Jag ångrar inte mitt beslut men jag kan nu känna att jag uppskattar den lilla amning jag har kvar ännu mer. Tidigare var det lite mer blandade känslor kring det, nog för att det är förbaskat smidigt och bra på alla vis men i perioder har det känts som att jag har varit låst till honom 24/7 och så är det ju, en bebis behöver ammas när som hur som var som. Även att jag är tacksam för att jag har kunnat amma så mycket och så länge och att jag har ÄLSKAT det så blev det inte lika gulligt, rosigt, härligt, fantastiskt och uuuunderbart på slutet utan stundvis såg jag verkligen inte fram emot att slänga fram de där lovvikavantarna igen.
VÄLLING: Jag fick en kommentar tidigare varför jag är emot välling och jag har väl egentligen inget speciellt bra argument. Jag har bara fått för mej att det är totalt onödigt, ett jävla mekkande att hålla på med och blaskig, illaluktande, fesfärgad.. nä jag vet inte det känns inte som mat utan något som man fyller buken med. En ren tröstskvätt. Jag vet att jag någonstans läste ( ja jag Googlar ju ALLT ) att vällingen innehåller ämnen som gör att barnet blir tillfredsställt och som lyckorus. Minns inte hela innehållet i texten men det var mer än just mat i det där blasket.
Men så är det ju det här med att sluta kvällsamma och bara söva på gröt - vi gör så och det känns både och. Lite som att det fattas någonting men samtidigt som det borde gå lika bra utan välling. Dessutom är det väl bara vi i Sverige som använder välling!? Eller har jag drömt nu igen?!
Argument som att det är mer matigt, mättande och bra vid sjukdom har jag hört hur många gånger som helst och det sistnämnda köper jag. Jag vet när Truls var dunderförkyld för ett par veckor sedan ( är förkyld nu igen förvisso.. ) och han vägrade allt, ALLT. Gröten stod opp till halsen på honom och amma kunde han inte heller speciellt, fick skeda honom med bröstmjölk och få i lite vatten då och då. Har man då välling att ta till så är det ju ett plus. Helt klart.
Jag har gått från emot till blandade tankar kring blasket och köpte hem ett par tetror tidigare i veckan. Han har som sagt spottat, ryst och skakat med hela kroppen i protest men vi har kvällen efter testat igen med en ny sort och i annan drickvariant. Det har varken gjort till eller ifrån, men ikväll lyckades jag få i honom en halv kopp välling av sorten Godnattvälling. MED SKED! Han gapade och tyckte det var helt okej.
EGET RUM: Japp sedan i onsdags sover Truls i sitt egna rum. Efter att vi hade en natt i början av veckan, i tisdags, som vi låg vakna av en pigg och alert son mellan 01 och 04 där han testade alla cirkusvolter, pratade om ditten och datten, sparkade på oss, pillade upp fingrar i våra näsor och skrattade, hostade och nös rätt i ansiktet på oss och utnyttjade varenda cm på vår 1,80-säng bestämde jag mej på morgonen för att nu är det tajm. Så i onsdags förmiddag drog jag ut dator/symaskin och skrivbordet ur hans rum och ställde in hans spjälsäng och gjorde i ordning. Han är "bara" 10 månader men jag kände på mej och nu även med facit i hand - att vi alla tre skulle få sova lugnare och ostörda av varandra. Han har vid många tillfällen vaknat när vi har gått och lagt oss, jag är ju inte känd för att kunna smyga utan brukar smälla i lådor, gå in i saker typ dörrpostar eller köra tårna rätt i spjälsängen när jag ska försöka ta mej förbi den. Plus att vi båda två snarkar och minsta lilla vändning som Truls gör bredvid mej så tittar jag upp med ena ögat.
Första nattningen var inte alls rolig, han var till en början inte arg och ledsen utan ville mest som vanligt ligga och hålla oss i händerna. Han bökade och stökade i sängen, vred och vände på sig, ställde sig upp sjuttioelva gånger, sparkade med benen i spjälorna, slog med armarna - ja allt för att motstå den kommande sömnen. Jag testade att gå ut ur hans rum med det medförde såklart gråt och rop efter mamma. Flertalet gånger gick jag in till honom och likaså Frank. Över en timma senare somnade han. Han sov ganska okej under natten, vaknade vid ett par tillfällen och jag la mej på madrassen som vi lagt bredvid hans säng, höll min arm genom spjälorna så han som vanligt och trygghetsgivande kunde ligga och pilla på mina fingrar. Det har han gjort sedan han var liten liten. Hans somnade om inom 30 minuter vid båda tillfällena och jag gick tillbaka till vår säng.
Andra nattningen, natten tills idag, gjorde vi likadant, samma kvällsrutin med rejäl dos av bus och lek, mat, vällingsmakprov, ombyte m.m och sedan läggning. Jag tittade på klockan när jag la honom och den visade 19:02. Vid 19:07 tog jag bort min hand från hans kind/ansikte, han sov. WOW! Han vaknade till inatt vid 00 men somnade om när jag varit hos honom en liten stund, nästa gång det rasslade till i babyvakten som står ovanför våra huvuden var klockan 05 och då fick han följa med tillbaka in till oss. Han var halvt om halvt vaken och åt vid 06-tiden.
Nu ikväll fick han alltså i sig lite välling och jag lade honom lite före 19. Lugnt, tyst och stilla låg han i sin säng och pillade på min hand/mina fingrar och sov efter 10 minuter. Så otroligt gott det känns i hjärtat när kvällen blir harmonisk och trygg istället för bök, stök och gråt. Han är dock rätt förkyld så han hostar och snorar en del vilket medför lite oroligare sömn.
ÖVRIGT: Han är i en frustrerad period eftersom han vill så mycket men inte klarar av det själv. Detta gående. Om jag hade orkat så hade vi kunnat gå fram och tillbaka på hela nedervåningen från morgon till kväll. Han hade inte protesterat. Han visar tydligt att han vill att vi ska gå, kryper fram, ställer sig upp, tar handen och så vänder han om för att få med sig oss. När vi kommer fram till en vägg så vänder han själv och vill gå tillbaka. Slutar vi gå så sätter han sig på rumpan och gråter. Mer mamma/pappa.
Han går själv med gåvagnen, lite vingligt ena stunden och riktigt bra nästa. Jag släpper honom och han traskar på så långt det går innan det tar stopp mot väggar/möbler/människor. Sedan står han och puttar på vagnen och stönar missnöjt. Vänder sig om till oss och visar att han vill ha hjälp. Vi vänder på vagnen och han sätter full fart vidare. Tills det kommer en ny vägg eller möbel..
Han har börjat peka med pekfingret och säger "titta" och olika ljud. Pekar mycket på klockan, lampor, människor vi möter eller de han ser i affärer med mera. Han är väldigt kontaktsökande och charmerande mot andra människor. Ja om de inte är av det manliga slaget och har ljust hår. Nu är det ett tag sedan vi stötte på en sådan men jag skulle tro att det sitter i lite än.
Sedan jag slutade med nattamningen har han börjat äta mer på dagen. Han äter två rejäla lunch/middags-mål och 2 mellanmål. Han var lite lurig med maten ett tag men numera fyller jag upp 3/4 mat istället för 1/2 i glasburkarna och det får han i sig. Han var fiskälskare länge men har nu fått en ny favorit - spaghetti och köttfärssås. Yammi. Det här med att pilla i sig själv har länge varit en härlig lek men nu har han fått intresset för det, han pillar i sig smörgåsbitar, mosat äpple, grönsaker med mera.
Jag ser verkligen fram emot BVC-mötet nästa fredag, ska bli intressant att se hur han har vuxit nu när jag har trappat ner så pass mycket på amningen. Det är 2 månader sedan vi var där men det känns inte som att han har vuxit något speciellt på längden. Han kan ha i stort sett alla de kläder han hade vid förra BVC-mötet.
Han ska då även få vaccinationssprutan och ha 1-års läkarundersökningen också om jag inte minns helt fel. Lär bli mer liv i luckan med sprutorna nu när han är betydligt äldre och mer förstående än som 3 och 5 - månaders.
Nähä om jag skulle ta mig en kvällsdusch och dra på mej mina Yogapants och svulla Hemmakvälls-godiset.
BABBLARNA! Dessa glada skuttande figurer. Han börjar gunga i sidled så fort han hör musiken starta och visar tydligt att han vill se mer när det är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar