Jag har det på näthinnan hela dagarna. Ibland går det bra att tackla det men ibland gör det ont. Riktigt jävla skitont. Det skär rakt i hjärtat och jag tänker att fasen om det inte kommer aldrig bli min tur i livet.
Om två veckor får vi träffa läkaren. Jag har nu semester och jag njuter, det gör jag, men jag tänker mycket på den kommande läkartiden. Det ligger som ett öppet sår och om jag inte får salt i såret av gravidmagar överallt så påverkar jag mejsjälv med negativa tankar. Det snurrar runtom mej.
Vi vill så gärna. Min man tar allt med ro, han lever med hoppet om att det kommer ordna sig på ett eller annat vis. Det gör det bara! Jag har en gnutta av dem tankarna och en gnutta, nej en hel jävla skottkärra med andra tankar. De negativa. De hopplösa.
Jag vill så gärna också gå med den där söta gravidmagen.
Känna att jag har ett liv i min kropp. Ett liv att skydda.
Vår bebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar