Onsdag

Både igår och idag har jag gått morgonpromenad samtidigt som kidsen har cyklat till skolan. Jätteskönt att ha den vardagsmotionen fixad och klar så pass tidigt och för dem också, bara bra att öva och få smak på vad som komma ska om ett par år. Noah och Siri är himla bra i trafiken, de har god koll och cyklar en bit och så stannar de antingen vid nästa korsning eller när de tycker att luckan till mej har blivit för stor.
Igår blev det 3 promenadrundor för mej, skolrundan på morgonen, till öppna förskolan på förmiddagen och sedan hämta kidsen på eftermiddagen.
Idag blev det två rundor och jag har sedan i måndags traskat över 2 mil! Tänk om man kunde hålla i detta nu. Jag skende ju omkring som en tok i våras men sen slappade jag efter ganska rejält under sommaren..


På hemvägen igår stannade vi till vid Biblioteket och lånade med oss ett gäng böcker. Jag gillar att vara på Bibliotek, att bara kunna sitta där och bläddra. Det är lugn och ro och överallt har man massa kunskap runt sig. Jag satt ofta på Biblioteket i Mariannelund och Nässjö när jag gick i grundskolan/gymnasiet.
Det är så skönt att kunna behålla böckernas värde när vi i dagens samhälle stressar och skener omkring i den moderna utvecklingen. Att slå i Nationalencyklopedin är ju inte direkt det man gör längre när Google finns t ex.
Vi läser för kidsen varje kväll, de vill det, det är viktigt att göra sägs det och att sitta tillsammans i sängen är ett jättemysigt avslut på dagen. Jag har läst för Truls ett tag också och jag hoppas att jag ska få göra det på kvällarna med honom också sedan när har blir större.

Siri är hos sin mamma inatt och Frank kom hem från jobbet och åkte i stort sett igen, han är på jobbmiddag med någon leverantör så Noah, jag och lillfis har hängt här hemma idag. Vi gottade oss med lite Ice Age-film och prat på tu man hand när lillfisen somnat. Han är åtta år och samtidigt som han har en fot i leklivet så har han en stor fot i vuxenvärldstänket. Denna lilla man som är så mån om allt och alla och ska tänka lite för mycket ibland. Det är så man vill ruska om honom ibland och tala om att tänk lite på dej själv unge! Ha inte dåligt samvete för det ena och det andra.. som barn till föräldrar på två håll är det inte lätt alla gånger..
Han satt tyst vid kvällsmaten och så frågade han om jag inte hade några frågor till honom.
Jag vet att Frank och han har pratstunder vissa kvällar där Noah får fråga Frank fritt om vad som han kan komma på, något han vill lära sig eller varför saker och ting är som det är..
Så jag antog att det var det som han fiskade om med mej.

Jag svarade att jag inte hade några direkta frågor till honom och frågade ifall han hade några. Han satt tyst och såg lite finurlig ut. Jag berättade då att jag var ungefär lika gammal som han är nu då min mamma och pappa flyttade ifrån varandra och jag märkte på honom att det var åt det hållet han ville komma..

Han berättade hur det gick till när Frank och hans mamma inte längre ville bo med varandra. Jag frågade hur han känner att jag är med i hans familj nu och han svarade att han tycker bra om mej, att jag är snäll. Jag frågade om han kände så redan från början men då svarade han att han inte gjorde det. Att han då ville att hans mamma och pappa skulle bo tillsammans och att han tänkte mycket på det som var på den tiden. Att han inte var arg men att han var ledsen.
Vi pratade en stund om det och jag berättade att jag också var både arg och ledsen när jag var liten och att jag ville att mina föräldrar skulle bo tillsammans så som de flesta av mina kompisars föräldrar gjorde, men att jag med tiden också ändrade mej och tyckte att det var kändes okej tillslut.
Jag sa att även att jag inte är hans mamma eller pappa så finns jag för honom och Siri, jag är en vuxen som man kan luta sig mot, fråga vad som och som man kan ha som extra trygghet.
Han sa att det var bra och att han tyckte det var skönt att både jag och hans mammas sambo finns för honom och syrran.

Ja vad säger man. Små människor. I stora människors värld.





På tal om små människor. Den minsta i familjen har kommit i någon närhets-fas tror jag, han som tidigare gick att lägga i spjälsängen och kunde lämnas ensam en stund innan han med vår sällskap tillslut kunde somna, ibland helt själv också. Nu är han som ett plåster, blir orolig när man lägger ner honom och vill helst ligga och amma tills han somnar i famnen. Han vaknar flera gånger på kvällarna och är ledsen. Fyra gånger ikväll. Går man till honom och stoppar i nappen så blir han lugn och somnar om men han sliter tag i våra fingrar precis som: lämna mej inte. Tidigare när han har vaknat om nätterna så har jag ibland lyckats att bara ge honom nappen och så har han somnat om men nu kommer han inte till ro längre utan behöver ammas och sedan sova mellan mej och Frank. Vissa nätter har jag inte behövt amma honom utan han har kommit till ro direkt som han kommit i vår säng.
På dagarna blir han emellanåt ledsen när jag går ifrån honom. Ligger han på golvet med sina saker och ser att jag går iväg kravvlar han efter och sitter jag med honom så ska han bara opp i mitt knä.
Det är någon period han är i och behöver han närhet så får han det. Snutte.

Nu ska jag stänga ner denna makkapär, ta en kvällsdusch och krypa opp i soffan med andra delen av Mr Grey. Jag fick låna dem två sista av ena grannen. Jag har redan malt igenom nästan 100 sidor och jag är lika fast igen. Å ena sidan vill jag hångla opp Mr Grey å andra vill jag slå´n redigt ordentligt på käften. Jag har nog aldrig varit så ivrig på att läsa en bok som dessa!