Barnen kom igår och tvåmansfamiljen är nu en fyrmannafamilj för en vecka framöver. Det är inte mina barn men jag saknar dem när de inte är här. Jag har svårt att tänka mej in i hur det känns att inte få ha sina barn hos sig jämt. Att missa halva barnens uppväxt.
Jag försöker att inte tänka på måndagens läkarbesök. Jag önskar så innerligt att få ett bra svar. Det var ett bra svar i torsdags men i det läget vet man inte vilken väg äggblåsorna tar. Växer de alla tre eller avstannar de halvvägs. Kommer de vara för små så jag inte får ta min spruta?
Mycket som snurrar och lite att få svar på nu. Det är helt enkelt bara att inse att väntan är svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar