Syskon?

Ena stunden pratade vi med positiv syn på ett syskon till N, S och T. Ett helsyskon till T. Nästa stund säger vi att nej det får räcka, vi är tacksamma för det vi har skapat och vi är en familj nu.

Ena stunden är det han som tittar på mej och säger: En till.
I nästa är det jag.

En stund senare säger vi båda "är det verkligen det vi vill?"

Jag har länge gått och känt att jag skulle vilja vara med om samma resa en gång till. Få vara gravid en gång till. Föda ett barn en gång till. Bli mamma till ytterligare ett barn.
Frank däremot har varit kraftig motståndare från första början. Ett barn. Inga mer.
Men han har mjuknat upp. Han kan säga att det vore jättemysigt att få ett barn till. Att Truls också ska få ett helsyskon. Han kommer ju bara vara halvsyskon och nu när de är så här små kvittar väl det, de är som helsyskon, de ser inte någon skillnad på saken.

Men jag tänker framåt. Jag tänker om ett par år. N är 8 år äldre än T. S är 6 år äldre. När T är runt 10-årsåldern så är de två stora hela 16 och 18 år. De är halvvuxna och då kommer den där minstingen att vara väldigt liten och förmodligen ganska ensam som vill leka och hela tiden få höra "du är för liten".

Jag skulle jättegärna vilja och få försöka ge honom ett syskon. Ett syskon som är ett par år yngre. Som han kan dela sin barndom tillsammans med på heltid. N och S bor här varannan vecka så den veckan de inte är här kommer den här lille plutten visserligen få ha sin mamma och pappa helt för sig själv men jag tänker att han blir väldigt ensam. Dels "ensambarn" men också ensam i det läget att varken jag eller Frank har släkt här. Vi var allt från 15 till 120 mil till våra nära och kära. Det är inga avstånd man åker för att kvällsfika hos varandra.

En stor orsak till syskonönskan är ju såklart också att han kommer växa upp utan att ha någon som delar exakt samma band som honom. Som har samma pappa OCH mamma. När han som äldre sitter och tänker på sin barndom så har han inte samma möjlighet att dela den med ett helsyskon, ni vet, "ja du vet ju hur morsan är.."

Det är delade meningar och tankar kring detta.

Ena stunden vill jag jättegärna försöka igen. Om ett par år. Inte nu. Jag vill och kan längta efter en till graviditet, förlossning och bebis/barn.
Samtidigt så får man inte vara naiv och blicka undan för det arbete det medför. Eftersom vi inte har nära och kära bland oss så kommer det bli ett annat läge i vardagen. Jag kommer få ha hand om två små barn på egen hand. Ett barn är en baggis att ha med sig men att hela tiden få ha med två barn överallt..
Frank har fått nytt jobb och ska börja om en månad, han kommer till en början röra sig i Sverige men med tiden också vidga vyerna och bli utesäljare i utlandet. Det innefattar en hel del resande och övernattningar. Jag kommer få ta en del på hemmaplan. Jag kommer vara den som jobbar deltid, skjutsar och lämnar på förskola/skola och han kommer hem sent eller dagarna efter. Ett barn är väl då ingenting att ha med till affären, sjukhuset, tandläkaren, frisören.. men två.
Eftersom jag inte har någon jag kan lämna dem till så blir det lite knöligt.
Ett barn har jag möjlighet att lämna hos en vän eller någon granne eller liknande. Men att komma med två kottar och ryggsäckar känns sådär när det inte är en släkting.

Vi kommer då även ha fyra barn i familjen. Fyra ena veckan och två andra veckan. Barnfamilj hur eller hur, bara olika många tallrikar runt bordet. Jag tror inte det blir rörigare eller jobbigare med en fjärde. Rent kalendermässigt så är det redan rutiner och planering.

Huset vi bor i har i dagsläget fyra sovrum. Ett till oss och ett till varje barn. Bilen har fem platser.
Skulle det bli en sjätte i familjen så skulle det såklart bli lite knöligt rent praktiskt. Ekonomiskt skulle det inte påverka så mycket, det rullar på så att säga.
Men eget rum.
Bilresor.

Ja. Hur ofta kommer vi åka alla tillsammans. Den ena veckan är det barnvecka och då hämtar/lämnar han på skolan. Ibland kommer jag göra det. Då är det ingen full bil. Alla får i så fall plats. Det är under barnhelgen som det blir lite fullt. Ska det göras utflykter så kommer det inte gå med en vanlig bil. Å andra sidan så känner väl jag att om det där barnet kommer om säg 3 år, så är Noah 12 år och Siri 10 år. Då kanske det inte är lika spännande att vara med på för dem "barnsliga saker" ändå. Det som de två små gillar att göra kanske de två stora avskyr. Och det som de två stora vill göra kanske de två små är för små för.
Då kanske det ändå blir läge att dela upp sig. Att jag och Frank gör någonting med ett par utav barnen.
Å vi kommer ju ändå ha två bilar, Franks tjänstebil och vår andrabil. Så ska vi ut på långresor får vi väl helt enkelt dra med båda vrålåken.

I huset kan man ju faktiskt dela på sovrum till de två minsta. De har inga egentliga krav på varsitt sovrum förrän de är runt 6-8 år. Kan jag tänka/tro. Och när Truls är 8, ja då är Noah 16 och Siri 14. Om vi skulle lyckas få ett syskon om säg 3, och när den är ca 8 år så kommer Noah och Siri vara runt 17 och 19. Då dröjer det ju ändå bara ett par år innan de flyttar till eget. Vem vet de kanske börjar plugga i någon annan stad. Vi har ju även tänkt att flytta till Norge när Noah och Siri har gått ut gymnasiet.
Med andra ord, bara ett par år till det då blir verklighet..