Däckad son efter hans dag

En styck sketslut son!

Gårdagen var solig, härlig, stressig och fullplanerad! Jag blir ledsen över att känna mej så otillräcklig att inte hinna med att sätta sig ner och prata med alla. Eftersom vi bor som vi bor så träffar vi varken någon av våra släkter ofta, de norska allra minst! Å då ska man va överallt o ingenstans så det känns som det blir halvhjärtat! 
När allt var slut satt jag o Truls i ett av rummen, han åt på ena tutten och jag fick lite doptårta. Axlarna föll ner ett par cm och tårarna rann.. 
Dagen var jättefin och jag är oerhört glad och tacksam över att så många kunde komma och göra Truls dopdag så fin och bra! Tusen tack!! 

Vår kamera blev kvarglömd hos min faster när vi duschade där så jag har tyvärr inga bilder!! Aaahh! Men min syster och faster knäppte ett antal som jag ska få sen. Skönt! 
Min mormor på snart 89 år höll Truls och att se henne skina upp så mycket gör mej alldeles gråtig! 
Likaså min farfar och farmor, älskade mor- och farföräldrar.. Gamla, krassliga och sköra - att de tre kunde komma och vara med betyder allra mest! Man vet aldrig hur länge man får ha sina nära och kära hos sig.. Även de som är friska och unga. 

Jag saknar min familj och släkt så otroligt mycket!!!