Tack för era fina kommentarer och varma ord som jag har fått!
Tack för era hållna tummar och era lycka till-hälsningar.
Fina medkvinnor!
Det finns en chans att jag återkommer en vacker dag. Men just nu måste jag bara ha detta för mejsjälv. Jag är anonym här, men jag känner ändå att det ligger en press och stress i att ha en öppen blogg. Det räcker med att jag har berättat för ett par vänner/arbetskamrater om vårat läge. Det ångrar jag idag. Det kommer ju en del frågor och hur det går och om vi har lyckats.
Även att det är goda tankar och omtänksamhet bakom deras frågor så känns det ändå svårt att ta emot dem. Vissa dagar känns allt bra och jag kan tänka i rätt banor. Men andra dagar känns allt bara skit och jag vill gömma mej under täcket.
Som sagt;
Tack för att ni har tagit er tid att hälsa på här. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar