Imorgon går vi in i vecka 10 bebisen och jag. 9 fulla veckor är då gjorda. Även att det går otroligt segt när man räknar varje dag för sig så känns det ändå som att jag nyss var i vecka 5+någonting. Veckorna rullar på trots allt.
Idag när jag vaknade mådde jag lite illa men inte så att jag var tvungen att ta en Postafen. Tycker att mina tuttar är mindre ömma och även att jag är trött så känns det konstigt. Symtomen har minskat lite och jag läser att det är väldigt vanligt. Men nog gnager oron innanför revbenen på mej.
Hoppas du lille kotte mår bra där inne. F och jag klappar på magen flera gånger om dagen och känslan av att det, förhoppningsvis, kommer en liten bebis nästa år är fantastisk!
Jag måste försöka släppa oron som jag har. Vi väntar ju för sjuttan barn!
Mina symtom kommer och går också. Vissa dagar känner jag inget alls i tuttarna, medans andra är dom ganska ömma. Jag vet själv hur det är, för jag känner samma oro som du, men helt ärligt så tror jag inte att vi behöver oroa oss. Klart det kommer bebisar till oss nästa år! Eller hur?? :-)
SvaraRaderaKram!
Tusen tack :D
SvaraRadera