Truls 10 månader

Vid 10 månader hoppar det över ett Bvc-möte så jag vad han väger och mäter får bli osagt men i övrigt så ser det ut såhär.

• Sover alltid utomhus på dagarna och det brukar bli ca 1 timme på förmiddagen och 1½ timme på eftermiddagen. 
• Äter jättebra om det serveras fisk. Köttfärssås, kyckling m.m. fungerar men det är inte alltid som hela målet går ner. Han markerar tydligt när han har tröttnat på att äta. Spottar ut och det skulle krävas en hel fruktburk för att locka ytterligare en sked med mat. Vissa gånger går det att äta maten utan att ha lite frukt på skeden och vissa gånger går det inte alls utan. Han har inte kommit underfund på hur nappflaskan fungerar, eller jo, till att bita i. Däremot dricker han, eller ja slukar/hostar/bubblar/spottar han vatten när man ger från ett glas. Skitroligt. Eller. 
• Han har hela tiden varit och är fortfarande väldigt känslig mot bitar i maten. Efter mycket om och men så går ärtorna ner, de är passerade men lite skalbitar finns alltid kvar. Han spottar och fräser åt det mesta i bitväg. Nu senaste tiden har han fått kokta grönsaker att pilla och plocka med och det märks på honom att då går det bra. En stund iallafall, innan han kommer på att man kan banka skiten ur de små morötterna och broccolin.  
• 74 sitter bra, vissa är lite för stora och likadant med 80, vissa passar bra och vissa är enorma. Han mätte ju 69,5 cm vid 9 månader så han kan med stor säkerhet ha 74 ett tag till. 
• Närhetsperioden som han var i tycker jag har minskat lite. Han har alltid varit väldigt gosig och vill ligga/sitta nära men det är inte lika mycket panik-gråt när jag går ifrån honom. Jag pratar med honom när jag går upp på övervåningen eller liknande. Ibland blir han orolig och kommer krypandes mot trappan men ibland så räcker det med att han hör mej. Skönt att det lättar lite grann, han var som ett plåster tidigare. Och det ska väl egentligen bara ses som positivt, att han har knytit an som det så fint heter. 
• Han har varit mammig och är mycket mammig men blir mer och mer pappig. När Frank kommer hem från jobbet är det bara han som duger. Har Frank honom i famnen och jag räcker fram händerna för att visa att han kan komma till mej så vrider han på huvudet eller gosar in sig hos Frank. Mycket av det där började när jag slutade nattamma. Anknytning absolut men det känns lite som att det är ett sätt att straffa mej.. 
• För japp, nu är det slut med nattätandet! Banne mej. Jag bestämde mej när han hade haft 2 veckors bökande och nattvaknande i flera timmar och vi fick 3-4 ytterligare besvärade nätter men sedan vände det och han har nu inte ätit nattetid sedan förra söndagen, lite över en vecka. Han har också sedan dess sovit hela nätterna i sin säng, jag har bara kunnat lägga ner hon från stående position, stoppat in nappen och smekt honom på kinden/huvudet och så har han sovit i ett par timmar till. 2-4 uppvak per natt. Han har sedan vaknat runt 06-06:30 och då fått bröstmjölk. Vilken skillnad på sömn. Vilken skillnad på att få ligga i fred i sängen, kunna ligga precis som man vill och få kunna röra sig under natten. 
• Inatt har han dock varit vaken en del, gråtit och varit orolig så han fick komma över till vår säng tidigt i morse. Jag såg hur ledsen han var men stålsatte mej för att inte slänga fram ena patten. De övre framtänderna är på gång ner. Det har varit svullet ett tag nu och nu känns de mer än mycket, de ska bara igenom skinnet i stort sett. Bara å bara.. 
• Orden "nej" och "aj aj" är han mer än väl bekant med. Det ska testas och testas igen även att han ibland går att avleda. Försöker han om och om igen men får samma tillsägelse blir han tillslut väldigt förnärmad och gråter ordentligt. Säger Frank till honom kan han komma gråtandes till mej och likadant åt andra hållet. Medlidande morsan/farsan.. 
• Han far som skinnet på picken. Städning har lagt ner, det är till att ödsla tid på totalt meningslösa saker. Det ligger sjuttiotvå leksaker på hela nedervåningen. Han drar med dem överallt och de roligaste just nu är plastmuggarna, slår man till på den så får de en så galet rolig fnurr och åker åt alla håll. Både plastmuggarna och barnet far omkring på golvet. 
• Han har sitt egna skåp i köket där han härjar loss och håller sig ganska bra till det. Han vet precis vilket det är och försöker han öppna ett annat och får tillsägelse så kan han avbryta och sedan ta sig till sitt skåp. 
• Han har sedan länge putat ut rumpan och med det fått tyngden på rätt ände och landar 9/10 på rumpan. Han står upp och sedan tuffar han till sig mer och mer och skjuter ut rumpan snabbt och landar. Därför får han röra sig fritt i köket, jag är med i rummet men jag sitter inte längre bredvid honom för att se till så han inte bonkar i huvudet stup i kvarten. Han reder sig bra själv på det sättet. Står och håller sig i med ena handen, vinkar eller slår med den andra, vrider kroppen och har även börjat att släppa den andra handen för att balansera i någon sekund. Lite läskigt är det dock. 
• När vi håller honom i ena armen/handen går han bra. Det ökas på i fart och han går hela vägen från köket, genom hallen och in i vardagsrummet. Han tycker det är jätteroligt och vill ofta också gå. När Frank kommer hem och Truls skiner upp som solen själv vill han ofta ner på golvet efter att ha kramat och gosar för att gå en promenad med Frank. Ibland är det som att han vill visa pappa något.. ha ha. 
• Klockor. Klockor, klockor, klockor. Köksklockan är favoriten av allt. Han pekar, pratar mot den och blir själaglad när den lyfts ner och han får pilla på den. Är vi någonstans och han får syn på klockor så pekar och pratar han med dem. 
• Förflyttar sig längst med soffbordet och mellan soffan och bordet. Även med köksstolarna.
• Har sedan ett bra tag tillbaka spänt armar och ansikte när vi gjort det. Han kan spinna loss ibland och spänner och spänner och spänner.. blir helt röd i ansiktet. Han spänner munnen snett, kör fram underkäken och skakar huvudet. Händerna håller han upp och tar i för allt vad han är värd. Så jäkla roligt! Ibland klaffar det så bra, han har vid vissa tillfällen gjort så spontant när han inte har lyckats pilla fram någon leksak, som om han har blivit arg och liksom gjort fan-gesten. Ha ha! 
• Frank spelade Metallica för Truls när han låg i magen och sedan fortsatt med det under dessa månader. Han har suttit stilla och tittat på telefonen och gosat i pappas famn. I helgen började han att gunga och dansa till musiken. Om pappan i huset är stolt?! Han stod mot soffbordet i helgen och gungade i sidled, lyfte upp ena handen och fortsatte gunga, satte sig ner på rumpan, lyfte upp båda händerna när Frank gjorde det och gungade. 
• Metallica går alltså hem. Men de konkurrerar stort med 6 färgglada gubbar, Babblarna. Jösses! Det finns två låtar på Youtube med de där figurerna och spelar men dem för Truls sitter han som ett ljus, han släpper knappt blicken från skärmen. Likadant här har han börjat gunga till musiken och när klippen är slut visar han tydligt att han vill se mer. Två låtar som man nu kan rätt bra. Vi var iväg till Ullared och Varberg i helgen och när Truls hade tröttnat på resan spelade vi Babblarna för honom. Resterande tid så att säga. 

Mat och sov-klockan:

06-06:30 vaknar och ammas.

07:30 gröt och frukt.

08:30-09:30 sover utomhus.

10:30 mellanmål, oftast frukt men ibland amning.

12:00 lunch.

13:00-14:30 sover utomhus.

14:30 mellanmål, oftast frukt men ibland amning.

16:00 middag.

18:00/18:30 gröt och frukt.

19:00 amning vid läggdags. 

Sover som regel innan 19:30. 

Vaknar ett par gånger under natten men ammas inte.

 

 

Bomb i ugnen

ÅÅ jag har fått tillbaka mitt sötsug. Mitt ENORMA sötsug. Jag blir som ett litet barn: MENJAGVILLHA!!! De senaste dagarna har jag fått supersuget Allan och har traskat bort till affären för att roffa åt mej första bästa. Jag har inte ens hunnit halvvägs hem förrän jag har upptäckt att påsen som jag har haft i fickan varit tom.

Idag såg jag i affären att det var extrapris på Ahlgrens bilar, 2 för 20:- JAMENDÅFÅRMANJUSLÅTILLDETÄRINTEVARJEDAGDEHARSÅNTERBJUDANDE.

Jag skulle aldrig kunna arbeta på Hemmakväll.

Ikväll blir det fläskfilé med klyftpotatis till Idol och en liten 200 grams chokladkaka. Bilarna åt jag ju tidigare idag när jag var ensam så de räknas inte.
Men alltså fan. De där brallorna jag köpte på H&M tidigare i veckan i storlek 27/32 kommer jag inte komma i om jag fortsätter såhär. De kilona som jag har gått ner efter graviditeten kommer snart sitta på buken och röven igen. Fan vilken dålig karaktär jag har när det gäller sötsaker. 

ÅÅ.. det luktar jul i vårt hus. När vi var på Coop tidigare märkte jag att jag gick och pratade för mej själv, Frank stod och suktade på de fesrosa grisarslena. JAMENTAENDÅ. Det är hans "godis", nybakat bröd med gott pålägg. Så nu ligger det en bomb i ugnen. En kryddstarka fesrosa rumpa inbäddad i folie och lukten sprider sig. Julkänsla direkt!

Kidsen har åkt till sin mamma och de berättade att de ser fram emot nästa helg då de kommer hit, vi ska nämligen adventspynta och julbaka. Pepparkakor och nya lussebullar. Eventuellt också ett pepparkakshus, annars får vi ta det lite längre fram. De är hos deras mamma i jul i år och med tanke på att veckorna går snabbt fram till jul eftersom de är veckovis så får vi starta lite tidigare med diverse grejer.
Tänk att nästa söndag är det första advent. Åh vad jag längtar! Och julkalendern! Så mysigt! Förra året låg jag paddatjock i soffan med en lussebulle varje morgon och tittade på Greveholm. I år skulle det vara Barna Hedenhös. Spännande.

~ ~ ~

Det är inte mer än ett par månader sedan jag satt och sa att det är lite läskigt att vår släkt har varit så skonade från cancer. Det känns som att det kan komma besked vilken dag som helst, speciellt när det känns som att man hör om det hela tiden när folk pratar. Sen kom det. Cancermonstret. En efter en. Fan.

En torsdag

Vi promenixade i det blaskiga halvkalla vädret och har väl inte gjort så hemskt mycket mer idag. Lugna gatan. Ena dagen är upp och ner, tjut, gnäll och kläng, sover oroligt och bara spottar när jag närmar skeden medan nästa så klickar allt, glatt humör, äter som han bör, sover kanon, inget gnäll och leker jättebra själv på golvet.

Han har i cirka gurka 2 veckor sovit skit. Har vaknat runt 01-02 och har därefter inte kunnat komma till ro. Legat och bökat, sparkat, nypits, pratat, gråtit, skrikit mellan oss i sängen. Han har hållit igång ända fram till 04-05. Ända stunden han har varit tyst har varit när han har haft en bröstvårta i munnen. Men hej, jag kan inte vara levande napp! Det får vara slut på det där med nattätande nu, sa jag i helgen och japp, jag har inte ammat nattetid sedan i söndags, vad blir det.. 4 nätter nu.
Jag kunde ju räkna ut med arslet att det skulle bli skrik och kalabalik första nätterna såklart. Men inatt hände något. Han vaknade till vid 03 och 05 men båda gångerna kunde jag bara lägga honom ner igen i sin säng, stoppa i nappen och hålla min arm genom sängspringorna och smeka honom på huvudet och han somnade om. När han nästa gång vaknade visade klockan 05:50. L y c k a.
Nu ska vi inte ta ut någonting i förskott men jag vore bra mycket tacksam om det skulle gå att få in en ny vana nattetid. Men det är klart, snart kommer tredje ( och tjugotvå efterföljare ) förkylningen så då brakar det.

Både igår och ikväll när jag ammade honom före läggdags har han ätit frenetiskt, liksom slukat hela bröstet, letat efter det andra medan han suttat på det första, hoppat emellan och grabbat tag hårt i huden. Precis som om han har förstått att det inte blir mer mat förrän imorgon bitti.. ha ha.

Det där med att gå när man bara håller honom i ena armen/handen är himla roligt tycker han. Han går ända från vardagsrummet, genom hallen och in till köket. Jag har testat att bara vara stöd, att det är han som håller i mej och det är lite läskigt, då sätter han sig gärna ner på rumpan. Något som han lärde sig tidigt, att puta ut arslet och landa på det. Väldigt bra, tror vi har sparat många bulor och blåmärken på det.
Han har även börjat att släppa taget när han står så han balanserar ett par sekunder.

Det händer verkligen något nytt varje dag!

Snö

Jajamensan, igår kväll när jag skjutsade Noah till Scouterna kom det snöregn oppifrån gud allsmäktiges himlarike. 
En stund senare började det bli vitt på marken och idag ser det ut såhär. Julkänsla direkt! Tända ljus och lussebulle till frulle! 

Det är kallt men inte så kallt att det fryser utan det är sådär "komma hem från skolan med dyngsura skor och pissblöta vantar och vi gjorde snöbollar men de blev inte hårda" 

Säger du det. 

På tal om vantar, man säger ju att tvättmaskinen lever på strumpor men dessa vantar.. jag kan inte för mitt liv förstå hur de kan hamna på alla miljoners ställen förutom på barnens händer. 
Mamman tror att alla ligger här och vi tror att alla ligger där. Barnen de gissar på "någonstans" 
Snarare ingenstans. 

När vi var i den gula affären i höstas laddade vi med 6-7 par handskar per stort barn och vi tänkte att nu jäklar borde vi ta oss fram till mars, men jag vete sjutton. Jag gissar på januari.. :) 

Jag klädde nyss på lilleman overallen och fåraF-mössan. Titt så lycklig han blidde! 



Men han somnade gott där ute i vagnen. Jag sitter och lurar på om jag/vi har gjort honom en otjänst att bara kunna somna ute i vagnen på dagarna. De gånger jag har testat att söva honom i sin säng vänder han upp och ner på moder jord. Jag vet inte vem av oss som tappar tålamodet först.. 
Att sova ute är allra godast, han får frisk luft och det är ett riktigt bra sätt att försöka undvika vintersmittor så gott det går! Men jag tänker att det kanske blir för kallt i vinter. Sover andra barn ute mitt i vintern? 
När han var litenliten sov han en del ute men då hade han dels tjocka varma fårapläden under och över sig och liggdelarna är mer inbonade och vindskyddade mot vad sittdelarna är. Hmm. 
Sen vill jag inte byllsa på med för mycket nu, då kanske han fryser när det verkligen blir kallt.. 

Samtidigt så vill jag att han ska behålla den vanan så han får sova ute i vagnen på förskolan! 

Äh.. På med kläder, bra åkpåse och ut mä'n. Det gör gott! Han har aldrig varit kall när vi tagit in honom.. 

Vi fick med en bra Teutonia-åkpåse vid vagnköpet. En sovsäcksvariant. Den har även ett extra täcke att sätta fast på ovansidan så det har vi att ta till sen när det verkligen blir kallt sedan. 

Jag tror väl egentligen att jag överdriver min nojja lite. Men det är nog för att jag själv är så bövvla frusen av mej! Jag sover med duntäcket året runt och det är banne mej dags att plocka fram duntofflorna nu!

Klockor, lusseödlor och fina ord

Vi har en liten kille här hemma som är helt förtjust i köksklockan. Han pekar och pratar med den, kryper fram till väggen och ställer sig upp för att försöka ta den. Plockar vi ner den och ger den till honom kan han sitta länge och pilla och vrida och vända på den. Jättespännande. Likadant om vi är någonstans så ser han klockorna. Vi var i Grand Samarkand för ett litet tag sedan och det hänger stora klockor i centret, han pekade och vred och vände på sig så han skulle se dem. Helt fascinerad.

Igår fick jag för mej att vi skulle baka lussebullar, jag har gått och varit sugen på det bra länge nu. Så fort kidsen kom innanför dörren sprang de och tvättade händerna och tog på sig förklädena. Baaakaaaa!
De rullade fina S och gjorde stora ödlor, bajshögar, blommor, bajsande sköldpadda, små ödlor och ja ni hör väl vem som gjorde vad.. ha ha.

Noah: -Asså Siri, varför ska du ha ditt namn på alla?! Jag ska göra så alla i familjen får äta"

Eftersom kvällen snart blev läggedags hann de inte vara med när de skulle gräddas men fick lov att äta varsin innan skolan. När jag packade in bullarna i påsar/frysen la jag varsin på bänken så de skulle få ha med sig till

skolans mellanmål idag. I morse när jag kom ner i köket låg denna lappen på köksbordet.

Man blir ju bara för varm i hjärtat.

När gammalt blir nytt

Det här med återvinning är ju lite roligt. Gamla kläder som kan få nytt liv. 

Jag är ju lite av en mysbyx-nörd. Det finns ju inget skönare än att komma hem och kränga sig ur jeansen och dra på sig mysbyxor! Därför har jag en liten hög i garderoben så att säga. Vissa fulbyxor och vissa snyggare. Jag har länge varit sugen på att sy en munktröja/jacka till Truls och gick därför igenom min lilla hög och hittade ett par gråa som jag inte använder längre. Dels har de tappat stabiliteten kring knäna, eller ja de är helt enkelt utnötta och så är de också alldeles för stora. 

Jag lyckades undvika de nötta partierna och fick ut alla mönsterdelar till tröjan. Fodertyget till luvan fick bli ett blått bil-tyg.

Mönster: Meedom storlek 80, form 2. ( motsvarar en 86:a ) Förlängd i ärmar och nertill. 

Tyg: Mammas gamla mysbyxor och jersey från Ohlssons tyger. Muddväv från Stoff&Stil och från stadens tygaffär. 

 

Som sagt, det motsvarar en 86:a så den är för stor. Men den kommer säkert sitta fint till våren. 

Älskade plyschbyxor

Igår kom äntligen meandi-paketet. Truls brallor är ju galet fina. Plyschmaterial. Jag tog dem i 86/92 så de får ligga i lådan till nästa sommar. De kommer säkert passa i en halv evighet. De bruna han har är i 62/68 och de har han haft sedan i somras och passar bra än. Då känns det inte så farligt att de är dyrare! 

 

Å så mina yogapants, även dem i plysch. Lovely! Klockrent material i höst och vinter. Älskar benmudden. 

Gravidalbum

Jag håller på med mitt gravidalbum. Det går ju inte på en kvart direkt. Jag tycker om att spara minnen och det är väl en orsak till att jag efter så här många år fortfarande bloggar. Så värdefullt att kunna gå tillbaka och bläddra och läsa i. Jag har ju ett guldfiskminne så det är ett måste för mej.

Bloggen som jag hade under hormonbehandlingarna har jag fortfarande kvar. Jag skriver i den lite då och då och kopierar över en hel del från den här bloggen. Första 1 ½ åren har jag gjort i bokform och tanken är att jag ska fortsätta tills det att Truls fyllt 1 år. För att knyta ihop säcken så att säga.

Lite gluttar i mitt gravidalbum.





Vecka 6+4, en liten Truls på 7,9 mm.



Vecka 32+0. Precis ett år sedan!



Vecka 38+0

Gislaved lekland

Idag var vi i det nyöppnade leklandet i Gislaved. Inte jättestort men fullt godkänt. Rutschkanor, cyklar/trampbilar, tunnlar, bollhav.. ja lite av varje. Något som passar till varje ålder. Tyvärr fanns det bara fika så vi fick luncha vid en vägkrog efteråt. Jag tycker det bör ingå att servera lättare lunch när barnen är där för att härja loss i ett par timmar. Inte värstingsvårt att erbjuda kokt korv/våfflor eller liknande.



Barnen tyckte om det i vilket fall. Lite kul att det finns fler ställen att kunna variera mellan, vi har ju annars hållit till i Lagan. Finns även ett i Växjö men det har vi inte testat. Truls gick all in också bland alla bollar i det kuddvadderade området. Bakteriehärd - japp. Roligt - japp.

Senaste tidens sömnbrist känns nu av. Tröttheten sitter som ett plåster på arslet. Truls låg vaken mellan 01:30-04 inatt. Och vaknade sedan igen vid 06. Pigg och klar för att kliva ur sängen. Bara å ge sa upp. Både igår och i förrgår la jag mej tidigt. Jag var överlycklig igår när Idol startade redan vid 19. För så fort fotbollen startade gick jag och borstade tänderna. Vem fan bryr sig om i vilket mål bollen hamnar? Jag visste inte ens vilka Sverige mötte och varför. VM, EM, guldboll hit och Z(zzzz)latan dit...

Trulsemannen

• går upp till 8 steg när vi håller i ena armen/handen. 
• är helt galet nyfiken på klockor. Han klättrar och står mot väggen för att försöka nå vår köksklocka.
• säger spontant "mama" när han blir ledsen/arg eller vaknar.
• är överallt och ingenstans. Klättrar på allt. Sedan om det råkar var Mion som är 2 ½ månad yngre struntar han i. 
• har börjat att "slåss", vet inte hur mycket det är medvetet eller om det bara är hans sätt att "klappa". Sådär ocharmigt i vilket fall. Mycket nej och aj aj blir det. 
• gungar ibland i sidled när han hör musik. Speldosan som han har trycker han mot pannan för att gosa med och så gungar han. 
• sitter inte still någon längre stund men sätter jag på Babblarna i telefonen så sitter han som ett ljus i hela 3:59 och 2:39 minuter. När det är slut visar han att han vill se det en gång till. Tur det inte är Tellitubbies, då hade jag varit hjärndöd vi det här laget.

Från terass till källaren

Igår tänkte jag: Frank, gör mej för bövvelen inte gravid!
Idag: Jo men...

Tur man kan ändra sig och tur som faan att det bara är kaos och upp och ner vissa dagar. Den här 9-månadersperioden som Mr Hansen har kommit till är ju fruktansvärt FANtastisk!
Igår vet jag inte vad det var med honom. Ingenting klaffade eller dög. Jag ringde opp Frank igår och fick ur mej en hel del. Han råkade sitta i något möte. "Ja okej älskling, jag köper bröd och smör på hemvägen..." 

Men idag är det en annan dag.

Ågubevaremavälfördä.

Idag har han sovit som han bör/behöver, gardinerna har inte fått nya fläckar och morsan har inte tjutit. Än.
Jag packade ner honom i vagnen så han sov som vanligt utomhus, mitt i sovstunden traskade jag bort till Stadium. Jo barnet var med. Lugn. Jag har nämligen gått och suktat efter en ny vinterjacka. En som jag inte får istappar i arslet utav. Alla de jag har är midjevarianter och det är ju för bövveln helt otroligt att jag har gått och köpt en likadan modell de senaste gångerna. Lär dej något kvinna.
Men så var det ju det här med cash under mammaledigheten. Jag har varken pengaträd eller sedlar i tarmen. Däremot en väldigt och helt underbar man vid min sida. Jag gick stora jack-provarrundan häromdagen och hittade två stycken fina på H&M. Men så igår dök jag in på Stadiums hemsida och hittade ett hett erbjudande. Man skulle få 500:- i rabatt om man köpte en jacka för minst 999:-

Väl i affären idag visade det sig att man skulle lämna in en gammal jacka för återvinning för att få bonusen. Gladeligen la jag ner min fesgröna midjejacka från H&M och valde en svart Everest-jacka.
Ett riktigt bra kap måste jag säga eftersom den hade kostat 1390:- från början, var nersatt till 999:- och med bonusen blev det 499:-
Jäääsingen så glad jag blidde! Å så varm och go. Nu kan jag vara ute hela vintern och bygga snögubbar och spatsera utan att frysa halvt ihjäl.

Sedan blev jag ännu gladare när det visade sig att jag kom i en 36:a. Det var banne mej inte igår. Modellen var visserligen stor i storleken så det motsvarade en 38:a. Men ändå, jag har tidigare alltid köpt jackor i storlek 40. Helt glad blev jag när jag provade alla i 38:a. Hur är det möjligt?!

Sen kom jag på´t.
Pattsen sitter liksom inte och dricker paraplydrinkar på terrassen längre.
De letar mask i källar´n.

Två tjurhuvven

Å idag har vi vad som känns som den längsta dagen. 
Barnet har varit förkylt i en vecka och därmed sovit skit. Äter, hostar, spyr, hungrig, äter, ho..ja ni fattar. Mamman och pappan gnor sig i ögonen och suckar djupt när de för sjuttioelfte gången kikar på telefonen och den visar fortfarande småtimmar. 

Barnet har gnällt från det han vaknade imorse. Sov bara en kortis på förmiddagen. Idag igen. Vägrade äta lunch, jag tror banne mej köttfärssåsen nådde ända bort till gardinerna när han spottade och fräste. 

Trött, hungrig, gnällig unge som klänger och drar i mina gamla gravid-leggins så de har jag ständigt kring knäna. 

Jag vill bara skrika LÅT MEJ VA!! rakt ut och åka och jobba. 

Han sitter på golvet, jag sitter bredvid. Å så leker vi. Något går inte som han vill - totalbryt. Han nuddar i någonstans - totalbryt. 

Den där klyschan "sov när barnet sover" ekade i skallen på mej så jag la mej bredvid honom för en gångs skull. Stendäckade när han hade somnat och sov tillsammans i en timme. 

Om jag studsade upp ur sängen lika snygg och pigg som Törnrosa? 

Dagens jävla skämt. Jag både känner mej och ser ut som sju svåra år. 
Legginsen har inte bara ett hängande barn i sig utan även snor, dreggel och köttfärssås. 
Å jag tänker, hur i helvete överlever flerbarnsmammor?!?

Syskon?

Ena stunden pratade vi med positiv syn på ett syskon till N, S och T. Ett helsyskon till T. Nästa stund säger vi att nej det får räcka, vi är tacksamma för det vi har skapat och vi är en familj nu.

Ena stunden är det han som tittar på mej och säger: En till.
I nästa är det jag.

En stund senare säger vi båda "är det verkligen det vi vill?"

Jag har länge gått och känt att jag skulle vilja vara med om samma resa en gång till. Få vara gravid en gång till. Föda ett barn en gång till. Bli mamma till ytterligare ett barn.
Frank däremot har varit kraftig motståndare från första början. Ett barn. Inga mer.
Men han har mjuknat upp. Han kan säga att det vore jättemysigt att få ett barn till. Att Truls också ska få ett helsyskon. Han kommer ju bara vara halvsyskon och nu när de är så här små kvittar väl det, de är som helsyskon, de ser inte någon skillnad på saken.

Men jag tänker framåt. Jag tänker om ett par år. N är 8 år äldre än T. S är 6 år äldre. När T är runt 10-årsåldern så är de två stora hela 16 och 18 år. De är halvvuxna och då kommer den där minstingen att vara väldigt liten och förmodligen ganska ensam som vill leka och hela tiden få höra "du är för liten".

Jag skulle jättegärna vilja och få försöka ge honom ett syskon. Ett syskon som är ett par år yngre. Som han kan dela sin barndom tillsammans med på heltid. N och S bor här varannan vecka så den veckan de inte är här kommer den här lille plutten visserligen få ha sin mamma och pappa helt för sig själv men jag tänker att han blir väldigt ensam. Dels "ensambarn" men också ensam i det läget att varken jag eller Frank har släkt här. Vi var allt från 15 till 120 mil till våra nära och kära. Det är inga avstånd man åker för att kvällsfika hos varandra.

En stor orsak till syskonönskan är ju såklart också att han kommer växa upp utan att ha någon som delar exakt samma band som honom. Som har samma pappa OCH mamma. När han som äldre sitter och tänker på sin barndom så har han inte samma möjlighet att dela den med ett helsyskon, ni vet, "ja du vet ju hur morsan är.."

Det är delade meningar och tankar kring detta.

Ena stunden vill jag jättegärna försöka igen. Om ett par år. Inte nu. Jag vill och kan längta efter en till graviditet, förlossning och bebis/barn.
Samtidigt så får man inte vara naiv och blicka undan för det arbete det medför. Eftersom vi inte har nära och kära bland oss så kommer det bli ett annat läge i vardagen. Jag kommer få ha hand om två små barn på egen hand. Ett barn är en baggis att ha med sig men att hela tiden få ha med två barn överallt..
Frank har fått nytt jobb och ska börja om en månad, han kommer till en början röra sig i Sverige men med tiden också vidga vyerna och bli utesäljare i utlandet. Det innefattar en hel del resande och övernattningar. Jag kommer få ta en del på hemmaplan. Jag kommer vara den som jobbar deltid, skjutsar och lämnar på förskola/skola och han kommer hem sent eller dagarna efter. Ett barn är väl då ingenting att ha med till affären, sjukhuset, tandläkaren, frisören.. men två.
Eftersom jag inte har någon jag kan lämna dem till så blir det lite knöligt.
Ett barn har jag möjlighet att lämna hos en vän eller någon granne eller liknande. Men att komma med två kottar och ryggsäckar känns sådär när det inte är en släkting.

Vi kommer då även ha fyra barn i familjen. Fyra ena veckan och två andra veckan. Barnfamilj hur eller hur, bara olika många tallrikar runt bordet. Jag tror inte det blir rörigare eller jobbigare med en fjärde. Rent kalendermässigt så är det redan rutiner och planering.

Huset vi bor i har i dagsläget fyra sovrum. Ett till oss och ett till varje barn. Bilen har fem platser.
Skulle det bli en sjätte i familjen så skulle det såklart bli lite knöligt rent praktiskt. Ekonomiskt skulle det inte påverka så mycket, det rullar på så att säga.
Men eget rum.
Bilresor.

Ja. Hur ofta kommer vi åka alla tillsammans. Den ena veckan är det barnvecka och då hämtar/lämnar han på skolan. Ibland kommer jag göra det. Då är det ingen full bil. Alla får i så fall plats. Det är under barnhelgen som det blir lite fullt. Ska det göras utflykter så kommer det inte gå med en vanlig bil. Å andra sidan så känner väl jag att om det där barnet kommer om säg 3 år, så är Noah 12 år och Siri 10 år. Då kanske det inte är lika spännande att vara med på för dem "barnsliga saker" ändå. Det som de två små gillar att göra kanske de två stora avskyr. Och det som de två stora vill göra kanske de två små är för små för.
Då kanske det ändå blir läge att dela upp sig. Att jag och Frank gör någonting med ett par utav barnen.
Å vi kommer ju ändå ha två bilar, Franks tjänstebil och vår andrabil. Så ska vi ut på långresor får vi väl helt enkelt dra med båda vrålåken.

I huset kan man ju faktiskt dela på sovrum till de två minsta. De har inga egentliga krav på varsitt sovrum förrän de är runt 6-8 år. Kan jag tänka/tro. Och när Truls är 8, ja då är Noah 16 och Siri 14. Om vi skulle lyckas få ett syskon om säg 3, och när den är ca 8 år så kommer Noah och Siri vara runt 17 och 19. Då dröjer det ju ändå bara ett par år innan de flyttar till eget. Vem vet de kanske börjar plugga i någon annan stad. Vi har ju även tänkt att flytta till Norge när Noah och Siri har gått ut gymnasiet.
Med andra ord, bara ett par år till det då blir verklighet..

Småbarnsmamma-kvällen

Jag dansade runt här hemma med hög musik och blev bara mer och mer partysugen. Hade det varit onsdag eller helgdag så hade jag lätt knäppt en cider eller tre och sedan dansat bort till Harrys istället.

Men det var ju Arken och då var det liksom inte värt kände jag. 

En i mammagruppen erbjöd sig att hämta opp mej så hon kom hit en stund innan. Truls fick gröt och tanken var att han skulle ammas innan vi for men han var inte så intresserad av det. 

Han hade somnat gott hos pappa och de hade haft en redigt bra kväll tillsammans. 

Likaså jag. 

Mingeldricka och snacks.

Förrätt bestående av broccoli/ost/bacon-soppa.

Huvudrätten var ugnsbakad lax med potatis och romsås.

Och till efterrätt var det limatårta och någon slags moussebakelse.

Tyvärr missade jag att meddela min laktosintollerans..

Jättegod mat, trevligt sällskap, hela min mammagrupp kunde gå och likaså ett par andra som vi har lärt känna genom olika babyaktiviteter. Det var lotteri med finfina priser, hade dock inte tur att vinna. 

Och så var det en föreläsning om relationer, småbarnsåren och olika verktyg till att få ett fungerande förhållande när tröttheten smyger sig på och man kanske har fastnat i olika roller.

Mycket igenkännande och skratt. Det var både en kvinna och en man som föreläste så vi fick även lyssna på hur en man kan uppleva det med graviditet, förlossning, bebistiden, relationen och samlevnaden. 

Mot slutet var det lite gud o amen o ja si så där. Men hela kvällen var trevlig och rolig.

Jättevälbehövligt att få en egen stund för sig själv och andra mammor utan klängiga barn. 

Att få sitta ner och äta maten i lugn och ro var nog det mest uppskattande för oss alla.. ha ha.

Ingen inre stress att behöva snabbtugga den ifall ett barn skulle vakna.

Goodiebag är ju alltid välkommet. Förutom en massa fina erbjudande så låg godis och ett fint armband i den.

Jag skulle jättegärna vilja göra samma resa igen

Ibland. 

Ibland saknar jag den där magen något enormt. 

Känslan att få bära sitt barn är nog det vackraste jag kan tänka mej.

Att få skydda det lilla livet.

Känna små små petningar innifrån. Som fiskfladder.

Som sedan tar mer och mer karaktär. Blir små buffningar.

Tryckningar. Sparkar.

Tidigt på morgonen, på kvällen och sent på nätterna.

Att få höra på det lilla snabbt tickande hjärtat. Få se det lilla livet på ultraljudsskärmen. 

Den stora väntan. Den stora ovissheten. 

Hur ser den ut. Är den lik mamma eller lik pappa.

Väntan på att få se dej är enorm från dag ett.

Sista veckorna är påfrestande, tunga och ledsamma. 

Men oj så värt det är. Så värt för att få ett litet barn.

Sedan när dagen kommer. Första känslorna. Första värkarna. Hoppet.

Spänningen. Längtan. Oron. Förvåningen. Smärtan.

Timmar av onda värkar tickar på. 

Sista minuterna innan bebisen äntligen kommer till världen är så galet längtiga. 

Snart. Snart är hon eller han här. Snart får vi se det vi har väntat på i nio månader.

Ett par avslutande krystningar och där är du - finaste lilla livet. 

Mammas och pappas. 

En kväll för mej själv. MALINTID!

Ny vecka och den startar vi med en EGENTIDSKVÄLL FÖR MORSAN! Yeeah! 

Jag har sedan Trulseman varit liten gått på babyrytmik i Arken, Pingstkyrkan och nu bjuder de in på festkväll för oss småbarnsmammor! 

Jaha, var min första tanke, ska det gå i Jesustema så vill inte jag vara med. Men det är tydligen en repris från förra året och enligt källor var det då väldigt uppskattat och riktigt bra föreläsningar. De tjöt och skrattade om vartannat. 

Det blir tre-rätters, föreläsningar och ja sånt som vi schletna småbarnsmammor behöver en sketen tråkig novembermåndag. 

Åh vad jag ser fram emot det! Jag har redan plockat fram vad jag ska ha på mej. Tänk, jag ska på första gången på över 9 månader göra något på egen hand som inte innefattar en runda på Kvantum eller få kissa i fred. 

Jag ska få sitta ner och äta tre-rätters i lugn och ro utan att behöva ha i bakhuvudet att snart vrölar en unge på övervåningen. 

Förfest kom på tal i min mammagrupp.. men just ja, Pingskyrkan var det ja.. 

Snyggt att komma dit inlallandes och fråga var den där snubben SChesus har gömt sig.. 

Väx gärna. Men inte så fort.

Emil-skjorta fått av mormor och Name it-jeans som han har ärvt av sysslingarna Mio och Charlie. 

Hur fint är det inte med snygg-jeans och skjorta på dessa småttingar?! 

Jag har sett flera snyggkläder som jag ska köpa till jul, nyår och 1-årsdagen!

Om det inte innebar att grabben blir äldre ( har lite smått ångest över det nu ) så längtar jag till hans 1-årsdag. Hans första födelsedag med allt vad det innebär. Äta tårta själv, öppna paket och ha nära och kära hos sig. 

Pappas dag

I morse fixade och donade jag medan hanen satt och såg på film. Han hajade inte det minsta. 

Tidigare i veckan planerade jag med kidsens mamma så de blev hitkörda för en stund sedan. Jag mötte dem i dörren och de smög sedan in. Kul när vi lyckades överraska honom. 

Vi fikade och Frank fick presenter, en Oboy-mugg och ett fylla-på-Öl-glas med ringklocka. 
Rediga Frank/pappa-presenter! 
Jag och kidsen lär få springa som en tok hädanefter. 

Ikväll blir det go'middag, fläskfile' och hasselbackspotstis. 

Pappas dag.

Sjukt häftigt hur magen kan ändra sig

Här är jag precis nygravid.





















Nio dagar över tiden.

 



 Sen kom den här.



 

Jag vägde 66,5 som nygravid och ligger sedan ett bra tag på detta.

Visst fasen är det galet häftigt hur ens mage kan fullkomligt töjas till det yttersta och sedan återgå till ursprungsstorleken. Jag kan inte förstå att jag hade den där magen för snart ett år sedan. Å den enda bristningen jag har på magen ligger inuti min navel. 

Det var ett tag sedan jag kikade på de där bilderna. 

Jag får nästan en tår i ögat. 

Lite saknar jag den allt.

De där barna

Den där sonen vi har tillsammans han är ju en redig pajas. Igår när vi kom hem från meandi-träffen, jag hade med honom dit nämligen, så blev kvällsrutinen lite skev. Normalt får han sin kvällsgröt vid 18:30, igår blev det strax före 20. Om han bröt ihop och tjöt kvällen igenom? Inte då. Han spelade hela registret på träffen, charmade de andra och tjötade som bara den. Den ena gästen var höggravid och Truls fann henne väldigt intressant, han satt och flirtade och försökte få hennes uppmärksamhet hela tiden. Han lyckades. 

När vi kom hem och vi alla åt sen kvällsmat spelade han över totalt, han spände musklerna sjuhundratvå gånger, glädje/uppmärksamhets-skrek, fejkskrattade högt och "clownade loss" med Noah och Siri ordentligt. Spottade gröt till höger och vänster och la av asgarv på asgarv. Ja herregud, de där tre alltså.

Ikväll har lilleman blivit förkyld igen. Eller det smygstartade väl lite igår egentligen med några oskyldiga nysningar. Idag är det däremot leverans på´t. Han blev ju nyss frisk. Just det, höst/vinterhalvåret.. 

Han somnade strax före 19 och har redan vaknat vid ett par tillfällen p.g.a tjock hals/näsa. Jag terroriserar honom återigen med Nezeril och koksalt. Känns sådär bra när jag tvingas hålla fast honom för att kunna pricka rätt. Men det måste ju göras.

Jag är inte en såndär morsa som skriker i högan sky när kidsen gör sig illa. Jag är ganska lugn när det gäller sådant, okej jag tjöt som ett barn när jag ringde till 1177 då Truls trillade ur sängen! Men det var till 90% av värdelösmamma-känslor. 

Det jag menar är att vissa personer blir ju helt handfallna och paralyserade när någonting sker. Springer fram och "oj:ar" och duttar och pockar och gullar så barnen skriker ännu mer. 

Jag har ett läge då jag får kalla kårar men annars är jag nog rätt lugn när det gäller cykelkraschar, vrickade fötter och getingstick med tillhörande olika hög skriknivå. 

Min svaga punkt är halssättningar. Säger man så? 

Å det grundar sig i att jag har en moder som sätter i halsen titt som tätt och ingen är väl gladare än jag ( okej, möjligtvis hon ) över att jag inte längre bor hemma! Jag är den där som ryter åt henne och blir förbannad och ber henne sluta. Sen lämnar har henne kvar i köket. Bra... 

Ja jo, det är ju lätt att sluta när man har en halvtuggad köttabit på tvären. På jobbet lyckas jag lägga band på mej, jag har inte blivit arg på någon men jag är förste man som är framme och står bredvid den som gör en mini-hostning vid matbordet. Jag är halvvägs igenom Heimlich manöver innan jag ens har kollat om det är allvarligt. Jag blir helt stel och kall. Kvävning borde vara det allra värsta tänker jag.. Att se deras panik i ögonen.. 

Jag gav Truls en kokt broccoli tidigare i veckan. Han fick den i småbitar och han pillade in en i taget. Det såg ut som att han hade svalt den förra men nja, lite var väl kvar och han harklade till. Vad gör jag? Jo blir förbannad på Frank som inte reagerar när han sitter närmast. Han reagerat såklart på det allra bästa sättet genom att vara lugn men jag däremot river upp ungen ur stolen och häver med honom ut i vardagsrummet. Det var inte farligt, han hostade upp broccolin men jag såg ju för mej både det ena och det andra. 

Fasen, kan de inte äta gröt hela livet?

Nä, halssättningar, kom vi fram till att det lät vettigt?, är inte min grej. Där är jag liten. 

Däremot blod och halvt sönderskrapade fingrar vid sparkcykelkrascher, det är mera min grej. Lappa ihop och lägga om. Då går jag igång. 

Siri och Noah har ju båda kommit hem med blödande sår efter div. huliganaktiviteter. För det mesta går det att bota genom att tala om hur coolt såret ser ut och att efterlikna det på något sätt. Liksom vända det till något "roligt" istället. Det tvättas, plåstras och läggs om och ja.. ungar slår sig.

Igår var Truls första blodolycka. Han härjade loss i köket med sina leksaker och hade samtidigt nappen i munnen. Ramlade på någon av leksakerna och slog nappen/munnen i golvet. Han illtjöt i ett par sekunder och när jag plockade upp honom rann det blod från munnen. Jaa haa.. de där två små tänderna hade stuckit hål på överläppen. Min första tanke var att får han fläskläppen Allan så kommer de tro att vi misshandlar vår son! Lugnt och metodiskt gick jag efter en Piggelin i frysen och stoppade i munnen på honom. Han blev tyst och smaskade som bara den. Munnen blöder rätt bra när det går hål men det la sig efter en stund och någon fläskis blev det inte. Phjuu.. 

När jag berättade det för Frank senare på dagen såg jag hur han ryste till. Blod och sår är ju inte redigt hans grej. Där är han liten. Kidsen får liksom helst slå sig när han jobbar eller jag är hemma.  

Ja du lilleman. Trillat ur sängen och bitit sig i läppen.. det här är bara början..