7+3.
Det är inte så mycket som skiljer sig från tidigare dagar, illamåendet finns där, mensvärksliknade känningar i magen och otroligt ömma tuttar. Som vanligt. Jag använder mina Sea-band, jag till och med sover med dem och jag knaprar Postafen de dagar då jag känner att de behövs. Småäter jag så håller jag illamåendet någotsånär i skick, fan jag kommer rulla fram redan om några veckor ;)
Nästa vecka har vi inskrivningstid. När jag var på hälsosamtalet frågade barnmorskan om vi vill göra KUB/NUPP-test. Jag var ordentligt velig så hon bokade in en tid så vi har en ifall vi vill. Jag pratade med F och förklarade att det kanske inte ger ett bra svar och vi diskuterade hur man kan komma att reagera vid ett sådant svar. Hur tar man ställning då? KUB/NUPP är inte 100 % utan en sannolikhet, om det skulle visa ett sämre svar så får man göra ett fostervattensprov och då får man ett säkert svar på om det har en avvikelse eller inte.
Det är klart att varken jag eller F vill göra abort, detta barn är så otroligt efterlängtat och redan älskat, men hur vet man hur man reagerar vid ett eventuellt negativt svar?!
Om vi får ett sämre KUB-svar och genom fostervattensprovet får reda på att den har en kraftig avvikelse - vad gör vi då? Hur ställer vi oss till det? Tar man bort ett barn som man har kämpat med att få? Samtidigt så vill man barnets bästa, det ska få ett så bra liv som möjligt! Och vi lyckades bli gravida rätt så smidigt ändå, trots allt.
Fan, det är så sjukt svårt, jag är otroligt velig och jag vet verkligen inte om jag vill göra det eller inte. Kunde hon bara inte struntat i att ta upp det eller sagt att de har som bestämmelse att enbart kvinnor i riskzonen får göra det. Då hade jag inte låtit denna fjäder växa till en hel hönsgård i min hjärna..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar