Känslornas berg och dalbana

Jaha då var man i dem här tråkiga mellandagarna igen. Då man bara vill att dagarna skall ticka på. Den längsta perioden.
Mitt mående har inte varit på topp den senaste månaden. Jag har varit inåtvänd. Lättstött. Lättkränkt. Lättjutig och tråkig att umgås med.

Frank hade hållit sig på sin kant men ändå tassat in till min i sovrummet där jag har legat och tjurat. Frågat om jag behöver något, om jag vill prata eller om jag är hungrig.
Svaren har varit korta, envägssvar och inget som helst tillfredsställande för den som står bredvid. Utanför. På andra sidan dörren.

Jag vet att jag blir psyksostörd av Proveratabletterna! De är värst av alla tabletter i detta sammanhang. Jag blir helt personlighetsförändrad för tusan! Alla mina känslor sitter utanpå kroppen. Jag har inget filter som skyddar varken inåt eller utåt.

Efteråt får jag skitdålig samvete och skuldkänslor. Jag måste ta hand om min man bättre.