Det är väldigt stor skillnad på att börja jobba klockan 08 istället för 07:30. Tredje dagen med halvtid nu och det känns mycket bra. Trots lite stress att "hinna med allt på kortare tid" men tvingar mig att inse att det är omöjligt och inte relevant att kunna hinna det!
En kollega/läkare sa till mig idag: "Nu gör du en klassisk kvinnofälla - arbetar 50% men stressar för att hinna med allt du skulle gjort på 100%"!
Som både operationsplanerare och SVF-koordinator finns det alltid mycket att stå i och flera rycker i en samtidigt. Jag hoppas innerligt att jag får tillbaka mina arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka sedan efter mammaledigheten.
Har haft som ett mensvärks-bälte sista veckorna och börjar känna av det även i framfogen. Början till foglossning antar jag. Med sonen fick jag det redan i vecka 17-18 och var helt sjukskriven från vecka 22 så jag har varit stort tacksam över att inte ha känt av det tidigt denna graviditeten. Det är svårare/ondare att kliva ur/vända sig i sängen. Sammandragningarna är precis lika frekventa/jobbiga/onda som innan, trycket neråt likaså.
Men vad gör man? Tar det lugnt. Vilar. Går ner i varv. Inser att man är gravid och att kroppen säger ifrån.
Nu skall jag skjutsa grabben till förskolan och sedan riva av 4 timmars jobb. Imorgon har jag ledig fredag och på måndag är det planeringsdag = hemma. Så tisdag jobbar jag nästa gång.
En kollega/läkare sa till mig idag: "Nu gör du en klassisk kvinnofälla - arbetar 50% men stressar för att hinna med allt du skulle gjort på 100%"!
Som både operationsplanerare och SVF-koordinator finns det alltid mycket att stå i och flera rycker i en samtidigt. Jag hoppas innerligt att jag får tillbaka mina arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka sedan efter mammaledigheten.
Har haft som ett mensvärks-bälte sista veckorna och börjar känna av det även i framfogen. Början till foglossning antar jag. Med sonen fick jag det redan i vecka 17-18 och var helt sjukskriven från vecka 22 så jag har varit stort tacksam över att inte ha känt av det tidigt denna graviditeten. Det är svårare/ondare att kliva ur/vända sig i sängen. Sammandragningarna är precis lika frekventa/jobbiga/onda som innan, trycket neråt likaså.
Men vad gör man? Tar det lugnt. Vilar. Går ner i varv. Inser att man är gravid och att kroppen säger ifrån.
Nu skall jag skjutsa grabben till förskolan och sedan riva av 4 timmars jobb. Imorgon har jag ledig fredag och på måndag är det planeringsdag = hemma. Så tisdag jobbar jag nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar