Knöliga, onda, tunga bröst: Ja
Ryggont: Ja
Känningar i magen, nedre vänstra delen: Ja
Jag brukar vanligtvis aaaaaaaldrig ha finnar. På sin höjd kan jag ha små kvisslor i ansiktet eller på ryggen. Jag som är en äkta finnklämmare (det kliar i mina fingrar när jag ser en person med en slusk i ansiktet och vill genast fram och klämma.. ha ha) pillar ju såklart på dom, men det är ju bara lite vätska som kommer ut. Jag tror jag har haft 5-10 FINNAR i hela mitt liv. Bra hy!
För någon vecka sedan fick jag finnen ALLAN på ryggen som jag efter att ha kämpat mej gul och blå med i badrummet mer eller mindre tvingade min inte alltför lika faschinerande sambo att döda.
-För faan du måste ta´n, jag når ju inte!! Bara gör´t!
Idag när jag kom hem från jobbet och skulle ta en dusch fick jag se en ny ALLAN. På kinden. Amen schnyggt bruden, att ingen vänlig själ har hintat om det....?
Nu är han dö iallafall.
Jag vet inte om jag försöker övertala mejsjälv eller vad det är, men jag ser det som ett hormonellt tillstånd. Jag är hormonell. Att mina patts ömmar så gud förbaskat kan ju bara bero på en sak. Hormoner! Det borde ju vara solklart att brösten ömmar p.g.a att det har hänt något i kroppen. Det tillhör inte vanligheten för mej annars.
Jag hoppas att orsaken till mina onda patts, rygg och mage beror på att jag hade ägglossning för ett litet tag sedan.
Såklart önskar jag ju att det inte kommer någon mens. Men om det gör det så blir jag lycklig. Okej, ett plus hade gjort mej lycklig, men det skulle kännas bra i magen att kroppen i så fall fattat att framställa ägglossning på en ostimulerad månad. Att min mens är lite mer regelbunden. Att den fattar!
Men mest hoppas jag ju att mensen inte kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar