvärk
Orokänsla i hela kroppen
Taskig mage
Ordentligt.
Jag jobbade fullt kvällspass igår och min fina arbetskamrat tog det tyngsta, men det är ändå jobbigt att bara skena fram och tillbaka i korridorerna och liksom hålla igång. Att jobba som uska på en vårdavdelning kräver fysisk ansträngning vare sig man vill eller inte. Man måste hela tiden lyfta, vända, förflytta någon. Och man använder ju rygg och mage vad man än gör.
Jag hade väldigt ont när jag kom hem och fick flertalet "knivhugg" i magen under kvällen och natten. Jag vaknade inatt vid ett par tillfällen av smärta.
Illamåendet sitter i. Jag vaknade även idag med illamående. Det tär på en alltså. Om jag hade vetat att jag är gravid och att det beror på det, fine! Då hade jag kunnat ta det. Men att nu inte veta vad som händer i min kropp. Att det tillhör min överstimulering får mej att bli orolig. Det avtar liksom inte det här.
Det är snart två veckor sedan jag åkte in akut till förlossningen (lördagen) Under dessa två veckor har jag sökt läkarvård hela fyra gånger.
Femte blir om en liten stund. Jag ringde igår och fick svar att jag ska vila och ta det lugnt. Annars blir det värre och jag riskerar att bli inlagd på sjukhuset med dropp.
Spörs och se vad läkaren säger idag. Bara inte min äggstock har vuxit ytterligare! Hoppas!!
Ont i magen
Ont i svanken
Knivhuggsattacker
Illamående
Yr
Huvudvärk
Orokänsla i hela kroppen
Taskig mage
Cykeldag 29
onsdag 9 november 2011
Hur står det till egentligen?
Vaknade inatt och hade drömt att jag tagit ett test och att det visade positivt. Låg länge och väl i sängen och visste inte redigt hur jag skulle göra. Ska jag. Ska jag inte.
Jag gjorde det.
Blankt.
Jag har inte en tillstymmelse till mensstart. Har inga rosa flytningar. Men jag mår fortfarande konstigt. Jag mådde som sagt illa igår och jag vaknade imorse med samma känsla. Är skakig, yr, trött och konstig. Har lite mer ont i magen och är svullen. Fan. Tänk om äggstocken växer fortfarande. Ska jag ringa till KK en gång till? Orka! Jag kan inte vara hemma från jobbet (kvällspass) idag, det har jag inte råd med eftersom det blir ytterligare en karensdag då. Surt.
Vad är detta? Tidiga graviditetssymtom? Eller tillhör det min överstimulering? Jag fattar verkligen nada!
Jag gjorde det.
Blankt.
Jag har inte en tillstymmelse till mensstart. Har inga rosa flytningar. Men jag mår fortfarande konstigt. Jag mådde som sagt illa igår och jag vaknade imorse med samma känsla. Är skakig, yr, trött och konstig. Har lite mer ont i magen och är svullen. Fan. Tänk om äggstocken växer fortfarande. Ska jag ringa till KK en gång till? Orka! Jag kan inte vara hemma från jobbet (kvällspass) idag, det har jag inte råd med eftersom det blir ytterligare en karensdag då. Surt.
Vad är detta? Tidiga graviditetssymtom? Eller tillhör det min överstimulering? Jag fattar verkligen nada!
Cykeldag 28
tisdag 8 november 2011
Kroppen vill säga något. Men vad?
Jag mår konstigt. Annorlunda. Different you know.
Antingen så spelar kroppen mej ett spratt. Eller så håller jag på att bli tokig.
Eftersom det är min första cykel med konstaterad ägglossning så vet jag ju inte hur man borde må. Jag har ju aldrig känt av en ägglossning tidigare. Jag har heller aldrig varit överstimulerad. Jag har inte tidigare reagerat på Pergotime.
Jag har inte en aning med andra ord.
Men idag är det cykeldag 27. Det vet jag. Så långt är jag med. Och att jag mår konstigt. Det tråkiga är bara att jag inte vet exakt vilken dag som ägglossningen skedde. Min läkare sa att jag skulle utgå från cykeldag 14. Alltså är BIM imorgon. Dessa räkningar alltså. Man blir ju vindögd för mindre.
Så. Om vi säger att jag hade ägglossning lite senare. Kanske runt 17:e, ja då har jag BIM på lördag. Läkaren sa att om inte mensen dyker upp inom några dagar så ska jag ta ett graviditetstest. Hon menade på att det kunde vara möjligt att det blir så. Jag tittade lite oroligt på henne med tanke på mina äggblåsor. Har jag fyra nu så vet man ju inte hur många som skvätte iväg under ägglossningen. Hua.
Om nu BIM är imorgon så skulle jag kunna ta ett test imorgonbitti. Men njaaae. Jag vete sjutton om jag törs alltså. Läskigt värre.
Mina rosa flytningar har försvunnit. Det var lite imorse.
Jag har fortfarande ont i magen
Är svullen
Har ont i svanken
Bröstvårtorna ömmar lite
Rapar och är gasig
Taskig mage
Känner mej konstig i kroppen, känner liksom inte igen denna känslan
Illamående som kommer och går. Fick gå och lägga mej idag när jag hade ätit. Trodde jag skulle kräkas!
Som sagt. Vad händer egentligen?!
Antingen så spelar kroppen mej ett spratt. Eller så håller jag på att bli tokig.
Eftersom det är min första cykel med konstaterad ägglossning så vet jag ju inte hur man borde må. Jag har ju aldrig känt av en ägglossning tidigare. Jag har heller aldrig varit överstimulerad. Jag har inte tidigare reagerat på Pergotime.
Jag har inte en aning med andra ord.
Men idag är det cykeldag 27. Det vet jag. Så långt är jag med. Och att jag mår konstigt. Det tråkiga är bara att jag inte vet exakt vilken dag som ägglossningen skedde. Min läkare sa att jag skulle utgå från cykeldag 14. Alltså är BIM imorgon. Dessa räkningar alltså. Man blir ju vindögd för mindre.
Så. Om vi säger att jag hade ägglossning lite senare. Kanske runt 17:e, ja då har jag BIM på lördag. Läkaren sa att om inte mensen dyker upp inom några dagar så ska jag ta ett graviditetstest. Hon menade på att det kunde vara möjligt att det blir så. Jag tittade lite oroligt på henne med tanke på mina äggblåsor. Har jag fyra nu så vet man ju inte hur många som skvätte iväg under ägglossningen. Hua.
Om nu BIM är imorgon så skulle jag kunna ta ett test imorgonbitti. Men njaaae. Jag vete sjutton om jag törs alltså. Läskigt värre.
Mina rosa flytningar har försvunnit. Det var lite imorse.
Jag har fortfarande ont i magen
Är svullen
Har ont i svanken
Bröstvårtorna ömmar lite
Rapar och är gasig
Taskig mage
Känner mej konstig i kroppen, känner liksom inte igen denna känslan
Illamående som kommer och går. Fick gå och lägga mej idag när jag hade ätit. Trodde jag skulle kräkas!
Som sagt. Vad händer egentligen?!
Familjesäcken
Min sambo hade igår varit på apoteket och bland annat köpt en burk, MittVal Man. Han är en sann grönsakshatare så jag blev förvånad när han berättade för mej att han borde ta lite tabletter. Jag har försökt få honom att tänka i dom banorna ett bra tag, men han har bara rynkat på näsan och undrat varför? Lite roligt att han tagit initiativet själv..
Vi låg igår i soffan och pratade vuxenprat när kidsen hade somnat. Vi pratade igenom risk/chans med flerbörd, praktiska saker, om, hur och när. Han sa att han vill inget annat än att vårat förhållande ska hålla livet ut och att vi får en gemensam bebis. Att vi liksom blir ännu mer som en familj. Jag håller med honom. Han är mannen i mitt liv! Både han och jag säger att vi är en familj, men att det skulle kännas ännu starkare när kotten kommer. Det knyter liksom ihop vår säck. Familjesäcken. Det vore så underbart att få dela kärleken till ett barn med honom.
Jag och hans kids har en jättefin relation. Vi myser, kramas, pussas och varje gång de kommer hem så ropar de på mej och undrar i vilket rum jag är. De tar mej som en självklarhet. De kryper upp intill mej och vi brukar ligga alla nära varandra i soffan.
De säger ofta att de vill att vi ska gifta oss och skaffa en bebis. Vi har aldrig sagt att vi försöker få barn, men liksom frågat om de vill ha ett syskon och/eller hur de skulle känna om det kom en bebis. De lyser upp under samtalet och säger vad de vill ha för sort. Just nu är det lillebror som är populärast, men det kan ju ändra sig, ha ha!
Jag är helt övertygad om att den lille kotten kommer få världens bästa syskon. Storebror och storasyster. De är så måna om andra och jag är säker på att jag skulle ha två underbara hjälpredor! De pratar om att få pyssla om, stoppa in napp, mata, klä på.. med mera. Speciellt tjejen. Hon är bland de äldsta barnen på dagis och agerar lillmamma till de minsta, hjälper de på med ytterkläderna och tar hand om dom..
Hoppas vi kan ge dom ett syskon ♥
Vi låg igår i soffan och pratade vuxenprat när kidsen hade somnat. Vi pratade igenom risk/chans med flerbörd, praktiska saker, om, hur och när. Han sa att han vill inget annat än att vårat förhållande ska hålla livet ut och att vi får en gemensam bebis. Att vi liksom blir ännu mer som en familj. Jag håller med honom. Han är mannen i mitt liv! Både han och jag säger att vi är en familj, men att det skulle kännas ännu starkare när kotten kommer. Det knyter liksom ihop vår säck. Familjesäcken. Det vore så underbart att få dela kärleken till ett barn med honom.
Jag och hans kids har en jättefin relation. Vi myser, kramas, pussas och varje gång de kommer hem så ropar de på mej och undrar i vilket rum jag är. De tar mej som en självklarhet. De kryper upp intill mej och vi brukar ligga alla nära varandra i soffan.
De säger ofta att de vill att vi ska gifta oss och skaffa en bebis. Vi har aldrig sagt att vi försöker få barn, men liksom frågat om de vill ha ett syskon och/eller hur de skulle känna om det kom en bebis. De lyser upp under samtalet och säger vad de vill ha för sort. Just nu är det lillebror som är populärast, men det kan ju ändra sig, ha ha!
Jag är helt övertygad om att den lille kotten kommer få världens bästa syskon. Storebror och storasyster. De är så måna om andra och jag är säker på att jag skulle ha två underbara hjälpredor! De pratar om att få pyssla om, stoppa in napp, mata, klä på.. med mera. Speciellt tjejen. Hon är bland de äldsta barnen på dagis och agerar lillmamma till de minsta, hjälper de på med ytterkläderna och tar hand om dom..
Hoppas vi kan ge dom ett syskon ♥
Kom igen mensen - you can do it
Alltså det här med småstänk blod eller rosa flytningar. Till vilken nytta? Vid ett tillfälle idag så var det ytterst lite på pappret. Ammeen. Kom igen nu mensen, vrid om kranen, sätt på flödet, kör på, ut med skiten.
Och glöm för i hundan inte att kicka ut äggblåsorna också!
Och glöm för i hundan inte att kicka ut äggblåsorna också!
Cykeldag 27
måndag 7 november 2011
Jaaasåå..
Glömde skriva en sak här ju.
Tidigt, tidigt imorse högg det till i magen ordentligt ett par gånger och jag har haft som rosa flytningar lite då och då under dagen. Det har kommit och gått. Inte massor men så att man reagerar på pappret.
Smyg-mensstart?
Eller kan det ha varit en nidblödning? Jag har googlat lite och fann just nidblödning. Det kan komma 7-12 dagar efter ägglossning. Hmm.. nu blir jag ju lite nervös!
Fattar nada.
Tidigt, tidigt imorse högg det till i magen ordentligt ett par gånger och jag har haft som rosa flytningar lite då och då under dagen. Det har kommit och gått. Inte massor men så att man reagerar på pappret.
Smyg-mensstart?
Eller kan det ha varit en nidblödning? Jag har googlat lite och fann just nidblödning. Det kan komma 7-12 dagar efter ägglossning. Hmm.. nu blir jag ju lite nervös!
Fattar nada.
Cykeldag 26
Återbesöket hos min ord. läkare
gav reaktionen:
Det var som faan!
I både bra och dåligt perspektiv.
Såhär. Mina fyra stora äggblåsor finns kvar. De gillar min kropp. Ett hade minskat liiiiite, ett hade växt liiiiite och två var i ungefär samma storlek som för en vecka sedan.
Min högra äggstock (där jag har en äggblåsa) var i samma storlek som tidigare. Ingen förändring.
Min vänstra (där jag alltså har tre äggblåsor, aj) har vuxit ytterligare. Sist var den 6 cm. Idag var den 8 cm !!
Inte undra på att det gör ont. Hon blev lite orolig att den fortfarande växer och menade på att kommer den upp i 10 cm så börjar man undra om man inte ska göra något. Jag frågade om hon menade operation, men fick lite luddigt nej-svar på det utan man tar till andra medel.. Jag vågade ärligt talat inte fråga något mer. Tänkte bara att äggstocksjävel, växer du så ska du få se på andra bullar!
Läget är alltså ganska lika ur äggblåsornas synvinkel. Äggstocken bråkar.
Däremot var det ett riktigt bra besked jag fick. På min första kul (enkel) blev Progesteronvärdet 0,8. Alltså ingen som helst reaktion i tjejmagen. Denna kuren (dubbel) visade värdet 99 !! Vilken jäkla skillnad. Min läkare diskuterade mitt fall med sina kollegor och alla sa att detta är ovanligt. Att det blir sån reaktion på äggblåsor och äggstockar vid Pergotime.
Jag blev lite orolig och frågade om det var så att våra chanser var körda nu när min kropp reagerar så lustigt. Men hon sa att den får bara en för stor skjuts och att vi såklart ska fortsätta och försöka ställa in rätt dos, men att vi nu måste fokusera på att detta går tillbaka. Att min "lilla" äggstock ska återhämta sig och att äggblåsorna försvinner.
Hon sa att nu när jag har haft ägglossning så borde mensen komma nu i dagarna och ofta försvinner äggblåsorna då. Jag hoppas och håller mina tummar tills de vitnar, ta ma tusan.
Jag har ingen lust att vänta i flera månader på att detta ska gå tillbaka till normalt utgångsläge.
Jag är hemskt glad över att min kropp reagerar! Jag är otroligt glad över att jag fått min första?! ägglossning och jag är hemskt glad att vi "bara" är på Pergotimestadiet och att det inte är kört!
Men.
Det är rätt obehagligt att känna den stora äggstocksklumpen i vänster ljumske. Det är oroväckande hela alltet.
Gnällhörnan:
Ont i magen
Ont i svanken
Ömma tuttvårtor
Illamående som kommer och går
Det var som faan!
I både bra och dåligt perspektiv.
Såhär. Mina fyra stora äggblåsor finns kvar. De gillar min kropp. Ett hade minskat liiiiite, ett hade växt liiiiite och två var i ungefär samma storlek som för en vecka sedan.
Min högra äggstock (där jag har en äggblåsa) var i samma storlek som tidigare. Ingen förändring.
Min vänstra (där jag alltså har tre äggblåsor, aj) har vuxit ytterligare. Sist var den 6 cm. Idag var den 8 cm !!
Inte undra på att det gör ont. Hon blev lite orolig att den fortfarande växer och menade på att kommer den upp i 10 cm så börjar man undra om man inte ska göra något. Jag frågade om hon menade operation, men fick lite luddigt nej-svar på det utan man tar till andra medel.. Jag vågade ärligt talat inte fråga något mer. Tänkte bara att äggstocksjävel, växer du så ska du få se på andra bullar!
Läget är alltså ganska lika ur äggblåsornas synvinkel. Äggstocken bråkar.
Däremot var det ett riktigt bra besked jag fick. På min första kul (enkel) blev Progesteronvärdet 0,8. Alltså ingen som helst reaktion i tjejmagen. Denna kuren (dubbel) visade värdet 99 !! Vilken jäkla skillnad. Min läkare diskuterade mitt fall med sina kollegor och alla sa att detta är ovanligt. Att det blir sån reaktion på äggblåsor och äggstockar vid Pergotime.
Jag blev lite orolig och frågade om det var så att våra chanser var körda nu när min kropp reagerar så lustigt. Men hon sa att den får bara en för stor skjuts och att vi såklart ska fortsätta och försöka ställa in rätt dos, men att vi nu måste fokusera på att detta går tillbaka. Att min "lilla" äggstock ska återhämta sig och att äggblåsorna försvinner.
Hon sa att nu när jag har haft ägglossning så borde mensen komma nu i dagarna och ofta försvinner äggblåsorna då. Jag hoppas och håller mina tummar tills de vitnar, ta ma tusan.
Jag har ingen lust att vänta i flera månader på att detta ska gå tillbaka till normalt utgångsläge.
Jag är hemskt glad över att min kropp reagerar! Jag är otroligt glad över att jag fått min första?! ägglossning och jag är hemskt glad att vi "bara" är på Pergotimestadiet och att det inte är kört!
Men.
Det är rätt obehagligt att känna den stora äggstocksklumpen i vänster ljumske. Det är oroväckande hela alltet.
Gnällhörnan:
Ont i magen
Ont i svanken
Ömma tuttvårtor
Illamående som kommer och går
söndag 6 november 2011
Stort grattis
till EVL och man till erat fina PLUS imorse! Jag är så glad för er skull. Detta ger hopp alltså! Det ger oss människor med knusslor med snippor och snoppar hopp om att vi en dag kommer lyckas! Antingen det lyckas ske spontant eller med medicinsk hjälp i olika nivåer. Hur eller hur så flyger den där storkjäveln åt rätt håll. Tillslut!
Jag blir inte ens ledsen för att någon annan springer om mej. Eller springer om och springer om. Ni har kämpat bra mycket längre än oss. Men ni förstår! Jag blir inte ledsen när det handlar om kämpande par. Det låter grymt, det här, det förstår jag. Men jag har betydligt lättare att hålla tummarna, önska lycka till, ge spark i rövarna och glädjas massor med dom som vet hur det är att kämpa. De som förstår. De som man känner samhörig het med.
Återigen, grattis som faaan! Det är ni värda!
Jag blir inte ens ledsen för att någon annan springer om mej. Eller springer om och springer om. Ni har kämpat bra mycket längre än oss. Men ni förstår! Jag blir inte ledsen när det handlar om kämpande par. Det låter grymt, det här, det förstår jag. Men jag har betydligt lättare att hålla tummarna, önska lycka till, ge spark i rövarna och glädjas massor med dom som vet hur det är att kämpa. De som förstår. De som man känner samhörig het med.
Återigen, grattis som faaan! Det är ni värda!
lördag 5 november 2011
Vitt vin och räkor!
Lördagkväll. Åh vad jag älskar helger. Barnen har precis somnat så det är sådär tyst i hela lägenheten. Jag sitter ute i köket och lyssnar på Spotify.
Till kvällen ska vi gotta oss med räkor, bröd + saltsmör och vitt vin. Jag har sedan vi startade med barnförsöken inte redigt velat dricka. Men för det första så är jag överstimulerad och därmed inte tidigt gravid. Plus att hur många är det inte som druckit under den första tiden innan de liksom vetat om?
Till kvällen ska vi gotta oss med räkor, bröd + saltsmör och vitt vin. Jag har sedan vi startade med barnförsöken inte redigt velat dricka. Men för det första så är jag överstimulerad och därmed inte tidigt gravid. Plus att hur många är det inte som druckit under den första tiden innan de liksom vetat om?
Precis!
Jag ska då fasen ha vitt vin till mina räkor!
Jag är supertaggad på läkarbesök
Idag är jag på cykeldag 24. Fast spela roll egentligen. Kvitta lika i detta läget.
Jag får la mens någongån eller så blir det att ta till Provera. Vore ju rätt gött om man får ett blodprovssvar som visar ägglossning. Kanske kan ett ägg ha fattat galoppen och liksom lossat förra veckan? Vem vet..
Även att läget är som det är med mina äggstockar och äggblåsor, värk och fan o hans moster så sitter det ändå rätt fint i hjärtat när jag vet att kroppen ändå hajjade till på dubbeldosen. Sen att det gick överstyr är ju en annan sak. Men i mitt (just nu) optimistiska tillstånd så känns det som om att nu är det "bara" att finjustera in de små detaljerna som gör att bara ett eller två ägg blir i bra storlek. Jag fattar att detta inte är en simpel grej. Men jag låtsas och drömmer mej bort lite. Eftersom jag ändå reagerade på medicinen så är ju inte mina kvinnliga organ helt ute och cyklar. De behöver ju bara en redig spark i röva!
Jag väntar med spänning på blodprovssvaret och skulle det visa sig att nix, ingen ägglossning denna gången, ja då har jag ju ännu mer argument till att få Ovitrelle-sprutan ordinerad. Eftersom jag får äggblåsor men de måste kontrolleras och sedan "aktiveras" med sprutan!
Jag känner att jag har en jävla massa kött på benen inför detta läkarbesök. Jag är supertaggad att möta min läkare!
Jag får la mens någongån eller så blir det att ta till Provera. Vore ju rätt gött om man får ett blodprovssvar som visar ägglossning. Kanske kan ett ägg ha fattat galoppen och liksom lossat förra veckan? Vem vet..
Även att läget är som det är med mina äggstockar och äggblåsor, värk och fan o hans moster så sitter det ändå rätt fint i hjärtat när jag vet att kroppen ändå hajjade till på dubbeldosen. Sen att det gick överstyr är ju en annan sak. Men i mitt (just nu) optimistiska tillstånd så känns det som om att nu är det "bara" att finjustera in de små detaljerna som gör att bara ett eller två ägg blir i bra storlek. Jag fattar att detta inte är en simpel grej. Men jag låtsas och drömmer mej bort lite. Eftersom jag ändå reagerade på medicinen så är ju inte mina kvinnliga organ helt ute och cyklar. De behöver ju bara en redig spark i röva!
Jag väntar med spänning på blodprovssvaret och skulle det visa sig att nix, ingen ägglossning denna gången, ja då har jag ju ännu mer argument till att få Ovitrelle-sprutan ordinerad. Eftersom jag får äggblåsor men de måste kontrolleras och sedan "aktiveras" med sprutan!
Jag känner att jag har en jävla massa kött på benen inför detta läkarbesök. Jag är supertaggad att möta min läkare!
fredag 4 november 2011
Ägglåde-status
Ont, ont, ont. Jag upplever att det ökar stundvis och lättar stundvis. Det hugger till i den vänstra äggstocken. Har kört med Tradolan i ett par dagar och även värmekudde. Bovetekudde. Den är guld värd. Mmmm..
Får man önska?
Bra, då gör jag det.
Jag önskar att jag på måndag får positiva svar om min ägglåda.
Om ett par timmar kommer sambons kids hem. Pappaveckan börjar. Myyys!
Får man önska?
Bra, då gör jag det.
Jag önskar att jag på måndag får positiva svar om min ägglåda.
Om ett par timmar kommer sambons kids hem. Pappaveckan börjar. Myyys!
En mammas fina omtanke
Min mamma vet om vår resa och vad vi går igenom. Nu när jag har varit hemma från jobbet och har haft ont i 1 ½ veckas tid så har hon ringt och sms:at och frågat hur jag mår och så. Fina mamma. Vi kan ha delade meningar om mycket, jag kan snäsa ifrån henne vissa gånger men hon är ändå min älskade mamma. Hon har stått vid min sida genom åren och har aldrig svikit när hoppet eller kriser har knäckt mej.
Hon gör allt för sina barn. Släpper allt och åker land och rike om det skulle vara något.
Igår fick jag ett brev på posten. Ett fint skrivet brev och en blomstercheck. Jag blev jätteglad och rörd och knatade iväg till närmsta blomsteraffär och köpte en fin blomma, kruka och bokstäverna H O P E.
Ställde det på vår spegelbyrå och jag ler när jag går förbi och tittar på det.
Så skönt att hon vet om och att man kan prata med henne när det känns tungt och ledsamt.
Fina, fina mamma! ♥
Hon gör allt för sina barn. Släpper allt och åker land och rike om det skulle vara något.
Igår fick jag ett brev på posten. Ett fint skrivet brev och en blomstercheck. Jag blev jätteglad och rörd och knatade iväg till närmsta blomsteraffär och köpte en fin blomma, kruka och bokstäverna H O P E.
Ställde det på vår spegelbyrå och jag ler när jag går förbi och tittar på det.
Så skönt att hon vet om och att man kan prata med henne när det känns tungt och ledsamt.
Fina, fina mamma! ♥
torsdag 3 november 2011
Nu har jag en fundering
Jag har googlat, sökt och diskuterat på Familjeliv. På måndag ska jag träffa min ordinarie läkare och ska då ta upp min tankebana med henne.
På måndag får jag reda på hur mina äggblåsor ser ut. Jag hoppas ju för allt i världen att de ska brista eller tillbakabildas innan dess. Har en känsla av att jag annars måste vänta ut dom och får inte börja med nästa behandling innan det är "fritt" i äggstockarna!
Men till min fundering...
Ägglossningsspruta. Ovitrelle, som den heter. Det borde ju vara något för mej.
Jag får ju äggblåsor av dubbelkuren. Men uppenbarligen så släpper de inte när de ska utan bara fortsätter att växa och jag blir överstimulerad.
Kan man inte göra som så att jag får ta 1 ½ pergokur (dubbel var kanske i överkant) och så får jag komma på VUL säg på dag 15, 16. Är det då ett eller två äggblåsor i bra storlek så får läkaren bedöma vilken dag som en ägglossning kan tänkas ske. Fram till den dagen får jag testa med äl-stickor och har den inte gett utslag på den dagen som läkaren trodde så kan jag ta ägglossningssprutan!
Tjupp, tjupp. Enkelt eller hur? Låter inte det hur logiskt som helst..?
Alltså jag borde ju bli gynekolog - jag hör ju det! Ha ha
På måndag får jag reda på hur mina äggblåsor ser ut. Jag hoppas ju för allt i världen att de ska brista eller tillbakabildas innan dess. Har en känsla av att jag annars måste vänta ut dom och får inte börja med nästa behandling innan det är "fritt" i äggstockarna!
Men till min fundering...
Ägglossningsspruta. Ovitrelle, som den heter. Det borde ju vara något för mej.
Jag får ju äggblåsor av dubbelkuren. Men uppenbarligen så släpper de inte när de ska utan bara fortsätter att växa och jag blir överstimulerad.
Kan man inte göra som så att jag får ta 1 ½ pergokur (dubbel var kanske i överkant) och så får jag komma på VUL säg på dag 15, 16. Är det då ett eller två äggblåsor i bra storlek så får läkaren bedöma vilken dag som en ägglossning kan tänkas ske. Fram till den dagen får jag testa med äl-stickor och har den inte gett utslag på den dagen som läkaren trodde så kan jag ta ägglossningssprutan!
Tjupp, tjupp. Enkelt eller hur? Låter inte det hur logiskt som helst..?
Alltså jag borde ju bli gynekolog - jag hör ju det! Ha ha
Samma lika
Å så tråkigt det är att vara hemma. Jag dör typ lite. Dagarna fullkomligt segar sig fram. Sambon kommer inte hem förrän efter 17. Igår skulle jag leka duktig hemmafru och snodde ihop en bulldeg. Jag fick bryt på att bara ligga i sängen. Det fick göra ont bäst det ville tänkte jag.
Men när jag sedan skulle baka ut degen och lyfte på handduken så var den fortfarande lika platt som en halvtimme innan. Jäsning not. Så jag skickade skiten i soporna. Tanken var ju god! Ha ha.
Inatt har jag sovit hela natten. Så grymt gott. Men hade ordentligt ont när jag vaknade och insåg att min kisseblåsa trycker på mina onda partier. Har samma lika ont idag också, när ska det ge med sig undrar ju jag? Igår var det bättre mitt på dagen, sambon och jag tog oss en promenad på kvällen och hyrde en film. Men på vägen hem kände jag av magen ordentligt. Det stramade och drog vid varje steg.
Nu ska jag ta och göra mej lite rekorderlig och åka till sjukhuset. Fast detta besöket ska jag bara lämna Progesteron-prov.
Men när jag sedan skulle baka ut degen och lyfte på handduken så var den fortfarande lika platt som en halvtimme innan. Jäsning not. Så jag skickade skiten i soporna. Tanken var ju god! Ha ha.
Inatt har jag sovit hela natten. Så grymt gott. Men hade ordentligt ont när jag vaknade och insåg att min kisseblåsa trycker på mina onda partier. Har samma lika ont idag också, när ska det ge med sig undrar ju jag? Igår var det bättre mitt på dagen, sambon och jag tog oss en promenad på kvällen och hyrde en film. Men på vägen hem kände jag av magen ordentligt. Det stramade och drog vid varje steg.
Nu ska jag ta och göra mej lite rekorderlig och åka till sjukhuset. Fast detta besöket ska jag bara lämna Progesteron-prov.
Jag är snart kändis på det där stället!
onsdag 2 november 2011
Funkar det åt ena hållet så kanske det går åt andra också?
Bönen jag bad, alt, skrek till mina små äggstockar gjorde ju susen.
Kanske kan man nu ryta STOPP FÖR I HELVETE, VÄX INTE MER, FÖRSVINN UR MIN KROPP..!!
Kanske..?
Kanske kan man nu ryta STOPP FÖR I HELVETE, VÄX INTE MER, FÖRSVINN UR MIN KROPP..!!
Kanske..?
Sjukanmäld
Onsdag. Ny dag. Samma status.
Jag låg vaken inatt och spelade Iphone-spel då jag inte kunde sova p.g.a smärtan. Jag har fått fullständiga dillet på Temple Run. Om ni har en Iphone så ladda ner det bums! Man skener omkring som i en labyrint fullt med olika hinder längs vägen och samlar pengar. Och ju längre man kommer desto snabbare går det.
Ja, det ÄR kul!
Jag skulle egentligen ha varit på jobbet nu. Jobbar ons, tors och fre denna veckan, men jag ringde till mina kollegor igår och berättade om min överstimulering och att jag inte visste om jag skulle orka en hel dag idag. De bestämde över mej skulle man kunna säga:
"nu är du hemma, punkt slut. Tänk på din kropp och ditt välbefinnande, om ni ska försöka få en bebis så måste du tänka på ditt bästa, inte skena omkring här och stressa och utsätta kroppen för div. mindre bra saker. Nej, sjukanmäl dej! NU"
Ja, mamma! Ha ha..
Vad ska man roa sig med i tre dagar då? Förmodligen det som jag har gjort sedan i måndags, legat i sängen, soffan, läst bok, spelat Temple Run, kikat på Vänner, hängt på Familjeliv med mera med mera..
Woohoo..
Jag låg vaken inatt och spelade Iphone-spel då jag inte kunde sova p.g.a smärtan. Jag har fått fullständiga dillet på Temple Run. Om ni har en Iphone så ladda ner det bums! Man skener omkring som i en labyrint fullt med olika hinder längs vägen och samlar pengar. Och ju längre man kommer desto snabbare går det.
Ja, det ÄR kul!
Jag skulle egentligen ha varit på jobbet nu. Jobbar ons, tors och fre denna veckan, men jag ringde till mina kollegor igår och berättade om min överstimulering och att jag inte visste om jag skulle orka en hel dag idag. De bestämde över mej skulle man kunna säga:
"nu är du hemma, punkt slut. Tänk på din kropp och ditt välbefinnande, om ni ska försöka få en bebis så måste du tänka på ditt bästa, inte skena omkring här och stressa och utsätta kroppen för div. mindre bra saker. Nej, sjukanmäl dej! NU"
Ja, mamma! Ha ha..
Vad ska man roa sig med i tre dagar då? Förmodligen det som jag har gjort sedan i måndags, legat i sängen, soffan, läst bok, spelat Temple Run, kikat på Vänner, hängt på Familjeliv med mera med mera..
Woohoo..
tisdag 1 november 2011
Status:
Ont i magen - Check
Förstorade äggstockar - Check
Flertalet stora äggblåsor/cystor - Check
Svullnad - Check
Ömma bröst - Check
Sjukkänsla - Check
Illamående - Check
Förstorade äggstockar - Check
Flertalet stora äggblåsor/cystor - Check
Svullnad - Check
Ömma bröst - Check
Sjukkänsla - Check
Illamående - Check
Sjukhusbesök. IGEN.
Svullnaden smyger sig tillbaka. Det gör fortfarande väldigt ont. Mina bröstvårtor ömmar och jag har de senaste 2-3 nätterna vaknat av att jag har haft så ont och att jag är pinkenödig.
Spelar kroppen mej ett spratt, eller va?!
Jag förstår verkligen ingenting längre. Har inte en aning om hur min kropp fungerar eller vad den vill.
Hur som hur. Jag skulle ju höra av mej till KK igen om svullnaden återkom. Så jag ringde opp dom idag. IGEN. Jag känner mej tjatig och "i vägen" men tycker att jag har rätt att få reda på hur det ligger till med min mage. Det här är oroväckande rakt igenom. Varför svullnar jag igen? Tänk om äggblåsorna inte släpper utan växer vidare och istället blir stora cystor..
På KK togs en massa prover, bland annat så hade jag 37,7 i temp. Mina äggstockar har blivit liiiite större. De ligger på över 6 cm och mina äggblåsor växer lite grann de också. De ligger på över 3 cm.
Läkaren sa att det är ingen akut försämring så att jag måste läggas in. Men det är heller ingen förbättring. Jag har min återbesökstid på måndag så det är till att vänta tills dess. Men blir det akut innan så är det bara att höra av sig. IGEN.
Så tröttsamt.
Jag frågade om det var ägg eller äggblåsor eller cystor. Men fick inget direkt rakt svar ( + att läkaren bröt på tyska) Han sa att det var äggfolliklar och att de förmodligen kommer att spricka. Men om de innehåller ägg vet man inte. Lite senare kallade han dom för cystor. Med andra ord, jag blev inte ett dugg klokare!
Spelar kroppen mej ett spratt, eller va?!
Jag förstår verkligen ingenting längre. Har inte en aning om hur min kropp fungerar eller vad den vill.
Hur som hur. Jag skulle ju höra av mej till KK igen om svullnaden återkom. Så jag ringde opp dom idag. IGEN. Jag känner mej tjatig och "i vägen" men tycker att jag har rätt att få reda på hur det ligger till med min mage. Det här är oroväckande rakt igenom. Varför svullnar jag igen? Tänk om äggblåsorna inte släpper utan växer vidare och istället blir stora cystor..
På KK togs en massa prover, bland annat så hade jag 37,7 i temp. Mina äggstockar har blivit liiiite större. De ligger på över 6 cm och mina äggblåsor växer lite grann de också. De ligger på över 3 cm.
Läkaren sa att det är ingen akut försämring så att jag måste läggas in. Men det är heller ingen förbättring. Jag har min återbesökstid på måndag så det är till att vänta tills dess. Men blir det akut innan så är det bara att höra av sig. IGEN.
Så tröttsamt.
Jag frågade om det var ägg eller äggblåsor eller cystor. Men fick inget direkt rakt svar ( + att läkaren bröt på tyska) Han sa att det var äggfolliklar och att de förmodligen kommer att spricka. Men om de innehåller ägg vet man inte. Lite senare kallade han dom för cystor. Med andra ord, jag blev inte ett dugg klokare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)