Idag är dagen D. Om ett par timmar ska jag vara på sjukhuset och jag kommer göra glädjehopp ända dit och gladerligen slänga opp bena och visa pullan för läkarna som ska terrorisera henne!
JAAAA!!
I två nätter nu har jag vaknat flertalet gånger, genomsvett, dels står det blodvallningar på biverkningarna och jo jag tackar, men också för att jag är så sjukt nervig över detta. Töntigt rädd. Jag känner inte för att tvinga mej igenom en lidelse. Man är ju rätt utelämnad när man ligger där med benen åt både Väster och Öster och de ska gräva och ha sig. Sist vi var hos läkaren hade ho med sig en till person som skulle lära sig och hon frågade om det gick bra att den personen också fick undersöka.
Ja men för faan kalla in hela personalstyrkan och ha studiebesök i min pulla, bara gör´t! Varsågoda! Glöm inte att ta med fika!
Nä. Skärp dej nu. Det kommer gå fint. O gör det inte det så ska jag personligen slita tag i läkarens krage och hota om nyckel till skåpet med lugnande medicin! Det är då fan ingen som får ligga o rota mej i skrevet ostraffat!
Humor har du i allt elände :P
SvaraRaderaHoppas det går bra för er. Håller alla tummar och tår <3 Många Kramar
Det är mina försvarsmekanismer som slås på för full kraft. Skulle jag inte ha humor (okej vissa dagar vill jag bara tjuta pga detta) i detta så skulle jag inte klara att gå igenom det.
SvaraRaderaHoppas jag behåller den egenskapen om det skulle ta flera år innan magen börjar växa :)
Återigen TACK Hanna, jag ska snart åka iväg till sjukhuset. PEPP, PEPP! :)
Kram på dej!