"Vi kommer lyckas, vi vet bara inte när"

Min förhoppning var att börja med Clomifen idag, CD5. Men enligt läkaren behövs det uppehåll mellan behandlingarna. Det känns både och, dels förstår jag såklart anledningen men jag vill inte vänta. Jag vill påbörja nästa.

Vänta är ju det enda vi gör känns det som. Vänta in mens. Vänta in behandlingsstart. Vänta in VUL. Vänta in ägglossning. Vänta in blodprovssvar. Vänta in gravtest.

Frank trodde nog mer än jag på den här behandlingsomgången. Han hade börjat "boa" ordentligt i huvudet. Såg för sig bilbyte, vagnköp och en tjock fru. När vi nu fick negativa besked blev han påtagligt påverkad. Nedstämd och låg.

Man slängs hela tiden mellan bra och dåliga känslor. Man försöker vara realistisk men längtan tar över många gånger och man känner sig ledsen och nere när man får besked man inte vill ha. Vi har dock vuxit oss starkare tillsammans, vi pratar helt öppet om detta och stöttar varandra jättemycket.

Vi bär med oss den här resan med stolthet.

Vi kommer lyckas.

Vi vet bara inte när.

Telefonsamtal med läkaren

Läkaren ringde upp mig idag och vi diskuterade vidare planering. Eftersom jag inte blev gravid denna omgång var hennes förslag att gå över till FSH-sprutor. Jag bad då om att få testa Clomid-tabletterna och det var helt okej med henne. Hon vill att jag då skall testa 1 ½ dos, VUL på CD12-13, Ovitrelle och sedan progestronprov på CD22. MEN. Hon avrådde starkt att inte göra detta nu meddetsamma utan att vi väntar in nästa mens. Jag hade hoppats på att få börja med tabletterna på CD5 men får snällt lyda. Det är den kortsiktliga planen.

Den långsiktliga är att om jag inte blir gravid på nästa behandlingsdosen går vi vidare till FSH-sprutor och då vill hon att vi skall göra vissa undersökningar igen. Mannen skall lämna nytt spermaprov och jag skall göra äggledarspolning igen. Vi gjorde detta 2012 och hon tyckte att det har gått så pass lång tid att man vill ha de undersökningarna utförda igen.

Den spolningen minns jag med en stor portion ångest/rädsla/oro och smärta! Det gjorde riktigt ont. Men det är klart att jag går med på att göra den om det blir aktuellt.

När jag berättade för Frank om spermaprovet sa han bara att han hade räknat med att behöva göra om det. Inga bekymmer för hans del.

Summan: Avvakta till nästkommande mens. Spontan start eller med Provera. Ledsamt men skönt med planering.

Vidare planering

Ja eftersom Letrozol inte var en behandling för mig är den inte valbar. Mina två läkare är inne på att börja med FSH-stimulering. Puregonsprutor. Jag var också inne på det men när jag nu fick sådan fin ägglossning av Pergotime/Ovitrelle vill jag gärna testa det igen innan vi går över till sprutorna. Sist jag träffade läkaren frågade jag om jag kunde beställa Pergotime på internet och använda - det godtogs. Har därmed Clomid-tabletter i köksskåpet. Har fått en telefontid med läkaren på onsdag. Jag hoppas att vi skall kunna testa med dessa tabletter innan vi går över till nästa steg.
Jag är helt lugn inför FSH-behandling men vill ändå känna att jag har fått fler ärliga chanser med "bara" tabletterna och en Ovitrelle. Jag vill inte missa den chansen..

CD1

Från ingenting till mens när jag vaknade imorse! Då har startskottet för nästa behandlingsperiod gått! Hade precis kissat i en bägare för att ta ett graviditetstest men hällde ut det när jag märkte att jag fått mens.

Nu blickar vi framåt mot nästa..

BIM

BIM idag. Ingen mens ännu. Inte ens minsta spotting som visar att den är på ingång. Valde att inte ta ett test imorse utan har väntat ut dagen och räknar starkt med att mensen skall komma.

Den enda jag känner är en ökad bröstömhet. Eller ja kanske att det är lite känningar i magen... Det var en vecka med ömma bröst i samband med Ovitrellesprutan men tycker att det har lagt sig de senaste dagarna för att idag komma tillbaka med full kraft. Ligga på magen finns inte på kartan.
Jag brukar ha ömma bröst innan mens så det är inga konstigheter egentligen.

Kan kroppen bli skev av Ovitrelle och förskjuta mens? Jag hör själv att jag är ute och svamlar å norpar efter minsta halmstrå nu.. men kroppen har spelat mig spratt så många gånger förut så jag vet inte vad jag ska tro längre..
Jag fick en väldigt stark ägglossning och progesteronet visade 92. Detta gör mig så förvirrad!

Ingen mens ännu

Varje gång jag går och kissar blir jag förvånad över att inte mensen har kommit, dessa flytningar ger mig nu-kom-mensen-igång-känsla. Men icke. Jag går ju och tänker att det inte har tagit sig och då kan ju lika väl mensen komma igång så vi kan börja räkna dagar för en ny omgång. Jag har inte som helst känningar förutom ömma bröst - som jag alltid har innan mens.

Igår efter det negativa testet deppade jag på morgonen, jag har sagt till mig själv att det är okej att deppa ett tag och tycka att allt är orättvist och skit. Men sedan måste jag upp på spåret igen och blicka framåt!

Men ibland är det svårt.

Som när min arbetsrumskollega dagligen sitter och GNÄLLER över hur jobbig hon tycker sin graviditet är, suckar och stönar så fort hon får syn på mig och tjatar om hur trött hon är på situationen. Men allra värst är det att hon gnäller över att det TOG SIG FÖR FORT! Vafaan!

Jag sitter och ler och säger något halvt intressant fast jag egentligen bara vill skrika HÅLL KÄFTEN till henne. Jag är så stolt över mig själv att jag mjäkar med och ler.

CD31 och graviditetstest

Negativt. Kunde inte visa mer negativt. CD31 idag och det är alltså 14 dagar sedan jag satte sprutan i magen. I övermorgon är det 14 dagar sedan ägglossningen. Det känns dock väldigt kört. Hade jag varit gravid så hade det ju visat ett svagt plus redan idag. Vad spelar 2 dagar för roll tänker jag..

Fan. Bara att vänta in mensen nu då..

 

CD30

Ovitrelle+13. ÄL+11.

Köpte ett graviditetstest som planeras att tas imorgon (CD31) efter läkarens planering. Det är dock inte förrän på söndag som det har gått 14 dagar sedan jag kände den starka ägglossningen. Jag är övertygad om att det var det jag kände. Mitt progesteron var 92 på CD22 och det ger mig stark förhoppning och glädje med jag är hiskeligt nervös och pirrig vilket gör att jag knappt vågar ta testet imorgon!! Gaah!

CD29

BIM-4. ÄL+10. D29. Detta räknade..

Det här är ju som att vänta på julafton.

Fast man vet inte om tomten verkligen kommer..

UVI

Jag började få känningar i söndagskväll. Jaha.. ett halvår sedan sist. Vaknade vid 05 imorse och hade jätteont över urinblåsan! Knaprat Alvedon hela dagen och lämnade urinprov på jobbet. Klockren UVI. Ny Selexidkur med andra ord. Berättade för läkaren om en eventuell graviditet men det var ok att ta den tabletten. Vi vet ju inte ens om jag är gravid.

Just nu har jag mest symptom som hör ihop med UVI. Bröstspänningarna har avtagit lite grann (Ovitrellen är ju ute ur kroppen) För några dagar sedan hade jag en känsla av att vi kommer lyckas just denna månad men senaste dagarna har den känslan försvunnit och nu känns det annorlunda. Man pendlar verkligen mellan positiva och negativa känslor.

Hoppas så in i bängen..

CD27

10:e dagen efter Ovitrelle. Nu skall den med andra ord vara ute ur kroppen! Är jättetrött! Skulle lätt kunna sova middag varje dag om möjligheten fanns! Det är en ordentlig biverkning av sprutan som jag hoppas försvinner snart. Brösten fortsätter att spänna och vara stela/tunga. I eftermiddags upptäckte jag vad jag tror är en nidblödning, en rosa flytning. Jippi!

Pirrigt värre här kan jag lova! Dagarna segar sig fram...

CD25

ÄL+6. Åttonde dagen sedan Ovitrelle. Vaknade med ömma och stinna bröst idag. Tröttheten har varit stor senaste veckan, jag vill och har också lagt mig tidigt om kvällarna. Vi snackar inte 22...21.. här sovs det redan vid 20!
Lite molande på vänster sida. På måndag/tisdag har Ovitrellen lämnat kroppen och ett falskt plus är inte längre risken.

Jag är otroligt spänd över hur detta skall gå. Visar det minus så vet vi precis vad min kropp behöver. När jag hade varit på VUL och fått trista besked beställde vi hem Pergotimetanletter på nätet, Clomid, som kom hem häromdagen. Så, tar det sig inte vill jag testa samma typ av tabletter en gång till. Jag vägrar att använda Letrozol, de fungerar inte på min kropp! Det är Pergotime och Ovitrelle den skall ha!

CD24

7 dagar efter Ovitrelle. 5 dagar efter ägglossning. Alltså 8 dagar kvar till graviditetstestet skall tas. Tiden går såå saka. Många testar redan på dag 11 då Ovitrellen har gått ur kroppen. Jag vet att jag testade så tidigt när jag tog sprutan första och enda gången innan. Då visade det svagt plus på just den dagen och som sedan ökade för var dag som gick fram till ÄL+14 och sonen kom till oss.
Håller nu tummar och tår att det har tagit sig denna månad.

CD22

Imorse haffade jag en kollega. som vet om våra behandlingar, att ta Progesteronprovet på mig. Och när jag senare under dagen kikade på 1177.se visade det sig att värdet var 92! Wow! Vilket ägglossning! Jag kände av det ordentligt i söndags. Min läkare ringde i eftermiddags och sa grattis till ett jättefint värde! Planen är nu att ta ett graviditetstest på CD31 och vidare plan tas efter det. (Förhoppningsvis blir det att boka ett VUL i vecka 7..)

Såhär 5 dagar efter Ovitrelle börjar huvudvärken att ge med sig. Den har jag dragits med i ett par veckor nu. Jag är dock lika svullen och öm i nedre delen av magen. Å trött! Annars inga konstigheter, jag känner mig lugn inombords. Så glad.

CD19

För ett par timmar sedan fick jag under ett par minuter ordentligt ont i nedre delen av magen. Jag har varit mycket svullen senaste dagarna och haft ont men detta var något annat. Det knivhögg och strålade ända bak i rumpan. Obehagligt. Smärtsamt. Blixtar.

Tar för givet att det var min ägglossning! Det kom alltså 45-46h efter sprutan! Detta ska bli så spännande att följa!

Om två veckor vet vi...

Ovitrelle

 



Klockan 19:30 smög jag och Frank in i badrummet och satte denna spruta i magen! Vi hade besök av min mamma och bror men de anade ingenting. ÄNTLIGEN! Vi har nu en ärlig chans! CD17.

Vaknar upp till detta!

Jag är på tjänsteresa i Göteborg sedan i onsdags. Missade att ta ägglossningstest CD16 så i morse när jag tog detta förväntade jag mig verkligen inte detta! Jag kissade i glaset som står på bänken i badrummet (får inte glömma att inte dricka ur det senare!) la stickan på bänken och gick in i duschen. När jag kom ut kikade jag lite snabbt på testet och blev starkt chockad! WOW! Jag skrek rakt ut! Tur att min rumskamrat inte var lika bakis utan hade redan gått till frukostmatsalen så jag var ensam i rummet. Jag skickade en bild till Frank och likaså till läkaren vars nummer jag hade fått tidigare i veckan. Jag frågade om jag skulle kunna vänta till kvällen för att ta min Ovitrelle eller om hon kunde skriva ut recept på det nu och jag hämtar ut det på apotek här i stan.

Hon ringde upp mig efter en liten stund och meddelade att även hon var på tjänsteresa och inte hade någon möjlighet att skriva ut recept till mig nu. Hon hade även ringt till KK för att höra om någon kollega kunde göra det åt mig men ingen av fertilitetsexperterna var i tjänst just idag så vi kom överrens om att det är okej att ta sprutan ikväll när jag kommer hem igen. Wow! Hur kunde detta ske? Den var ju bara 6 mm i måndags!

Pergotime ÄR min tablett! Fasen vad roligt! Jag är öm i magen och svullen så visst är det aktivitet på gång där inne! Jihuu!

CD13 VUL

Skit. Inga äggblåsor denna gång heller! Eller jo massa små men ingen ledande, enbart en liten på 6 mm på vänster sida men det är inget att hänga i julgranen.. Slemhinnan var 7,5 mm tjock och 3-skiktad så det var åtminstone positivt, men vad gör det när det inte kan bli några ägg..

Min ordinarie läkare var ledig så jag fick komma till en annan, jag vill minnas att jag var hos henne i förra behandlingssvängen för 6 år sedan.
Hon var dock hoppfull och ville att jag skulle komma in på nytt VUL på fredag men då är jag på tjänsteresa så det går inte..
Istället började hon räkna dagar och millimetrar och sa att äggblåsan växer 3 mm / dygn ( jag har hela tiden hört 2 mm ) och hon tyckte sig vilja se en liten chans att ägget skulle kunna växa till sig. Hon rådde  mig att använda LH-stickor veckan ut och ifall det skulle bli omslag så skall jag ta min Ovitrelle-spruta. CD23 skall jag ta ett progesteronprov och på CD31 ett graviditetstest enligt henne.
Är det negativt så skall vi ev gå över till Puregonsprutor.

Hon gav mig sitt nummer, både internt arbeterstelefonnummer samt privat mobilnummer. Jag blev starkt förvånad men hon menade på att jag kunde ringa/sms om det skulle bli omslag. Jag kom dit arbetsklädd så jag antar att jag fick en liten genväg eftersom vi är inom samma landsting. Jag tror inte att hon gör så med vem som helst.. eller vad vet jag.. Kändes dock mycket tryggt och omhändertagande.  

Ägglossningstestandet har startat..