Tanken var att vi skulle åkt till Jönköping och tittat på en ny symaskin till mej eftersom den jag syr på inte redigt vill som jag vill. Då svängde vägen men inte faan svängde Pekka.. Lite så.
Men det blev ändrat när jag istället fick låna mammas heliga makkapär. Hon insåg väl att jag har mer nytta av den än hon just nu..
Åh! Jag har dött och uppstått i symaskinshimlen ta ma tusan! Helskotta så goer att köra på! Sömmarna tickar på och jag behöver inte oroa mej för att det ska tjoffsa ner tyg i undertrådsrummet, slå av nålar till höger och vänster, slita av tråden 567 ggr/plagg eller behöva sitta och gissa vilken trådspänning jag har eftersom ratten har gått sönder. Mitt i en söm kan den slå slint och få för sig att ändra trådspänning eller bygga trådbo på baksidan. Ska man sy en viktig söm som ska synas vill man lita på att det blir fint men med den förra maskinen var det ett under om den inte hoppade över eller gjorde dubbelvolter emellanåt. Plus att den lät som om den skulle lyfta från bordet när som. Dessutom kunde den stå och låta weeeeen när man började sy med den, fast den sydde liksom inte utan stod mest och väntade på.. nåt.
Mammas makkapär är en Husqvarna Viking Lily 555. Lugnt och metodiskt matar den fram. Inte KABOM KABOM KABOM vid varje nål-nerstickning. Jag nästan satt och blundande när jag sydde på den andra för jag tänkte snart smäller det och så sitter jag där med en nålspets i ögat..
Igår började jag sy på den, kände på sömmarna, hur inställningarna skulle göras m.m. Det är en datoriserad makkapär så det är väldigt roligt att pilla på den. Har dock inte vågat mej på mer än standard än så länge, men jag ska försöka få till att kunna skriva bokstäver med den..
Jag är inte van med trixet att sy tröjor men det är något som man lär sig med tiden. Man kan inte förrän man har försökt ett par gånger och sett misstagen. Gör om gör rätt. Eller på ett annat sätt.
Felet med de här två första var helt klart mudden i halsen, på den översta gjorde jag efter vad jag har hittat på nätet, att ta 75 % av måttet runt men det blev ändå stort. På den andra tröjan minskade jag 1 cm men det blev ändå lite buckligt i överkanten. Namnlappen satte jag i sidan av tröjorna, fållade den första i ärmar och nertill och sydde i ärmmuddar i den andra.
På den två andra ökade jag lite på längden, minskade mudden i halsen ytterligare och satte növvlas-lappen i nederkant istället, vilket kändes bättre! Lite mer pul eftersom dekorsömmen ska gå kant i kant på avigsidan och då måste det passas in så dekorsömmen går i överkant på namnlappen på översidan. Men det blev fint tillslut.
På den sista, den gröna testade jag att sy kantband av muddväv. Har man ingen bandkantare så får man göra det manuellt, helt okej för att vara första gången men jag såg ju helt klart hur jag skulle kunna göra det på ett bättre och smidigare sätt.
Tröjmönstret är från Hanne Meedom, 0-3 år, storlek 74.
Tygerna är från Ohlssons tyger och muddväven från Stoff och stil.
Helt klart något som kommer göras framöver istället för byxor. Finns många fina varianter, jag gjorde ett försök till farfarsknäppning igår men det såg ut som skit. Trots bra tuturial på bloggar så lyckades jag nog knöla till det. Vill även lära mej hur man gör med kantband vid slut/hörn. Får sätta mej om kvällarna och Googla detta. Lite svårt att koncentrera sig när man har lillplutten vid sidan om. Och ska man passa på att göra det när han sover så kan man ju ge sa sjutton på att han nöjer sig med en powernap!
Tröjorna började jag sy igår när Frank kom hem och sedan fastnade jag framför datorn och symaskinen. Halv tolv kikade jag på klockan och insåg att ju senare det blir desto trögare blir jag.
Riktigt kul att ha gjort egna tröjor och att kunna ha egen lapp på. Idag på babysången i Svenska kyrkan hade Truls på sig det blå bil-setet och det var fler som undrade var jag hade köpt dem. Sånt är roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar