Vecka 33 idag. 32+0. 55 dagar kvar till BF men vem räknar ;)
Bebis mäter ca 40 cm och väger ca 1,9-2,1 kg.
Första arbetsdagen idag efter min semesterledighet. Berättade för min närmsta chef (sektionsledare) hur läget har varit och är. Mottagningsarbete är helt uteslutet. Har därför suttit och gått igenom mail, operationsanmälningar och annat administrativt helt enkelt. Har varvat med att stå och sitta, har ergonomisk ståmatta som är skön att använda. Tyckte ändå att det var.. okej..
Sammandragningarna kommer konstant och yrseln på det men har tagit det lugnt hela dagen, verkligen tänkt mig för att ta det med ro och inte stressa.
Nu däremot känner jag i hela kroppen att det har varit en dag helt tvärtom mot vad jag har gjort under semestern. Jag känner i fogar, bäcken, röv, ryggslut - helt mörbultad och är trött både psykiskt och fysiskt. Onda sammandragningar har kommit x flera sista timmen så jag kommer förmodligen ligga i sängen/soffan resten av kvällen. Maggan å jag ska umgås.
"Vi planarar dag för dag för dig nu", sa chefen. Känns vettigt. Jag vill såklart arbeta, både för det sociala och för meningsfullheten. Skulle jag gå hem nu sista 2 månaderna.. o jisses den rastlösheten.. det skulle äta upp mig..
Men samtidigt.. jag känner i kroppen hur det påverkar mig och hur den har reagerat av denna arbetsdagen och hur ont jag har + sammandragningarna som nu är onda.. då får jag nog ta och lyssna på kroppen. Det är ju faktiskt den och bebisens välmående som är viktigast! Jag vill inte riskera något pga. av man är dum och kör rätt in i kaklet av ren envishet.
En dag i taget som sagt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar