Gårdagen gick bra, ja hela uppresan och nerresan har gått över förväntan.
Inga tjatiga och gnälliga barn.
Inget hysteriskt litet monster.
Och heller ingen tjurig och tålamodsfattig morsa/bonusmorsa.
Men vi ska inte ropa hej än - vi har Jönköping - Värnamo kvar..
Likt uppresan hade vi plan på att försöka finna en övernattningsstuga eller vandrarhem även på hemresan men det var kruxigare än vi trodde. Var det inte säsongsstängt så var det fullbokat. Å att behöva 4 bäddars knölar till det lite..
Då fick vi erbjudan att få sova över hos Maddi och hennes härliga familj i Gävle! De bäddade snällt fram madrasser och gjorde iordning för oss så när vi kom fram strax efter 22 kunde vi leda de två stora direkt i säng.
Lillpysen fick dock ny energi men sov stundvis bra under natten.
Att sträcka ut kroppen efter 10 timmars bilkörning - aaah!
Vem behöver ha väckarklocka med 5 barn i kåken?
Underligt att kids ska ha inbyggt alarm vid 06, alla dar i veckan, vardag som lov, året om.
Den ena vill inte ha det pålägget, den andre vill inte sitta på den stolen, den tredje ska bara göra det o det först vilket den fjärde blir nyfiken på vad det var och måste hänga på medan den femte spottar gröt.
Familjeliv. Härligt. Roande. Händelsefullt.
Maddi och jag tittar på varandra - njae inte en till va? Ha ha. Finns ju dem som har uppåt fotbollslaget. Att de överlever. Föräldrarna alltså.
Trots kort visit så var det åter härligt att få ta del av varandras liv.
Tänk, när vi bodde i Vimmerby umgick vi nästan dagligen.
Nu går det månader/halvår innan man lyckas få till det - men vad härligt när det klaffar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar