Lillfisen gör inget annat än klättrar på folk. På de han känner och på de han inte känner. Jag har å göra på babysången, han ska bara över till grannen och klättra. Upp, UPP! Mot soffkuddarna, mot soffan, mot oss, mot allt i stort sett. Han är ett hårstrå från att ta sig upp till stående i spjälsängen. Kommer till knäläget och får upp ena benet till fotläge men har liksom den där buken i vägen.. gulle.
Igår när Noah och Siri kom innanför dörren skrek han av glädje och var direkt fram till dem och skulle klättra opp i deras famnar. Så älskvärt! De pussades och kramades alla tre. Han kommer bli såå ledsen när han blir lite äldre och förstår/inte förstår att de ska åka till deras mamma.
Björnen sover..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar