Före graviditeten var jag helt med på att det blir bara ett barn! Jag var ju helt övertygad om att jag inte ens skulle kunna få ETT barn! Jag var och ÄR stolt och nöjd över vår son! Han är mitt allt! Mitt ALLT!
Men jag känner samtidigt ångest över att han är ensam. Ja jo men det blir han ju vare sig vi vill se det på annat sätt eller inte.
Frank har varit fast besluten från allra första början om att det blir bara ett barn. Tredje och sista barnet.
Vi har pratat om detta vid ett par tillfällen eftersom det har dykt upp i form av ångest hos mej - att han aldrig kommer ha några helsyskon-band! De är dessutom 6 och 8 år gamla och kommer dra ifrån i ålder och mognad om ett par år och då kommer han verkligen vara den där lille pysen som hänger här hemma och inte får följa med på saker och ting för han är för liten! Då får han dras med sin gamle morsa och farsa.
Förmodligen kommer han ses som en bortskämd liten filur också.
Hade han haft ett yngre syskon så skulle det se annorlunda ut. Han och den andra lille skulle ha syskonband och de skulle ha roligt ihop så samma nivå.
De stora barnen älskar sin lillebror, det är inget alls att klaga på. Men jag känner att han kommer inte kunna följa med på det de tycker om om ett par år. Då är han inte heller lika rolig att ha och göra med som nu när han leker och de fortfarande är i lekstadiet lite då de känner för det.
Frank vill inte ha fler barn. Punkt slut. Det har vi kommit fram till ett par gånger.
Men saker och ting har liksom mjukats upp lite grann. När jag hittade ett par bebis-bebis nappar i skåpet häromdagen sa jag förvånat att oj här ligger de här, de kan vi ju ge bort till någon som får barn sedan, fick jag till svar att nä men det kanske nästa barn kan ha.
Va?
Eller när han satt och kikade på Blocket för ett tag sedan och visade mej en 7-sitsbil och sa att de här är inte så dumma att åka runt i ifall vi blir fler.
Va?
Vad gör du med mej karl?! Ena stunden säger du en sak och jag får ställa om hjärnan, tvinga den att inte sakna ett till barn men så kommer han med hintar eller "skämt", jag vet inte. Snurra inte till det för mej, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar