Dagen startade redan vid halv 4 då jag vaknade och började stirra med tankarna kring bröllopet. Lyckligtvis somnade jag om och alarmet skrek vid 7-tiden. Idag..IDAG...!!
Jag packade alla mina saker och jag, syster, Anna, Franks två systrar och systerdotter åkte till Levanger, ca 1 timma bort, till en frisörsalong för att göra oss fina. Vi drack bubbel och gottade oss på jordgubbar, vindruvor och choklad! Jag hade med mej två lådor med löshår och blingbling som vi valde ur och frisören gjorde en halvuppsättning med lockar. Jättefint! Precis som jag hade sett för mej.
Vi klädde oss och hjälp då började det pirra på riktigt.. det är på allvar. Vår dag har kommit. Kan säga att det var tur att de hade en stor golvfläkt i omklädningsrummet för det var riktigt varmt den dagen och att klä på sig korsettsliknande underkläder + klänning är inte direkt svalkande. Men mycket fint!
I perfekt tajming var vi resklara och satte oss i bilen tillbaka. Anlände i Malm för att möta opp Frank och barnen. Tårarna brann innanför ögonen när jag såg hur fina de var! Min man! Vi satte oss i bilen och körde upp mot fjället, jag är glad att jag tagit åksjukepiller till frukost - fy vad jag mår illa på dessa Norgevägar och speciellt på grusvägen till hyttan. Resan gick bra och vi gick igenom hur det skulle se ut i kyrkan, barnen försäkrade sig om att de hade förstått hur de skulle gå och så. Resan som tar en halvtimme kändes som en evighet, skulle vi aldrig komma fram? Så ser jag sista kröken och skylten som visar mot kyrkan. Jisses, hela jag skakade! Vi kom fram ett par minuter sent och kyrkovärden sa att han hade blivit lite orolig.. he he.. Fint folk kommer sent :)
Prästen mötte oss och hon sa att jag var väldigt vacker och nu kör vi. Hon gick in och vi ställde opp oss vid dörren. Benen skakade. Hela jag skakade! Kyrkklockorna började ringa och avlöses av ingångsmarschen. Dörrarna öppnas och jag redigt kände hur jag fick kämpa för att inte jag skulle börja lipa. Där stod de, Franks familj och min familj! Lycka!
Siri och Noah satte sig på varsin sida, Siri bredvid mamma och Noah bredvid Franks mamma och jag och Frank satt framför prästen med ryggen mot alla. Med darrande ben slog jag mej ner med glädje, skönt att få slippa stå när man håller på att trilla ikull av nervositet.
Den kvinnliga prästen läste och hade sig, vi sjöng ett par psalmer, den första vi valde var Den blomstertid nu kommer, fast på norska såklart. Kul att ha lite blandat så. Även Måne och sol var på norska medan den sista var en typisk norsk psalm. Forloverna ( motsvarande bestman och tärna antar jag ) var Franks syster och man. De satt på varsin sida om oss och läste upp en text ur bibeln. Likaså Frida läste ett stycke, hennes på svenska. Vi sa ja till varandra och bytte ringar. Sedan spelades en låt upp som betyder mycket för oss - Du är allt. Av Shirley Clamp. Vi stod mot varandra och höll i varandras händer. Jag skakade så jag trodde jag skulle ramla ihop. Läpparna darrade och tårarna kom. Det var riktigt vackert! Mycket tårar i kyrkan!
Barnen gick framför oss ut och så var det klart. Så fort vi kommit över tröskeln gjorde jag segergesten men blombuketten!Yeah we made it!
Solen sken för fullt och jag fick 1 kilo ris mellan tuttarna. Det blev en hög vid avklädningen på hotellet :)
På bilen hade det lappats på en rolig skylt.
Vi åkte ner tillbaka till Malm igen och stannade till vid ett ställe för att ta lite bilder. I lokalen som vi hade hyrt hade Franks moster och morbror lagat mat hela dagen och det var ett riktigt fint bord uppdukat med typisk norsk mat. Massa spekkemat och älggryta. Jättejättegott! Och så dessa tårtor! Frida hade bakat våra bröllopstårtor och så var det 4-5 stycken till. Alltid massa massa mat i Norge.
Vi festade, åt god mat, det hölls rörande tal, eller för att vara helt ärlig - jag grät! Pappa, mamma och Frida höll egna tal + att mamma läste upp ett tal från mina arbetskamrater och ett från min faster China. Hon är en redigt talskrivare den damen! Har skrivit till de flesta i släkten tror jag och det var riktigt gott i hjärtat att få en till oss. Både mamma och jag grät så fort hon sa att det var från China. Det var rörande till tusen! Så vackert och så personligt! Enormt tack!!
Likaså presenterna. Många fick vi och många innehöll pengar till vår resa. Ett speciellt paket var från en speciell person med speciellt innehåll. Min kusin Maddi. Hon som jag har känt och lekt med sedan barnsben. Hon som jag har haft/har närmast om hjärtat och som är min "person som man ringer till när man vill berätta något" Jag öppnade det och det innehöll en tjock bok som man kunde öppna, inuti det låg småpaket. Saker som symboliserar oss. Saker som vi gjorde tillsammans. Saker som vi tänker att vi ska göra igen en vacker dag! Och så en bok. Tårar även här. Boken som Maddi läste för mej om och om och om och om igen när vi var så, nämligen Flickan som inte ville gå till dagis! Hon hoppar i pölar och gör allt för att dra ut på tiden.. ja ni måste läsa den! Paketet var helt klart det bästa av de alla! Det gick rakt in i hjärtat! Tack igen Maddi!
Efter festen gick vi tillbaka till huset och hade lite efterpartajande. Frank och jag fick skjuts in till Steinkjer vid midnatt för att sova på ett gammalt hotell, Tingvold Park Hotell. På rummet väntade champagneflaskor och ett stort fat med frukt och bär. Vi skålade och skrattade oss lyckliga - vilken perfekt dag! Allt gick jättebra och det kändes så oss! Dagen blev en Frank och Malin-dag! Vi skrattade åt att Frank hade stått på min klänning i kyrkan när han skulle leda mej till min stol. Jag kom ingen vart utan fick rycka loss klänningen. Kul minne! Likaså när vår låt skulle spelas upp stod vi alla och väntade på att den skulle börja. Men den gjorde inte det. Uppe vid orgeln stod en svättig kantor och fipplade med Iphonens dockningsstation - knapplåset hade ju gått i... ha ha! Det blev en rolig och minnesrik stund innan han kunde få hjälp och låten kunde börja.. :) När vi dansade vals, eller vad det nu skulle föreställa blev det en liten annan variant. Trams och flams och jag trampade på klänningen så Frank lyfte tillslut upp den och så körde vi vidare. Musiken spelades från Spotify och det var lite taskig täckning. Bufferibuff så att säga vilket gjorde att vi stannade vid varje uppehåll och körde igång igen när musiken gick igång igen. Mycket skratt och trams och flams som sagt, men det är det som är vi. Det är seriöst, vi gifter oss och allt är på riktigt men det blir på vårt vis och vi skrattar åt det. Det är nog hela vårt förhållande byggt på tror jag. Det blir som det blir men det blir jävligt bra! :)
När vi vaknade på söndagen fyllde jag år. Tänk att vakna upp som fru på sin 28-årsdag! Fräsigt tycker jag. Vi fick en gigantisk frukost på sängen, tre tjejer kom in med brickor vid 9 på morgonen. Flera olika juicer, smörgåsar, alla tänkbara pålägg, frukt, grönsaker, sill, lax, spekkemat, kaffe..allt! På golvet låg strumpeband, kläder och annat lullull. Förvånad att inte bh hängde i lampan ;)
/ Fru Hansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar