Å idag har vi vad som känns som den längsta dagen.
Barnet har varit förkylt i en vecka och därmed sovit skit. Äter, hostar, spyr, hungrig, äter, ho..ja ni fattar. Mamman och pappan gnor sig i ögonen och suckar djupt när de för sjuttioelfte gången kikar på telefonen och den visar fortfarande småtimmar.
Barnet har gnällt från det han vaknade imorse. Sov bara en kortis på förmiddagen. Idag igen. Vägrade äta lunch, jag tror banne mej köttfärssåsen nådde ända bort till gardinerna när han spottade och fräste.
Trött, hungrig, gnällig unge som klänger och drar i mina gamla gravid-leggins så de har jag ständigt kring knäna.
Jag vill bara skrika LÅT MEJ VA!! rakt ut och åka och jobba.
Han sitter på golvet, jag sitter bredvid. Å så leker vi. Något går inte som han vill - totalbryt. Han nuddar i någonstans - totalbryt.
Den där klyschan "sov när barnet sover" ekade i skallen på mej så jag la mej bredvid honom för en gångs skull. Stendäckade när han hade somnat och sov tillsammans i en timme.
Om jag studsade upp ur sängen lika snygg och pigg som Törnrosa?
Dagens jävla skämt. Jag både känner mej och ser ut som sju svåra år.
Legginsen har inte bara ett hängande barn i sig utan även snor, dreggel och köttfärssås.
Å jag tänker, hur i helvete överlever flerbarnsmammor?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar