Jag är sambo. Jag vill ha barn. Han vill ha barn. Vi ska försöka till hösten.
Men.
Det där eviga "men:et"
Det är inte helt hundra på att det kommer att fungera. Jag fick en diagnos för ett par år sedan som menade på att det kommer inte bli så lätt. Jag har mycket oregelbunden menstruation och vet inte om jag ens har ägglossning överhuvudettaget.
När jag var på kk i höstas sa läkaren att jag inte alls hade Pco-s. Det fanns flertalet omogna ägg i mina stockar men det var inte alls den klassiska bilden som den diagnosen innebär. Han sa att han inte trodde att jag hade det. Blodproverna ser bra ut och har alltid gjort det också.
Men vad är då felet?
Varför har jag så lustig mens? Varför har jag inga fina äggblåsor i rätt storlek? Varför har jag inte blivit gravid under de senaste 5 åren?
Varför varför varför?
Något är uppenbarligen fel. Kommer vi komma underfund med problematiken? Får vi hjälp den dagen vi söker och vill försöka bli gravida. Kommer det att fungera? Ska vi genomgå flera års försök? Kommer vi att behöva använda oss av provrörsbefruktning? Är jag steril? Kommer vi bli pankrutta p.g.a detta?
Många tankar snurrar. Runt runt runt. Virrevarr. Ett stort kaos i mitt huvud.
Vi har inte ens startat denna karusellen och jag börjar tvivla. Jag tvivlar på min sambos kärlek till mej. Vill han ha en misslyckad kvinna vid sin sida. Kommer han att vilja genomföra denna resan tillsammans med mej. Orkar vi.
Orkar vårt förhållande detta?
Ute snöar det och jag känner mej precis lika insnöad inombords. V I R R E V A R R.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar