Tjipp tjipp, så vad det måndag igen. Men ingen seg arbetsmåndag utan en slapp och slö ledighetsmåndag. Jag har ju helg idag och imorrn för tusan :) Jag har tagit timmarna som de kommit och legat på sofflocket och kikat på Friends.
Vid två tillfällen, senast idag, har jag fått upp som kräks (ursäkta!) i halsen. Fy för i faan så vidrigt. Jag. Vill. Verkligen. Inte. Kräkas.
Idag är det 8+3 och jag läser att Liten är stor som ett krusbär ungefär och livmodern har vuxit från päron-storlek till grapefrukt-storlek. Svansen är borta och så häftiga saker som att smaklökarna på tungan utvecklas nu. Fränt.
På arbetspass använder jag bh (för att inte låta nipplesen synas ;) men så fort jag kommer hem slänger jag på mej sport-bh. Det senare alternativet är betydligt mycket skönare att gå i. Jag somnade i soffan igår kväll, nähä, och när jag vaknade upptäckte jag att jag hade legat konstig på ena tutten, det gjorde riktigt ont och jag inser nu att jag kan inte gå omkring i bh:ar som är på snäppet till för små - här måste inhandlas större patthållare. F sa igår när vi skulle sova att de har blivit betydligt mer fylligare nu. Jag kan bara tänka mej hur de kommer se ut när mjölken runnit till - hej Dolly Patton!
Jag känner mej inte alls lika hormonstinn och sur längre, det var bedrövligt på den punkten för någon vecka sedan eller två. Ush, jag hade helst velat bo ensam då och inte behöva sova bredvid min man. Hur jag ens kan tänka mej den tanken är helt obegripligt för mej! Jag vill absolut inte vara utan min mans närhet! Men som sagt, nu har de obehagliga känslorna vänt och JAG har kommit tillbaka. Antar att dessa dippar kommer lite då och då under hela graviditeten, att man är som en känslobomb många gånger.
F smekte min mage vid läggdags och vi låg och fantiserade om framtiden. Hur vi ska göra rent praktiskt med vissa saker, planer med barnrummet, hur det känns och lite om förlossningen. Jag håller ju stenhårt på att här ska det inte födas något barn ur min vulva. Inte heller ska jag snittas opp. Bebisen kommer bara finnas hos oss en vacker dag. Inte ska jag ligga i 24 timmar och plågas av obeskrivlig smärta och få mitt heligaste oppsprätt av ett bebishuvud. Nej nej.
Undrar hur länge jag kan lura mej själv ;)
Förlossningen som är så underbar :) Verkligen något att se framemot, vi kvinnor är ju "töjbar" ;P
SvaraRaderaHar lite svårt att se den som underbar :) Om man inte tänker på att man äntligen får sin lilla bebis! Men vägen dit liksom.. nä förträngning fungerar nog ett tag till ;)
RaderaHaha, jag vill inte heller föda! O inte snittas. Vårt barn kommer med storken.. Eller nåt. ;-)
SvaraRaderaKlart den kommer med storken, det har då jag alltid fått höra från mina föräldrar ;)
Radera