Igår la jag till en babyticker här på bloggen. Direkt efteråt fick jag världens ångest. Tänk om det inte ser bra ut på måndag. Tänk om jag är så naiv som tror på detta. Hur pinsamt kommer det inte då vara att ta bort tickern vid ett ev misslyckande.
Sluta nu, säger jag till mejsjälv. Ett par gånger om dagen typ. Varför skulle inte vi få chansen att få en kotte? Varför skulle inte jag få kunna föda ett barn? Alla andra får ju, vad skiljer jag mej från dem? Njut nu kvinna!
Nä, fullt ut kan jag inte njuta, men jag lovar nästan på hedersord att jag ska njuta så mycket det bara går på måndag
Eftersom jag jobbar på ett Särskilt boende får jag då och då illamåendeattacker. Det finns ganska många moment där jag reagerar starkare än innan. Tidigare har det varit en baggis att byta någons inkontinensskydd eller att göra nedre tvätt, nu är det så jag vänder i dörren om jag känner vissa lukter.
Jag har alltid varit väldigt intresserad av sår och såromläggningar och har varit den som helst tar på mej dem uppgifterna på jobbet. Bensår har inte rört mej i ryggen. Tills nu. Jag vet inte hur många gånger jag har varit nära att kräkas rakt ut och det är flera gånger jag har fått be någon utav mina arbetskamrater att ta det istället.
Nu blir det sovtajm en timme innan F kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar