Gynbesök

Igår var jag på Gynundersökning för att reda ut mina frågetecken. Träffade en kvinnlig läkare denna gången. Sist jag var, i oktober, var det en manlig som sa att jag inte hade några PCO-äggstockar. Förvirrande. Vad är då felet som gör att jag inte har någon naturlig mens?

Vi pratade lite och hon gick igenom mina gamla journaler från mina gamla bostadsorter. Undersökte med ultraljudsstav och mätte mina äggstockar. De är lite större än normalt. Alltså PCO-tecken. Plus att de har en hel del omogna ägg. Alla i samma storlek.
Hon höll fast vid att förra sjukhuset hade gett rätt diagnos. Jag har PCO-s.

Jag berättade hur jag kände och om våra planer att starta till hösten. Hon tyckte det lät som en bra idé. Vi får hjälpen när vi kommer och behöver inte försöka 1 år själva. Vi har inga skydd idag och det menade hon på var bara bra för då ser man ju att det inte fungerar av sig självt. Hon ansåg att mina chanser att bli gravid automatiskt inte var så speciellt höga. Vi måste ha hjälp och hon lugnade mej med informationen hon gav.

Hon tyckte även att vi redan i maj skulle anmäla oss till hjälp eftersom det annars drar ut på tiden när semestern blir mitt i våran start. Vi kommer även få träffa en barnmorska för samråd och sambon måste lämna spermaprov för att utesluta att han har några fnurr på tråden.

Jag och sambon satt länge i soffan och pratade kring detta. Vi är helt överrens om att vi vill försöka få ett barn ihop. Vi känner att vi är redo och han tyckte att det kändes bra att anmäla oss redan i maj. Det är våran plan. Vi har ett projekt som vi båda känner oss bekväma med. Han är inte lika nojjig som jag är, han tar det med ro: Det kommer ordna sig, klart det kommer lyckas. Medans jag är lite mer åt andra hållet: Det kommer ta skitlång tid. Det kommer bli skittufft.
Han berättade att han säkerligen kommer bli besviken när vi inte lyckas på de första försöken eftersom han har den inställningen, men att han försöker förstå hur det hela ligger till.
Vi skrattade gott och pratade om hur den lille kommer se ut och diskuterade olika namn.
Vad gott det känns i hjärtat!

Imorse när vi stod i badrummet och borstade tänderna inför jobbet böjde han sig ner, drog undan min tröja och pussade på min mage. Och viskade i mitt öra att han älskar mej.

Jag tror han tycker det är mysigt.

Jag tror han längtar mer än vad han säger.

Ett försök att bena opp det..

Jag är sambo. Jag vill ha barn. Han vill ha barn. Vi ska försöka till hösten.

Men.

Det där eviga "men:et"

Det är inte helt hundra på att det kommer att fungera. Jag fick en diagnos för ett par år sedan som menade på att det kommer inte bli så lätt. Jag har mycket oregelbunden menstruation och vet inte om jag ens har ägglossning överhuvudettaget.
När jag var på kk i höstas sa läkaren att jag inte alls hade Pco-s. Det fanns flertalet omogna ägg i mina stockar men det var inte alls den klassiska bilden som den diagnosen innebär. Han sa att han inte trodde att jag hade det. Blodproverna ser bra ut och har alltid gjort det också.

Men vad är då felet?

Varför har jag så lustig mens? Varför har jag inga fina äggblåsor i rätt storlek? Varför har jag inte blivit gravid under de senaste 5 åren?

Varför varför varför?

Något är uppenbarligen fel. Kommer vi komma underfund med problematiken? Får vi hjälp den dagen vi söker och vill försöka bli gravida. Kommer det att fungera? Ska vi genomgå flera års försök? Kommer vi att behöva använda oss av provrörsbefruktning? Är jag steril? Kommer vi bli pankrutta p.g.a detta?

Många tankar snurrar. Runt runt runt. Virrevarr. Ett stort kaos i mitt huvud.

Vi har inte ens startat denna karusellen och jag börjar tvivla. Jag tvivlar på min sambos kärlek till mej. Vill han ha en misslyckad kvinna vid sin sida. Kommer han att vilja genomföra denna resan tillsammans med mej. Orkar vi.
Orkar vårt förhållande detta?

Ute snöar det och jag känner mej precis lika insnöad inombords. V I R R E V A R R.

Anonym blogg

Som jag har funderat fram och tillbaka på det här med anonym blogg. Att få ha en låst blogg där jag kan skriva vad fan som helst utan att en enda mänska ska kunna läsa eller ta åt sig.

Här kan jag skriva ner alla mina tankar och funderingar. För dom är många. Ett enda stort virrevarr i skallen.

Skönt att ha hittat en plats där jag kan ventilerar mina känslor och frispel.