Vaknade med ett sjuhelvetes humör. Drar mej undan på morgonen, muttlar och är grymt sur och irriterad på allt och alla. Morrar ett hejdå till sambon innan jag ska åka och jobba. Han frågar om han inte får en puss. Jag stegar fram till honom och ger en lam puss. Sur är jag. Hej då, säger jag igen och går.
Tre minuter senare lipar jag i bilen och ringer opp honom. Ber om ursäkt och säger att jag är så arg på mejsjälv att jag inte kan hantera allt runtom mej. Han frågar om mensen är på intågande, vilket den är och han säger att det är såhär när man pumpar kroppen med hormoner. Han tröstar mej och säger att han inte är arg för att jag beter mej illa.
På parkeringen utanför jobbet torkar jag bort tårarna och går in med ett fejkat leende. Behöver jag säga att det var skönt att gå hem 9 timmar senare?
Nu ska jag krypa ner i sängen och sova bort min rädsla, oro och irritation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar