fredag 14 januari 2011

Gynbesök

Igår var jag på Gynundersökning för att reda ut mina frågetecken. Träffade en kvinnlig läkare denna gången. Sist jag var, i oktober, var det en manlig som sa att jag inte hade några PCO-äggstockar. Förvirrande. Vad är då felet som gör att jag inte har någon naturlig mens?

Vi pratade lite och hon gick igenom mina gamla journaler från mina gamla bostadsorter. Undersökte med ultraljudsstav och mätte mina äggstockar. De är lite större än normalt. Alltså PCO-tecken. Plus att de har en hel del omogna ägg. Alla i samma storlek.
Hon höll fast vid att förra sjukhuset hade gett rätt diagnos. Jag har PCO-s.

Jag berättade hur jag kände och om våra planer att starta till hösten. Hon tyckte det lät som en bra idé. Vi får hjälpen när vi kommer och behöver inte försöka 1 år själva. Vi har inga skydd idag och det menade hon på var bara bra för då ser man ju att det inte fungerar av sig självt. Hon ansåg att mina chanser att bli gravid automatiskt inte var så speciellt höga. Vi måste ha hjälp och hon lugnade mej med informationen hon gav.

Hon tyckte även att vi redan i maj skulle anmäla oss till hjälp eftersom det annars drar ut på tiden när semestern blir mitt i våran start. Vi kommer även få träffa en barnmorska för samråd och sambon måste lämna spermaprov för att utesluta att han har några fnurr på tråden.

Jag och sambon satt länge i soffan och pratade kring detta. Vi är helt överrens om att vi vill försöka få ett barn ihop. Vi känner att vi är redo och han tyckte att det kändes bra att anmäla oss redan i maj. Det är våran plan. Vi har ett projekt som vi båda känner oss bekväma med. Han är inte lika nojjig som jag är, han tar det med ro: Det kommer ordna sig, klart det kommer lyckas. Medans jag är lite mer åt andra hållet: Det kommer ta skitlång tid. Det kommer bli skittufft.
Han berättade att han säkerligen kommer bli besviken när vi inte lyckas på de första försöken eftersom han har den inställningen, men att han försöker förstå hur det hela ligger till.
Vi skrattade gott och pratade om hur den lille kommer se ut och diskuterade olika namn.
Vad gott det känns i hjärtat!

Imorse när vi stod i badrummet och borstade tänderna inför jobbet böjde han sig ner, drog undan min tröja och pussade på min mage. Och viskade i mitt öra att han älskar mej.

Jag tror han tycker det är mysigt.
Jag tror han längtar mer än vad han säger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar