Om bearbetning och terapilöpning

Känslorna som var så starka i fredags och lördags är minimala nu. Jag kan inte förlika mej med dom. Jag mår bra och vi har pratat mycket om olika synsätt, bearbetningsmetoder och att stötta varandra. Vi kämpar mot samma mål. Tillsammans. Vi vill detta mest av allt. Detta ligger i största fokus för oss båda.
Men vi tacklar det på olika sätt och det måste vi få göra. Det kan inte ändras på, då kanske vi inte kan vara den stöttepelaren som den andra behöver sedan.

Jag vet om mina egna negativa egenskaper. Jag är en person som har lätt att måla den berömda faan på väggen liiite för tidigt. Jag har en tendens att tänka mörkt istället för ljust av den anledningen att då blir jag inte besviken sedan. Om jag hoppas och tror för mycket positivt så kommer fallet bli större när det misslyckas.

Jag har full förståelse för att jag genom detta negativa mönster får min sambo att tappa sitt mod och hopp emellanåt. Klart det sänker den som står bredvid. Men samtidigt så kan jag inte redigt rå för att jag emellanåt mår så pass dåligt av detta. Hormonerna gör ju sitt och att hjärnan exploderar av alla känslor, tankar och funderingar gör ju inte saken bättre..

Det är något jag jobbar på och verkligen måste fortsätta jobba med. Det gynnar ju ingen. Allra minst mitt egna välbefinnande. Sambon gav som förslag att jag ska återuppta min löpning, jag var igång redigt ordentligt i våras/somras innan jag började få ont av överstimuleringen. Då var det inte tal om att ens gå promenader. Han menade på att det är ju en slags terapi, att få rensa hjärnan och jag håller med helt och hållet.
När ryggen börjar bli bättre, jag känner av den än (jo jag vet att man ska hålla igång vid ryggvärk, men jag vill hellre kunna gå och röra mej en hel dag på jobbet än att skena i skogen och sen inte kunna pallra sig iväg till arbetet) så ska jag börja igen. Jag hade som mål att orka springa 5 km innan årets slut. Jag var uppe i 4 km. Det låter som en piss för er kanske, men för mej som är latast i världen var det stort. Jag började med att gå rundan, sedan öka upp och joggade småstreckor, blandade jogging med promenad för att sedan öka på mer och mer. Jag tror det tog 2 månader innan jag orkade springa 4 kilometer.

Jag var mäkta stolt över mejsjälv ska ni veta och jag vet ju att jag kan göra om det. Jag ska göra om det igen.