Två dagar kvar till Proverastart. Jag längtar kan jag säga! Mycket! Ge mej mens för sjuttan så jag kan starta igång med Pergotime. Nu!
Fick brev från röntgen igår ang. att jag ska höra av mej dit på första mensdagen så jag kan boka in en tid. DET lockar inte direkt. Inget vidare alls.
Jag och sambon har pratat en del om det och han tycker att det ska bli jobbigt för min del med tanke på undersökningen, men att han själv helst vill slippa vara med. Han känner att det skulle vara mycket konstigt att sitta där när jag får saker och ting uppkörda i muffen. (skillnad på en förlossning, helt klart)
Det är något som jag och barnmorskan/läkaren fixar med, han vill vara utanför det.
Dessutom har han sjukhusskräck.
Jag förstår honom, det gör jag. Men jag har också sagt att jag helst vill att han följer med eftersom jag har hört att det ska göra så förbannat ont. Att jag är rädd inför detta.
Han har inte sagt blankt nej eller blankt ja. Det känns som att det är förhandlingsbart, det gör det. Men jag skulle inte bli arg på honom om han avstår. Ledsen möjligtvis.
Men men. Det är inte än. Det kanske hinner att smälta in i honom under tiden tills det är dags. Jag ska nog överleva undersökningen utan honom om det vore så.
Jag älskar honom mest i hela världen. Han är mitt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar