Mot nya mål i livet

I våras började det cirkulera kring ett nytt jobb för Frank. Som utesäljare. Det var länge mycketom, tänk ifall, kanske, vi får se men nu är det klart - han har fått det och kommer börja någon gång under december.

Han kommer ha tjänstebil och letar nu efter ett kontor här i stan för att kunna arbeta ostört. Eller som Vd:n uttryckte det "så slipper din fru störa sig på dina grejer överallt." 
Han kommer ligga mycket på vägen och planerar sin arbetstid i stort sett själv. Tidigare har det bara varit en säljare på företaget som då har haft Sverige och utlandet själv men behovet ökar och de har nu gjort en tjänst till Frank så de två ska dela på områdena. Vi bor verkligen optimalt, Värnamo ligger centralt placerad i Södra Sverige så Frank har bara ett par timmar till de flesta städerna. Den andra karln bor uppåt i landet. Till en början kommer Frank ha Sverige för att senare gå över till att även ha utlandet. Vilket kommer innebära en del resande och övernattningar.

Så jätteroligt för hans del! Utveckling och bra möjligheter inför framtiden! Att jobba som säljare i Sverige och få bra erfarenhet är en kanongrund när vi flyttar till Norge om x antal år. Mitt liv som lyxhustru kanske infrias trots allt.. ha ha.. 

Planerna kring min mammaledighet och Truls förskola sattes lite ur kurs i och med detta. Han var tidigare planerad att börja i augusti 2014, Frank skulle då vara pappaledig mellan april - juni och ha semester juli. Jag skulle börja jobba i april och sedan ta inskolningen i augusti.

Med det nya jobbet känner vi att vi får skippa hans föräldraledighet och Truls får helt enkelt starta på förskolan redan i mars. Han kommer vara 13 månader och ja även att det känns surt att han är så liten så är han ju inte den sista som kommer starta så ungt. Bara han hinner lära sig att gå innan så känner jag mej ganska trygg...

Jättekul som sagt! 

Det var tidigare mycket frågor kring detta, hur ska det bli, hur långa dagar blir det, ska jag stå här hemma med barn i ena näven och träslev i andra och han ringer vid 17 och säger att han är fast i Mora och måste sova över. 

Men det ser bra ut. Det kommer nog inte bli så värst stor skillnad mot vad det är idag. Nu åker han hemifrån vid sju, skjutsar barnen till fritids och är hemma vid 17:30.

Från början lät det som att det kommer bli väldigt många sena kvällar i veckan plus övernattningar lite då och då. Då var det lite mer frågetecken mot vad vi vet idag. Jo, en del lär det bli och det medför att vi får ha barnens mamma som backup. Kommer Frank hem sent ett par kvällar i veckan så känner nog alla i det här att de då kan vara hos henne. Barnen får jättegärna vara här hos mej men jag tror att de vill och deras föräldrar känner att de borde vara hos dem när det är mamma/pappa-veckor. Så hade jag känt om jag var i samma sits iallafall..

Lite kruxigare med Truls. Jag kan ju liksom inte direkt skicka med honom och en liten väska dit också. 

Vi har alltså ändrat inskolningen till i början av mars. När jag ringde den Områdesansvariga fick jag veta att jo men det går att ändra från augusti till mars men jag skulle veta det att jag kanske inte får det dagis som jag har sökt. Någonstans får vi in honom men var det märks, sa hon.
Ja, ja.. man kan inte få allt här i världen. Skulle han hamna helt lokalt ologiskt eller att det inte känns bra får vi väl ställa om oss i kön för omplacering. Det tar vi då.

Mitt jobb då?
Ja, till en början var det väldigt oklart och luddigt hur vida jag skulle kunna gå tillbaka till mitt arbete men med lite mer kött på benen nu kring hans nya jobb så går det nog att lösa. Det krävs dock mycket planering och kalenderuppdatering. Och att hålla tummarna att det inte blir alltför många akuta måste stanna över natten idag igen.. 
Att arbeta oregelbundna tider och kvällar ställer till det i sådana här lägen. Hade jag haft ett dagjobb eller ständigt nattgående så hade det varit betydligt smidigare. 
Man ska inte boka upp nära och kära som stående barnvakter när det gäller arbetsschema men i det här läget hade det varit gott att ha åtminstone någon närstående i närheten som kunde vara lite stand-in ifall/när de akuta inträffar.

Men som vi säger här hemma, vi har ingen nära runtom oss men faan så bra vi löser det ändå. Vi har klarat oss och vi tar oss igenom det vi påbörjar. Det är ingen som kan komma och säga sedan att jösses vilken hjälp ni hade med barnen eller vad det nu skulle kunna vara.

Men visst hade man önskat att ha någon närmare..