Berättade för min sambo igår när han kom hem från jobbet. Att jag visste vad smärtan hade berott på.
Jag hade väntat mej en reaktion i form av "jaha nu får vi köra med badmössan på".
Men inte då. Han ville att vi skulle testa. Menade på att det är ju bra att försöka när man har chansen. Slippa ta en massa hormoner och så. Fungerar det så gör det.
Blev lite roligt vid läggningstiden igår, "jaha hur gör man nu då? Ska man köra någon speciell ställning för att få ett speciefikt kön på bebisen?
Vi skrattade och han fick en skopa prestationsångest.. he he..
Idag åkte jag till apoteket och inhandlade ett ägglossningstest bara för att se om det verkligen stämde med var gyn.läkaren hade sagt igår. Jodå, fullt utslag, två fina ränder. Jag har ägglossning.
Hur coolt är inte det då? Att man som snart 27 åring för första gången känner av sin ägglossning. Kanske min första till på köpet. Tänk om min kropp kommer i balans nu? Tänk om den börjar förstå det här med menscykeldagar och ägglossning. Tänk om vi skulle få till en liten knodd av oss själva. Inte behöva åka till det där bövvla fertilitetsteamet och känna sig som en misslyckad kvinna.
Tänk om vi blir gravida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar