Merinofilten

Sakta men säkert börjar det bli en filt minsann. Många stolpar på ett varv och en måste göra 3-4 varv för att det ens skall kännas att den ökar på höjden. Det är himla enformigt att bara göra samma sak varv efter varv. Men det blir snyggast så och det är så jag vill ha den. Det är bara att bita ihop. Jag kommer vara oerhört stolt när den är färdig!
Ca 67 cm bred och har kommit 30 + på höjden så en del kvar, ser för mig att målet är 75-80 cm hög. Påbörjade nyligen tredje garnnystanet.. bara det.. att få börja på ett nytt känns att det går framåt. Det kommer vara så värt i slutändan trots att det känns jobbigt och som att detta aaaldrig tar slut. Målbilden är att ligga hud mot hud med lilla Aksel iklädd endast blöja och med denna filt över sig på BB-avdelningen.

Längtar!

Förberedelser

Har lite smått börjat packa förlossningsväskan, eller åtminstone planerat vad jag skall packa med. Bebisens grejer i alla fall, till mig har jag bara lagt ner amningsinlägg än så länge. Skall väl förmodligen ha med lite mer ;)

Kan inte bestämma mig för vilket set lilla A skall ha på sig när vi åker hem, har ju ett antal olika set som har sytt.

Bland annat ett bar röda velourbyxor som matchar den lilla mössan och stumporna som Siri valde på POP. Ett urgulligt set. Deras randiga plagg håller modet för evigt.

Snart helg..

Det är väldigt stor skillnad på att börja jobba klockan 08 istället för 07:30. Tredje dagen med halvtid nu och det känns mycket bra. Trots lite stress att "hinna med allt på kortare tid" men tvingar mig att inse att det är omöjligt och inte relevant att kunna hinna det!
En kollega/läkare sa till mig idag: "Nu gör du en klassisk kvinnofälla - arbetar 50% men stressar för att hinna med allt du skulle gjort på 100%"!

Som både operationsplanerare och SVF-koordinator finns det alltid mycket att stå i och flera rycker i  en samtidigt. Jag hoppas innerligt att jag får tillbaka mina arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka sedan efter mammaledigheten.

Har haft som ett mensvärks-bälte sista veckorna och börjar känna av det även i framfogen. Början till foglossning antar jag. Med sonen fick jag det redan i vecka 17-18 och var helt sjukskriven från vecka 22 så jag har varit stort tacksam över att inte ha känt av det tidigt denna graviditeten. Det är svårare/ondare att kliva ur/vända sig i sängen. Sammandragningarna är precis lika frekventa/jobbiga/onda som innan, trycket neråt likaså.
Men vad gör man? Tar det lugnt. Vilar. Går ner i varv. Inser att man är gravid och att kroppen säger ifrån.

Nu skall jag skjutsa grabben till förskolan och sedan riva av 4 timmars jobb. Imorgon har jag ledig fredag och på måndag är det planeringsdag = hemma. Så tisdag jobbar jag nästa gång.

Magen vecka 34

 

Första halvtidsdagen

Det gäller att ha allt inom räckhåll.

Det kändes skönt att stämpla ut från jobbet idag kl 12:00. Första halvtidsdagen gjord. Intagit sängplats nu tillsammans med Maggan. Kändes dock lustigt att åka förbi förskolan utan att stanna och hämta hem 5-åringen. Jag är ju i stort sett aldrig hemma utan honom (förutom stunder då han hänger med Frank på ärenden) Han har rätt att vara på förskolan och jag kan lova att han har betydligt roligare där med sina kompisar än med mej som ändå inte kan göra något avancerat just nu. Jag vet ju det.

Han älskar förskolan och har alltid gjort det. Han har längtat dig efter sommaruppehållet och är så pass stor att han behöver sina kompisar och jag känner att det är viktigt att han får vara med dem nu detta sista året innan han börjar i förskoleklassen.
F.r.o.m 1 oktober har jag anmält honom som 15-timmarsbarn. Han får då långledigt över julen, alla lov och sommaren. Kommer bli jättebra! Han behöver behålla den kontakten och kompisarna och jag kan få känna mig lite "egoistisk" och uppleva den där "första barnet-egentiden" som man lätt annars inte får som flerbarnsförälder eftersom man har fler barn att pyssla om och stimulera. Nu är ju han visserligen så pass stor så han är inget krävande barn med kommer bli bra för oss båda tror jag.
Några timmar om dagen, tre dagar i veckan, det gör nog gott för oss alla.  

Vecka 34

Vecka 34. 33+0. Bebisen mäter ca 42 cm och väger ca 2,1-2,3 kg. 48 dagar till BF.

Sammandragningarna är hemska, de kommer när som hela tiden. När jag går/står/sitter/ligger/vilar/kissar/vänder mig i sängen.. Vissa är okej, vissa gör ont. Så pass ont att jag måste stanna upp och andas. Koncentrera mig på dem och liksom "släppa det jag gör". Det trycker på neråt och är obehagligt. Efter jobbpassen har jag riktigt ont i fogar/bäcken och rygg. Jag haltar och vaggar.

Läkarbesöket idag gick jättebra. När jag hade berättat om min situation frågade han: "Hur mycket vill du jobba/vara sjukskriven?" Jag sa att jag gärna vill jobba lite så att 50% vore bra. Blev därmed sjukskriven 50% i 3 veckor. Han sa att längre än så/närmare BF får han inte sjukskriva (om det inte är allvarliga medicinska skäl) så då får jag i såfall ta ut föräldradagar den sista tiden. Jag trodde att det var 2 veckor inför BF men det var tydligt 4 veckor enligt honom. Jag har semesterdagar så det löser sig nog. Han gjorde även ett ultraljud på livmodertappen och den var opåverkad och mätte 3,5 cm vilket är jättebra. Huvudet hade sjunkit ganska mycket så han förstod att det trycker på neråt. Bra besök och bra bemötande!

Med andra ord.. 3 veckors halvtidsjobb och sedan 4 veckor med föräldradagar/semester. Det känns jätteskönt!! En del av mig känner samvete mot jobbet, att jag har ansvar för upplärning av min vikarie men just nu känner jag bara skit samma! Det är INTE mitt ansvar! Jag måste sluta känna dåligt samvete gentemot jobbet och sluta vara "duktiga flickan". Jag har annat att lägga fokus och energi på nu. Mitt mående. Bebisen i magen. Min familj.
Jobbet kommer långt ner på den listan från och med nu.

Bebisfilt i merinoull

Har påbörjat nästa virkningsprojekt. Fick för mig att en filt gör man ju i en handvändning.
Detta är ju hur tantigt som helst - men så rogivande och roligt att göra det själv. Ca 66-67 cm bred och än så länge mäter den ca 10 cm hög. Siktar på att göra den ca 80 cm hög... om jag inte tröttnar och tycker att det är en förjäffla fin halsduk till mig själv..

Gjorde fastmaskor första 2 varven och sedan bara stolpar. Ljusgrå med en kommande mörkgrå kant runtom. Kommer bli jättegosig i 100 % merinoull.

Liggande position

Jag ringde till Kvinnohälsovården idag och bad om en läkartid och fick en på måndag eftermiddag. Min tanke är väl att bli sjukskriven 50 % resterande 5 arbetsveckor. Att jobba heldagar, komma hem sket slut och ha så ont att jag haltar/vaggar samt mycket och onda sammandragningar vilket gör att jag stoppar i mig Alvedon och ligger resten av kvällen känns inte helt okej, det är inte värt någonting alls faktiskt.
Bättre att jag istället jobbar fram till lunch och på så sätt kan riva undan en del på jobbet ändå och sedan gå hem och vilar en stund vore mycket bättre. Håller tummarna på att beviljas bara.

Vilopaus på lunchen

Tredje dagen på jobbet. Efter måndagens å tisdagens jobb låg jag i sängen resterande tid av kvällen med värkande fogar/bäcken/röv och onda sammandragningar. Alvedon på det och vila vila vila. Imorse kände jag mig inte katig och det sitter i ännu.. långa 6 arbetsveckor framöver.. det är ett som är säkert.. eller ja 5 ½ snart..

Vecka 33

Vecka 33 idag. 32+0. 55 dagar kvar till BF men vem räknar ;)

Bebis mäter ca 40 cm och väger ca 1,9-2,1 kg.

Första arbetsdagen idag efter min semesterledighet. Berättade för min närmsta chef (sektionsledare) hur läget har varit och är. Mottagningsarbete är helt uteslutet. Har därför suttit och gått igenom mail, operationsanmälningar och annat administrativt helt enkelt. Har varvat med att stå och sitta, har ergonomisk ståmatta som är skön att använda. Tyckte ändå att det var.. okej..

Sammandragningarna kommer konstant och yrseln på det men har tagit det lugnt hela dagen, verkligen tänkt mig för att ta det med ro och inte stressa.

Nu däremot känner jag i hela kroppen att det har varit en dag helt tvärtom mot vad jag har gjort under semestern. Jag känner i fogar, bäcken, röv, ryggslut - helt mörbultad och är trött både psykiskt och fysiskt. Onda sammandragningar har kommit x flera sista timmen så jag kommer förmodligen ligga i sängen/soffan resten av kvällen. Maggan å jag ska umgås.

"Vi planarar dag för dag för dig nu", sa chefen. Känns vettigt. Jag vill såklart arbeta, både för det sociala och för meningsfullheten. Skulle jag gå hem nu sista 2 månaderna.. o jisses den rastlösheten.. det skulle äta upp mig..

Men samtidigt.. jag känner i kroppen hur det påverkar mig och hur den har reagerat av denna arbetsdagen och hur ont jag har + sammandragningarna som nu är onda.. då får jag nog ta och lyssna på kroppen. Det är ju faktiskt den och bebisens välmående som är viktigast! Jag vill inte riskera något pga. av man är dum och kör rätt in i kaklet av ren envishet.

En dag i taget som sagt..

Semestern slut - dags att börja jobba igen

Äter nu lilla frukosten hemma, vatten och macka/knäckebröd. Den rätta frukosten blir på jobbet klockan 08:30. Idag är det alltså dags att återgå till jobbet efter 5 ½ veckors sommarledighet. Så många veckor utan planeringshjärna - hjälp hur skall detta gå? :)
Känns skönt att återgå till arbetsuppgifterna, strukturera och organisera operationsplaneringen igen. Det är himla kul och stimulerande arbete.

Nu kör vi! Vecka 33 idag också by the way!

80 %

80 %
56 dagar till BF ( + säkert 14 dagar till)
224 dagar av 280 gjorda
31+6

Nu har det verkligen gått upp för mig att jag är gravid och ska genomgå en förlossning inom 2 månader! Ha ha! Att vi kommer få se vem det är som har bott inuti min mage så länge. Längtar så till förlossningen drar igång å man får gå den där korridoren fram mot hissen som tar en till plan 5 - Förlossning/BB!

Magisk känsla! Tänk att vi / jag skall få uppleva detta en gång till! Jag ryser!

Graviddrömmar

Ja jisses, ibland önskar man att man kunde gå in i ens hjärna och liksom se hur kopplingarna å tankar å drömmar bildas och varför. Flera gånger under graviditeten har jag drömt lustiga saker men det mest märkliga är att jag har börjat prata i sömnen, detta gör jag aldrig annars enligt min man.

En natt hade jag vänt mig mot honom och sagt: "Du får 42 poäng, jag röstar ut dig!"
En annan: "Ät inte njursten, det är inte bra för dig"

Och inatt eller sent igårkväll vände jag mig mot honom och sa: "Carpe Diem". Han svarade då med frågan "Va, vad pratar du om?" Då börjar jag skratta och vaknar och minns halvtomhalvt något om just Carpe Diem men kunde inte koppla eller förklara vad jag hade drömt om. Jag minns att jag sa det men vet inte varför eller att det var medvetet.. så knäppt. Vart kommer sånt ifrån?

Norska genen

Den fina filten stickade bestemor till sonen när han hade fötts. Jag älskar den innerligt. Vi fick även 2 uppsättningar av stickade kläder i mariusmönster! Så urgulliga och värdefulla att ha/få. Det första fick han när han var nyfödd, det bestod av en body, byxor, mössa och strumpor. Det andra fick han när han var året, tröja, byxor, mössa och vantar. Så fina!
Filten ligger mig närmast i hjärtat och det känns jättekul att kunna använda alla de där plaggen och filten en gång till. Min fina svigermor lämnade oss alldeles för tidigt på grund av cancer. Hon insjuknade när Truls var 9 månader gammal och kämpade tappert i 3 år. Hon pratade flera gånger om att vi borde försöka få en liten till men mannen var bestämd om att det inte skulle bli så.
Hon fick aldrig veta att vi hade ändrat oss, eller att Frank hade ändrat sig rättare sagt, och att vi nu väntar en liten till som hon så varmt pratade om. Hon hade blivit så glad!

Frank åkte upp till Norge och hennes grav i våras och tände ett ljus och berättade för henne att vi väntar en liten till. Jag kan se för mig den lyckan hon hade fått i ögonen av de orden om hon hade levt.

Gerd - jag skall stolt visa upp din filt för alla.

Magen vecka 32

 

Sängmobil

Det är hisskeligt många år sedan jag virkade, typ i högstadiet, men med hjälp ifrån filmer på Youtube och bra bloggar har jag lyckats finurla ut hur man gör de olika maskorna och skapat en sängmobil till bebisen!
Jag beställde ett bygga-ihop-set häromdagen och har alltså virkat moln, droppar och ballongen. Trästommen och de små vita och grå bollarna är köpta, likaså plingorna. Den blev ju jättesöt. Tänk att vår bebis skall ha den ovanför sig i spjälsängen. Ligga där och titta.

Det är ju så mycket roligare att ha gjort den själv mot att köpa nån ful skrikig färgstark sak. Nog för att bebisarna gillar färg och det är bra för deras stimulering men den måste ju faktiskt passa in i vår inredning ;)

Bebiskläder

Titta! Där hänger lillebrors garderob! Torkning pågår! Mycket smått å gott i den samlingen. En del nyköpt, en del från Truls och en hel del nysytt (det mesta i mittendelen). Allt i 50-56 cl.

Barnmorskebesök

Barnmorsebesök idag. Vi traskade in hela familjen Tajkon på Familjecentralen, 2 vuxna å 3 barn.Spänd till max över vad mitt hb skulle ligga på, jag har verkligen kämpat med att ta dem varannan kväll.

Dippen från 105 tills idag 3 veckor senare = 119! Heja!

 

Då kan jag faktiskt stå ut med problemen som följer av Niferexen. Hjärtljuden låg på 144. Bltr 115/60 och SF-måttet glömde jag fråga vad det var.. men hon sa ingenting om det så det borde varit okej.

Barnen tyckte att det var väldigt häftigt att få höra hjärtljuden. De gick sedan ut till väntrummet så att vi kunde prata ostört jag, mannen och barnmorskan. Allt vill man ju inte att de ska höra..

 

Sist låg han med rumpan neråt men idag låg han med huvudet först. Jag minns att när sonen vände på sig i slutet var det som att hela magen möblerades om, det gick inte att ta miste på! Denna vändning har jag inte alls märkt av, jag räknade iskallt med att han låg kvar i rumpläget.

+11 kilo sedan graviditetstarten. Helt okej ändå.

 

Mina sammandragningar tycket hon inte var alarmerande, däremot Vena Cava-syndromet såg hon som ett orosmoment och ville boka in mig för ett läkarbesök. Jag vill dock fortsätta att jobba och känna efter så att jag kan ha det som "bevis" på om det isåfall ger ökade besvär av jobbet. Jag vill verkligen jobba så länge jag kan (t.o.m 2 veckor före BF) men kan väl någonstans känna att det kommer bli tufft pga yrsel och svimningsattackerna som jag får pga Vena Cava. Jag berättade om incidenten i helgen när jag körde bil och det tillsammans med att jag måste lägga mig och vila ett par timmar om dagen gjorde att hon misstänkte en sjukskrivning framöver... ja ja.. den tiden den sorgen..

Vecka 32

 

Vecka 32. 31+0. Bebisen mäter nu ca 39 cm och väger ca 1,7-1,9 kg. 77,9 % av tiden har gått, 218 dagar av 280. 62 dagar kvar till BF.

Veckorna rullar på bra även fast man tycker det går sakta... är helt tokigt bebissjuk nu! Tittar på massa bebisbilder, läser om förlossningar och tittar på Youtube-klipp. Frank är likadan, vi tipsar och visar varandra om olika bilder/filmer.
Bebis, bebis, bebis, bakas färdigt snart och kom ut till oss så vi får se vem du är!

Jag har börjat att känna av fogar och bäcken, känns mestadels höger bak samt hur skall det förklaras.. som ett bälte från pullan å så bak runt hela rumpan, tänk området där man har bindan fast det fortsätter lite bredare också. Det kommer på kvällarna efter dagens aktiviteter. Jag rör mig inte jättemycket på grund av de täta sammandragningarna. Vi går då och då en runda på 1 km här i samhället och under den promenaden har jag en enda stor sammandragning kan man säga. Det är så obehagligt. Får stanna och hämta andan.

Yrseln och illamåendet kommer och går. Det är otäckt att ligga på höger sida/rygg.
Vågar knappt att åka bil själv längre. Igår åkte vi en runda och jag halvlåg i sätet medan Frank körde och det fungerade bättre.

Min stackars navel gör bara ondare och ondare, det har dessutom ökat i storlek och jag har försökt att tejpa det för att ge lite avlastning.

Har tid hos min barnmorska imorgon igen. Sist hade mitt Hb sjunkit så pass att jag fick stränga order att sluta med Hemofer och börja med Niferex. Första veckan fick jag diarré efter att ha tagit dem varje kväll. Nu sista två veckorna har jag tagit dem varannan kväll och har nu istället fått slagits med förstoppning. Har jag sagt att jag avskyr järntabletter!?
Jag käkar kiwi och har granulat på yoghurt vilket hjälper till bra.
Hoppas innerligt att mitt hb har ökat på bra nu så det åtminstone hjälper för annars skiter jag i tabletterna direkt.

Förberedelserna inför lillebrors ankomst är under kontroll. Vi saknar en madrass till vaggan annars är i stort sett allt köpt/ordnat. Allt är bara inställt i hans lilla rum så det skall boas och plockas i ordning längre fram sedan.

Syskonen är jättelängtiga! Sonen pussar å kramar å pussar å kramar å pratar å gosar å klappar på magen dagarna i ända. Han längtar nog mest av alla :)

Redan så älskad lillebror/son!

Bolmsö

Idag tog vi oss en runda med bilen till Bolmsö. Åkte oranga färjan över till halvön och satt och njöt i skuggan medan barnen kastade sten. Fikade lite och fantiserade om att nästa sommar kommer en liten kille fara omkring på stranden också.

Vena Cava

 

Yrsel, svimningskänslor och illamående har jag känt till och från under hela graviditeten. Flertalet gånger har jag varit nära att tuppa av, både hemma och på jobbet.
Sammandragningarna är ständigt återkommande. De gånger jag går promenade har jag sammandragningar i stort sett hela tiden. Så oerhört påfrestande, måste andas annorlunda och stanna upp för att hämta hem andan.

Jag försöker att mestadels ligga på vänster sida på grund av just Vena Cava. Men i korta stunder under natten måste jag ligga på rygg/höger sida för att avlasta och ändra läge. Känner direkt av symtomen så vänder tillbaka på en gång.

Sonen har flertalet gånger hjälpt mig med att hämta festis från kylen de gånger jag har ropat på honom och jag har lagt mig ner för att det är nära en svimningsattack.

Igår skedde en mycket otäck händelse. När jag och bonusdottern åkte till Ullared hade jag förberett mig med vatten, macka och sockerrik dryck i bilen. När vi hade ca 2 mil kvar (ca 1 h bilresa totalt) började jag att känna mig illamående så jag drack vatten i omgångar.
När det var ca 1 mil kvar ökade illamåendet snabbt, jag började även känna mig yr. Så försvann plötsligt radion mer och mer, precis som om någon stod och höll för öronen på mig. Jag saktade ner och letade febrilt efter en parkeringsficka längs vägen. Bilen bakom låg inte jättenära mig och jag märkte att den hade reagerat på min fartnedsänkning. Framför var det tomt på bilar.
Plötsligt blev synfältet ljusare och ljusare, jag mådde ännu mer illa, ljuset gick åt det gula hållet. Jag såg fortfarande vägen men det var liksom en väldigt märklig synbild, det disades ut mer och mer. Här blev jag väldigt rädd och inom loppet av bara några sekunder blev det starkare gult och jag tänkte att jag måste stanna. NU! Trycket in varningsblinkersen och bromsade in till kanten, det fanns ingen lucka men det var liksom nödläge att bara stanna där och då. Synfältet var nu i stort sett borta! Såg i stort sett bara de vita strecken i asfalten när jag klev ur bilen, då visste jag ändå att jag höll mig på rätt del av körbanan.

Jag tog mig ut genom dörren och började få lite mer synfält tillbaka så jag kunde registrera att vägen var fri och att bakomkörande bilen körde om. Jag höll mig intill bilen och satte mig ner på huk vid förardörren med huvudet ner mellan benen.
Kraftigt yr! Kikade bakåt och såg att det närmade sig flera bilar. Vi stod på en raksträcka så jag ville flytta mig bakom för att inte stå på ett farligt ställe.

Vinglade till ordentligt och tog tag i bilen igen. Tog mig bak och satte mig ned i samma position igen. Bad bonusdottern att hämta dricka och mackan vilket hon gjorde. Bilarna saktade ner men det kändes läskigt att de var så pass nära och att jag satt så oskyddat.
Festisen drack jag upp på en gång och hade nu fått tillbaka synfältet och hörseln helt men kände mig fortfarande illamående och yr.

Det kom säkert 10-12 bilar i vår färdriktning som saktade ner och sedan körde förbi.
Försökte snart att resa mig upp och ta mig tillbaka in i bilen. Åt upp mackan och drack ännu mera. Riktigt rädd blev jag! Vad fan hände!? Lossade lite på mina byxor och lutade sätet så jag halvlåg ner för att inte få så mycket belastning på Vena Cava som jag misstänkte var orsaken. Mådde snart bättre så vi körde vidare, lagom skakis!
Shoppingen gick bra, tog ca 2 ½ h så var vi klara. Hemresan gick också bra, halvliggandes och mycket festis, Men riktigt rädd! Berättade för Frank när vi kom hem som också blev väldigt skärrad. Tänker på vad som hade kunnat hända!

Så blev jag till-boken

Denna bok köpte jag till bonusbarnen när jag var gravid med sonen. De var då 5 och 7 år gamla. En mycket pedagogisk bok. Den har varit på rymmen ett bra tag men idag när bonusdottern storrensade i sitt rum hittade hon den. Jag har nu läst den för blivande storebror, han har ju haft tusen frågor om det ena så jag blev jätteglad när boken äntligen kom fram.

Förklarade för sonen att trots att mamma och pappa ville så kom det inget bra ägg i mammas mage så därför fick vi åka till doktorn så han/hon kunde hjälpa mamma att få bra ägg. Han satt storögt och lyssnade noga och sa: "Vad bra att doktorn kunde laga dig mamma, annars hade jag inte kommit och jag hade heller inte fått någon lillebror"

Fina fina älskade son 5 ½ år. Älskade Truls.

Ullaredstripp

Idag har jag och bonusdottern varit i Ullared och shoppat till bebisen. Vi hade sedan en lång tid tillbaka bestämt att vi skall åka ensamma bara hon och jag. Det blev en jättemysig dag.
Vi spenderade nog mest tid på bebisavdelningen och uppe på barnklädesavdelningen. Vi hittade en massa bra saker och en del som vi kanske inte behöver men som vi ville ha. Som alltid.

Det blev bland annat badbalja, sängkläder till vagga/vagn/spjälsäng. Små kläder, ytterkläder, filtar, leksaker, mössor, vantar m.m.
Siri hittade massa fint till sitt rum som hon skall inreda. Kommer bli jättefint!

Navelbråck

Bilden togs på vår graviditetsfotografering i december 2012. Händerna är bonusbarnens, 5 och 7 år gamla vid tillfället.

Naveln putade ut redan under den graviditeten, minns just det onda området på ca 5-6 cm i diameter. Efter graviditeten såg den helt normal ut igen.

Den kom tillbaka rätt snabbt i denna graviditet och fick tidigt konstaterat på jobbet att det rör sig om ett navelbråck. Har haft samma onda runtom och direkt på naveln i flera månader och tycker att det ökar, både i smärta och i storlek. Bråcket har liksom blivit bredare och lite högre. Fult som sjutton när det står rätt ut som en näsa, syns igenom kläderna.
Läst en del om navelbråck och det är inte mycket som man kan göra åt det i dagsläget, jo minska på buktrycket inifrån... Jomentjohej! Annars är det bara att vänta ut tiden och hoppas på att det återgår till så normalt det kan bli efter graviditetens slut. Minst 6 månader efter förlossningen behöver gå innan man gör en eventuell operation.  

1 augusti

Ny månad. Sista somarmånaden. 1 och ½ semestervecka kvar. Hoppas verkligen att tempen går ner nu framöver - det är inte alls njutbart.