Älskade farmor, älskade farfar och älskade mormor

På juldagen var vi hos moster Vajlet på julmiddag. Mormor som fyller 90 år i maj var såklart med och hon fick träffa Truls igen. Lille Bubben, som hon kallar alla småpojkar.

Igår samlades vi alla syskonen i pappas och Ankis stuga och firade jul. Jag, Anki och systeryster åkte därefter och hälsade på farfar som bor på ett boende. Han och farmor bor på varsitt men henne får jag ta och hälsa på en annan dag. Det blir så galet mycket farande när man är iväg och har med hela högen i bilen. Är det inte mattajm så är det sovtajm och däremellan har de stora barnen tröttnat på att åka bil. Jag får helt enkelt ta mej en runda med Truls någon dag inpå nya året!

Men som det gör ont. Det gör så ont att se sina egna bli äldre och mer och mer avsmalnade, trötta, sjuka.. Man vill helst bara ta dem under armen och köra in till sjukan, slänga opp dem på operationsbordet och byta ut reservdelar på dem. Men alla ska vi den där skruttiga vägen vandra. Det är bara så oerhört mycket svårare att stå bredvid sina egna mot vad det är att vara personal. Det gör så ont när man vet att ingen av de tre har så värst mycket tid kvar. Alla har de varit/är nära att sova. Det är i sådana här lägen man mår dåligt över att bo en bit ifrån. Man vill vara närvarande. Jag vill kunna svänga förbi "på vägen hem från jobbet" och lämna något som de behöver, hjälpa till med disken eller vad det må vara.

Jag vill inte att vi ska behöva halvt om halvt bära mormor genom dörrhålet för att hon inte får med sig fötterna. Jag vill inte att vi ska behöva mata henne vissa dagar, att hon ska ramla var och varannan dag och vara blåslagen från topp till tå. Jag vill inte att hon inte ska få i sig vätska och krympa som hon gör.

Jag vill inte att farmor ska ha ont. Att hon ska ramla, vara ledsen eller må så dåligt som hon har gjort.
Jag vill inte att min farfar ska bli mer och mer förvirrad och behöva bo på ett annat hem, att de inte ska få vara tillsammans den sista tiden. De firade 59 årigt bröllop i somras, kan man då inte få må bra och få leva tillsammans den lilla tid som återstår. Ska man behöva hamna på olika ställen på grund av omständigheter.
Jag vill inte att han ska vara snurrig och tro att hans jobb är att sitta och fylla i en målarbok. Jag vill inte behöva se honom så.

Han var dock väldigt lugn och till synes tillfreds när vi var där. Han var stundvis klar och vi pratade om hans böcker som han har skrivit under åren, han frågade mej om det är roligt att arbeta med sånt här och fyllde i med: för du jobbar ju med äldre. Han pratade en del om sin barndom, sin tid i lumpen, jag bad honom berätta hur det var med de där luffarprickarna som han har på sin vänstra hand och det var samma berättelse som man har hört honom berätta tidigare, han berättade om en röd katt som han hade som barn med mera. Även att det var känslomässigt att träffa honom och se honom i en annan form så är jag oerhört glad och tacksam över att han var så pass tillfreds som han var. Jag är glad över att jag åkte dit och hälsade på honom. Att jag fick krama om honom och verkligen se och känna hans situation. Han berättade att han har ont innanför bröstet och att det stramar till upp mot halsen, han får svårt att svälja. Farfar har lungcancer men det är inget som går att göra något åt. Första tanken var att han skulle strålas men det har spridit sig så pass att det inte längre är aktuellt. Han har mellan 2-6 månader kvar att leva.

Älskade gamla människor.

Jag vill kunna hälsa på och sätta mej ner på tu man hand och prata om gamla minnen, skratta ihop och krypa opp i deras famnar och bläddra i fotoalbum från när vi var små. Jag vill vara liten igen i farmor/farfar/mormors trygga famnar. Jag vill gå i mormors stora jordgubbsland, få tillsägelse om att inte trampa på de gubbar som ligger på marken, plocka i vinbär i hennes stora vinbärsbuskar, springa bort till Ann-Britt och Stigs gamla lekstuga och dra in en massa grus som vi INTE får.
Jag vill åka till farmor och farfars gamla sommarstuga vid Linden. Dricka vatten ur brunnen med den gamla stora vattentjofräsen, bada i Linden, äta farmors plättar med extra knapriga kanter, hennes kött och sås och potatis som vi alla barnbarnen har älskat högt. Jag vill sitta i farfars knä inne på hans kontor och bläddra i hans frimärkesalbum. Jag vill sova i farmors nattlinne i våningssängen, höra henne sjunga "När trollmor har lagt de elva små trollen." Eller höra hennes eviga "Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla. Så ingen behöver, ingen behöver gnälla" när vi syskon/kusinen kivades.

När vi åkte ifrån Gullringen på juldagen läste jag, mamma och mormor "Gud som haver" tillsammans. Hon och mamma brukar göra det när mamma lägger henne för natten. Jag grät medan jag läste och höll i mormors hand. Hon skakade på grund av sin Parkinson, ledsen och orolig, jag lutade mej in i bilen där hon satt, sa att jag älskar henne och pussade henne på kinden.

Älskade farmor, älskade farfar, älskade mormor.

Första mensen efter förlossningen

11 månader efter förlossningen kom den. Dagen före julafton. Med en tillhörande mensvärk from hell. Jättemassa de första dagarna och lite mindre sedan. Är i sluttampen nu. Spännande hur detta utvecklar sig.

Truls 11 månader

Truls väger nu 9360 gram och mäter 72 cm. I samma veva som vi var på BVC fick han sin tredje vaccination. Han illtjöt såklart men det gick över på en halvminut och sedan var det bra. Han blev febrig framåt kvällen och dagen efter. När han såg plåstren på benen tjöt han som om han hade fått ett nytt stick. Även ett par dagar senare då han kom emot de små knölarna som blev av sprutorna. Jag tror inte att han hade ont längre men minnet av vad som hade skett kanske satt kvar..

Det har hänt en hel del sedan 10-månadersrapporten och jag är rädd att en del faller bort längst med vägen men ska försöka få igång minnet.

* När han var 9 ½ månad gick vi över till att bara amma morgon och kväll. Det tog någon vecka innan han ställde om sig till att inte få mat på natten. När det fungerade bra slutade jag även att kvällsamma honom. Då var han 10 ½ månad. Han får bara bröstmjölk på morgonkvisten, oftast vid 06 men vissa dagar har han varit vaken tidigt och då har han fått redan vid 05 för att han ska somna om lite snabbare. 

* Han har flyttat in till sitt egna rum. Vi har madrass på golvet bredvid hans spjälsäng som vi ligger på när vi nattar honom. Han somnar i sin säng när vi håller in en arm/hand som han pillar på, håller tag i och känner trygghet. Det har han gjort sedan han var bebisbebis och det har fungerat bra att natta honom. Senaste veckan har han dock blivit mer bökig och omständig att lägga. Han növvlar omkring i hela sängen, ska köra ut armar och ben mellan spjälorna, fastnar och blir arg, vi lossar honom, ja då ställer han sig upp och slänger iväg tutten på golvet och flinar stort. T å l a m o d. 

Han somnar mellan 19-20 varje kväll. Ibland går det på 10 minuter men oftast tar det mellan 30-40 minuter. Vi brukar som regel starta nattningen vid 19-tiden. Nattsömnen är 50/50, hälften av dem sover han mellan 19/20-05/06 och hälften vaknar han mellan 1-3 ggr. Oftast går det att stoppa in tutten och han somnar om rätt snart, ibland får vi gå in och lägga oss på madrassen och göra "omnattning" med hålla handen o.s.v.

* Han går, eller springer, med gåvagnen. Mölar över allt och alla. Tur vi har Shabby Chic-möbler för det blir då en å annan skavank när han dundrar i överallt. Hänsyn - o nej. Han har huvudled tycker han. 

* Han går/springer när han håller oss i ett finger, allra helst tummen. Han letar själv upp tummen och så drar han iväg. Jag ljuger inte om jag säger att han vill gå 80 % av sin vakna tid! En hinner inte göra så möe om dagarna. Han kommer förmodligen bli galet mer nöjd när han själv kan gå sedan eftersom han blir väldigt frustrerad när han inte får gå när han vill. 

* Han släpper då och då taget för att hitta balans och står en bra stund. Allra bäst går det om han har en leksak i handen som fokus. 

* Sakta men säkert utvecklas hans gående. Hans tog sitt första egna steg 6 dec och har sedan ökat på dem då och då. På julafton gick han 4 steg utan stöd och i förrgår ökade han på till 7 steg! Han står vid sin lilla fåtölj som han fick av mormor och Tommy i julklapp, håller sig i vid armstödet och när vi lockar på honom släpper han taget och tar sig en liten promenad. Armarna håller han rakt upp eller utåt sidorna och hjälp vad det vinglar men fram tar han sig. Han har för bråttom så det blir liksom att han springer fram de där stegen. Det är mer tur än säkerhet ha ha. Men så förbenat roligt och häftigt - ungen går ett par steg utan stöd! För ett halvår sedan kunde jag inte föreställa mej Truls som en gående ettåring, det var väldigt långt bort i tankarna, han som då var så liten så liten. Nu är han ingen bebis längre, han är ett barn full med energi och full-i-faan-blick som älskar att busa med alla i familjen. Han charmar folk vi möter, pekar med sitt lilla pekfinger och pratar med dem och flinar upp sig. Hade jag varit singel så hade jag inte behövt någon söt valp.. ha ha.. 

* Han förstår och vet vad lampan är, likaså klockor ( han hittar dem var vi än är och pratar och ska ta dem ). Nu i julas när vi var i Timmernabben fick han syn på mormors stora klocka i vardagsrummet, en uppdragbar som plingar vid hel och halvtimme. Han var galen i den, ställde sig mot väggen och ville ta den. Varje gång den plingade hajade han till och skulle fram och peka. 

* Han har en liten gul boll som han leker och far med som hundan på golvet. Han sparkar på den när vi går med honom och han skrattar ända från magen. När vi frågar var den är letar han efter den och antingen hämtar han den eller så visar han vart den ligger ifall han inte får tag i den, t ex när den ligger under trappan eller en fåtölj. Han har som oftast koll på vart den har hamnat. Han kastar den och jagar den. Noah och Siri sitter ofta på golvet och leker med bollen med Truls. De jagar och härjar loss och Truls skrattar så han kiknar. 

* Mormors katter fick han en stor glädje av. Han pekade och pratade med dem och började säga ett nytt ord som han bara använde när han såg katterna. Mimrick, den gamle av dem som är utekatt, hade han mest öga för. Han kröp efter honom och när han inte kunde nå honom satte han sig på rumpan, pekade på honom och skällde ut honom. De var väl inte sådär jätteförtjusta i honom dock. Speciellt inte när han lyckades få tag i ett kattöra.. 

* Han dansar när han hör musik, Metallica-skadad av pappa, och Babblarna-skadad av mamma. Wiihuu.

* Han hoppar och studsar. 

* Spänner sig ordentligt när vi frågar om han är stark. Får han uppmärksamhet spinner han loss ordentligt. I julas när vi satt många runt bordet la han av hela sitt register när han fick respons av skratt. Han pekade på en utav oss och spände som bara den. Hela hans huvud skakar och han blir illröd i ansiktet. Händerna är stenhårt knutna och så garvar han efteråt - pajas!

* Säger vi ja-ja-ja med en hög ton på sista "ja"-et härmar han efter och höjer sista tonen. 

* Han pillar på allt som är smått. Små små knappar på tröjan, små små detaljer på en leksak eller river sönder tvättlappen i badbaljan i små molekyldelar. 

* Har nu 5 tänder, 2 nere och 3 uppe. Den sista kom på julafton och han gnisslar tänder så det skär i hjärnorna på oss.

* Leker tittut genom att böja ner huvudet, blunda och tittar upp och säga "Dajj" 

* Han "pratar" väldigt mycket, inte mycket som vi förstår förutom ma-ma, ba-pa, titta, dä, dajj, datt

* Har själv klättrat upp för trappan, jag gick bakom och var beredd men han fixade det galant. Lagom nöjd!

* Försöker ta sig upp i sin lilla fåtölj men det är lite knussligt.

* Älskar att jaga/bli jagad. Kryper framför, vänder sig halvt om för att se så man kommer efter, sätter full fart igen, rundar ett hörn, kikar fram för att se så vi är kvar och lägger av ett asgarv när han ser oss igen. 

* Hann åka ett par varv med pulkan när vi hade snö ett par dagar.

Vaknar 05/06. 

Bröstmjölk 06.

Frukost 07/08

Sover förmiddagslur ute, somnar allt från 09-10:30. Sover i 1 ½ - 2 timmar. 

Lunch 12.

Sover eftermiddagslur ute, ca 30 minuter, brukar bli runt 14/15.

Mellanmål när han vaknar.

Middag 17:00.

Kvällsgröt 18:30. 

Nattning 19.

 

 

Alldeles egna julkort från mormor, morfar och farmor och farfar. Mycket pillande och vrida och vända.

 

 

Ho ho, Truls första jul

Ho ho.. så var det juldagen. Även den utan snö. Vi satt faktiskt och funderade på om vi skulle ge oss ut för att spela KUBB igår! Förstå vad det skulle sätta fart i skvallerkärringarna här i byn! Tyvärr kunde vi inte dra i sta en djungeltelefraf eftersom KUBB-spelet inte var på hemmaplan. Fan. 

Gårdagen var kanoners. 04:00 vaknade lillpysen och tyckte att det var dags att kliva ur sängen. Vi lyckades snooza honom ett par gånger fram till 06 då vi fick se oss besegrade. På dörren hängde det en julstrumpa från mormor och Tommy innehållandes julens första julklapp - body och strumpor. 

Vi åt frukost i lugn och ro och satte sedan igång med middagsförberedelserna. Hanarna höll sig i bakgrunden och passade Junior medan honorna fixade och donade i köket. Mmm äntligen julmat! Julskinka.. Kroppkakor!! Det smakade lika gott som det såg ut och lagom till att matkoman överföll oss landade vi i soffan och kikade på Kalle Anka. Truls han stod framme vid tv:n och gungade till musiken. Eller rände omkring på golvet. Han ska bara gå, gå, gå, gå! Hela tiden. Å han ska bara hålla i våra tummar, han väljer ut tummen och så sätter han full fart så det är bara te att hänga med. 
Vid ett tillfälle gick han 4 steg utan stöd och han står rätt så länge själv. Han är bara väldigt feg för att ta tag i det mer. 

Sedan var det dags för julklapparna! Truls fick nog mest av alla. Som han rev och pillade med pappret. Snörena var himla skojjiga. Han fick en himla massa leksaker, kläder, böcker, egen fåtölj, pengar, presentkort m.m. Jättefina saker! 

På kvällen var det fullt hus när Tommys mamma, bror och dotter med familjer kom och kvällsfikade. Tommys barnbarn är 7 månader äldre än Truls och de lekte lite med varandra. Helst på avstånd. De höll igång bra båda två. Efter en lång dag däckade Truls efter 19 och jag och Frank tog kvällen vid 21:30. Julafton tar på krafterna.. ha ha.. 

 

En mycket fin julafton! 

Fortsättning av veckan

Såhär dagarna före jul är det lugna puckar, vi ordnade med de sista julklapparna igår så ingen stress och svättunderarmarnadagenförejulaftonshopping här inte. Vi tar oss ner till Timmernabben imorgon förmiddag och stannar till torsdag eller fredag. 

I går åkte barnen till deras mamma men de kom hit idag ett par timmar mitt på dagen för att få fira lite för-jul. Vi lyckades pricka väldigt uppskattade julklappar, Wii-konsollen och Skylanders. Spelet som de flesta i den där åldern verkar spela. Jag hittade en tjej som sålde en hel hög med Skylanders på facebookloppisen, hennes son var bortskämd som hon sa och tröttnade på ena gubben efter ett par timmars spel och föräldrarna hade gått och köpt en ny. Varje gubbe är liksom en ny figur i spelet. Vi köpte därför Skylanders-spelet med tillbehör + 17 stycken Skylandersgubbar i nyskick för bra peng. Ett riktigt bra klipp! Och både Noah och Siri blev jätteglada! Siri fyller år om cirka 2 veckor så vi tänkte vi skulle få tag i ett mer tjejigt spel till henne, det andra spelar hon också men det kan ju vara lite kul med något som inte är ett ha ihjäl-spel.

Jag har sytt lite mer plagg till minstingen. Testade att sy pyjamas och t-shirt från Ottobre. Tog båda i storlek 86 och de passar honom bra. Trodde att de skulle bli en aning stora men de passade lagom. Han har ju en liten mage så det fyller väl ut en del.. he he.

 

Tycker dock att halslinningen är lite vid, det syns inte på bilden men nästa gång ska jag göra om mönstret och snäva till rundningen lite. Det är det som är det roliga med att sy, man får trixa och ibland tänka till ordentligt för att tillslut skapa en favoritpassform. Jag har bara sytt per par stycken plagg från Ottobre men jag har redan fått betydligt mer tycke för dem än för Meedom. Det lär bli att leta opp fler tidningar framöver..

 

Han borde sova väldigt gott efter att ha räknat alla de små bilarna..

Igår var det dags för BVC igen och jag var väldigt nyfiken på hur han hade vuxit. Han följer sin kurva finfint, ligger 2 under medel men det följer varandra i måtten. Liten men naggande god. Som snart 11-månaders väger han 9360 gram och mäter 72 cm. Han fick även den tredje dosen vaccin och han gjorde som vid de två tidigare gångerna, panikskrek i 20 sekunder men lugnade sig när BVC-tanta fångade hans fokus med en leksak. Jag var väldigt imponerad på hennes sätt. 

Han blev varm och ledsen/gnällig igår eftermiddag så han fick en supp till natten och sov rätt okej. Tempade feber i morse också och fick en till sedan har det varit lugnt. 

I morse när vi tog av pyjamasen och han fick se plåstrena på låren började han storgråta. Han lugnade sig efter en stund men storgrät varje gång han fick syn på dem så det var bara att stoppa ungen i badkaret och pilla bort dem. 

Som sagt, imorgon bitti far vi neråt och det lär ju lite blogginlägg skrivna även där. Har bland annat en 11-månadersrapport att skriva.. Fatta att barnet snart är ETT ÅR! Om ca 2 månader är det inskolning på förskolan!? VAD HÄNDE?! 

Jag var en sväng på jobbet idag för att hämta min julklapp och jag fick lite ångest när jag klev innanför dörrarna... 

Första delen av veckan

VÄLLING: Nä det där med välling det tar vi och skiter i. Vi testade ett par kvällar och visst lite får han i sig men det går till en punkt och sedan spottar han rätt ut. Varför hålla på med något som faktiskt inte behövs? Han somnar gott varje kväll och har nu haft två hela sovnätter i rad! Lite lycklig man blir när man vaknar f ö r e honom! Vid 06 får han bröstmjölk och sedan går vi alla upp samtidigt. 

NYTT JOBB: Japp, hanen började sitt nya jobb i måndags. Han har numera en hel timme sovmorgon och skjutsar barnen direkt till skolan vid 8 istället för till fritids vid 7. Vi sitter alltså alla samman vid frukostbordet och äter. Familjärt om något.
Han har suttit på kontoret, som ligger på vår sida av stan, med sin kollega och byggt arbetsplats och fyllt hjärnan fullständigt. Jag och Truls var där igår en sväng för att se hur det såg ut. Snajsigt att ha ett eget kontor. Skrivbordet såg ju....hållbart ut.. ha ha.

NÖVVLAS: Av det grå tyget jag köpte i Jönköping har jag fått ut två par byxor och en luvtröja! Det blev bara en liten snutt kvar. Riktigt bra! För det var ju givet att han skulle ha en luvtröja i samma touch. Ett helt set så att säga. Allt är i storlek 86. Tröjan och byxorna är Meedom 80 men motsvarar ju 86 och Luvtröjan är från Ottobre strl 86. Egentligen var det en fodrad luvjacka, d.v.s med dragkedja men jag valde att göra den med sprund och hel front. Jag är lite i valet och kvalet om jag ska sätta dit en tryckknapp där i halsen för att få den lite mer stängd eller om det ska vara öppet. Nog fint vilket som.
Jag har gått och blivit helt galet kär i velour. Det är riktigt gott material att slasa omkring i. Det där setet kommer han säkert kunna ha länge eftersom det är bra stort nu. Ett perfekt dagis-slappar-set.

  

Det andra paret jag fick ut av tyget. Även de ett par Ottobre-byxor.

Mönstret var egentligen en 80:a men utan sidosöm och fickor. När jag klippte ut tyget missade jag att ta till extra sömsmån så därför blev de en aningen tajta i benen men samtidigt har de en lite rolig form, tajta med häng i baken. Jätterolig modell att sy, den har kil i grenen. 

Att sy fickor är lite mer tidsmässigt krävande men väldigt roligt och upplyftande på byxorna. Det lär bli fler fickor framöver. Det är så roligt när man utvecklas och få nya ideér och mönster. De byxor som jag sydde från början var ju bara två tygstycken och 3 sömmar + muddar. Swisch. Färdigt. De här är en aningen mer arbetade och välplanerade.

 

Öhhn öhhn. Full fart framåt! Bara möla över allt och alla. Bulldozer nr 1. 

När han kommer till en vägg visar han sitt missnöje så då får man gå och vända på vagnen. 

Sen fullt ös åt andra hållet. Å igen. Å igen..

Tur vi har Shabby Chic-möbler..

Han släpper taget och står själv i säkert 10 sekunder, allra bäst när han håller fokus på någon leksak. Annars blir han lite feg när han märker att han står alldeles själv. Han söker efter våra fingrar, ställer sig upp och drar med oss på en promenad i kåken. Eller 156. Det är bara gå, gå, gå som gäller. Hela tiden. Idag visade han sitt megahumör när jag satte honom ner efter att ha tröttnat på att ränna omkring. Han är frustrerad över att inte kunna själv. 

Idag märkte vi också att han har en annan stil när han ställer sig upp. Innan har han suttit på knäna och tagit ett ben i taget för att resa sig upp. Nu får han då och då till det så att han får markfäste med ena foten direkt och sedan den andra, han står som ett uppochnervänt V och viker sedan upp överkroppen. Det är väl steget innan han reser sig helt själv antar jag. 

Ja, det händer verkligen något nytt varje dag. Plutte.

På tal om något nytt.

Vi har trappgrindar på båda planen. Den där nere är hemmagjord och saknar låsanordning. Det blev inte gjort från början och sedan har det hankats efter. Vi har egentligen inte varit i behov utav det heller. Tills nu. I måndags när vi var i hallen kröp han fram till grinden, drog upp den och fortsatte mot trappstegen. Jag gick bakom för att se vad han tänkte göra och jo, han klättrade upp. FÖR HELA TRAPPAN! Jag gick bakom och var beredd på att ta emot honom men han fixade det galant. Skapligt nöjd kille när han kom upp och fortsatte som ingenting in till sitt rum och satte sig på madrassen vi har bredvid hans säng. Unge!

Nytt set till lillen

När väl den där tiden infaller pysslar jag lite. Hittar nya mönster och syr lite kläder. Det är så roligt att sy men jag har verkligen inte tiden att sitta med det tills plagget är färdigt och det kan reta gallfeber på mej. Jag är van att vara egoistisk när det gäller "mina stunder" och det har verkligen varit den svåraste omställningen sedan Truls kom. Att jag inte kan sätta mej ner och bli klar med det jag påbörjar. Jag skrattar åt mej själv när jag säger detta högt.. "men det hade du väl kunnat räkna ut med skinkhalvorna Malin.." Jaaa.. jag veeeet.
Till 95 % så sätter jag mej framför datorn/symaskinen när Truls sover. Några gånger har jag gjort det när han har varit vaken men då har det varit för att jag har velat göra klart det sista eller verkligen velat påbörja ett nytt projekt. Det går dock inte lång stund innan han tröttnar på mina urusla sånger..

Vissa gånger när jag har tänkt att idag när han sover ska jag göra ditten eller datten och när jag väl sätter mej så kan jag ge mej sjuttan på att just den dagen sovstrejkar lillfisen. Halle-fucking-lulja. Kan man köpa tålamod?

Hur som helst, detta har jag pillat med lite då och då under veckan. 

Meedom 80 form 1 med vissa ändringar. 

Grå velour, biltyg och muddväv från Ohlssons tyger.

Första gången jag gör fickor på byxorna. Tar lite längre tid men så lätt och roligt! Det kommer det bli fler utav! En vanlig muddbyxa rätt upp och ner är ganska tråkig men detta livar upp ordentligt. Dem går att variera i mängder också. Kul!

Eller sätta dem på tröjan? På munkjackan? Ideérna flödar.

Jag la upp en bild på kläderna på Instagram och vill jag så har jag ett par köpare.
Det hade varit jättejätteroligt att sy och sälja men som sagt, t i d e n.. 

Jag har äntligen fått tag i ca 10 stycken mönster från Ottobre!! Som jag har velat ha dem! Jag har frågat på Biblioteket och letat på nätet och ja det går att beställa lösnummer men så kommer den där snålheten över mej, vill jag lägga ut runt 100:- per tidning när jag kanske ändå bara var ute efter ett enda mönster i det lösnumret..
Men så frågade min vän Malin om dessa tidningar på Biblioteket i sin hemstad och där fanns det en bibba som hon lånade hem och som jag kunde rita av. Det blev en blandad kompott med body, två par byxor, munkjacka, t-shirt, tröja, pyjamas m.m. Ritade dock inte av alla storlekar utan valde lite som jag behöver till Truls. Lite dumt kanske, men jag har ju tidningsnumrena så jag vet vart jag ska leta om jag vill ha mindre eller ännu större storlekar.

Jag vet inte alls hur deras passform är. Meedom är ju en aningen stora. Dessa plagg är i strl 80 men motsvarar 86. Det är det som är lite svårt.. man får göra vissa ändringar varje gång. Jag hoppas och tror att Ottobre har lite bättre och modernare passform eftersom det är tidningar som fortlöper hela tiden. Meedom-boken är ju mer än omodern.. bra grundmönster dock. Men som sagt, det hade varit ännu roligare om man hade ett lite smidigare grundmönster att utgå från, vissa ändringar gör man ju ändå.

Trappa ner på amning och mensvärk

Nu är det en vecka sedan jag började känna av tjejmagen. Det har stundvis molat och stundvis gjort ont när jag har satt mej ner/lagt mej på sidan. Som om äggstockarna bråkar lite. Jag har stundvis varit svullen och har i flera dagar haft rosa flytningar. Ingen mens i sikte dock. Bara molande och ömmande när jag trycker i äggstocksområdet. Skumt. Det är väl bara vänt och se om den hoppar igång.

Jag har nu i 3 veckor enbart ammat morgon och kväll och har sedan i helgen även plockat bort kvällsamningen. Min plan är att avveckla amningen helt fram till Truls 1-årsdag, allra helst vid nyår. Jag har älskat att amma men samtidigt tyckt att det har varit påhängt. Jag saknar min egna kropp plus att jag tycker han är för stor för att ammas nu. Min egna personliga åsikt, alla gör som de vill såklart.
Men när Truls själv kom på att han kan sitta mittemot mej och amma så var min gräns nådd. Nu ska det trappas ner. Punkt.

Pulkapremiär

 

I helgen köpte vi en bebispulka till Truls. Vi var ute både i lördags och i söndags. Han skrattade och njöt där han satt helt nöjd. Hoppas snön håller i sig så det får bli fler rundor.



Visst har pappa simultanförmåga - titta på skidor på tv OCH mata barn. ( enda gången ungen får äta i vardagsrummet.. )

Plockar bort kvällsamningen

Hej måndag. Hej snö. Hej VINTER! Amen är det inte vackert och galet härligt att vi nu äntligen kan få göra snöänglar, åka pulka och frysa ända fram till mars. Det var glada barn i helgen kan jag säga. De har åkt tefat och härjat loss och lekt Barna Hedenhös. På tal om dem, är det inte en väldigt rolig kalender i år! Fredde Granberg gör hela serien banne mej. Vi har varit bänkade varje morgon och Truls sitter så fint i knät och tittar intresserat han också. Smakar lite lussebulle och öppnar sitt gula paket. Nu efter 9 dagar kan vi bygga stora och höga torn som är riktigt roligt att riva. Och Noah och Siri har fått igång sina legobygge. 

Det har hänt en hel del nu senaste veckan. Ja det händer något nytt varje dag känns det som. Det är ofta som jag eller Frank får se något som Truls inte har gjort tidigare, en min, en gest eller ett steg i utvecklingen. Lilla stora barn. 

Han har nu fått upp..ner.. båda framtänderna i överkäken. Han kan numera bita ordentligt. Jag skrek till högt i morse då han slog ihop rävsaxen runt bröstvårtan. Helvete vilka vassa gaddar. 

Han vill bara gå, gå, gå och gå. Kryper fram till oss, ställer sig upp, söker våra fingrar och så vänder han riktning och vill att vi ska följa med. Gå, gå, gå. Runt runt i huset. Han håller i ett finger och går riktigt bra och motbalanserar om det skulle bli lite vingligt. Håller man i hans båda händer och jagar någon i familjen eller att någon jagar honom så skener han uta bara faan och glädjeskriker. Skitroligt. Han älskar att busa med oss alla. T ex att han jagar någon som sedan vänder mot honom och säger bu.. helst bakom ett hörn.. ja jäsingen. 

Noah och Truls var i vardagsrummet och lekte med hans leksaker i helgen och man riktigt såg intresset och glädjen i bådas blick. Truls följde efter Noah var han än gick och de byggde klosstorn som Truls rev. Om och om igen. Siri och Truls leker även de jättebra. Allra bäst går det väl när de får vara själva med honom, det kan lite att bli lite konkurrens kring den där lillebrodern ibland. 

De säger dagligen att de älskar honom och man ser verkligen att han ser upp till dem. I helgen kom första gråten när han förstod att Siri skulle gå ut. Hon kom in till vardagsrummet fullt påklädd och skulle säga hej då innan hon skulle ut i snön, vinkade åt Truls som kröp efter ut i hallen. När Siri stängde dörren satte sig han på rumpan och storgrät. Likadant var det när de klädde på sig för att åka till deras mamma igår. Ledsen och vred och vände på sig i min famn. 

Nu börjar det.. 

Nu är det 3 veckor sedan jag nattammade. Riktigt skönt måste jag säga! Han sover bättre, med undantag för vissa bökiga "tandnätter" och 1-2 uppvaknande. Det är skönt att återigen kunna ligga själv i sängen och kunna röra sig fritt. Han har fått gröt vid 18-tiden och sedan ev. badat och fått gå ner i varv i soffan till strax före 19 då jag har ammat honom och sedan nattat i egen säng. Det har gått bra och jag har nu plan på att avveckla amningen helt och hållet. Har som mål att inte amma när han fyllt 1 år, allra helst vill jag sluta vid nyåret.

Jag har sedan 3 veckor tillbaka bara ammat morgon och kväll. Någon enstaka gång har det blivit en extra snutt på dagen men det var när det var gnälligt och ledsamt när tänderna var på g. På dagarna äter han två bar mål och mellanmål. Tidigare älskade han fisk men har numera fått en nya favorit - köttfärssås och spaghetti. 

Jag har varit och är lite kluven och förvirrad hur vida man ska gå till väga med resterande amning. Måste man ersätta amning nu när han är så stor? Jag är en motståndare till välling så jag vill ju helst inte att han ska dricka det men samtidigt har han varit svår att lära att dricka vatten ur flaska. I går började han förstå hur man ska suga för att få i sig, innan har han bara bitit och lekt med den. För det är ju det också, om man tar bort amningen så måste han få i sig vätska ordentligt på annat sätt.

Äh vi provar, tänkte jag och gick emot mina principer, åkte och köpte jag en MAM-flaska och 4 prov-tetror med olika sorters välling. Den första öppnade vi i fredagskväll och lät honom smaka lite grann. Han rös och skakade på hela kroppen och spottade rakt ut. Han hade lätt svurit om han hade kunnat. Måste ju säga att jag blev liiiite glad inombords.. Istället ammade jag honom och la honom som vanligt.

På mornarna brukar jag amma honom vid 06 (han klarar sig från 19-06) och testade då i lördagsmorse att ge välling. Samma visa. Likadant på lördagskvällen, spott och fräs AB. Men då testade vi att hoppa över kvällsamningen och Frank la honom. Samma lika igår kväll, han fick sin kvällsgröt lite senare, runt 18:30 och sedan hopp i säng. Han vaknade inatt vid ett par tillfällen och ställde sig upp i sängen men kunde läggas ner igen och sövas om. Vid 05 hade han dock tröttnat på att ligga där så då fick han komma över till oss. Han var ledsen och orolig men somnade om i pappas famn och ammade sedan framåt 6. 

Det kommer säkert ta ett par nätter innan även detta sätter sig men förhoppningen är att han ska klara sig på kvällsgröt och på så sätt undvika vällingblasket. På morgonen kör jag amning ett tag till. Bra om han kan få ha kvar det tills han lär sig att dricka ur flaska helt ordentligt.

Fredag och snö

 

I morse blev det två glädjeskutt. Det första för att det är fredag och det andra när vi såg hur mycket snö det har kommit under natten. Schesus vad det blåste inatt! Inte nog med att hanen snarkade så jag inte kunde sova, jag låg även och lyssnade på stormen. Vissa stunder lät det som om taket skulle fara och flyga. Jag flyttade mej lite närmare hanen men insåg att han lät ungefär lika dant. 

Det är så galet fint ute! Barnet i mej blir helt lyrisk och jag vill ge mej ut och göra snöänglar och snögubbar! Frank och barnen kommer hem efter 14 idag så det kanske kan bli en å annan gubbe. Förra året gjorde vi ju vår familj, jag som höggravid snögumma med putnavel. I år får vi göra en liten lillebror bredvid.

Äntligen snö hörrni! Det blir meddetsamma mycket ljusare och vackrare! Inte smällkallt men kyligt oja. Nu blåser det inte så jättemycket längre så jag bestämde mej för att bylsa på ungen och köra ut honom så han som vanligt kunde sova förmiddagsluren utomhus. Jag drog även på regnskyddet för att det skulle minimera blåsten. Det är ganska mycket lä på altanen så jag tror inte han far illa. Jag har varit ute och kikat på honom flera gånger och känt om det blåser in till honom men det verkar lugnt och han sover så gott så.

 

Dessa Me&I-brallor som jag köpte i våras är i 62/68 och passar fortfarande! De är fortfarande för s t o r a! Han har baggyhänget och drar man ner byxbenen så är hela muddens längd kvar innan de är för korta! Han kommer kunna ha dem till i vår! De ljusblå i plysch med Smulan köpte jag i 86/92 just för att jag trodde att dessa skulle bli små närsom och att då 74/80 inte skulle kunna användas så länge. Han kommer inte kunna ha Smulan förrän om ett par år känns det som! De är g i g a n t i s k a! Lille killen. Vi ska och väga och mäta den 20:e så det blir lite roligt och se hur han ligger i kurvan. Det känns verkligen som om han står still.
Han ska även få tredje vacc.sprutan då, gött att ha den lagom till jul. Förra var strax före midsommar!

Jag köpte lite tyg i söndags när jag och Truls var till Jönköping en sväng. Eller ja, hela dan. Vi träffade mina syskon och åt middag och julshoppade tillsammans! Jättemysigt! Det är ju så sällan vi ses! Syskonmys. Vi var dels på A6 men tog även en sväng ner till stan och på Ohlssons tyger hittade jag fina godingar. Det är galet skillnad på pris, tygtanta här i stan är ju snordyr jämfört med Ohlssons. Ho tar 169-189:-/metern medan jag gav 119:-/metern för både biltyget och det gråa plyschtyget.
Jag tänkte jag skulle sy ett par brallor och ev. muddtröja av plyschtyget och ett par tröjor/t-shirts av biltyget.

Någongång när jag får tid...

Jul i vårt hus

 

Skriver ifatt

Kåken är pyntad med allt från adventsstakar till julgardiner. Japp här gick vi all in kan man säga. Det är bara Piff å puff-trädet som saknas. Vi har klurat lite på det där med gran i år. Antingen kommer vi få plocka barnet ur trädet eller plocka trädet ur barnet. Trots att vi har två barnvakter i kåken så kom vi (FRANK) underfund med att vi skippar julegran i år. Om det blev protester i kåken? Japp. Jag stod först i ledet kan man säga. Jag Ä L S K A R julen och adventstider. MENSKAVIVERKLIGENINTEHAENJULGRANTÄNKVADLEDSNAUNGARNAKOMMERBLI!!?

Frank pratar om plastgran.

De där fula, taniga, gingliga skitarna som vi har levt med sedan lillebror blev allergisk mot piff å puff-träden. Sedan att han råkade bli av med den under senare år har liksom inte spelat någon roll, det där rishögen har blivit uppackad varje år i mammas hus. Fast det är klart, med fyra ( nu bara tre ) katter har det inte varit något annat alternativ. Titt bara på bocken, den juckade katten Mimrick sönder. Ja käre..

Vi får se hur det blir med granen. Det är rött i hela kåken, julgardiner överallt utom i vårt sovrum. Jag gick all in i fredags med fönsterputsning, ( okej nu ljög jag lite, jag putsade av lite fingerfläckar på spegeln i hallen ) gardinbyte och fix och pill och så fick barnen pynta sina rum och sätta ut tomtar där de tyckte de passade. Det är så ljuvligt vackert såhär innan jul med stjärnor i fönstren.

I lördags pyntade vi adventsljusstaken, kidsen drog till skogs och kom hem med en påse fylld med mossa och granris så det räckte även till varsin julgrupp att ha på rummet.
Vi bakade pepparkakor, lussebullar och monterade pepparkakshuset.

De är pilliga de där smågubbarna. Men istället för att knöla ihop dem och börja om kan man lägga dem i en egen rad. "De som ska till sjukhuset... och de tjocka ska till BB." 

Jag och de stora barnen bakade pepparkakor. Truls åt middag och hanen öppnade sig en öl och tittade på skidorna.

 

Den här pillade jag och hanen ihop. 2 timmar, 72 paket och 4 cider så hängde den så fint i hallen. Gröna till Noah, rosa till Siri och gula till Truls. Vi pillade i ordning alla legobitar och Truls fick en Micki-byggsats, tunga klossar så på morgonen låg hälften av de gula på golvet. Ett okänt antal meter tejp senare och de hänger så fint så. Inbrottsäkra dock.

Truls 10 månader

Vid 10 månader hoppar det över ett Bvc-möte så jag vad han väger och mäter får bli osagt men i övrigt så ser det ut såhär.

• Sover alltid utomhus på dagarna och det brukar bli ca 1 timme på förmiddagen och 1½ timme på eftermiddagen. 
• Äter jättebra om det serveras fisk. Köttfärssås, kyckling m.m. fungerar men det är inte alltid som hela målet går ner. Han markerar tydligt när han har tröttnat på att äta. Spottar ut och det skulle krävas en hel fruktburk för att locka ytterligare en sked med mat. Vissa gånger går det att äta maten utan att ha lite frukt på skeden och vissa gånger går det inte alls utan. Han har inte kommit underfund på hur nappflaskan fungerar, eller jo, till att bita i. Däremot dricker han, eller ja slukar/hostar/bubblar/spottar han vatten när man ger från ett glas. Skitroligt. Eller. 
• Han har hela tiden varit och är fortfarande väldigt känslig mot bitar i maten. Efter mycket om och men så går ärtorna ner, de är passerade men lite skalbitar finns alltid kvar. Han spottar och fräser åt det mesta i bitväg. Nu senaste tiden har han fått kokta grönsaker att pilla och plocka med och det märks på honom att då går det bra. En stund iallafall, innan han kommer på att man kan banka skiten ur de små morötterna och broccolin.  
• 74 sitter bra, vissa är lite för stora och likadant med 80, vissa passar bra och vissa är enorma. Han mätte ju 69,5 cm vid 9 månader så han kan med stor säkerhet ha 74 ett tag till. 
• Närhetsperioden som han var i tycker jag har minskat lite. Han har alltid varit väldigt gosig och vill ligga/sitta nära men det är inte lika mycket panik-gråt när jag går ifrån honom. Jag pratar med honom när jag går upp på övervåningen eller liknande. Ibland blir han orolig och kommer krypandes mot trappan men ibland så räcker det med att han hör mej. Skönt att det lättar lite grann, han var som ett plåster tidigare. Och det ska väl egentligen bara ses som positivt, att han har knytit an som det så fint heter. 
• Han har varit mammig och är mycket mammig men blir mer och mer pappig. När Frank kommer hem från jobbet är det bara han som duger. Har Frank honom i famnen och jag räcker fram händerna för att visa att han kan komma till mej så vrider han på huvudet eller gosar in sig hos Frank. Mycket av det där började när jag slutade nattamma. Anknytning absolut men det känns lite som att det är ett sätt att straffa mej.. 
• För japp, nu är det slut med nattätandet! Banne mej. Jag bestämde mej när han hade haft 2 veckors bökande och nattvaknande i flera timmar och vi fick 3-4 ytterligare besvärade nätter men sedan vände det och han har nu inte ätit nattetid sedan förra söndagen, lite över en vecka. Han har också sedan dess sovit hela nätterna i sin säng, jag har bara kunnat lägga ner hon från stående position, stoppat in nappen och smekt honom på kinden/huvudet och så har han sovit i ett par timmar till. 2-4 uppvak per natt. Han har sedan vaknat runt 06-06:30 och då fått bröstmjölk. Vilken skillnad på sömn. Vilken skillnad på att få ligga i fred i sängen, kunna ligga precis som man vill och få kunna röra sig under natten. 
• Inatt har han dock varit vaken en del, gråtit och varit orolig så han fick komma över till vår säng tidigt i morse. Jag såg hur ledsen han var men stålsatte mej för att inte slänga fram ena patten. De övre framtänderna är på gång ner. Det har varit svullet ett tag nu och nu känns de mer än mycket, de ska bara igenom skinnet i stort sett. Bara å bara.. 
• Orden "nej" och "aj aj" är han mer än väl bekant med. Det ska testas och testas igen även att han ibland går att avleda. Försöker han om och om igen men får samma tillsägelse blir han tillslut väldigt förnärmad och gråter ordentligt. Säger Frank till honom kan han komma gråtandes till mej och likadant åt andra hållet. Medlidande morsan/farsan.. 
• Han far som skinnet på picken. Städning har lagt ner, det är till att ödsla tid på totalt meningslösa saker. Det ligger sjuttiotvå leksaker på hela nedervåningen. Han drar med dem överallt och de roligaste just nu är plastmuggarna, slår man till på den så får de en så galet rolig fnurr och åker åt alla håll. Både plastmuggarna och barnet far omkring på golvet. 
• Han har sitt egna skåp i köket där han härjar loss och håller sig ganska bra till det. Han vet precis vilket det är och försöker han öppna ett annat och får tillsägelse så kan han avbryta och sedan ta sig till sitt skåp. 
• Han har sedan länge putat ut rumpan och med det fått tyngden på rätt ände och landar 9/10 på rumpan. Han står upp och sedan tuffar han till sig mer och mer och skjuter ut rumpan snabbt och landar. Därför får han röra sig fritt i köket, jag är med i rummet men jag sitter inte längre bredvid honom för att se till så han inte bonkar i huvudet stup i kvarten. Han reder sig bra själv på det sättet. Står och håller sig i med ena handen, vinkar eller slår med den andra, vrider kroppen och har även börjat att släppa den andra handen för att balansera i någon sekund. Lite läskigt är det dock. 
• När vi håller honom i ena armen/handen går han bra. Det ökas på i fart och han går hela vägen från köket, genom hallen och in i vardagsrummet. Han tycker det är jätteroligt och vill ofta också gå. När Frank kommer hem och Truls skiner upp som solen själv vill han ofta ner på golvet efter att ha kramat och gosar för att gå en promenad med Frank. Ibland är det som att han vill visa pappa något.. ha ha. 
• Klockor. Klockor, klockor, klockor. Köksklockan är favoriten av allt. Han pekar, pratar mot den och blir själaglad när den lyfts ner och han får pilla på den. Är vi någonstans och han får syn på klockor så pekar och pratar han med dem. 
• Förflyttar sig längst med soffbordet och mellan soffan och bordet. Även med köksstolarna.
• Har sedan ett bra tag tillbaka spänt armar och ansikte när vi gjort det. Han kan spinna loss ibland och spänner och spänner och spänner.. blir helt röd i ansiktet. Han spänner munnen snett, kör fram underkäken och skakar huvudet. Händerna håller han upp och tar i för allt vad han är värd. Så jäkla roligt! Ibland klaffar det så bra, han har vid vissa tillfällen gjort så spontant när han inte har lyckats pilla fram någon leksak, som om han har blivit arg och liksom gjort fan-gesten. Ha ha! 
• Frank spelade Metallica för Truls när han låg i magen och sedan fortsatt med det under dessa månader. Han har suttit stilla och tittat på telefonen och gosat i pappas famn. I helgen började han att gunga och dansa till musiken. Om pappan i huset är stolt?! Han stod mot soffbordet i helgen och gungade i sidled, lyfte upp ena handen och fortsatte gunga, satte sig ner på rumpan, lyfte upp båda händerna när Frank gjorde det och gungade. 
• Metallica går alltså hem. Men de konkurrerar stort med 6 färgglada gubbar, Babblarna. Jösses! Det finns två låtar på Youtube med de där figurerna och spelar men dem för Truls sitter han som ett ljus, han släpper knappt blicken från skärmen. Likadant här har han börjat gunga till musiken och när klippen är slut visar han tydligt att han vill se mer. Två låtar som man nu kan rätt bra. Vi var iväg till Ullared och Varberg i helgen och när Truls hade tröttnat på resan spelade vi Babblarna för honom. Resterande tid så att säga. 

Mat och sov-klockan:

06-06:30 vaknar och ammas.

07:30 gröt och frukt.

08:30-09:30 sover utomhus.

10:30 mellanmål, oftast frukt men ibland amning.

12:00 lunch.

13:00-14:30 sover utomhus.

14:30 mellanmål, oftast frukt men ibland amning.

16:00 middag.

18:00/18:30 gröt och frukt.

19:00 amning vid läggdags. 

Sover som regel innan 19:30. 

Vaknar ett par gånger under natten men ammas inte.

 

 

Bomb i ugnen

ÅÅ jag har fått tillbaka mitt sötsug. Mitt ENORMA sötsug. Jag blir som ett litet barn: MENJAGVILLHA!!! De senaste dagarna har jag fått supersuget Allan och har traskat bort till affären för att roffa åt mej första bästa. Jag har inte ens hunnit halvvägs hem förrän jag har upptäckt att påsen som jag har haft i fickan varit tom.

Idag såg jag i affären att det var extrapris på Ahlgrens bilar, 2 för 20:- JAMENDÅFÅRMANJUSLÅTILLDETÄRINTEVARJEDAGDEHARSÅNTERBJUDANDE.

Jag skulle aldrig kunna arbeta på Hemmakväll.

Ikväll blir det fläskfilé med klyftpotatis till Idol och en liten 200 grams chokladkaka. Bilarna åt jag ju tidigare idag när jag var ensam så de räknas inte.
Men alltså fan. De där brallorna jag köpte på H&M tidigare i veckan i storlek 27/32 kommer jag inte komma i om jag fortsätter såhär. De kilona som jag har gått ner efter graviditeten kommer snart sitta på buken och röven igen. Fan vilken dålig karaktär jag har när det gäller sötsaker. 

ÅÅ.. det luktar jul i vårt hus. När vi var på Coop tidigare märkte jag att jag gick och pratade för mej själv, Frank stod och suktade på de fesrosa grisarslena. JAMENTAENDÅ. Det är hans "godis", nybakat bröd med gott pålägg. Så nu ligger det en bomb i ugnen. En kryddstarka fesrosa rumpa inbäddad i folie och lukten sprider sig. Julkänsla direkt!

Kidsen har åkt till sin mamma och de berättade att de ser fram emot nästa helg då de kommer hit, vi ska nämligen adventspynta och julbaka. Pepparkakor och nya lussebullar. Eventuellt också ett pepparkakshus, annars får vi ta det lite längre fram. De är hos deras mamma i jul i år och med tanke på att veckorna går snabbt fram till jul eftersom de är veckovis så får vi starta lite tidigare med diverse grejer.
Tänk att nästa söndag är det första advent. Åh vad jag längtar! Och julkalendern! Så mysigt! Förra året låg jag paddatjock i soffan med en lussebulle varje morgon och tittade på Greveholm. I år skulle det vara Barna Hedenhös. Spännande.

~ ~ ~

Det är inte mer än ett par månader sedan jag satt och sa att det är lite läskigt att vår släkt har varit så skonade från cancer. Det känns som att det kan komma besked vilken dag som helst, speciellt när det känns som att man hör om det hela tiden när folk pratar. Sen kom det. Cancermonstret. En efter en. Fan.