söndag 15 maj 2011

Dags att uppdatera lite igen.

Den 24:e maj ska vi till barnmorskan och prata igenom saker och ting. Vi har fått papper att fylla i var för sig ang. tidigare sjukdomar, hur ofta man har sex och hur länge vi har försökt skaffa barn.


S k a f f a   b a r n..

Vi planerar barn,.

Hur fräsigt är inte det då?

Vi har pratat om detta o flera veckor nu. Vi vet vad vi vill. Vi är redo. Vi vill ha en liten knoddis. Vi vet att det kanske inte kommer att gå lätt, men vi är beredda att hoppa på det här tåget nu. Jag mår hur gott som helst i hjärtat av att veta att min blivande man vill ha ett barn ihop med mej och han är redo för det nu. Vi skrattar gott och skojjar om hur det kommer att vara nattetid, hur hon/han kommer se ut och ropar "veto" till varandras namnförslag..


Detta är ju häftigare än vad jag hade kunnat tro.
Jag vill det här - han vill det här. Nu kör vi.

Jag fick mens i söndags (8/5) och följer den så fint som den har gjort tidigare så kommer nästa om 40 dagar igen. Den har ju legat på det sedan i januari. Mellan 40-45 dagar. Jag tycker den kommer tätt nu, jobbigt.. ha ha.. Jag är van vid låååånga uppehåll och att vi kan ha sex närsom i stort sett. Min sambo håller med mej men tycker att den kan hålla sig tät och i balans nu ett tag så vi kan få till en knodd, sen kan den ballar ur igen.. he he..

Tur man har humor i det hela. Det kommer man nog långt med. Det ska vara roligt att göra barn! Hur som helst så ska jag vänta någon vecka, 1 ½ kanske innan jag testar med ägglossningstester igen. Jag hoppas att ägglossningen kommer igen, som då när jag fick sån magkramp och inte visste vad det var för något. Fatta att man kan känna av sin första(?) ägglossning när man är 27 år. Eller 26 är jag ju bara.. ett par månader iallafall!

Hoppas att vi kan få fina utslag igen på stickorna och pöka in dagarna så att säga och förhoppningsvis få en utebliven mens efteråt.. det vore mys med stort M!
Tänk vad gott.
Men samtidigt är jag sjukt nervös. Nojjig. Orolig. Ångestladdad. Tänk om det inte tar sig. Men jag måste tänka positivt. Det är klart det tar sig. Kanske inte på första, andra eller sjuttiofjärde. Men någongång. Och tar det sig inte så får vi ju hjälp efter sommaren!

Det vore fantastiskt om det kom en liten knoddis nästa år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar