Fjärde pergotimebehandlingen

startade imorse. Fyra dagar kvar. F tassade på tå framför mej tidigare med en ironi i blicken. Vi skrattade båda två men vi vet också båda två att mitt humör kanske kommer att svika. Att tårarna kanske kommer falla. Att ångesten kanske kommer vid läggdags.

Men jag lever på hoppet att jag kommer må bra. Jag vill må bra. Förra omgången mådde jag väldigt bra och jag intalar mej själv om att det kommer bli en likadan period. Varje gång jag öppnar kylskåpet ser jag Ovitrelleförpackningen i dörrens ena fack. Och varje gång ler jag. Där ligger den och väntar. På torsdag morgon har jag VUL inbokat. Spänd och nervös redan nu. Kanske är 1 ½ tablett för mycket? Kanske det räcker med enkeldos + sprutan. På dubbeldosen fick jag fyra äggblåsor. På enkeldosen (den med VUL) fick jag en perfekt äggblåsa.
Jag är lite rädd att läkaren ska hitta fler än två äggblåsor och att försöket avbryts. Det är inga frågor som jag kan få svar på nu så varför ska jag hålla på och älta olika utgångssätt. Försvarsmekanismer. Tänk negativt så blir du positivt överraskad istället för att vara naiv och sedan knäcka av dåligt svar.

Hoppas hoppas att denna dos ska vara lagom. Precis jättelagom!