fredag 22 november 2013

Bomb i ugnen

ÅÅ jag har fått tillbaka mitt sötsug. Mitt ENORMA sötsug. Jag blir som ett litet barn: MENJAGVILLHA!!! De senaste dagarna har jag fått supersuget Allan och har traskat bort till affären för att roffa åt mej första bästa. Jag har inte ens hunnit halvvägs hem förrän jag har upptäckt att påsen som jag har haft i fickan varit tom.

Idag såg jag i affären att det var extrapris på Ahlgrens bilar, 2 för 20:- JAMENDÅFÅRMANJUSLÅTILLDETÄRINTEVARJEDAGDEHARSÅNTERBJUDANDE.

Jag skulle aldrig kunna arbeta på Hemmakväll.

Ikväll blir det fläskfilé med klyftpotatis till Idol och en liten 200 grams chokladkaka. Bilarna åt jag ju tidigare idag när jag var ensam så de räknas inte.
Men alltså fan. De där brallorna jag köpte på H&M tidigare i veckan i storlek 27/32 kommer jag inte komma i om jag fortsätter såhär. De kilona som jag har gått ner efter graviditeten kommer snart sitta på buken och röven igen. Fan vilken dålig karaktär jag har när det gäller sötsaker. 

ÅÅ.. det luktar jul i vårt hus. När vi var på Coop tidigare märkte jag att jag gick och pratade för mej själv, Frank stod och suktade på de fesrosa grisarslena. JAMENTAENDÅ. Det är hans "godis", nybakat bröd med gott pålägg. Så nu ligger det en bomb i ugnen. En kryddstarka fesrosa rumpa inbäddad i folie och lukten sprider sig. Julkänsla direkt!

Kidsen har åkt till sin mamma och de berättade att de ser fram emot nästa helg då de kommer hit, vi ska nämligen adventspynta och julbaka. Pepparkakor och nya lussebullar. Eventuellt också ett pepparkakshus, annars får vi ta det lite längre fram. De är hos deras mamma i jul i år och med tanke på att veckorna går snabbt fram till jul eftersom de är veckovis så får vi starta lite tidigare med diverse grejer.
Tänk att nästa söndag är det första advent. Åh vad jag längtar! Och julkalendern! Så mysigt! Förra året låg jag paddatjock i soffan med en lussebulle varje morgon och tittade på Greveholm. I år skulle det vara Barna Hedenhös. Spännande.

~ ~ ~

Det är inte mer än ett par månader sedan jag satt och sa att det är lite läskigt att vår släkt har varit så skonade från cancer. Det känns som att det kan komma besked vilken dag som helst, speciellt när det känns som att man hör om det hela tiden när folk pratar. Sen kom det. Cancermonstret. En efter en. Fan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar