Truls 1 år

Igår var vi på BVC och lilla stora killen mäter nu 73,2 cm och är 9575 gram tung. Liten men tjocker. Nä men rund är visst också en form.

·         Han började klura ut det där med att gå i början av december, sakta men säkert ökade han sina framsteg och på nyårsafton några dagar efter 11-månadersdagen gick han 13 steg. I början satte han sig ner på rumpan så fort det gick lite för fort eller om det blev lite ostadigt men han blev snart tuffare och vi räknar honom som gående from de första dagarna på det nya året. 11 månader gammal.

Det vinglades och hankades fram ett tag men snart märkte vi skillnad från en dag till en annan och efter 1-2 veckor gick han betydligt bättre. I början kröp han fram till allt som kunde fungera som ett stöd att resa sig upp mot, väggar, soffa, stolar, leksaker, människor (lite oturligt nog kunde det vara en av sina ostadigare kompisar) men nu de senaste dagarna har han lyckats att ställa sig upp själv från golvet och promenerat iväg. Vi behöver inte följa efter honom i huset utan han traskar iväg in till köket, vänder och kommer tillbaka med något i händerna som han har hittat. Blir det för tyst får man gå och kika!

·         Han äter nu vanlig mat, ja det har han gjort i många månader förvisso, men det mosas inte längre. Han får mat i småbitar och så sitter han och pillar i sig det. Det tar en stund och man får sanera halva köket efteråt + unge men han börjar få in tekniken mer och mer. Till 90 % så använder han vänsterhanden när han äter. Kan man redan nu se om de blir vänster- eller högerhänta?

·         Mat och sov-rutiner är cirka gurka:

08:00 Frukost (gröt, frukt, macka, vatten)
Det där mellanmålet på förmiddagen är vi lite slapphänta med. Han fick det ett tag men då åt han inte så mycket vid lunchen sedan.
11:00 Lunch, lagad mat.
11:30-13:30 (+-30 min) Sover utomhus
14:30 Mellanmål (yoghurt, frukt, macka, vatten)
16:30 Middag, lagad mat
18:30 Kvällsmat, (gröt, frukt, vatten)

 

·         Vi har vår fasta rutin vid läggningen. Har han inte badat efter middagssaneringen så får han ofta ta sig ett bad inför natten. Ombyte och annat fix och sedan sjunger vi för honom i hans rum. Lägger honom i sängen och han somnar allt ifrån i knät till sångerna upp till 1 h i hans säng. Sover bra på kvällen, sällan uppvak men däremot varje natt inpå småtimmarna. Då är man sådär sugen på att sitta och söva honom i hans rum så då får han oftast komma in till vår säng. Där kan han ligga och böka och stöka i 1-2 h. Man har ju inte så mycket ork vid 02-03-tiden.

·         Han har alltid gillat musik. Frank och han kan ha Metallica-kvällar då de sitter och gungar/dansar i vardagsrummet. Truls gungar i sidled och håller upp en hand/arm. Ser ut som han går in i sig själv och njuter av musiken. Jag är en radiomänniska, har ofta telefonen i dockningsstationen i köket och lyssnar på Mix Megapol och Truls gungar och hoppar till musiken. Även när leksaker spelar. Han har en bilsimulator med olika finesser på och han har full koll på vilken knapp det är som man byter melodi på. Där kan han sitta länge på golvet och trycka fram olika melodier och gunga/dansa.

·         Han förstår många ord. Ibland blandar han ihop kroppsdelarna (det har blivit en del ord att lära sig nu) men oftast prickar in ”magen, foten, örat och näsan” I dagarna har han även lärt sig var handen är. Pekar och säger ”dä” på varje kroppsdel när vi frågar var den är. Så sjukt häftigt att de förstår så pass mycket även att de är så små. Jag trodde det skulle komma mycket senare.

·         Han förstår även boll, kisse, Fanten, tutten, kan du ge den till mamma/pappa, kan du hämta, dansa, hoppa, rumpan först, klappa händerna.

·         Rumpan först ja, det har vi tjatat i ett par månader och det sitter nu. Är han i soffan eller sängen så kryper han fram till kanten, vänder sig runt och slänger ner benen och backar ner. Vi är med honom men håller inte i honom längre.

·         Han kan sitta länge för sig själv och leka med sina leksaker, kasta ner dem från soffbordet, plocka upp dem för att sedan kasta ner dem igen. Eller sitta och bläddra i en bok, han älskar böcker!

·         Frågar vi var kissen är letar han upp en speciell bok, bläddrar fram till sidorna och pekar på katten. Häftigt!

·         Älskar att leka titt-ut bakom väggen/soffbordet, kittlar oss under fötterna och skrattar högt när vi låtsas skrattar, har fått fullständiga dillet på ”Doddo” den har han med sig överallt. Petar sig i ena ögat med den och skrattar hejdlöst.

·         Har fått testa att gå med skor utomhus och det han faktiskt ut riktigt bra.

Mens 2

Idag fick jag mens. Jag är väldans glad, det vore skönt om den kunde komma lite då och då åtminstone så jag slipper äta Provera för att få blödning. Andra menstruationen efter förlossningen, 32 dagar mellan perioderna, det är ju inte fy skam måste jag säga.

Könstigt mående..

Så lustigt att sitta och skriva cykeldag nu för tiden men jag är idag på cd29 och jag har i flera dagar mått illa i perioder under dagen. Ofta får jag gå och ta en smörgås för att det ska gå över.
Jag är yr, frusen, illamående, hungrig, molande i magen och trött. Tröttheten kan dock skyllas på att en liten son inte sover om nätterna. Har dessutom haft ett humörbeteende som heter duga mellan tors-sön. Fy bövvelen så tjurig och ledsen och uppgiven och frustrerad jag har varit.

Frank undrade om jag var gravid. Ärligt talat så är det just det jag funderar på för detta är annorlunda. Jag vet att jag reagerade på ägglossningsliknade flytningar lite mer än två veckor sedan, efter ett par dagar hade jag jätteömma bröst och molande i magen. Jag vet inte, kanske var det bara på gång men att min kropp inte kunde ägglossa av sig självt.. kanske är det inte ens i fara..

..men visst lurar jag på´t.

Normal för en gång skull?

Jo jag skulle gissa på att mensen är på gång efter helgen.. Idag är jag på dag 26 och jag har till och från känt av magen, illamående och yrsel. Brösten slutade att ömma för ett par dagar sedan och har bara visat sig vid ett par tillfällen.

Amning, välling, eget rum och lite annat

KVÄLLSAMNING: Ja den uteblev och det går alla tiders. Imorgon är det en vecka sedan han snuttade före läggdags. Amningen på morgonen känns lite speciellt just nu. Även att jag var och är redo att avveckla amningen så är det lite skönt att slänga fram patten på morgonen och liksom ändå få det där speciella goset som det medför. Hans näsandning, hans pillandet på mina fingrar och den slappa patthuden, närheten och hela grejen med att detta är något som bara jag och han har. Ingen kan komma och ta det ifrån oss. Mamma-bebiskontakten. Ligga och gosa in sig i varandras dofter och andningar. Hjärtslag.
Jag ångrar inte mitt beslut men jag kan nu känna att jag uppskattar den lilla amning jag har kvar ännu mer. Tidigare var det lite mer blandade känslor kring det, nog för att det är förbaskat smidigt och bra på alla vis men i perioder har det känts som att jag har varit låst till honom 24/7 och så är det ju, en bebis behöver ammas när som hur som var som. Även att jag är tacksam för att jag har kunnat amma så mycket och så länge och att jag har ÄLSKAT det så blev det inte lika gulligt, rosigt, härligt, fantastiskt och uuuunderbart på slutet utan stundvis såg jag verkligen inte fram emot att slänga fram de där lovvikavantarna igen.

VÄLLING: Jag fick en kommentar tidigare varför jag är emot välling och jag har väl egentligen inget speciellt bra argument. Jag har bara fått för mej att det är totalt onödigt, ett jävla mekkande att hålla på med och blaskig, illaluktande, fesfärgad.. nä jag vet inte det känns inte som mat utan något som man fyller buken med. En ren tröstskvätt. Jag vet att jag någonstans läste ( ja jag Googlar ju ALLT ) att vällingen innehåller ämnen som gör att barnet blir tillfredsställt och som lyckorus. Minns inte hela innehållet i texten men det var mer än just mat i det där blasket.
Men så är det ju det här med att sluta kvällsamma och bara söva på gröt - vi gör så och det känns både och. Lite som att det fattas någonting men samtidigt som det borde gå lika bra utan välling. Dessutom är det väl bara vi i Sverige som använder välling!? Eller har jag drömt nu igen?!

Argument som att det är mer matigt, mättande och bra vid sjukdom har jag hört hur många gånger som helst och det sistnämnda köper jag. Jag vet när Truls var dunderförkyld för ett par veckor sedan ( är förkyld nu igen förvisso.. ) och han vägrade allt, ALLT. Gröten stod opp till halsen på honom och amma kunde han inte heller speciellt, fick skeda honom med bröstmjölk och få i lite vatten då och då. Har man då välling att ta till så är det ju ett plus. Helt klart.
Jag har gått från emot till blandade tankar kring blasket och köpte hem ett par tetror tidigare i veckan. Han har som sagt spottat, ryst och skakat med hela kroppen i protest men vi har kvällen efter testat igen med en ny sort och i annan drickvariant. Det har varken gjort till eller ifrån, men ikväll lyckades jag få i honom en halv kopp välling av sorten Godnattvälling. MED SKED! Han gapade och tyckte det var helt okej.

EGET RUM: Japp sedan i onsdags sover Truls i sitt egna rum. Efter att vi hade en natt i början av veckan, i tisdags, som vi låg vakna av en pigg och alert son mellan 01 och 04 där han testade alla cirkusvolter, pratade om ditten och datten, sparkade på oss, pillade upp fingrar i våra näsor och skrattade, hostade och nös rätt i ansiktet på oss och utnyttjade varenda cm på vår 1,80-säng bestämde jag mej på morgonen för att nu är det tajm. Så i onsdags förmiddag drog jag ut dator/symaskin och skrivbordet ur hans rum och ställde in hans spjälsäng och gjorde i ordning. Han är "bara" 10 månader men jag kände på mej och nu även med facit i hand - att vi alla tre skulle få sova lugnare och ostörda av varandra. Han har vid många tillfällen vaknat när vi har gått och lagt oss, jag är ju inte känd för att kunna smyga utan brukar smälla i lådor, gå in i saker typ dörrpostar eller köra tårna rätt i spjälsängen när jag ska försöka ta mej förbi den. Plus att vi båda två snarkar och minsta lilla vändning som Truls gör bredvid mej så tittar jag upp med ena ögat.

Första nattningen var inte alls rolig, han var till en början inte arg och ledsen utan ville mest som vanligt ligga och hålla oss i händerna. Han bökade och stökade i sängen, vred och vände på sig, ställde sig upp sjuttioelva gånger, sparkade med benen i spjälorna, slog med armarna - ja allt för att motstå den kommande sömnen. Jag testade att gå ut ur hans rum med det medförde såklart gråt och rop efter mamma. Flertalet gånger gick jag in till honom och likaså Frank. Över en timma senare somnade han. Han sov ganska okej under natten, vaknade vid ett par tillfällen och jag la mej på madrassen som vi lagt bredvid hans säng, höll min arm genom spjälorna så han som vanligt och trygghetsgivande kunde ligga och pilla på mina fingrar. Det har han gjort sedan han var liten liten. Hans somnade om inom 30 minuter vid båda tillfällena och jag gick tillbaka till vår säng.
Andra nattningen, natten tills idag, gjorde vi likadant, samma kvällsrutin med rejäl dos av bus och lek, mat, vällingsmakprov, ombyte m.m och sedan läggning. Jag tittade på klockan när jag la honom och den visade 19:02. Vid 19:07 tog jag bort min hand från hans kind/ansikte, han sov. WOW! Han vaknade till inatt vid 00 men somnade om när jag varit hos honom en liten stund, nästa gång det rasslade till i babyvakten som står ovanför våra huvuden var klockan 05 och då fick han följa med tillbaka in till oss. Han var halvt om halvt vaken och åt vid 06-tiden.

Nu ikväll fick han alltså i sig lite välling och jag lade honom lite före 19. Lugnt, tyst och stilla låg han i sin säng och pillade på min hand/mina fingrar och sov efter 10 minuter. Så otroligt gott det känns i hjärtat när kvällen blir harmonisk och trygg istället för bök, stök och gråt. Han är dock rätt förkyld så han hostar och snorar en del vilket medför lite oroligare sömn.

ÖVRIGT: Han är i en frustrerad period eftersom han vill så mycket men inte klarar av det själv. Detta gående. Om jag hade orkat så hade vi kunnat gå fram och tillbaka på hela nedervåningen från morgon till kväll. Han hade inte protesterat. Han visar tydligt att han vill att vi ska gå, kryper fram, ställer sig upp, tar handen och så vänder han om för att få med sig oss. När vi kommer fram till en vägg så vänder han själv och vill gå tillbaka. Slutar vi gå så sätter han sig på rumpan och gråter. Mer mamma/pappa.
Han går själv med gåvagnen, lite vingligt ena stunden och riktigt bra nästa. Jag släpper honom och han traskar på så långt det går innan det tar stopp mot väggar/möbler/människor. Sedan står han och puttar på vagnen och stönar missnöjt. Vänder sig om till oss och visar att han vill ha hjälp. Vi vänder på vagnen och han sätter full fart vidare. Tills det kommer en ny vägg eller möbel..
Han har börjat peka med pekfingret och säger "titta" och olika ljud. Pekar mycket på klockan, lampor, människor vi möter eller de han ser i affärer med mera. Han är väldigt kontaktsökande och charmerande mot andra människor. Ja om de inte är av det manliga slaget och har ljust hår. Nu är det ett tag sedan vi stötte på en sådan men jag skulle tro att det sitter i lite än.

Sedan jag slutade med nattamningen har han börjat äta mer på dagen. Han äter två rejäla lunch/middags-mål och 2 mellanmål. Han var lite lurig med maten ett tag men numera fyller jag upp 3/4 mat istället för 1/2 i glasburkarna och det får han i sig. Han var fiskälskare länge men har nu fått en ny favorit - spaghetti och köttfärssås. Yammi. Det här med att pilla i sig själv har länge varit en härlig lek men nu har han fått intresset för det, han pillar i sig smörgåsbitar, mosat äpple, grönsaker med mera.

Jag ser verkligen fram emot BVC-mötet nästa fredag, ska bli intressant att se hur han har vuxit nu när jag har trappat ner så pass mycket på amningen. Det är 2 månader sedan vi var där men det känns inte som att han har vuxit något speciellt på längden. Han kan ha i stort sett alla de kläder han hade vid förra BVC-mötet.
Han ska då även få vaccinationssprutan och ha 1-års läkarundersökningen också om jag inte minns helt fel. Lär bli  mer liv i luckan med sprutorna nu när han är betydligt äldre och mer förstående än som 3 och 5 - månaders.

Nähä om jag skulle ta mig en kvällsdusch och dra på mej mina Yogapants och svulla Hemmakvälls-godiset.

BABBLARNA! Dessa glada skuttande figurer. Han börjar gunga i sidled så fort han hör musiken starta och visar tydligt att han vill se mer när det är slut.

Molvärk och ömma bröst. PMS.

Jag har en känsla av att kroppen har börjat så lite fart. Mensen som jag fick strax före jul höll i sig i 8 dagar. Jag är idag på dag 21 och har sedan dag 17 haft molande småkänningar i magen och ömma bröst som håller i sig. Om man ska leka med tanken att kroppen försöker få ett normalt schema så kanske jag får mens runt 20:e januari.

Spännande att se. Det vore skönt att slippa äta Provera för att blöda ut då och då. Vore bättre om kroppen fungerar av sig själv. Ibland åtminstone.

növvlas verktygsset i storlek 80/86

 

Det är tur att Truls sover ett bra 2-timmarspass varje dag för då kan jag sitta vid symaskinen och leka lite. Jag ritade om ett par mönster häromdagen. Bland annat dessa två, båda är från Ottobre men jag har ändrat storleken i halslinningen, lite på längd och bredd och likaså på byxorna, lite fix här och var.

Det här med detaljer det skulle man ju kunna sitta och googla på en hel dag. Det blir sån enorm skillnad med detaljer som sprund på olika ställen, fickors utseende och sömmar. Jag måste införskaffa mej en tvillingnål så jag kan göra ännu finare detaljer och sömmar.

Jag har en hel del idéer i huvudet men det ska ju hinnas med också...

Barn på anställningsintervju - CHECK!

Sjunde januari tjugohundrafjorton. Idag blir Siri 7 år och min mamma 52 år. Stort grattis till dem. Kidsen är hos deras mamma så vi ska fira henne när de kommer på fredag. Jag kan bara inte hitta hennes tårtbeskrivning! För ett tag sedan satt hon och ritade en önsketårta och jag lovade henne att vi skulle göra en sådan nu till hennes födelsedag... problemet är inte att den är borta. Problemet är att jag inte hittar i hennes fullkomligt organiserad kaos som hennes rum är! Det komiska är att hon själv tycker det är städat och visst hittar hon det hon söker.. ja men det låg ju under den där som ligger bakom det där.. 

Den här lille killen har varit på anställningsintervju idag. Visst förstår ni, det ska börjas i tid..

Jag har ju sedan ett tag tillbaka varit sugen på att byta arbete. Jag har sökt en hel del på sjukhuset men det är knussligt att ta sig in där. Det hade varit oerhört mer utvecklande att arbeta inom Landstinget men också bättre eftersom det är i stan och inte över milen utanför.

I väntan på att jag en dag ska ta mej in där lämnade jag därför in Ansökan om annan anställning till kommunen för att se om det går att få en tjänst på ett boende i stan åtminstone. 

I fredags fick jag ett samtal från en områdeschef som berättade att hon hade en tjänst till mej om jag var intresserad! Wow. Hon hade dessutom pratat med min nuvarande chef som hade rekommenderat mej. Boendet ligger på andra sidan stan så jag behöver ändå ha bilen till och från men vad det skulle underlätta och förkorta restiderna. 

Idag ringde hon igen och ville träffa mej för intervju. Jo..då.. svarade jag och berättade läget om knusslet med barnvakt och att Frank just idag och imorgon är jobbstationerad i Lidköping.
- Ja men ta med barnet, svarade hon.

Sagt och gjort, han satt i sin vagn och pillade med ett par böcker och vi måste ha skött oss bra båda två för jobbet är mitt! Egentligen hade hon velat ha in mej redan 3 februari men eftersom vi inte är klara med inskolningen förrän i mitten på mars får hon pussla med vikarier tills dess men det såg hon inte som något bekymmer.

Sköj att få sådana samtal måste jag säga. Den där 60%-tjänsten som jag har i botten men som jag aldrig har gått blir inte aktuell heller utan jag har nu en 75%-tjänst här i stan. Tjoho!

Fick hem mitt armband idag, Fuck Cancer. 

Finns att köpa på ungcancer.se och hela beloppet går till cancerforskning. 

Det kommer med säkerhet bäras ofta.

När matlusten föll på och fleecedress

Tidigare har Truls ratat och spottat rätt ut när det har varit en liten liten bit i maten. Över en natt har han helt ändrat uppfattning - mat hörrni! Han sitter numera och pillar i sig makaroner, köttfärs, broccoli och POTATIS, ungen älskar potatis! Äntligen kan han börja äta utav det vi äter, ja förutom salt då. Innan har det mest blivit spaghetti och köttfärsås, olika fiskrätter m.m. Allt i en passerad och slät konsistens. Man har liksom tänkt, har han ätit eller ska han äta?

Jag gjorde en kokning igår, på en laxfilé, kycklingfilé och 250 gr köttfärs. Ja inte tillsammans utan var för sig. Kokade ihop med grädde och grönsaker. Frös ner i glasburkar och har nu bara att göra någonting till maten varje dag, koka makaroner, ris, couscous, potatis m.m. Smidisch.

Han fick Elsa Beskow-tallrik och bestick "Putte i Blåbärsskogen" i doppresent och jag köpte till muggen, man vill ju gärna ha samma serie. Besticken plockade jag fram idag för att han ska få bekanta sig lite med dem. Slå mamma i huvudet eller banka makaronerna i bordet var redigt roligt..

 

Nej, han får inte bara makaroner till middag, jag slevade i honom köttfärssås emellan tuggorna ;)

Igår började jag sy en dress till Truls. Den såg lagom ut i mönstret men när jag testade den på honom insåg jag att han inte kommer kunna använda den länge. Den sitter jättefint på honom men då vill jag hellre att den ska nyttjas av någon som kan använda den lite längre. I ärm- och benlängd var det ingen fara på taket, däremot så är den där lille magen så go´er på´n.

Sydd i vit fleecetyg med fleecefickor och blått biltyg, jag får inte nog av det där biltyget. Den är i storlek 80 men sydd utefter en sparkdräktsmönster så det är inget häng på den som det är på Onepiece utan det är mer än dress, en go lekdress. 

Två månader kvar

Om exakt 2 månader är det förskoledags. Jag har inte hört något än men antar att vi inte får den platsen som vi har sökt, ingen av de jag känner här i stan som har sökt nu till vårterminen har fått plats där de har önskat och jag tänker, varför ska man då ens få söka om plats? Å hur kan det vara ständigt fullt/kö när det finns förskolor i varje hörn?

Vi ställde oss tidigt i kö och valde då start i augusti men när Franks nya jobb blev mer och mer säkert på att gå igenom valde vi att ställa om oss. Jag minns inte riktigt när jag ringde och valde om men jag fick en ganska hård ton tillbaka att "Ja vi får väl se vart han hamnar, någonstans kommer det väl finnas plats"

Tack.

Visst tror och hoppas jag att alla förskolor är bra och har utbildad personal och yaddayadda men man har ju sina favoriter, helt klart. Vi tvekade inte en sekund att ställa oss i kö på förskolan som Noah och Siri har gått på. Tyvärr hann Siri sluta annars hade vi fått syskonförtur. Personalen är galet bra, det lagas mat på plats och de har en jättestor bakgård med olika miljöer. Jag hade jättegärna sett att Truls spenderar sina dagar där men vi får se. Jag tänkte att jag ska inte ringa och fråga utan det dimper väl ner ett brev snart, tror att de har 1-2 månader före start som regel.
Är vi placerade på något annat ställe vill jag hinna besöka förskolan också så man vet lite mer innan man kommer dit. Få träffa personalen och så.

Shit. Två månader. Det känns som att han ska börja imorgon! Lille plutten. Tänk att någon annan ska trösta honom när han är ledsen och att andra ska spendera tid med honom om dagarna. Inte jag. Inte Frank. Jag har tröstat mej länge med att det är lååångt kvar och att jag bara jobbar 60 %. Men dagarna tickar på..

Även att han numera känns så stor så kommer han vara oerhört liten den dagen vi kliver innanför dörrarna på förskolan. Jag känner´t, jag kommer illböla. Tänk att vi ska hänga upp hans lilla Helly Hansen regnställ på krokarna, ta av hans små skor som han förhoppningsvis går okej i. För det är nog det som är min största känsla.... att han inte går när han börjar. Nu har han visserligen knäckt koden men det ska möe till tills han går stadigt och ute och i skor! Jag är rädd att han ska bli sittande i ett hörn och inte kunna försvara sig om tre-åringarna ger sig på´n.

Lille plutten..

Igår tog jag och lilleman oss en tur till Mariannelund. Vi hälsade på hos lillebror i hans nya lägenhet, hos farmor i hennes nya lägenhet och hos vår faster. Man får liksom ta en hög på samma gång när man ändå är i farten.
Farmor blev jätteglad när vi kom oanmält. Vi gratulerade henne på födelsedagen som var strax före nyår och hade med oss fika. Vi åkte från Värnamo vid 10, Truls somnade i vagnen medan jag höll på att flytta bilstolen från baksätet till framsätet och han sov nästan hela vägen. Vi var hemma igen efter 18. En heldag i Malunn..

 

För ett par dagar sedan köpte jag en Me&I-tröja på Värnamo facebookloppis, 

tjejen hade fått den till sin som men hade varit för liten så den var bara använd vid ett tillfälle. 

Jag gillar den starkt, så fina och klara färger. 29:e januari släpps vårkollektionen..

För ett par år sedan hade jag Kalle, katten, i mitt knä varje gång jag satt på dasset. 

Nu har jag denna lilla filur med mej som ska riva i lådor, pilla ner dassapappret och helst sitta i knät. 

En av de bästa stunderna på dagen är när Truls vaknar efter att ha sovit ute. Han lägger ner huvudet mot bröstet och trycker pannan in mot min hals och fingrar med mina fingrar. En Truls-speciale...

Fotografera magens innehåll

För cirka ett år sedan var vi och gjorde graviditetsfotografering. Bilderna blev galet fina och många av dem hänger här i kåken. Bilden när Frank står påklädd och håller om magen har vi uppförstorad i vardagsrummet och varje gång jag ser på den blir jag helt varm i hjärtat. Vår mage.

Magen är borta, eller ja den hänger i gipsformat i sovrummet, och istället har vi världens finaste lille Truls hos oss. Jag tog själv kort på honom som pyttebebis men känner nu att vi vill proffsfotografera honom som ettåring. Jag kontaktade därför återigen Camilla för ett par veckor sedan och bokade in en dag.
Jag är lika galet förväntansfull och spänd denna gång och googlar på rekvisita, funderar på klädval och söker inspiration.

Nyår 2013/2014

Tjugohundratretton till historien och startskottet på tjugohundrafjorton har gått.

Om vi var ute och söp oss redlösa och kom hem vid 04 utan ena skon?

Som sagt, tjugohundrafjorton inte tjugohundrafyra..

Gårdagen innehöll go´mat i form av räkor, vitlöksbröd, kex och ost + en å annan pannacotta. Jag har ju turen att min hane är anti-fika så det blir liksom dubbelt upp till honan varje gång. Truls är bökigare än bökigast att lägga för natten, det tar 1 timme att få honom att somna och då ligger vi ändå bredvid honom och håller honom i handen. Ibland får man lust att dra igen dörra och lämna honom illskrikandes till sömns men det känns ingen vidare bra väg att vandra. Rätt som det är har det gått en timme och vips så sover han. Lika befriande varje gång. Lika tomt blir det också så man har ju lust att plocka opp ungen igen.. ha ha..

Vi gick och la oss vid 21 igår. Nyårsraketer har vi ju sett sjuhundraelva stycken utav tidigare. Inte blir de snyggare. Vi somnade snart och vaknade av ett jävla levande. Just det, nyår. Jag vände mej om i sängen så jag kunde se en eller två explosioner på himlen, gav Frank en halvt om halvt slapp nyårspuss och så vände vi på arslena igen och somnade. Truls vaknade runt 03 så då gick jag in till honom och la mej på madrassen. Han tvärvägrade sova så när Frank gick upp vid 04 tog jag ungen under armen och gick in till vår säng. 

Frank kom in och sa hejdå innan han startade Norgeresan. Han ringde vid 07-tiden och sa att han hade mött 4 bilar längst med vägen. Vadå sover Svensson? :) 

Han är nog snart vid norska gränsen kan jag tro och är väl hemma hos Thor och Gerd vid 17-tiden. Jag hade väldigt gärna velat följa med upp men eftersom det i stort sett bara är fram och tillbaka, han är hemma på lördag kväll/söndag morgon, blir det tuffa resdagar med Truls. 

Fuck Cancer!