7+5
Ni som läser får inte tro att jag bara går in här för att printa ner och gnälla över symtom, det är inte min mening. Sanningen är att jag har som plan att även 2012 få min blogg till en bok, som 2011. Jag skriver för min egna skull och jo för att dela med mej såklart, men jag menar inte att sitta här och tycka synd om mej nu när jag äntligen är gravid - det jag vill är bara att få det nerskrivet så jag har det att gå tillbaka till. Något att minnas tillbaka i framtiden. Hur mådde jag egentligen under de tre första månaderna? När började det ena eller det andra?
Hoppa över mina "gnälliga" inlägg och blunda för dem ifall ni ser det utifrån andra ögon.
Nu börjar det närma sig slutet på vecka sju. Jag är inne på åttonde graviditetsveckan och på fredag går jag in i vecka nio. Det är galet snurrigt att ha koll, tur jag har min app att titta i. Om fyra veckor ( räknar jag rätt då?) har vi gått 12 hela veckor och vi kan äntligen berätta den glada och härliga nyheten. Det roliga är att jag kommer vara i 12+1 på vår bröllopsdag och det hade varit en kul grej att berätta för alla under middagen, men jag tror att det kommer komma fram redan några dagar innan. Vi kommer att gifta oss i min mans hemland - Norge - och hela min familj kommer att närvara. Lovely! <3
Illamåendet består, det kommer då och då och under hela dygnet. Jag mår illa om jag inte äter och jag mår illa när jag har ätit. Idag åt jag middag för första gången på en vecka. Tidigare har jag levt på rostat bröd dagarna igenom. Banan fungerar också. Jag rapar, fiser och magen är inte i balans. Nämenvadsägerdu?
Tuttarna känns större och spänner.
Å så denna dundertrötthet. Jag förstår inte. Hur mycket jag än vilar och sover så är jag ändå sketslut. Jag sover middag och det är som att trycka på en strömbrytare när klockan slår 21:00 - då är jag döfärdig.
Men som sagt, jag gnäller inte. Inte högt iallafall. Nog för att det är bedrövligt äckligt att vara illamående och inte vilja äta så ser jag glimten i tillvaron. Jag läste någonstans att är man illamående så har man starkt graviditetshormons-påslag vilket stärker graviditeten och missfallsrisken minskas. Det är skönt att veta mitt i allt.
Hoppas du lilla kotte stannar där du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar