Vecka 14 är startad. Vissa mornar kan jag känna av illamående men det beror oftast på att det har dröjt lite för länge från uppstigning och till frukost. Tröttheten däremot är bestående. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan vara så bövvla trött jämt. Jag är oftast i säng runt 20:00-20:30 och somnar strax därefter. Skitkul sällskap. Hoppas det vänder snart..
Svanken är rejält öm vissa dagar beroende på vad jag har gjort. Sitta är jobbigast och jag får rejält ont mitt i svanken och går som om jag har skitit på mig.
Annars är det ett helt annat lugn just nu. Det är en otrolig lättnad att veta att bebisen mådde/mår bra. Efter KUB så har oron lagt sig. Nu måste vi kunna lita på att detta går vägen och få njuta av resterande tid. Visst, allt kan hända under hela graviditeten men som Frank sa "Man kan inte gå runt och oroa sig över att bebisen kommer att dö i magen eller i plötslig spädbarnsdöd, det är som att hela tiden oroa sig för att det blir en krock i nästa kurva när man kör bil"
Klok man. He´s a keeper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar