Samma båt

Fredag och helg på ingång. Känns finfint. Jag plattade håret och kände mej redigt fredagsfin och höstfin när jag och Truls promenerade till Arken för att träffa Malin och Mion. Pöjkarna busade och bet på varandras fötter och drog i tröjor och bytte dregel. Så kul att se deras miner och det är som om de har ett eget språk för de pratar och svarar med varandra och de skiner upp när de träffas. Kul! Kul för barnen och kul för mammorna. 

Livet som hemmamorsa i en icke barndomsstad känns bättre och bättre ju mer jag kommer in i gemenskapen och hittar mammor att leka med. Det var ganska ensamt i början av månaderna, jag satt hemma och tittade på vår lilla gosse och for väl inte så hemskt illa av det men jag behövde komma ut och träffa folk, hitta någon som förhoppningsvis blir en vän. 

I onsdags var jag på mammagruppsträff, igår var jag och fikade med en mamma som jag träffade i våras på sångstunderna i Stadskyrkan, hennes son är 1 vecka äldre än Truls och idag hände jag som sagt med Malin. 

Det gör så mycket. 

Jag har väl inte svårt för att hitta vänner/bekantskaper så men jag har inte varit den där som kliver fram och tar plats och tar för mej utan jag har kanske istället hängt med vid sidan om någon annan och genom det lärt känna nya människor. Jag är nog lite rädd för att de inte ska tycka  om mej. Att jag ska vara påflugen eller komma och störa i deras lilla barndomsvänsbubbla. Vi har gått tillsammans sedan dagis så kom inte här och försök leka med oss-känslan.

Därför är det alltid lättare att finna någon av sig egna sort. Ni vet alkisarna hittar andra alkisar.. lite så. Jag är inte någon inföding och hittar då lättare de andra som heller inte har bott i staden särskilt länge. 

Flera i mammagruppen är inflyttade och likaså morsorna som jag träffade igår och idag. Vi sitter i samma båt och det är skönt att kunna träffas och gå i land tillsammans då och då.

På tal om höstfin ja. Jag fick mitt hår klippt förra veckan. Senaste höstarna har det blivit lugg och som jag trivs i det. Det går åt lite mer tid i badrummet men det känns skönt att ha möjligheten att förändra utseendet så man inte bara slänger opp skiten i en tofs och spänner fast den vildvuxna före detta luggen i spännen oppe på skallen. Å så lite spray så det har lite motståndskraft när lillen sliter tag i kalufsen. Nä.. någon måtta på hemmaslasandet får det va!

Utslagen lite kille igår när vi hade varit och härjat med andra bebisar. 

Det tar på krafterna att slåss om sina egna leksaker. Och att försöka ta de andras. 

 Å här har vi Truls, 7 månader och hans kompis Mion, snart 5 månader. Liite knepigt att få till bra bilder där båda har blicken åt samma håll eller inte rör sig så den ultrasuperduperbra Ajfånkameran hinner med..