Sammandragningarna är ständigt återkommande. De gånger jag går promenade har jag sammandragningar i stort sett hela tiden. Så oerhört påfrestande, måste andas annorlunda och stanna upp för att hämta hem andan.
Jag försöker att mestadels ligga på vänster sida på grund av just Vena Cava. Men i korta stunder under natten måste jag ligga på rygg/höger sida för att avlasta och ändra läge. Känner direkt av symtomen så vänder tillbaka på en gång.
Sonen har flertalet gånger hjälpt mig med att hämta festis från kylen de gånger jag har ropat på honom och jag har lagt mig ner för att det är nära en svimningsattack.
Igår skedde en mycket otäck händelse. När jag och bonusdottern åkte till Ullared hade jag förberett mig med vatten, macka och sockerrik dryck i bilen. När vi hade ca 2 mil kvar (ca 1 h bilresa totalt) började jag att känna mig illamående så jag drack vatten i omgångar.
När det var ca 1 mil kvar ökade illamåendet snabbt, jag började även känna mig yr. Så försvann plötsligt radion mer och mer, precis som om någon stod och höll för öronen på mig. Jag saktade ner och letade febrilt efter en parkeringsficka längs vägen. Bilen bakom låg inte jättenära mig och jag märkte att den hade reagerat på min fartnedsänkning. Framför var det tomt på bilar.
Plötsligt blev synfältet ljusare och ljusare, jag mådde ännu mer illa, ljuset gick åt det gula hållet. Jag såg fortfarande vägen men det var liksom en väldigt märklig synbild, det disades ut mer och mer. Här blev jag väldigt rädd och inom loppet av bara några sekunder blev det starkare gult och jag tänkte att jag måste stanna. NU! Trycket in varningsblinkersen och bromsade in till kanten, det fanns ingen lucka men det var liksom nödläge att bara stanna där och då. Synfältet var nu i stort sett borta! Såg i stort sett bara de vita strecken i asfalten när jag klev ur bilen, då visste jag ändå att jag höll mig på rätt del av körbanan.
Jag tog mig ut genom dörren och började få lite mer synfält tillbaka så jag kunde registrera att vägen var fri och att bakomkörande bilen körde om. Jag höll mig intill bilen och satte mig ner på huk vid förardörren med huvudet ner mellan benen.
Kraftigt yr! Kikade bakåt och såg att det närmade sig flera bilar. Vi stod på en raksträcka så jag ville flytta mig bakom för att inte stå på ett farligt ställe.
Vinglade till ordentligt och tog tag i bilen igen. Tog mig bak och satte mig ned i samma position igen. Bad bonusdottern att hämta dricka och mackan vilket hon gjorde. Bilarna saktade ner men det kändes läskigt att de var så pass nära och att jag satt så oskyddat.
Festisen drack jag upp på en gång och hade nu fått tillbaka synfältet och hörseln helt men kände mig fortfarande illamående och yr.
Det kom säkert 10-12 bilar i vår färdriktning som saktade ner och sedan körde förbi.
Försökte snart att resa mig upp och ta mig tillbaka in i bilen. Åt upp mackan och drack ännu mera. Riktigt rädd blev jag! Vad fan hände!? Lossade lite på mina byxor och lutade sätet så jag halvlåg ner för att inte få så mycket belastning på Vena Cava som jag misstänkte var orsaken. Mådde snart bättre så vi körde vidare, lagom skakis!
Shoppingen gick bra, tog ca 2 ½ h så var vi klara. Hemresan gick också bra, halvliggandes och mycket festis, Men riktigt rädd! Berättade för Frank när vi kom hem som också blev väldigt skärrad. Tänker på vad som hade kunnat hända!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar